Beskrivning <itemDescription> |
-
Text ur klipp som hör till bilden: "Göteborg har genom sin stora eldsvåda på andra sidan elfven blifvit indraget i historien om veckans olyckshändelser, men det är ej på den sidan vi se denna växande storstad representerad i vår bildserie i dagens nummer. Det är en utsigt från elfsidan af Göteborg, vi i dag meddela. Synvidden når från de stora kontors- och magasinsbygnaderna vid elfstranden och d...
Visa hela
Text ur klipp som hör till bilden: "Göteborg har genom sin stora eldsvåda på andra sidan elfven blifvit indraget i historien om veckans olyckshändelser, men det är ej på den sidan vi se denna växande storstad representerad i vår bildserie i dagens nummer. Det är en utsigt från elfsidan af Göteborg, vi i dag meddela. Synvidden når från de stora kontors- och magasinsbygnaderna vid elfstranden och den derofvan synliga, högt belägna navigationsskolan, förbi tull- och posthusen, Masthugsbergen, käerna, ända bort till der dessa få skansen Kronan i fonden, bortom förstaden Haga. I bakre planet ser man dessutom höja sig såväl tornet på "Wijks hus", som domkyrkans och tyska kyrkans torn. Ångbåtar och ångslupar, fartyg och båtar lifva elfven, som bildar panoramats främsta plan. Göteborg blef tidigt en stad, som nämndes i jämnbredd med Stockholm. Föga ner än tjugu år gammal fick staden en "burggrefve", att utmärka sin värdighet, men mera betecknande för Göteborgs ungdomsanseende i det sociala lifvet är en strof i en 1647 tryckt "tragoedia", hvari en smed säger till en köpman - de äro rivaler om styckets hjeltinna - "Hej, jag haver set dig för', om jag sådant säja tör" hvarpå köpmannen svarar: "Ja, kan ske uti Göteborg eller ock på Stockholms torg" en liten erinran om dessa platsers betydenhet för jernexporten (= der smeder och köpmän pläga träffas). Sedan kom det ostindiska kompaniets tider med alla sina privilegier och sin vinst. Privilegier eller förmonsrättigheter ha också i hela Göteborgs lifstid varit ett af dess förnästa lifselement, men vi äro vissa derom, att staden åtminstone nu för tiden icke begöfver andras förfång för att sjelf behålla och föröka sin storartade position som handelsort. Stadens folkmängd räknades för hundra år sedan till föga mer än 10,000 personer, men hade dessförinnan varit uppe vid 15,000. Vid vårt århundrades början var den nära 20,000, sjönk sedan åter, men var 1810 åter nära samma siffra. Först 1850 nåddes 33,000 (allt Carl Johans församling eller Majorna inberäknad), men i årets statskalender uppges Göteborgs befolkningssiffra till 61,599; alltså nära fördubblad folkmängd på sista fjärdedelsseklet. De yttre framstegen ha motsvarat folkökningen, och särskildt har hamnen blifvit nyskapad. Handel och rörelse florera, industrien har här ett hufvudsäte, för skol- och elementarbildning är väl sörjdt, och det högre studiet, vetenskap och konst, skall säkerligen icke länge sakna en fast plats i rikets andra stad."
Stäng
|