NIDINGENS FYRPLATS

Ön Nidingen är ett lågt skär som med sina omgivande rev i alla tider utgjort en fara för sjöfarten. Nidingen har också varit namnet på de fyrar som genom åren funnits här. Namnet, som på 1500-talet skrevs Nyding eller Niding, tros komma av de stockeldar eller nyingar, som till en början användes. En annan tolkning är att skärets farlighet gav upphov till namnet via skällsordet niding. Redan 1624 började man tända fyrbåkar på skäret, med tiden dubbla sådana för att särskilja signalen från andra fyrar i Kattegatt. Vid freden i Brömsebro 1645 blev Halland inklusive Nidingen svenskt och därmed blev Nidingen Sveriges första fyrplats. De torn som senare byggdes blev också dubbla. Tornens stenar har angivits komma från de nedfallande murarna kring Varbergs fästning. Nidingen har haft både historiens första dubbelfyr (från 1635) och världens sista dubbelfyr (fram till 1946). Ett tredje fyrtorn, ett fjärrmanövrerat sådant, med en höjd av drygt 23 meter, vägleder numera de sjöfarande. Nidingens fyrplats är ett byggnadsminne.

Kungliga Lotsstyrelsen lämnade 1946 Nidingens mistsignalklocka - gjuten år 1765 - till Göteborgs Sjöfartsmuseum. Samma år fick klockan sin plats vid museets terass. Den har sedan dess använts vid olika högtidligheter, bland annat varje nyårsnatt då det nya året rings in.

Området är skyddat sedan 1980 och är 725 hektar stort varav ön utgör 13,5 hektar. Här finns stora bestånd olika fågelarter och därav en fågelstation. Under sommartid finns här sälkolonier. Öns flora består främst av havsstrandväxter. Området ägs av Fastighetsverket och ingår i Natura 2000.

Nidingen anlades 1624 som dubbel vedeldad vippfyr för att underlätta genomseglingen av Kattegatt. En vippfyr var en speciell skandinavisk anordning, som bestod av en balanserad bom, med vars hjälp man hissade upp en brinnande fyrgryta i luften och åter sänkte den för påfyllning. De dubbla eldarna ingick i en dansk fyrplan och var till för att skilja platsen från de närliggande fyrarna Kullen , Anholt och Skagen.
1635 byttes vedeldningen i vippfyrarna ut mot koleldning . På skäret byggdes också ett stenhus som vaktstuga och förråd. 1645 kom Nidingen i svensk ägo genom freden i Brömsebro. I ca 150 år var Nidingens fyrar de enda utefter hela västkusten mellan Kullen och Kristianiafjorden. Under de närmaste århundradet efter det svenska övertagandet utbyttes de ursprungliga vippfyrarna mot fasta fyrgrytor på stenkummel eller torn. Ritning till fyrbyggnader upprättades av C J Cronstedt 1759.
1766 uppsattes en klockstapel av trä med mistsignalklocka efter ritning C J Cronstedt. Härigenom blev Nidingen den första kända fyrplatsen med mistsignalering.
Fyrplatsen nydanades 1832, då förutom bostadshus mm de båda sexkantiga fyrtornen byggdes. De försågs med sk slutna stenkolsfyrar där fyrningen skedde med stenkol i glaslanterniner. Materialet till fyrtornen hämtades från Varbergs fästnings murar.
1846 skedde om- och tillbyggnader, varvid tornen blev dubbelt så höga som tidigare. Lanterninerna utbyttes mot nya med fast linsapparat. För att förbättra skenet infördes lysämne år 1884 och luxljus 1905.
1946 byggdes ytterligare ett fyrtorn med en effektivare roterande blixtfyrapparat. Under åren 1874-1946 hade nämligen ej mindre än 140 strandningar skett vid Nidingen.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Ön Nidingen är ett lågt skär som med sina omgivande rev i alla tider utgjort en fara för sjöfarten. Nidingen har också varit namnet på de fyrar som genom åren funnits här. Namnet, som på 1500-talet skrevs Nyding eller Niding, tros komma av de stockeldar eller nyingar, som till en början användes. En annan tolkning är att skärets farlighet gav upphov till namnet via skällsordet niding. Redan 1624 började man tända fyrbåkar på skäret, med tiden dubbla sådana för att särskilja signalen från andra fyrar i Kattegatt. Vid freden i Brömsebro 1645 blev Halland inklusive Nidingen svenskt och därmed blev Nidingen Sveriges första fyrplats. De torn som senare byggdes blev också dubbla. Tornens stenar har angivits komma från de nedfallande murarna kring Varbergs fästning. Nidingen har haft både historiens första dubbelfyr (från 1635) och världens sista dubbelfyr (fram till 1946). Ett tredje fyrtorn, ett fjärrmanövrerat sådant, med en höjd av drygt 23 meter, vägleder numera de sjöfarande. Nidingens fyrplats är ett byggnadsminne.

Kungliga Lotsstyrelsen lämnade 1946 Nidingens mistsignalklocka - gjuten år 1765 - till Göteborgs Sjöfartsmuseum. Samma år fick klockan sin plats vid museets terass. Den har sedan dess använts vid olika högtidligheter, bland annat varje nyårsnatt då det nya året rings in.

Området är skyddat sedan 1980 och är 725 hektar stort varav ön utgör 13,5 hektar. Här finns stora bestånd olika fågelarter och därav en fågelstation. Under sommartid finns här sälkolonier. Öns flora består främst av havsstrandväxter. Området ägs av Fastighetsverket och ingår i Natura 2000.