Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset som är inrymt i långhuset under orgelläktarens västra del, vars brädklädda och vitmålade undersida utgör tak. Golvet är belagt med kalkstensplattor och yttermuren i väster är putsad och vitkalkad. I övriga väderstreck finns vitmålade panelklädda väggar som till största del upptas av vetegrå fyllnadsdörrar med tre speglar per dörrblad. Dörrarna leder till läktartrappan, förberedelserum samt wc. Pardörren mot kyrkorummet flankeras av enkla blinddörrar, alla i samma utförande som övriga dörrblad, medan ytterdörrens insida har stående pärlgrå panel och äldre smidesbeslag.
Långhusets brädgolv av breda tiljor tillkom 1856. De båda bänkkvarteren som flankerar mittgången står på brunfernissade och smalare brädgolv. De vitmenade väggarna bryts upp av stora rundbågiga fönsteröppningar i norr och söder, där fönstren med gråmålade innerbågar sitter i djupa nischer. I putsen, som följer murverkets ojämnheter, finns ritsningar som markerar platsen för de medeltida norr- och sydportalerna. Taket var under en tid välvt med tunnvalv i trä men utgörs idag av ett plant brädtak i en blågrå kulör med en svart zig-zagmönstrad bård utmed väggarna. Orgelläktaren i väster upptar hela långhusets bredd och vilar på tolv gråmålade toskanska kolonner i trä, av vilka hälften döljs av de panelklädda läktarunderbyggnaderna. Läktarbarriären i beiget/vetegrått indelas av pilastrar har i norr och söder konkav form för att lämna fönsteröppningarna fria. Långhuset avgränsas mot koret av en stor rundbågig triumfbåge utförd i träpanel som mot långhuset är vitmålad och bär bibelcitatet Saligt är det folk, hwilkets Gud Herren är i förgyllning. Mot koret har triumfbågen figurativt måleri utfört 1681 av mäster Peter Starck.
Korets golv, med tre steg högre golvnivå än långhuset, är sedan 1940-talet belagt med kalkstensplattor. Väggarna är utförda lika långhusets. I norr och söder finns rakt avslutade djupa dörrnischer med grå fyllnadsdörrar med smidda beslag. Den norra dörren, som leder till sakristian, flankeras av två stora gravhällar som är fastklamrade i murverket. Södra dörren är koringången. Gjutjärnsfönstret i söder saknar innerbåge. Östra väggen bryts upp av en rundbågig valvöppning mot absiden över vilken den målade inskriptionen Alle hafve vi en Herre och en Gud 1593 1893 framställs i en rektangulär blindering. Taket utgörs av ett plan brädtak i samma gråblå kulör som i långhuset men här utan målad fris och på synliga men inklädda bjälkar. Absiden har liksom ytan framför altaret en cirka en decimeter högre golvnivå, täckt med kalkstensplattor av vilka två norr om altaret är försedda med dragringar och täcker nedgången till gravkoret. Absiden är relativt grund och utgörs egentligen av ett vitmenat tunnvalv mot den östra väggen med sin romanska fönsteröppning.
Sakristian har lackat furugolv och vitmenade väggar. Fönstren är försedda med järngaller och ospröjsade grå innerbågar omfattas av akantusornamentik i grått, rött och gult. Utmed taket löper en draperimålning i samma kulörer. Dekorationsmålerierna som är samtida med sakristians uppförande på 1700-talet frilades 1946. Mot väggen i söder finns en sentida inbyggnad för wc, förråd och trappa till kyrkvinden, Inbyggnadens vägg har hög blågrå bröstning och är ovan denna vitmålad. Fyllnadsdörrarna till nämnda utrymmen är liksom de äldre dörrbladen mot kyrkan och i prästingången samt sentida skåpförvaring målade i samma kulör. Taket är utfört enligt samma princip som i koret men vitmålat med röda detaljer. Även sakristian har en underliggande gravkammare som nås via en lucka i golvet och stensatt trappa.
På vinden över sakristian är golv, väggar och tak klädda med obehandlade furubrädor. Äldre numrerade bänkgavlar fungerar utmed ena väggen som luckor till inbyggda skåp. En stege leder vidare till kyrkvinden där korets östra vägg är uppmurad till nock och har en rundbågig öppning till vindsutrymmet ovanför absiden. I en öppning i långhusets norra mur skymtar resterna av den trappa som enligt den lokala traditionen ska ha varit en flyktväg ut från kyrkan med lönngång under mark till prästgården. Takstolarna i varierade konstruktioner är utförd i bilad, dymlad furu, delvis återanvänd. En datering till 183738, då långhuset och koret fick tunnvalv i trä, framstår som sannolik. Bjälklaget mot kyrkan är isolerat med mineralull.
Inredning och inventarier
Altaret som tillkom vid Sigge Ulléns restaurering 194658 utgörs av ett blockaltare murat i slipad grå ölandskalksten.Bakom altaret står ett enkelt kors i omålat trä, tillverkat av Nils Sandberg i Rödeby 1964.
Den halvrunda altarringen, sannolikt ett 1800-talsarbete, är tredelad och mittdelen numera borttagen. Barriären är uppbyggd av svarvade balusterdockor, överliggaren profilerad och knäfallet klätt med rött tyg. På äldre svartvita fotografier från 1900-talet framstår altarringen vara täckmålad, sedan åtminstone 1993 är den gråmarmorerad.
Predikstolen med baldakin i polykromt bemålad ek anses vara tillverkad 1692 av bildhuggaren Åke Truedsson eller någon i dennes skola. Truedsson avled 1687 vilket bör tyda på det sistnämnda. Två år senare målades den av dekorations- och figurmålaren Johan Columbus. Korgen pryds av rundbågiga fyllningar med skurna reliefer framställande Skapelsen, Syndafallet, Syndafloden, Födelsen, Korsfästelsen samt Himmelsfärden. Hörnen markeras av skulpterade hermer i form av Petrus med nyckeln, Jakob med pilgrimshatt och stav, Paulus med svärdet, Kristus med världsklotet, Gud omgiven av sju lampor, Johannes med örnen samt Martin Luther hållandes en bibel. Det konformade understycket har utanpåliggande svängda ribbverk med skuren akantusornamentik som avslutas med puttis. Den sjusidiga baldakinen är uppbyggd som ett förkroppat listverk vilket pryds av skuren dekor i form av festonger och akantusbård. Hörnen markeras av bevingade änglaansikten och druvklasar och understycket avslutas med en fint skuren lambrekäng. I innertaket finns en förgylld sol och en centralt hängande duva. Baldakinen kröns av broskverk med Karl XI:s namnchiffer och texten Anno 1694 d. 25 Maij, trumpetspelande puttis samt Kristus med segerfanan. Den nuvarande färgsättning från restaureringen 1950 bygger på den ursprungliga. Efter detta har konservering skett 1983 och 2000. Den sentida trappan ritades av länsarkitekt Samuel Fränne 1967.
Kyrkan har två dopfuntar av vilka den äldsta enligt 1600-talskällor ska vara från mitten eller senare delen av 1500-talet och således bör vara en av landets äldsta efterreformatoriska dopfuntar. Den timglasformade funten i ekådrad furu har oktagonal planform och är uppbyggd som ramverk med fyllningar, med profilerad gördellist och överliggare, den senare uppburen av små skurna konsoler. Från 1777 var den placerad i Sillhövda kyrka, återfördes möjligen till Fridlevstad i samband med att Sillhövda nya kyrka uppfördes och altarskåpet flyttades dit. I korets norra del återfinns en barockdopfunt med överhängande baldakin från 1682 av bildhuggaren Åke Truedsson, båda i polykromt bemålad ek. Den hexagonala cuppans sidor pryds av skurna festonger och bärs upp av puttis ståendes på en hexagonal fot. Även baldakinen följer den sexsidiga formen, där hörnen markeras av pinjekottar, änglaansikten och urnor. På överstycket står broskverk, delvis i form av vapensköldar med kyrkoherde Bagers och dennes hustrus initialer, och ett svängt ribbverk som bär en stående Kristusskulptur.
Den slutna bänkinredningen i två kvarter som flankerar mittgången tillkom 1854. Gavlarna är slät medan dörrar och ryggstöd är uppbyggda som ramverk med fyllningar. Sockellist och överliggare är enkelt profilerade. Utvändigt färgsättning går i rött, blått och grått, med mörkgrå överliggare, och invändigt i ljusgrått. Bänkarna har psalmbokshylla, klädhängare och sittdynor klädda med mönstrat i tyg i grå-gul skala.
Orgeln med 20 stämmor är tillverkad 1977 av Walter Thurs orgelbyggeri, Torshälla, vilken även tillverkade kororgeln två år senare. Spelbordet är sedan en ombyggnad 1933 fristående från orgelfasaden som är bevarad från kyrkans ursprungliga orgel från 1848. Fasaden är tredelad, där det högre mittpartiet är uppbyggt kring en stor rundbågig öppning som möjliggör ljusinläpp från kyrkan västfönster. Rundbågen flankeras av engagerade kolonner på vilka skulpterade änglafigurer och kröns av en förgylld lyra. De lägre sidoparternas synliga pipfält är utformade med centralt placerade rundbågiga nischer som i valvkappan pryds av förgyllda rocailler. Färgsättningen i grå kulörer ansluter till orgelläktaren.
Kyrkan har tre kyrkklockor som hänger i klockstapeln, av vilka stor- och mellanklockorna är gjutna av Andreas Wetterholtz i Malmö 1732 respektive 1715. Lillklockan göts av Magnus Bergstedt i Karlskrona 1761.
Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas ett imposant barockepitafium över den i kyrkans historia framstående kyrkoherden Bagers och dennes båda hustrur, vilket troligen är tillverkat av Åke Truedsson. Därtill en tidigare altaruppsats från 1653 med altartavla framställande Nattvarden, ljus- och kristallkronor från 1700- och 1800-talen, ett golvur av 1700-talstyp samt ett par psalmnummertavlor
i rokoko som av beskrivningen i Sveriges kyrkor 1915 tycks vara placerade i Sillhövda kyrka men syns i Fridlevstad på fotografier från 1930.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
