Sko

I Riala socken ligger frälsehemmanet Vargsättra, 1/4 mantal. Det tillhörde godset Östanå fram till 1754 då bonden Anders Mattsson och hans hustru Sara Jöransdotter bytte till sig gården och flyttade dit. De nya ägarna och deras efterkommande brukade sedan gården i knappt 200 år, då Vargsättra 1952 såldes utom släkten.

På 1860-talet byggde gårdens dåvarande ägare Matts Ersson och hans hustru Anna Brita Andersdotter en ny "storbyggning" i två våningar på platsen där den tidigare stått, vilket visar att traktens bönder följde med sin tid och var öppna för nyheter och förändringar.

I ett äldre hus intill den nya mangårdsbyggnaden, på vindsbjälklaget under taket, lagrades flera generationers gångkläder och skor efter att de slutgiltigt tjänat ut som användbara plagg. Det är mycket viktigt att komma ihåg att det enorma slitaget och den nästa ofattbara omfattning som lappning och lagning har, inte är tecken på fattigdom. Det visar istället på gamla hushållningsprinciper och bondesamhällets syn på bruk och återbruk.

Skosamlingen består av ca 50 skor, några par men framför allt udda skor. Liksom textilierna skildrar skosamlingen modet och den tekniska utvecklingen från 1700-talets senare del och drygt hundra år framåt. Här finns kvinnoskor, mansskor och barnskor. Olika typer av kängor och lågskor finns representerade, grova arbetsskor men också nätta, ringade pumps med sidenrosetter i empirestil. Några exemplar har hög indragen klack enligt skomodet vid 1600-talet.

Samlingen visar också många exempel på tekniska variationer som becksömsskor eller svenskskor och vändsydda skor, så kallade pliggskor eller tyskskor. Många becksömsskor har näverskikt i sula och klack. Några trasiga exemplar visar tydligt hur den isolerande näversulan byggts upp. Hopfästning med slejfar, pliggning, förstärkningar, lagningar och användning av klackjärn kan också studeras.

Se Årsboken Uppland 2002: Skodon status, mode och funktion av Håkan Liby.