STOCKHOLMS SLOTT

Ursprunget till slottet är en medeltida kungsborg, som byggts kring ett försvarstorn från 1100-talets slut. 1588 byggdes tornet till och fick en dekorativ huv med tre kronor i spiran, som gav tornet och slottet dess namn.
Under 1690-talet utarbetade Nicodemus Tessin d y ritningar för en total ombyggnad av slottet. Den norra flygeln hade byggts efter Tessins planer då slottet Tre Kronor 1697 ödelades av den brand, som gjorde det möjligt att genomföra Tessins slottsvision i sin helhet. Färdigställandet av det nya slottet pågick under större delen av 1700-talet.
Efter Tessins död 1728 övertog Carl Hårleman ledningen av byggnadsverksamheten och därefter C J Cronstedt och C F Adelcrantz.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Borgen Tre Kronor började byggas under 1200-talet. Kärntornet omgärdades då endast av en enkel försvarsmur och läget var strategiskt valt då man härifrån kunde kontrollera sjöfarten mellan Mälaren och Saltsjön.

Gustav Vasas slott: Den 16 juni 1523 kapitulerade Stockholm för Gustav Vasa, som tio dagar tidigare valts till konung i Sverige. Både stad och slott hade lidigt svårt under ofredsåren, och 1525 hemsöktes slottet av en eldsvåda. Gustav Vasa fick nu påbörja reparationer och nyinredningar i slottet, ett arbete som fortsatte praktiskt taget under hela hans livstid. Mellan åren 1536 och 1540 lät konungen om- och påbygga förborgens norra länga. Invid det nordvästra tornet uppförde han en ny bastion. Omkring 1541 började han bygga en fästningsgördel runt slottet, bestående av sträckmurar, torrgrav och rundlar, varigenom slottet förvandlades från en medeltida borg till en för sin tid modern fästning. Tornet Tre kronor påbyggdes 1544 och fick en ny huv.

Johan III:s slott: Vid 1500-talets slut inleddes dock avvecklingen av slottets funktion som försvarsverk och istället framhävdes den representativa konungabostaden. Med början på 1580-talet förvandlade Johan III den gamla borgen till ett praktfullt renässanspalats. En av hans första åtgärder blev att söka ge den under olika perioder tillkomna byggnaden ett enhetligt intryck genom att 1573 låta vitlimma fasaderna och rödfärga taken. Den som framför allt kom att ge slottet sin yttre karaktär var skulptören Willem Boy. Den västra längan lät han omkring 1584 bygga om och bredda åt borggårssidan samt lät smycka byggnaden med en praktgavel åt söder. Här inrymdes den nya rikssalen. 1588 höjdes tornet Tre Kronor till sitt slutgiltiga utseende. Även slottets interiör lät konungen genomgå stora förändringar.

Gustav II Adolfs slott: Från och med 1600-talets början blev slottet permanent residens för konungen. Bland annat förändrades slottet genom att den östra längan revs och en ny uppfördes 1619-20. Denna länga gavs en någorlunda symmetrisk utformning med torn i både dess norra och södra del. Ungefär samtidigt nivellerades Stora borggården och belades med kullersten.

Karl XI och Hedvig Eleonoras slott: Karl XI ville att Sveriges roll som stormakt skulle manifesteras, och anlitade därför på 1680-talet arkitekten Nicodemus Tessin d y för en ombyggnad. 1692 utgjorde starten på en total ombyggnad av den norra längan. Den 7 maj 1697 hände det som kom att förändra Stockholms stadsbild för all framtid. På slottet Tre Kronor utbröt en brand som ödelade hela byggnadskomplexet utom den ombyggda norra längan. Från rikssalen spreds branden till kärntornet Tre Kronor där elden snabbt fick fäste i bjälklagen. Kanonerna störtade ner i drottningens vinkällare och tornspiran med de tre gyllene kronorna försvann i eldhavet. Vid ett beslut dagen efter branden fick Nicodemus Tessin d y i uppdrag av änkedrottning Hedvig Eleonora att göra ritningar till det nya slottet. Tessin utgick från den bevarade norra längan då han ritade det rätvinkliga slott i romersk barock som vi ser idag. Efter Tessin d y:s död 1728 tog Carl Hårleman över som arkitekt för slottsbygget. Arbetet med Stockholms slott sysselsatte honom under hela hans yrkesverksamma liv och slottet blev färdigt först 1754, året efter hans död. Efter Hårleman var både C J Cronstedt och C F Adelcrantz verksamma som arkitekter vid slottet.

Den gustavianska tiden: 1772 började Gustav III med utgångspunkt från sina franska intryck modernisera slottet med inredandet av en Paradsängkammare, ledande för arbetet var Jean Eric Rehn. Även Lois Masreliez utförde inredningsarbeten på slottet. Flera av de inredningar, som Gustav III lät verkställa, finns inte längre kvar.

Den Bernadotteska tiden: Under Karl XIV Johans tid återgick huvudparten av de till slottets underhåll anslagna medlen till att fullborda och restaurera slottets yttre. På Oskar II:s tid restaurerades fasaderna, och han lät även efter ritningar av arkitekten Hj. G. Sandels uppföra kaskadgrottorna på de östra flyglarnas höga fotmur åt Skeppsbron. Bland de moderniseringar som han lät genomföra kan nämnas indragandet av vattenledning 1873, elektrisk belysning 1883 samt värmeledning. Flera ombyggnadsarbeten utfördes under mitten av 1800-talet under ledning av F.W Scholander.

KÄLLA: von Malmborg, Boo. Slott och Herresäten i Sverige- de kungliga slotten. Allhems förlag, Malmö 1971.
Statens Fastighetsverk, http://www.sfv.se/cms/app/vara_fastigheter/start.html 2006-10-30