ÖSTERÅSENS HÄLSOHEM (FD SANATORIUM)

Under 1800-talet skördade lungtuberkulosen många liv; tidvis dog i Sverige ca 10 000 personer om året. Efter Robert Kochs upptäckt av tuberkelbacillen 1882 förbättrades dock möjligheterna att bekämpa sjukdomen. Inkomsterna från nationalinsamlingen vid Oscar II:s 25-åriga regeringsjubileum 1897 skulle enligt kungens önskan användas till kraftfullt bekämpande av tbc, och med hjälp av dessa medel uppfördes tre sanatorier, däribland Österåsen, som ritades av Fredrik Lilljekvist och invigdes 1902.
Anläggningen består av en två och en halv våningar hög centralbyggnad och fyra envåningspaviljonger med tvåvånings mittpartier, vilka är glest grupperade kring centralbyggnaden och förbundna med denna genom förbindelsegångar. Vidare finns ett antal fristående byggnader: överläkarbostad, kamrersbostad m.m. Centralbyggnadens bottenvåning samt förbindelsegångarna är byggda av tegel, putsade och gulfärgade; i övrigt är byggnaderna uppförda av trä med panel och målade i gult och grönt. Taken är plåttäckta. Eftersom man ansåg att en stor luftvolym var viktig för att de sjuka skulle tillfriskna är det högt i tak, 4,15 m i sjukrummen och ännu högre i matsalen och samlingssalen; vidare finns speciella ligghallar med en sida öppen där patienterna tillbringade flera timmar om dagen, vintertid i liggpåsar av fårskinn samt med vargskinnsmuffar och renskinnsfällar. Anläggningen omges av en stor park med promenadstigar. Österåsen inköptes 1981 av landstinget i Västernorrland och används numera som hälsohem.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2