RYSSBY KYRKA

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Kyrkogården ligger främst söder och norr om kyrkan och omgärdas av en stenmur och en
splittrad trädkrans. Kvarter I och II ligger söder om kyrkan och de övriga, III VIII norr om.
Området längst i norr och nordöst utgör en tydlig utvidgning med urnlund och minneslund
och mer vegetation än den övriga kyrkogården. Gränsen mellan den nyare delen och den
gamla syns tydligt genom höjdskillnader och genom att den gamla trädkransen delar av
området. Kyrkan ligger mitt i byn inklämd mellan olika vägar, i söder passerar den gamla
vägen till Stockholm.

Omgärdning
Hela kyrkogården omgärdas av en stenmur i olika utförande. Vid de utvidgade delarna kan
man se ett helt annat stenmaterial än den del som tillhör den äldre kyrkogården. Materialet i
den äldre delen är mindre och oregelbundet medan stenmaterialet i den utvidgade biten är
murad av större rektangulära tillhuggna stenar. Den sydöstra muren är delvis överväxt med
murgröna. Den äldre muren är kallmurad medan den nyare är lagd i bruk.

Ingångar
I väster: En ingång mitt för vapenhuset med svartmålade smidesgrindar mellan höga, kraftiga,
vitputsade grindstolpar med tälttak av koppar. Ytterligare en ingång i väster, vilken sannolikt
tidigare var en ingång in till den norra delen av dåvarande kyrkogården. I och med
utvidgningen 1957 förlorade den sin betydelse och används numera inte utan är igensatt. Det
är en svartmålad smidesgrind mellan stolpar av granit. Längst i nordväst finns en ingång
mellan granitstolpar utan grind.
I söder finns en hög smidesgrind mellan kraftiga vitputsade stolpar med tälttak av koppar,
likadan som huvudingången i väster. Intill finns en mindre trappa direkt över muren.
I öster: finns en ingång mellan kraftiga stolpar i granit utan grindar. Längre öster ut på den
nytillkomna delen leder en enkel trappa, i granit men svartmålat järnräcke, upp till
kyrkogården.

Vegetation
Trädkrans: Något splittrad trädkrans som står innanför kyrkogårdsmuren. Lönn och lind samt
kastanj dominerar på den äldre delen medan oxel planterats på den nya delen.
Övrigt: häckar av tuja finns i kvarteren runt kyrkan. På den nya delen är rygghäckar av tuja,
spirea och ölandstok. Ölandstok är också planterat runt urnlunden. Enstaka träd av oxel finns
planterade inne i kvarteren.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna

Gångsystem
Från ingången i väster fram till vapenhuset är en kalkstensbelagd yta. Grusade gångar löper
runt om de olika kvarteren och avgränsar dem.
Inne på området finns en trappa som förbinder och utjämnar den nya och den gamla delen.

Gravvårdstyper
På kyrkogården finns varierande gravvårdstyper från främst 1900-talet, men också 17 äldre
vårdar. Det gör att här finns flera olika typer av gravvårdar representerade. Bland de äldsta
vårdarna finns framförallt höga stående gravvårdar från tiden kring sekelskiftet 1900. Dessa
bär framförallt nyklassicistiska drag som var på modet vid den här tiden. Stenarna är
symetriskt uppbyggda med dekorelement som går tillbaka på antikens bildsymbolik till
exempel lagerkransar, brinnande oljelampor och urnor. En del av gravvårdarna från den här
tiden bär också nationalromantiska drag i form av osymmetriska krön och oslipade stenytor
som ska föra tankarna till runstenar. De klassicistiska dragen förstärks ytterligare hos
gravvårdarna från perioden 1920-1950. Dessa har ofta försetts med uthuggna eller inslipade
pelare. Gravvårdarnas krön är antingen raka eller formade som en gavelspets. Oljelampan är
fortfarande ett vanligt dekorelement liksom palmkvistar och kors. Utformning och dekor är
den samma hos såväl gravvårdar på köpta gravplatser som linjegravplatser. De sistnämnda är
dock mindre och enklare. Ett mindre område med grusgravar omgärdade till största delen av
låga buxbomshäckar finns strax norr om kyrkans vapenhus, kvarter III. Enstaka gravplatser i
de övriga kvarteren har omgärdningar och en del av dem har grusade ytor. Från 1950 och
framåt i tiden dominerar de låga rektangulära gravvårdarna med enkel dekor. Vanliga motiv
är talldungar, soluppgångar, kors och blommor. Bland gravvårdarna från det senaste årtiondet
kan man märka ett visst nytänkande. Formen är inte strikt rektangulär och det finns också
exempel på mer personligt utformad dekor. Materialet är främst grå, svart och röd granit.
Bland de äldre vårdarna finns flera av gjutjärn eller smide. Det är också relativt i de äldre
kvarteren att ange den dödes yrkestitel. På majoriteten av kyrkogårdens gravvårdar anges från
vilken by eller gård den döde kommer.

Minneslund
Minneslunden ligger i kvarter VIII längst i nordost från kyrkan. Lunden är markerad som en
ellips lagd av gatsten i gräsmatta. Längst i öster finns en springbrunn med en stor, röd
granitsten ur vilken det rinner vatten. Utanför dammen finns en grusad yta att ställa blommor
i. Lunden omges av buskar av liguster.

Byggnader
Bårhuset ligger öster om kyrkan och uppfördes 1956 i samband med utvidgningen av
kyrkogården. Bårhuset har kylanläggning och används året om.

Övrigt
I samband med utvidgningen på 1950-talet och bårhusets uppförande avsattes en yta öster om
det samma för att ställa upp vårdar som tagits ur bruk.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter I och II

Allmän karaktär
Kvarter I och II upptar hela ytan söder om kyrkan och området precis utanför koret i öster.
Kvarteren rymmer enligt gravkartan cirka 248 respektive 301 gravplatser. Området omgärdas
av kyrkogårdsmuren i väster, söder och öster medan kyrkan utgör områdets norra gräns. Runt
om kvarteren finns en grusbelagd gång. Från ingången i söder leder en gång fram till kyrkans
södra ingång som delar de båda kvarteren åt. En grusad gång löper också längs med kyrkan.
Längs ytterkanterna finns en rad vårdar som är anlagd som en ram kring det inre området. Här
är alla vårdarna vända inåt mot kyrkogården. Flertalet av gravvårdarna i ramen är äldre mer
påkostade vårdar liksom de vårdar som finns på en mindre gräsyta precis öster om koret.
Innanför ramen finns rader av vårdar ryggställda mot häckar av tuja. Gravvårdarna står i
gräsmatta vända mot öster, väster och ett fåtal mot norr och söder.

Gravvårdstyper
I kvarter I och II finns varierande gravårdstyper från slutet av 1800-talet och framåt.
Materialen är främst svart och grå granit men även röd förekommer. Ett tiotal vårdar är av
kalksten varav en har en platta av marmor. Ett flertal vårdar är utformade som kors. Flertalet
vårdar är resta men att antal liggande hällar finns också. De äldsta vårdarna finns i den yttre
raden längs områdets västra och östra gräns. Totalt finns sju vårdar från 1800-talet, varav den
äldsta är en liggande häll av kalksten. Den är över Jon Engström född 1794 och död 1870 på
Knapegården. De flesta vårdar är från 1940-talet och framåt men en omläggning måste ha
skett på 1980- och 90-talen, då ett stort antal vårdar är från den här tiden. En gravplats
omgärdas fortfarande av svartmålad gjutjärnskedja mellan stenpollare. I övrigt är alla
omgärdningar borttagna. En av gravvårdarna i kalksten är vänd på och ny text har skrivits på
den forna baksidan.

På majoriteten av gravvårdarna anges den dödes hemort. De vanligaste titlarna som finns på
vårdarna är hemmansägaren och lantbrukaren. Övriga titlar är: nämndemannen, kantorn,
mästerlotsen, husaren, stationsmästaren vid SJ, kyrkvärden, kyrkovaktmästaren,
häradsdomaren, skepparen, byggmästaren, elektrikern, sjökapten, överstelöjtnanten,
comministern, med.doktorn, garvfabrikören, handlanden, bankkassören, köpmannen, fiskaren,
smedmästaren, godsägaren, trädgårdsmästaren, friherrinnan, rusthållaren, och kyrkoherden i
Ryssby.

Övrigt
Flera av gravvårdarna skadades vid branden 2001 och nya har tillverkats.
Jon Engström grundare av tidningen Barometern ligger begravd i kvarter II. Redaktör
Engström, tog varje chans att bekriga etablissemanget: jordmagnater, biskopar,
landshövdingar, lektorer, alla blev de fortsättningsvis obarmhärtigt granskade.

Kvarter III och IV

Allmän karaktär
Kvarter III och IV ligger precis norr och nordost om kyrkan. Kvarteren rymmer tillsammans
cirka 440 gravplatser. Avgränsningen görs av kyrkogårdsmuren i väster samt sydost och i norr
utgörs gränsen mot de övriga kvarteren av en höjdskillnad, vilket är den ursprungliga
kyrkogårdens norra gräns. I söder utgör kyrkan gräns. Grusbelagda gångar löper runt om
kvarteren. I områdets mitt är gravvårdarna placerade i gräsmatta. Runt om finns en ram av
vårdar av vilka de in mot kvarteren är ryggställda mot häckar av tuja. I den västra delen av
kvarter III finns ett mindre grusgravsområde. Flera av gravplatserna här omges av låga
buxbomshäckar. Vårdarna är vända norr, söder, öster och väster.
I den yttre ramen av gravvårdar finns en hel del höga, äldre gravvårdar, medan de i de inre
områdena har en lägre profil. I de bägge kvarterens mitt finns rester av linjegravssystem från
1920-talet fram till 1950-talet.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av varierande utförande och ålder. De vanligaste materialen är svart och grå
granit, men röd förekommer också. Några vårdar är av kalksten och en häll av gjutjärn. 10
vårdar är från 1800-talets senare hälft. Den ena är kyrkogårdens äldsta vård, en sandstensvård
med kors och platta i marmor som står strax väster om vapenhuset i kvarter III. Vården är rest
över Gustafva 1856. Det finns en struktur i kvarteren med lite mer påkostade familjegravar i
kvarterens ytterkanter och längs gångarna runt om kvarteren. I kvarterens inre finns det
linjegravssystem från början av 1920-talet till slutet av 1950-talet. Små svarta, enkla
granitstenar som är rest över bara en person. Ett par gravplatser förutom de i
grusgravsområdet omgärdas av stenram eller gjutjärnsstaket. På en av platserna med
gjutjärnsstaket är en häst avbildad på grinden. Vårdarna är sköldformade plåtar som är fästa
på staketet.

I kvarteren anges den avlidnes yrkestitel framförallt på de köpta gravplatsernas vårdar i
kvarterets ytterkanter. Vanligast är lantbrukaren, hemmansägaren och nämndemannen. Övriga
titlar som förekommer är: smeden, slaktarmästaren, friherre, friherrinnan, mjölnaren,
köpmannen, fiskaren, mästerlotsen, skepparen, fyrmästaren, trädgårdsmästaren,
byggmästaren, landstingsmannen, båtsmannen, skräddarmästaren, sy och vävnadsläraren,
distriktsveterinären, elinstallatören, kronolotsen, kyrkoherden, kronofogden, tullvaktmästaren,
bryggerimästaren, kyrkvärden, kyrkvaktmästaren, skeppstimmermannen, folkskollärarinnan,
mjölnaremästaren, kontraktsprosten, handlanden, smidesmästaren, sjökaptenen, kronojägaren,
lotsförmannen och ryttmästaren. By-/gårdsnamn anges på merparten av vårdarna.

Övrigt
I den norra delen av kvarter III intill bårhuset finns ett 10-tal vårdar uppställt musealt. Platsen
gjordes i ordning i samband med utvidgningen på 1950-talet. Fyra av dem är gjutjärnsvårdar.
Den äldsta är från 1877.
En del av linjegravvårdarna har lagts ner för att markera att gravplatsen inte innehas av någon
gravrättsinnehavare.

Kvarter V VIII

Allmän karaktär
Kvarter V-VIII ligger längst i norr och nordost och utgörs av den utvidgning som gjordes på
1950-talet. I kvarteren finns platser planerade för nästan 1000 kistgravar och 138 urngravar. I
områdets nordöstra del är kyrkogårdens senaste tillskott, minneslunden. Den invigdes 1997.
Kvarteren omgärdas av den vallmur i väster och norr som uppfördes samtidigt med
utvidgningen, i nordost är en stödmur och i söder utgör den gamla kyrkogårdsbegränsningen
med den gamla trädkransen gräns. En höjdskillnad skiljer de olika delarna åt. En ingång finns
från parkeringen i väster och en trappa leder upp till kyrkogården i nordost. Ytterligare en
trappa och en grusgång förbinder den nya och den gamla delen. Urnlunden avgränsas med en
låg vallmur. I kvarter V och VI står vårdarna mot häckar av spirea, tuja eller ölandstok. I
kvarter VII och VIII finns inga rygghäckar. Ett par oxelträd är planterade inne i kvarteren.
Trädkransen i norr utgörs också den av oxel. Gravvårdarna är placerade i gräsmatta. Vårdarna
är låga och relativt jämnstora.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är från slutet av 1950-talet och framåt. De vanligaste är rektangulära gravvårdar
i grå, svart eller röd granit. En liggande vård är av marmor. I några fall är vården
klassicerande i sin form och till motiv. En vård är en modern, korsformad, smidesvård.
Vårdarna är vända mot öster, väster och i urngravskvarteret även åt norr och söder.
By eller gårdsnamn anges på drygt hälften av vårdarna. Den avlidnes yrkestitel anges på ett
mindre antal av vårdarna. Hemmansägare är det vanligaste. Övriga titlar som finns i kvarteren
är, skepparen, mästerlotsen, byggmästaren, postiljon, trädgårdsmästaren, charkuterihandlaren,
nämndemannen, smedmästaren, affärsföreståndaren, skepparen, sadelmakarmästaren,
fiskaren, montören, gästgivaren, hushållsläraren, folkskolläraren, smidesmästaren,
bildhuggaren och sjökaptenen.

Kyrkogårdens historik
På 1600-talet sträckte sig omkring kyrkogården en hög stenmur, 411 alnar i omkrets och täckt
med ett sadeltak samt försedd med murade stigluckor med spetsiga tak. Varje gård skulle
bygga och underhålla sin del av denna mur. Det klagas emellertid inte sällan över att
underhållet försummades.

Den första kända avbildningen av Ryssby kyrka är den som Rhezelius gjorde år 1634.
Kyrkogården omges av en mur med stiglucka i söder och inne på kyrkogården finns en
klockstapel på den södra sidan. Vid kyrkogårdsmurens, i sydväst, syns en ruin efter ett litet
stenhus som möjligen kan ha varit en medeltida gillestuga.

År 1659 omnämns klockstapeln för första gången i skrift. Den var då försedd med en
vindflöjel av järn. Ungefär 30 år senare, år 1685, var den så förfallen att man tre år senare
byggde en ny stapel. År 1708 återuppsattes spira och vindflöjel på klockstapeln.

Frigelius gjorde under 1748 ritningar av kyrkan både från norr och söder. Det är fortfarande
den medeltida kyrkan som står på platsen. På bilden från söder kan man se en stiglucka i
söder, liksom den på Rhezelius bild, och ytterligare en, lite större, i väster. Klockstapeln, som
enligt uppgift skall vara från 1708, påminner om den gamla och verkar vara uppförd på i stort
sätt samma plats. Till vänster i bild skymtar en byggnad som troligen är prästgården. På den
andra avritningen, från norr, syns ännu en stiglucka i den östra muren. Alla tre verkar vara
vitmenade och ha dörrar av trä.

Ett år efter det att Frigelius ritat av kyrkan, år 1749, revs den och en ny kyrka uppfördes runt
om den gamla. Kyrkogårdsmuren ombyggdes samtidigt som kyrkan och av samme
byggmästare.

Ett blixtnedslag drabbade klockstapeln år 1762, de båda klockorna klarade sig dock oskadda.
1793 renoveras klockstapeln på nytt och 1804 byggs den om med öppen utbyggnad och
kupigt tak. Enligt uppgift i Mönsteråsposten år 1900, fanns det i stapeln två klockor på vilka
det stod år 1664 och på den andra 1653 innan de göts om.

År 1781 beslöts att bygga ett benhus norr om kyrkan. Tidigare hade socknens fattiga haft som
uppgift att samla in benen och gräva ner dem i en grop norr om kyrkan.

N I Löfgren ritade av den nya kyrkan 1825. Den nya klockstapeln med kupigt tak och altan är
avbildad på samma ställe som klockstaplarna på de tidigare teckningarna. Löfgren har återgett
ett träd innanför kyrkogårdsmuren, i det nordvästra hörnet. Den västra stigluckan skymtar
bakom kyrkan och till vänster om den har han ritat något som skulle kunna vara en klivstätta
över muren. Stigluckorna försågs år 1856 med galler på kyrkans östra och södra sida. När
stigluckorna försvann är inte känt.

På ett par fotografier från tidigt 1900-tal över kyrkan södra sida, syns delar av kyrkogården.
Den är då mer ängslik, med högt och vildvuxet gräs och några enstaka buskar och träd. Ett
fåtal vårdar av sten fanns på kyrkogården men annars ser det mest ut att vara linjegravar med
små trävårdar.

W Blomberg fotograferade kyrkan 1942 både från norr och söder och nu har kyrkogården fått
ett helt annat utseende. Många gravplatser var vid denhär tiden omgärdade av låga häckar,
stenramar, pollare med kedja men även av gjutjärns-/smidesstaket och gravplanerna var
grusade. 10 år senare, på ytterligare ett fotografi, ser kyrkogården fortfarande likadan ut. Med
omgärdade gravar och grusade raka gångar. På fotografier, sannolikt också från första hälften
av 1900-talet visar porten i väster. Den är vid tidpunkten för bilderna försedd med grindar av
trä.

En utvidgning av kyrkogården gjordes år 1956 i norr och nordost. Distriktslantmätare Erik
Stigman gjorde ritningen över den nya kyrkogården. Liksom den gamla kyrkogården
omgärdades den nya delen av en stenmur. Muren lades av kilad sten och fogarna tätas med
betong eller murbruk. Muren vars höjd är 0,8 m avsläntades på insidan mot kyrkogården med
grus och jord. Tvärmurar inne på kyrkogården göts i betong, 0,3 m höga. Den befintliga
muren mellan gamla och nya kyrkogården behölls. Mellan de olika avdelningarna gjordes
stentrappor. Grindarna tillverkades av järn mellan stolpar av sten. Gångar som var mellan 1,5-
3 meter grusades och de smalare såddes in med gräs. Det planerades för en ceremoniplats i
nordost med altare och blomsterrabatter och grusad yta. Den kom nog inte helt att
genomföras. Det befintliga bårhuset med redskapsbod revs och ett nytt uppfördes norr om det
gamla. Söder om bårhuset anordnades en uppställningsplast för gamla vårdar som tagits ur
bruk. På nya kyrkogårdens sidor samt i två avdelningsgränser planterades lindar samt i
korsningen vid de två huvudgångarna planterades hängbjörkar. I gränsen mot den
äldrekyrkogården sparades en rad större lövträd. Man planerade att använda liguster eller oxel
till häckar samt att en del idegranar skulle planteras. En silvergran skulle utgöra mittbuske i
urngravsområdet. Mellan enskilda och allmänna gravar skulle inga skarpa gränser dras vilket
var i god överensstämmelse med tidsandans betraktelsesätt att efter döden är vi alla lika. 624
enskilda, 230 allmänna gravplatser samt 304 urnplatser planerades. Alla planer kom inte att
genoföras fullt ut. Ryssby nya kyrkogård och gravkapell invigdes på allhelgonadagen år 1957.

På flygbilder från tidigt 1960-tal kan man se att den nya delen av kyrkogården tagits i bruk.
Flertalet av gravplatserna på den gamla delen är fortfarande belagda med grus.

En antikvarisk kontroll gjordes av Kerstin Haglund år1981vid indragande av avlopp i
samband med att en toalett installerades i kyrkan. Ett schakt drogs från väggen norr om tornet
och ut mot ingången i väster. Flera skelett delar, ett skelett in situ och murrester, möjligen från
det lilla hus som syns på Rhezelius teckning från 1634 påträffades.

En ny utvidgning planerades år 1988 och ett förslag på en utvidgning av kyrkogården åt norr
gjordes. Utvidgningen var tänkt att bland annat innehålla en minneslund. Resultaten av de
arkeologiska undersökningarna, man påträffade boplatslämningar från stenåldern, ledde till att
någon utvidgning aldrig blev genomförd.

Församlingen fick tillstånd att anlägga en minneslund intill ekonomibyggnaden i öster,
år1997. Ritningen till minneslunden gjordes av Landskapsarkitekterna Gröna Rummet, Bo
Tallhage. En skyddsplantering mot gatan gjordes, ett ovalformat jordningsområde samt en
springbrunn och sittplatser planerades.

Dymmelonsdagen, år 2001, brann kyrkan ner och häckarna på den södra sidan samt flertalet
av de gravvårdar som stod närmast kyrkan skadades eller förstördes. Tre år senare fick
församlingen tillstånd att ta bort de brandskadade tujahäckarna i kvarter 1 och 2 och ersätta
dem med nya. Samma år fick de också tillstånd att ta bort en lönn men ett nytt träd skulle
planteras i och med kyrkogårdens iordningställande efter nya kyrkan uppförts.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Larsson, Lars-Olof, Växjö stift under 800 år, Karlskrona 1972
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983
Åberg, Göran, Sankt Sigfrids stift i historia och nutid, Växjö 1996
Svenska kyrkans hemsida: www.svenskakyrkan.se
Muntliga uppgifter kyrkovaktmästare Krister Wollin