NORMLÖSA KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Det saknas en närmare datering av när den medeltida kyrkan uppfördes i Normlösa. Troligen är den byggd under 1100-talet eller tidigt 1200-tal. Den kan ha föregåtts av en träkyrka. I vapenhuset förvaras nämligen fragment av tidigkristna gravmonument, s k Eskilstunakistor. De brukar förknippas med de tidiga kyrkor, som byggdes i trä. Inga spår av en sådan kyrka har dock hittats i Normlösa. Stenkyrkan uppfördes i kalksten, men det är inte känt hur planlösningen såg ut. Vid en arkeologisk undersökning hittade man delar av långhusmurarna, men det gick inte att avgöra korets utseende. Senare under medeltiden byggdes ett torn vars södra fasad ligger i liv med kyrkans sydvägg men norra tornväggen är något indragen. Den medeltida sockeln syns under delar av nuvarande kyrkans sydfasad i dag, men inte under tornet. Tornets bottenvåning var länge del av kyrkorummet, men används idag som sakristia och tornets övriga delar har byggts till och om vid olika tillfällen. Kyrkorummet var välvt och den igensatta valvöppningen mellan tornet och långhuset kan anas i putsen. Man har även hittat formtegel, som tyder på att kyrkan haft slagna valv. Flera medeltida inventarier är bevarade, bl a en dopfunt och triumfkrucifix. Båda är från 1200-talet och det tyder på att kyrkan då var väl etablerad. Dopfunten tillhör en relativt stor grupp av oornerade funtar från mitten av 1200-talet. Den är huggen i sandsten. Under 1400- eller 1500-talet försågs kyrkan med kalkmålningar. Endast delar av detta måleri är bevarat och framtaget under 1900-talet. Det visar på ett måleri med figurrika scener. Under 1600-talet tillkom ytterligare inventarier så som predikstol, orgel och dopfunt. Predikstolen skänktes av änkeprostinnan Anna Grubb, som var gift med tre kyrkoherdar. Det är inte känt vem som tillverkat predikstolen. I Normlösa finns även en av landets äldsta predikstolar. Den är av pulpetmodell och restaurerades på 1940-talet. I dag står den med andra föremål i en liten museidel under orgelläktaren. Dopfunten i trä är troligen tillverkad av bildhuggaren Henrik Werner och den har årtalet 1663 målat på cuppan. Funten är av en säregen modell och visar en gestalt som bär upp cuppan. Denna typ av funt finns dock även i andra kyrkor, bl a i Nykil. Henrik Werner ingick i vad som ibland kallas "den Wernerska verkstaden" i Östra Tollstad socken. Verksamma var Henriks far Johan d ä, broderna Johan d y och svågrarna Petter och Erik Bengtsson Holm. De två förstnämnda arbetade åt greve Per Brahe d y på Visingsö och var troligen verksamma inom ett större område än de tre övriga.

Avskrivna sockenhandlingar kan ge en idé om hur kyrkan såg ut under 1600-talet och åren innan om- och nybyggnaden 1766-67. På en arealavmätningskarta från 1691 finns kyrkan utritad. Det kan vara en allmän kyrksymbol, men den är rätt detaljerad. Visar den kyrkan i Normlösa hade den ett lågt och kraftigt torn, som avslutades med en smal spira. Koret hade en rak östvägg. Inget vapenhus är inritat. 1633 byggdes tornet. Enligt vissa uppgifter byggdes tornet nytt, men det stämmer inte med de äldre målningarna i tornets bottenvåning. Det är mer troligt att tornet byggdes på, något som även skedde senare under 1600-talet. I sockenhandlingarna finns en anteckning år 1639 om en altarduk på Mariaaltaret. Det innebär att man hade kvar det s k Mariaaltaret, som fanns i så gott som alla kyrkor under medeltiden. 1654 byggdes en läktare och 1713 skars läktaren av över gången, då den skymde västfönstret. Troligen rör det sig om en västläktare som satt framför valvet till tornets bottenvåning. Det fanns fler läktare, bl a en på södra sidan. Det förekom att man byggde fler än en läktare i kyrkorna under 1600- och 1700-talen. Det var ett sätt att kunna bereda plats för den ökande befolkningen. Predikstolen satt på södra väggen.

I Enskilt arkiv nr 316, Östergötlands länsmuseum, finns en grundritning till Normlösa kyrka från 1763 med angivande av mått och de olika delarnas funktion. Det finns även brev om kyrkans ombyggnad till biskopen och konsistoriet från Lars Magnus Ekman i Veta och Lars Linzander i Normlösa. Ritningen visar ett långhus med samma bredd som tornet, vapenhus i söder och ett kor, som är något indraget i söder. En sakristia ligger norr om koret och en bred korsarm är ritad norr om långhuset. Mellan korsarmen och sakristian är det ett smalt mellanrum. Ingångar finns via vapenhuset och en korportal i söder. Ett bänkkvarter på norra sidan för kvinnorna och två kortare bänkkvarter för männen på södra sidan. På båda sidor går bänkarna ända fram till tornets västvägg. Predikstolen med trappa är markerad i långhusets sydöstra hörn. I ett av breven står att det är tänkt att man ska 1. underbryta och utslå mest hela gamla stenkyrkan, dess fasta (?) valv, pelare, tak och rappning, jämväl den gamla sakristian och 2. uppbygga på ny grund en stenkyrka, i så måtto att långmuren på norra sidan utflyttas efter planen, &.. 5½ aln vid pass, östra gaveln 3½. På södra sidan är grundvalen lagd tätt intill foten av kyrkomuren, sa att icke mera där finns, än som gamla muren är tjock, som lär vara 1½ aln vid pass. 3. att täcka och inreda hela kyrkan till 40 alnars längd och 18 alnars bredd; och 4. att av grund bygga en ny sakristia. Av brevet framgår även att många tyckte att dessa planer blev för dyra och att man istället skulle bygga en nykyrka på norra sidan efter första planen. Man har tydligen kontaktat mäster Anders Hansson (troligen klockaren i Kärna, som arbetade mycket med kyrkbyggen vid den här tiden, bl a Älvestad kyrka) för arbetet, men det var inte säkert att han ville åta sig det. Som alternativ nämns korpralen Petter Broman i Veta socken. I ett annat brev nämns att det finns två oformliga läktare i den gamla kyrkan, vilka man hoppas kunna ta bort. Man hoppades även att de gamla valven och takresningen skulle bli oskadade vid ombyggnaden. En utbyggnad åt norr var den enda möjliga då tornet står i väster och på den södra och östra sidan är ättehagarna "handtnära" intill kyrkan. Det är till detta brev som planritningen hör. Svårigheten är att avgöra vad på ritningen som avbildar gällande förhållanden. Detta gäller t ex sakristian; är det den befintliga sakristian eller en planerad. Uppgifter i sockenhandlingarna från början av 1700-talet nämner åtgärder på sakristians tak och det visar att det fanns en separat sakristia innan ombyggnaden.

Resultatet blev att kyrkans väggar revs ner, utom tornet och delar av sydväggen och mellan 1766 och 1767 uppfördes den nya kyrkan. Bänkinredningen kan delvis ha övertagits från gamla kyrkan. Läktare byggdes och troligen använde man delar av någon av den äldre kyrkans läktare. Man köpte en orgel från Ledberg och den sattes upp av orgelnisten Peter Palmgren, antagligen samme man som byggde och skänkte klockarebostaden till församlingen. 1784 förhöjdes tornet ytterligare och fick sin klockformade huv. Troligen hängdes klockorna in i tornet från klockstapeln. Det medeltida altarskåpet prydde altaret fram till 1842, då den nuvarande altartavlan tillkom. Den är målad av Gustav Lindblom som en kopia av altartavlan i Kalmar domkyrka. 1854 skaffade man en ny orgel från Sven Nordström i Småland, en av två orgelbyggarbröder med stor verksamhet.

År 1908-09 genomfördes en stor renovering, som man senare fick en hel del kritik för. Kordörren förstorades genom att man högg upp en större öppning i murverket, tunnvalvet fick ny brädfodring och koret förstorades mot väster. 1600-talsbänkarna revs ut och ersattes med bänkar i nygotisk stil. De gamla bänkarna användes delvis till omläggning av golvet i koret. De gamla fönstren ersattes. Tornet hade skadats av åsknedslag och försågs med järnkrampor. 1926 återställdes korportalen vid en mindre restaurering som leddes av arkitekt Erik Fant Mellan 1942 och 1943 gjordes den senaste stora restaureringen då det äldre kalkstensgolvet med infällda gravstenar togs fram och kyrkan målades om invändigt. Den nuvarande bänkinredningen tillkom, då man återanvände de få bänkdörrar som fanns kvar från 1600-talets inredning och nytillverkade övriga dörrar. Predikstolen restaurerades och läktarkolonnerna, som varit inbyggda under en period, återställdes och fick den nutida färgsättningen efter äldre förebild. Bland andra åtgärder var att ta bort den vita färg som den medeltida dörren varit målad med och sätt in antikglas i fönstren, som dessutom försågs med innanfönster. Man tog även fram det medeltida fönstret vid orgelläktaren. På 1960-talet togs dessutom de medeltida kalkmålningarna i sakristian fram.

Exteriör beskrivning
Kyrkan är uppförd i gråsten med kalksten i delar av tornet och långhuset. Planlösningen är ett rektangulärt långhus med rakslutet kor av samma bredd, vapenhus i söder och torn i väster. Exteriören har en tidig gustaviansk karaktär med dominant takfall. Största delen av långhusets sockel är spritputsad. På delar av södra fasaden finns den medeltida skråkantade sockeln av kalksten bevarad. Tornet är slätputsat. Kyrkans fasader i övrigt är spritputsade med slätputsade omfattningar, hörn och band under takfoten, allt avfärgat i brutet vitt. På tornets nordsida sparades en ruta med det medeltida kalkstensmurverket vid fasadrenoveringen i början av 1900-talet. Långhusets valmade sadeltak, vapenhusets sadeltak och tornets klockformade huv med spetsformad avslutning är samtliga täckta med tjärat stavspån. På vapenhuset är spånen lagda i rombformat mönster. Långhuset har en enkel takfot av trä. De stickbågiga fönstren är smala med grönmålade träbågar indelade i tio delar och antikglas. I koret är det enbart två fönster på östväggen. Solbänkar av falsad järnplåt. I väster finns ett fönster till orgelläktaren med solbänk av kalksten. Det är en träbåge med blyspröjs och tonat glas och ger ett ålderdomligt intryck. Tornet är förskjutet åt söder och har olika typer av fönster och öppningar. I väster finns ett stickbågigt fönster, som hör till sakristian. Det har grova träbågar och solbänk av kalksten. Tre små rundbågiga öppningar sitter i olika höjd. Högre upp på tornet i öster finns ett fönster med grå träbågar och solbänk av kalksten samt lucka på insidan. Tornluckorna är stickbågiga och klädda med panel i fiskbensmönster. Öppningarna är markerade med en rusticerad omfattning. Kyrkans huvudingång är genom vapenhuset i söder. Portalen är svagt stickbågig med avtrappad profil av överputsat tegel. Porten har liggande profilerad panel, som bildar två kvadrater. Den är av samma modell som insidan på dörren mellan vapenhus och långhus. Över porten finns en lucka till vapenhusvinden. Den stickbågiga luckan har fiskbensmönstrad panel. Ytterligare en ingång finns via korportalen i söder. Porten är troligen från 1700-talet, stickbågig med diagonalt liggande panel. I putsen runt portalen syns spår av den utvidgning som gjordes 1908 men senare sattes igen.