HALLA KYRKA

Kyrkan och kyrkogården omges av en kallmur som delvis fungerar som stödmur. Innanför muren löper en trädkrans av ädellövträd där några träd är borttagna. Ingångar till kyrkogården finns i väst och öst med murade grindstolpar som avslutas med trähuv krönta av små träurnor, grindar av smide.

Kyrkogården är gräsbevuxen, med få raka grusgångar utefter kyrkobyggnaden. Gravarna är i huvudsak placerade öster och norr om kyrkan.

Den öppna klockbocken är byggd på en bergknalle nordväst om kyrkan, strax utanför kyrkogårdsmuren. Klockbocken bär en klocka, som göts år 1730 av M. Hultman i Norrköping. Klockstapeln renoverades grundligt år 2005, då syllar och snedsträvor byttes ut. I samband med renoveringen kunde mittstolparnas avverkning dateras till åren 1491 1521. Stolparna är klädda med äldre näbbspån, medan syllarnas spåninklädnad är från 2005. Klockhuven består av ett sadeltak, där takfallen är klädda med svartmålad plåt, medan gavlarna är klädda med spån.

Eva Wockatz, inventeringstillfället.

FÖRSAMLING 1995 - HALLA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 240, år 1900: 327, år 1995: 65

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Den lilla socknen ligger på sörmländska sjöplatåns södra del. Kyrkan ligger lågt i landskapet på ett näs mellan Yngaren och Hallbosjön. Sjöarna sänktes 1858 och den sanka marken utmed stränderna, som använts för bete och slåtter odlades upp till åker. I socknen finns lämningar från hela järnåldern. Nordväst om kyrkan ligger den före detta prästgården med mangårdsbyggnad från 1747 och i sydost den tidigare skolan. Området är av riksintresse för kulturminnesvården.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av långhus, rakt avslutat kor och sakristia i öster, den senare av samma bredd som koret. Långhusets västra del har påtagligt tjocka murar och utgör troligen basen till ett påbörjat men aldrig fullföljt torn. Korkyrkan är sannolikt tillkommen under 1100- eller tidigt 1200-tal. Senare under medeltiden, ovisst när, raserades en ursprunglig absid och koret fick rak avslutning. Sakristian, förmodligen från 1400-talet, placerades ovanligt nog i öster. Av allt att döma påbörjades ett torn under samma århundrade, men kom aldrig att fullbordas enligt de ursprungliga intentionerna. En ombyggnad av Halla kyrka omtalas i biskopsbrev från år 1434. Ett senmedeltida vapenhus av sten med ingång i öster, raserades 1795.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt. Långhus och kor täcks av sadeltak, sakristian av ett pulpettak. I samband med förändringarna 1795 försågs kyrkan med större, stickbågiga fönsteröppningar liksom den befintliga ingången i väster. Långhus och kor domineras av de högt slagna, senmedeltida stjärnvalven, så kallade gubbvalv, med målningar i koret, möjligen utförda av Habbor 1605 och över triumfbågen från 1600-talets mitt. Målningarna blev överkalkade 1696 men togs åter fram 1944. Predikstolen från 1635 köptes 1695 från Björkviks kyrka. Bottenvåningen i väster rymmer orgelläktaren.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.