Strömsunds kapell

Utvändigt har kapellet inga tydliga kyrkliga drag. Det dekorativa smidda ringkorset över norra gaveln och i viss mån fönstrens placering är det enda som avslöjar att detta inte är en vanlig villa. Byggnaden är orienterad i nordsydlig riktning, med ett brett församlingsrum i norr och smalare kyrksal med kor mot söder. Fasaderna är klädda med locklistpanel, som i likhet med knutfodren och vindskivorna är målade i ljust beigegult. Sadeltaket är täckt av trapetskorrugerad plåt. De rektangulära fönstren med mittpost och småspröjs har ljusgrå foder och gråvita bågar. Över den norra delen av byggnaden med inredd vind finns utskjutande takkupor i väster och öster. Huvudentré med farstukvist finns på norra gaveln, men en enklare sidoentré med skärmtak finns även på östra sidan.

En del förändringar har skett sedan byggnadstiden. Enligt arbetsbeskrivningen var det meningen att kapellet skulle målas med faluröd färg och få ett tak av lertegel. En bild från 1939 visar dock att kapellet ursprungligen var ljusmålat med något mörkare knutfoder och vindskivor samt ljusare fönsterfoder och -bågar. Taket kan ha varit belagt med eternit. På samma bild ser man att uthuset kan ha haft samma färgsättning som kapellet (alternativt ännu var omålat) och troligen hade spåntak.

Klockbocken var däremot troligen målad med falu rödfärg som nu. De flesta och största förändringar som kapellet genomgått har skett under 1990- och 2000-talet och utan att tillstånd har sökts från Länsstyrelsen. Förändringarna har tyvärr till viss del förvanskat byggnaden. Under 1990-talet lades taket om med TRP-plåt. Någon gång mellan 2002 och 2010 har den murade skorstenen klätts in med svart plåt och kompletterats med svängd rökhuv, samt en hk-ramp tillbyggts i sydöstra hörnet. Den senare medförde också att ett fönster byttes ut mot en vit dörr, dock med samma fönsterindelning som övriga fönster, att ett skärmtak tillkommit över denna nya ingång och att det östra takfallet har kompletterats med snörasskydd.

Invändigt känner man igen planlösningen från länets många bönhus. En hall i byggnadens nordöstra del leder in till samlingsrummet respektive kyrksalen. Hallen har även anslutning till en trapphall som leder upp till övervåningen. Samlingsrummet till höger om hallen har en mindre köksavdelning samt bord, stolar och en tramporgel. Den läktarlösa kyrksalen nås både från hallen och från samlingssalen. Koret ligger i en rund nisch, flankerad av sakristia och förrådsrum med avrundade väggar. Det ger koret formen av en indragen halvrund absid. Innertaket är plant vid sidorna och något högre och närmast ovalt välvt i mitten. Väggarna täcks av porösa träfiberskivor klädda med glasfiberväv. Färgsättningen är ljus med mintgröna väggar i salen, men vitgrå kulör i korabsiden liksom på innertak, dörrblad, och foder. På typiskt bönhusvis är golvet längst fram upphöjt med ett trappsteg som ett podium för ambo, altarring och orgel medan altaret är beläget ytterligare ett trappsteg upp. Golvet av smala furubräder är lackat. I mittgången ligger en blå gångmatta och på podiet längst fram en heltäcknings-matta i samma blåa kulör.

Den öppna bänkinredningen i vitgrå kulör saknar gavlar och har enkel parkbänks-karaktär med glest satta bräder på sitt- och ryggytor, men med fotstöd och psalmboks-hylla. Korväggen pryds av en stående rektangulär altartavla med motivet Maria och Jesusbarnet. Den är målad av konstnärinnan Gerda Höglund 1926. Altarringen är avrundad, ljusgråmålad med vita balusterdockor och buntad med vinrött ylletyg. Den vinröda färgen återkommer på nummertavlans spegel, antependiet och predikstols-klädet. Ambon på östra väggen är enkelt utformad, tresidig och målad ljusgrå med inskjutna vita speglar. Kyrkan värmdes ursprungligen med kamin men idag med elradiatorer. Murstocken finns kvar längst bak i kyrksalen och i nischen där kaminen fanns har ett krucifix placerats mot den vitmålade bakgrunden. Kyrksalen har belysningsanordningar i form av ljuskronor och vägglampetter i mässing. Samlings-rummets väggar täcks av träfiberskivor med glasfiberväv, målad i ljusgult med vitt innertak och boasering av träfiberskivor. Sakristians väggar är täckta med träfiberskivor, målade vita.

Interiören har genomgått mindre förändringar genom åren. Vedeldningen upphörde en bit in på 1950-talet. Samlingsrummet och kapprummet målades om 1955 och har därefter målats om fler gånger och troligen också bytt kulör. Vid okänd tidpunkt har väggarna i kyrksalen klätts med glasfiberväv, vilket inneburit den hittills största förvanskningen av rummets 1930-talskaraktär.