FULLTOFTA KYRKA

Exteriör
Fulltofta kyrka består av långhus, smalare och lägre kor med halvrund absid i öster, torn i väster samt vapenhus i söder. De vitkalkade ytterväggarna är uppförda i cirka en meter tjocka skalmurar av natursten. Långhus, kor och vapenhus har sadeltak medan kyrktornet har tälttak. Samtliga takfall är täckta med rödmålad enkelfalsad plåt. Långhusets östra hörn pryds med hörnkedjor i oputsad sandsten. Långhusets fönster är segmentbågiga och småspröjsade med blyinfattning i liv med fasaden. I söder finns två fönster, ett på varje sida om vapenhuset, medan norrfasaden bryts upp av fyra jämnt fördelade fönster. Samtliga. På den norra långhusfasaden syns delar av den igensatta nordportalens sandstensomfattning.

Gavlarna på kyrkans kor pryds av hörnkedjor i natursten. På den södra väggen finns ett fönster med samma utformning som långhusets och på den norra sidan finns ett mindre rundbågigt fönster i en djup fönsternisch. Korabsiden delas in av åtta sandstenslisener som bär upp en takfotsfris med rundbågigt motiv. Mitt på absidens östfasad finns en kolonnettnisch med en centralt placerad kolonn med två rundbågar. Strax ovanför finns ett mindre rundbågigt fönster i en djup fönsternisch. Absidens sockel är putsad med vit spritputs och har en profilerad sockellist i sandsten.

Vapenhuset har en asymmetrisk trappstegsgavel avtäckt med lertegel. Kyrkans segmentbågiga port är centralt placerad i sydgaveln och flankeras av gluggar. Den östra gluggen bredvid entréporten är placerad i en större nisch.

I det fullbreda västtornet leder en stensatt trappa om fyra steg upp till kyrkans huvudentré som är placerad i en rundbågig muröppning. Porten utgörs av en panelslagen pardörr i ek som kröns av ett lunettfönster. Strax ovanför sitter en minnessten med inskription över Arvid Trolles uppförande av tornet 1809. De södra och norra sidorna har vardera ett fönster med samma utförande som de i långhus och kor. I tornets övre del finns rundbågiga ljudluckor i samtliga väderstreck. Både tornet och vapenhuset har synliga svartmålade ankarslutar.

Interiör
Västporten, som är en tvådelad spegeldörr med två fyllningar i bredd och fem i höjd på vardera dörrblad, leder in i ett mindre vindfång med rött tegelgolv, vitputsade väggar och tak. Rummet förses med ljus från ett lunettfönster ovanför entrén. En pardörr skiljer vindfånget från en mindre förhall som tillsammans med sakristian i norr octrapphuset i söder upptar tornets västra del.

Kyrkorummet utgörs av östra delen av tornets bottenvåning samt långhus och kor. Väggarna är vitkalkade och golvet genomgående belagt med rött tegel. Tornets bottenvåning, som åtskiljs från långhuset genom en rundbågig tornbåge, har plant omålat brädtak. Söder om västväggens öppning återfinns orgeln, och över öppningen hänger ett epitafium som flankeras av den tvådelad modernistiska orgelfasaden. Åt söder och norr finns rundbågiga fönster med samma utförande som i långhuset.

Långhusets fyra traveér är slagna med kryssvalv som är rikligt dekorerade med sengotiska kalkmålningar i främst röda, gula och grå toner mot vit botten. Valvribborna är smyckade med röd bladornamentik. Valvkappornas målningar illustrerar bibliska motiv, Herodes och barnamordet i Betlehem, skördeundret, Tomas, Leviatan, Bartolomeus, brodermordet, Andreas, syndafallet (Eva), Adam plöjer, de fördömda och Filippus. Valvkapporna är försedda med textband. I långhusets nordöstra valvkappa finns en draperimålning från 1700-talet i blått och gult. Centralt i varje valv hänger en ljuskrona.

Fönstren är placerade i segmentbågiga nischer som centrerats i varje travé. De slutna bänkkvarteren bryts på sydsidan av en gång till den ursprungliga sydportalen mot vapenhuset som flankeras av två epitafier. I långhusets sydöstra del står predikstolen vilken lyses upp av ett blyspröjsat fönster med målat glas tillverkat 1936 av konstnären Hugo Gehlin. På andra sidan mittgången står dopfunten med tillhörande baldakin. Framför dopfunten har en äldre gravsten integrerats i golvet.

Koret, som är upphöjt med tre trappsteg, skiljs från långhuset genom en rundbågig triumfbåge och är välvt med ett bemålat kryssvalv. Altaruppsatsen är placerad mitt i koret och döljer sakristian i absiden, vars tegelgolv är ett steg högre än korets. I golvet ligger ett antal enkelt utformade stenhällar. Taket utgörs av ett hjälmvalv som liksom väggarna är vitputsat. I öster finns ett mindre rundbågigt fönster med blyinfattat glas.

Kyrkan har tre gravkammare, placerade under koret, under triumfbågen samt under långhusets östra del. Idag finns ingen nedgång till kammarna.

Vapenhuset i söder har modernt plankgolv av oljad ek. Under detta finns gravhällar med mellanliggande skolsten. Väggarna är vitputsade med undantag för väggen mot långhuset som har frilagd murverk. Här syns även spår av en äldre romansk fönsteröppning. Längs väggarna löper en murad och vitkalkad sittbänk. Innertaket utgörs av ett tredingstak i trä, varifrån långhusvinden nås via en lucka. Den ursprungliga romanska sydportalen är utförd i fint huggen sandsten. Dörren består av tre breda ekplank och har rikligt dekorerade järnband och nitar åt kyrkorummet. På vapenhussidan sitter ett stort lås med dekorativt smide. Vapenhusets förses med ljus via fyra fönstergluggar i söder.

Inredning och inventarier

Altaret och altaruppsatsen är samkomponerade och tillverkades sannolikt av Jakob Kremberg 1636. Altarbordet är av ek och uppbyggt runt ett äldre stenaltare. De fyra evangelisterna är illustrerade i fyra målningar: Matteus och Markus på långsidan mot församlingen, och Johannes och Lukas på vardera kortsida. Målningarna flankeras av snidade träskulpturer. Uppåt avslutas altarbordet med en inskription samt en snidad list. Altaruppsatsen i snidad ek är samtida med altarbordet. Färgsättningen går i guld, blått och svart. Altaruppsatsen är vertikalt tredelad med en målning föreställande Nattvarden som centralt motiv. I den nedre delen är en text inramad av skulpturer.

Altartavlan flankeras av skulpturer och utskjutande kolonner med korintiska kapitäl som bär upp ett litet tak. På var sida om kolonnerna finns skulpturer föreställande Moses med lagtavlorna på norra sidan och Jesus som den gode herden på den södra. Utanför dessa följer karyatider som håller kalken och korset samt den heliga anden gestaltad i form av en duva. Uppåt avslutas mittdelen i en kraftigt utskjutande snidad list prydd med keruber som kröns av familjen Trolles vapen omgivet av lansbärande kvinno- och mansfigurer.

Altarringen formgavs av Torsten Leon-Nilson 1953 och utgörs av en rak överliggare i oljad ek som bärs av ett enkelt svart järnräcke. Knäfallet vilar på en sockel av ek och är klätt med ulltyg i varmgrå ton.

Predikstolen var sannolikt ursprungligen en så kallad läktarpredikstol och har daterats till 1500-talets slut. Idag är den ombyggda predikstolen placerad mot triumfbågens södra sida. Korgen har fem fyllningar som inramas av enkla kolonner vilka bär det övre listverket. Färgsättningen går i grått, blått, rött och svart med accenter i guld. I de fem fyllningarna framställs de fyra evangelisterna samt en texttavla med text på danska ur galaterbrevet. Predikstolens vilar på en enkel bas av murtegel.

Dopfunten har daterats till 1100-talet och är därmed dess äldsta inventarium, sannolikt samtida med kyrkan. Den i det närmaste kubiska cuppan bärs upp av en enkelt tredelad fot. Cuppan är dekorerad med växtmotiv i relief och bär färgrester efter tidigare polykrom bemålning.

Över dopfunten hänger en sexsidig baldakin av snidat och målat trä som på 1700-talet skänktes dopfuntens baldakin till kyrkan av Fru Anna Maria Cronacker von Vasmuth. En ram med en krans av plaketter bärs av sex genombrutna långa blad som uppåt samlas ihop i en fruktklase.

Bänkinredningen utgörs av tre slutna bänkkvarter som tillkom 1953. Sittbänkarna är gråmålade medan gavlarna och bänkdörrarna är laserade i svart, rött och gråblått. Bänkraderna avslutas mot koret genom att de främsta bänkarna har högre gavlar än övriga.

Kyrkans orgel är placerad mot västväggen och byggdes 1969 av orgelfirman Gebrüder Jehmlich i Dresten. Fasaden är formgiven av Torsten Leon-Nilsson och har synliga piporna placerade på ömse sidor om dörren till vapenhuset, spelbordet är placerat på den södra sidan. Färgsättningen går i grått, rött och gult.

Kyrkan har två kyrkklockor. Lillklockan göts omkring 1460 av klockgjutaren Jacob Yode i Stralsund. Storklockans är omgjuten 1616, när föregångaren göts är dock inte känt.

Kyrkobyggnaden
Fulltofta kyrka uppfördes sannolikt i slutet av 1100-talet som en romansk stenkyrka med långhus samt smalare och lägre kor med absid. De medeltida fönstren var rundbågiga och placerade högt upp i långhusets södra och norra murar.

Kyrkans ingångar utgjordes till en början av en syd- och en nordportal, vilka var placerade i långhusets västra del. Nordportalen sattes igen vid okänd tidpunkt, men finns idag markerad i putsen på långhusets norra fasad. Under 1400-talet byggdes ett vapenhus framför sydportalen. I långhuset och koret slogs under samma århundrade valv som pryddes med gotiska kalkmålningar som tillskrivits både Lilla Harrie-gruppen och Skivarpsmästaren.

Vid 1500-talets slut försågs kyrkan med sin nuvarande predikstol, sannolikt placerad i triumfbågen som en så kallad läktarpredikstol. Den byggdes senare om och flyttades från sin ursprungliga placering. Under 1600-talets första hälft fick kyrkan även sin nuvarande altaruppsats som troligen utfördes av den skånske bildhuggaren Jakob Kremberg. Kyrkans absid var sedan uppförandet rikt dekorerad med stenornamentik i form av pilastrar och en centralt placerad nischkolonnett i öst. Vid slutet av 1600-talet ersattes kolonnetten med en dörr som ledde in till koret. Under kyrkan anlades två gravkammare.

På 1700-talet skänktes dopfuntens baldakin till kyrkan av Fru Anna Maria Cronacker von Vasmuth och ännu gravkammare tillkom. Vid seklets slut bosatte sig överste löjtnant Fredrik Trolle med familj på Fulltofta gods och i samband med detta fick kyrkan nya fönster och ny takläggning. Sannolikt var det då altaruppsatsen försågs med Trolles vapen. 1809 lät hans son Arwid Trolle uppföra kyrkans västtorn, dit klockorna flyttades från en fristående klockstapel.

Under 1900-talet har ett flertal restaureringar, moderniseringar och mindre ombyggnader gjorts. Det första mer omfattande arbetet genomfördes runt 1910, då bland annat korvalvens medeltida kalkmålningar som återupptäckts några år tidigare frilades. I valvet ovanför herrskapsbänkarna sparades delar av målningar från 1700- och 1800-talen. Vidare påträffades ett inmurat fönster med karm och blyinfattade rutor i den norra korväggen, och på långhusets norra vägg frilades delar av den medeltida portalen. Taket i vapenhuset höjdes för att synliggöra sydportalens medeltida sandstensomfattning. Några år senare, 191416, restaurerades koret. Golvet, fönstren, trappan och altarringen byttes ut, medan altaret byggdes om och altaruppsatsen målades om. Båda dessa restaureringar leddes av domkyrkoarkitekten i Lund, Theodor Wåhlin.

1936 fick kyrkan nya fönster ritade av länsarkitekten Nils A. Blanck. För det dekorerade fönstret vid predikstolen, föreställande Sankta Magnhild av Fulltofta, stod konstnären Hugo Gehlin.

Den sista större restaureringen utfördes 1953 av arkitekt Torsten Leon-Nilson, då bland annat elektrisk värme och belysning installerades. Exteriört frilades sandstensornamentiken på absiden samt långhusets och korets hörnkedjor, som alla varit överputsade. Delar av den ursprungliga ornamentiken behölls medan andra rekonstruerades. Absidens 1600-talsdörr ersattes av ett fönster samt den medeltida kolonnett som Wåhlin återfunnit i kyrkogårdsmuren 1907. Absiden fick även ett sydfönster. I långhuset sattes en dörr igen och ett fönster tillkom. Interiört byttes bänkinredningen ut, golvet belades med rött tegel, läktaren byggdes om och predikstolen placerades på en sockel av rött tegel. Ny orgel installerades 1969.