S:T JACOBS KYRKA (JAKOBS KYRKA )

Redan 1311 omnämns i ett gåvobrev för första gången S:t Jacobs kapell eller kyrka. Kulten av den äldre aposteln Jacob, S Jacob di Compostela som gett kyrkan dess namn, var mycket utbredd under 1300-talet. S:t Jacob var de resandes skyddshelgon med pilgrimens olika attribut, bl a musslan, som återfinns som dekorativ form på flera ställen i dagens kyrka.

Sannolikt revs det lilla träkapellet omkring 1430 och ersattes av en treskeppig kyrka av tegel, som dock inte hann bli mer än knappt hundra år gammal. Efter Västerås riksdag 1527 revs även denna kyrka i enlighet med Gustav Vasas beslut. 1575 års kyrkoförordning föreskrev att varje malm i Stockholm skulle ha en egen kyrka så att menigheten skulle slippa trängas. Under det sena 1500-talet bildades därför Norrmalms församling, i vilken både den sedan år 1590 invigda S:ta Clara kyrka och sedan Jacobs kyrka kom att ingå. Vid denna tid hade bebyggelsen på Norrmalm brett ut sig alltmer.

Grundläggningsarbetena för dagens Jacobs kyrka påbörjades på Johan III:s initiativ 1580, då enligt en korsformig plan. 1588 ändrades emellertid byggnadsplanerna och efter Willem Boys ritningar uppfördes en kvadratisk salkyrka med endast fyra pelare, ett stort utbyggt kor i öster och vapenhus i väster. 1593 avstannade arbetena. Då var murarna av tegel uppmurade, valvet var slaget över kvadraten mellan tornkolonnerna och tornet var påbörjat.

Omkring år 1600 fortsatte bygget efter en på nytt förändrad plan. Nu förlängdes kyrkorummet med två travéer västerut varvid långhusets kolonner fördubblades. Då påbörjades också de två västtornen. Efter ytterligare några uppehåll i byggnadsarbetena byggdes kyrkan färdig 163343 under ledning av murmästaren Hans Ferster och kunde invigas den 26 november 1643. I samband därmed kom också Jacobs församling till.

För mer historik se kyrkan/kyrkobyggnaden

Omgivningen
Jakobs kyrka är idag belägen i Stockholms centralaste delar, på Norrmalm och omgivet av citys många kontors-, affärs- och nöjespalats. Närmaste grannar är i öster Kungsträdgården, i söder Kungliga Operan och i norr Lantmäteristyrelsens gamla byggnad från 1640-talet. Byggnaden från mitten av 1970-talet mittemot kyrkans västportal, i vilken bl a Hamburger Börs är inrymd, avviker påtagligt från resten av bebyggelsen kring kyrkan genom sin fasad av brun eloxerad aluminiumplåt. Påpekas bör att när Jacobs kyrka invigdes 1643 låg den granne med Stockholms förnämsta palats, riksmarsken Jakob De la Gardies Makalös och på Operatomten låg de kungliga stallbyggnaderna, som också hade en mycket påkostad utformning. Kungsträdgården var vid denna tid verkligen en kunglig trädgård, inte den folkliga park den är idag. Det närbelägna Gustaf Adolfs Torg, som förr gick under namnet Norrmalmstorg, har alltsedan 1600-talets mitt varit en viktig plats i staden.

Anläggningen
Framför kyrkans sydfasad ligger Jakobs Torg, en förplats till kyrkan. Marken är här belagd med storgatsten. Då den södra portalen ursprungligen var kyrkans huvudentré fungerade och fungerar än idag denna yta som ett verkligt kyrktorg. Dagens huvudentré ligger i väster från Västra Trädgårdsgatan. Norr om kyrkan ligger kyrkogården med ett mot gatan avgränsande högt järnstaket på en granitsockel. Mellan två rusticerade sandstenspelare hänger en järngrind. Mot öster och Kungsträdgården finns ett lägre järnstaket. Av ursprungligen betydligt fler gravmonument återstår idag endast ett mindre antal, de flesta liggande gravhällar. Framför nordportalen finns ett något nedsänkt halvcirkelformat stenlagt parti. Gräsmattor, några rabatter, stora syrenbuskar, tre nyplanterade popplar på rad samt en stor pil bildar tillsammans kyrkogårdens grönskande inslag.

I norr avgränsas kyrkogården av ett församlingshus, uppfört 1984-85. Byggnaden kan stilmässigt karakteriseras som en pastisch, uppförd i 2½ vån med ett svartmålat brutet plåttak. Putsen är gulrosa med takfotslist och hörnpartier i vitt. Endast den s k körsalen med kontor nyttjas idag av församlingen, resten är uthyrd till Operans personal- och ekonomiavdelning m m. På samma plats låg dessförinnan ett gravkapell från 1920-talet, vilket i sin tur ersatte ett äldre begravningskapell, bårhus m m.

Kyrkobyggnaden
S:t Jacobs kyrka är en treskeppig hallkyrka med ett smalare tresidigt avslutat kor utbyggt i öster. Kyrkan är försedd med ett fyrkantigt centraltorn med lanternin och två små trapptorn som flankerar den västra entrén, numera kyrkans huvudentré. Porten i söder med den rikast skulpterade portalen var den ursprungliga huvudentrén och är än idag flitigt utnyttjad. Även i norr finns en entré. Kyrkans stomme är av tegel.

Omgivningen
Jakobs kyrka är idag belägen i Stockholms centralaste delar, på Norrmalm och omgivet av citys många kontors-, affärs- och nöjespalats. Närmaste grannar är i öster Kungsträdgården, i söder Kungliga Operan och i norr Lantmäteristyrelsens gamla byggnad från 1640-talet. Byggnaden från mitten av 1970-talet mittemot kyrkans västportal, i vilken bl a Hamburger Börs är inrymd, avviker påtagligt från resten av bebyggelsen kring kyrkan genom sin fasad av brun eloxerad aluminiumplåt. Påpekas bör att när Jacobs kyrka invigdes 1643 låg den granne med Stockholms förnämsta palats, riksmarsken Jakob De la Gardies Makalös och på Operatomten låg de kungliga stallbyggnaderna, som också hade en mycket påkostad utformning. Kungsträdgården var vid denna tid verkligen en kunglig trädgård, inte den folkliga park den är idag. Det närbelägna Gustaf Adolfs Torg, som förr gick under namnet Norrmalmstorg, har alltsedan 1600-talets mitt varit en viktig plats i staden.

Anläggningen
Framför kyrkans sydfasad ligger Jakobs Torg, en förplats till kyrkan. Marken är här belagd med storgatsten. Då den södra portalen ursprungligen var kyrkans huvudentré fungerade och fungerar än idag denna yta som ett verkligt kyrktorg. Dagens huvudentré ligger i väster från Västra Trädgårdsgatan. Norr om kyrkan ligger kyrkogården med ett mot gatan avgränsande högt järnstaket på en granitsockel. Mellan två rusticerade sandstenspelare hänger en järngrind. Mot öster och Kungsträdgården finns ett lägre järnstaket. Av ursprungligen betydligt fler gravmonument återstår idag endast ett mindre antal, de flesta liggande gravhällar. Framför nordportalen finns ett något nedsänkt halvcirkelformat stenlagt parti. Gräsmattor, några rabatter, stora syrenbuskar, tre nyplanterade popplar på rad samt en stor pil bildar tillsammans kyrkogårdens grönskande inslag.

I norr avgränsas kyrkogården av ett församlingshus, uppfört 1984-85. Byggnaden kan stilmässigt karakteriseras som en pastisch, uppförd i 2½ vån med ett svartmålat brutet plåttak. Putsen är gulrosa med takfotslist och hörnpartier i vitt. Endast den s k körsalen med kontor nyttjas idag av församlingen, resten är uthyrd till Operans personal- och ekonomiavdelning m m. På samma plats låg dessförinnan ett gravkapell från 1920-talet, vilket i sin tur ersatte ett äldre begravningskapell, bårhus m m.

Kyrkobyggnaden
S:t Jacobs kyrka är en treskeppig hallkyrka med ett smalare tresidigt avslutat kor utbyggt i öster. Kyrkan är försedd med ett fyrkantigt centraltorn med lanternin och två små trapptorn som flankerar den västra entrén, numera kyrkans huvudentré. Porten i söder med den rikast skulpterade portalen var den ursprungliga huvudentrén och är än idag flitigt utnyttjad. Även i norr finns en entré. Kyrkans stomme är av tegel.

Redan 1311 omnämns i ett gåvobrev för första gången S:t Jacobs kapell eller kyrka. Kulten av den äldre aposteln Jacob, S Jacob di Compostela som gett kyrkan dess namn, var mycket utbredd under 1300-talet. S:t Jacob var de resandes skyddshelgon med pilgrimens olika attribut, bl a musslan, som återfinns som dekorativ form på flera ställen i dagens kyrka.

Sannolikt revs det lilla träkapellet omkring 1430 och ersattes av en treskeppig kyrka av tegel, som dock inte hann bli mer än knappt hundra år gammal. Efter Västerås riksdag 1527 revs även denna kyrka i enlighet med Gustav Vasas beslut. 1575 års kyrkoförordning föreskrev att varje malm i Stockholm skulle ha en egen kyrka så att menigheten skulle slippa trängas. Under det sena 1500-talet bildades därför Norrmalms församling, i vilken både den sedan år 1590 invigda S:ta Clara kyrka och sedan Jacobs kyrka kom att ingå. Vid denna tid hade bebyggelsen på Norrmalm brett ut sig alltmer.

Grundläggningsarbetena för dagens Jacobs kyrka påbörjades på Johan III:s initiativ 1580, då enligt en korsformig plan. 1588 ändrades emellertid byggnadsplanerna och efter Willem Boys ritningar uppfördes en kvadratisk salkyrka med endast fyra pelare, ett stort utbyggt kor i öster och vapenhus i väster. 1593 avstannade arbetena. Då var murarna av tegel uppmurade, valvet var slaget över kvadraten mellan tornkolonnerna och tornet var påbörjat.

Omkring år 1600 fortsatte bygget efter en på nytt förändrad plan. Nu förlängdes kyrkorummet med två travéer västerut varvid långhusets kolonner fördubblades. Då påbörjades också de två västtornen. Efter ytterligare några uppehåll i byggnadsarbetena byggdes kyrkan färdig 163343 under ledning av murmästaren Hans Ferster och kunde invigas den 26 november 1643. I samband därmed kom också Jacobs församling till.

För mer historik se kyrkan/kyrkobyggnaden

Omgivningen
Jakobs kyrka är idag belägen i Stockholms centralaste delar, på Norrmalm och omgivet av citys många kontors-, affärs- och nöjespalats. Närmaste grannar är i öster Kungsträdgården, i söder Kungliga Operan och i norr Lantmäteristyrelsens gamla byggnad från 1640-talet. Byggnaden från mitten av 1970-talet mittemot kyrkans västportal, i vilken bl a Hamburger Börs är inrymd, avviker påtagligt från resten av bebyggelsen kring kyrkan genom sin fasad av brun eloxerad aluminiumplåt. Påpekas bör att när Jacobs kyrka invigdes 1643 låg den granne med Stockholms förnämsta palats, riksmarsken Jakob De la Gardies Makalös och på Operatomten låg de kungliga stallbyggnaderna, som också hade en mycket påkostad utformning. Kungsträdgården var vid denna tid verkligen en kunglig trädgård, inte den folkliga park den är idag. Det närbelägna Gustaf Adolfs Torg, som förr gick under namnet Norrmalmstorg, har alltsedan 1600-talets mitt varit en viktig plats i staden.

Kyrkomiljön
Framför kyrkans sydfasad ligger Jakobs Torg, en förplats till kyrkan. Marken är här belagd med storgatsten. Då den södra portalen ursprungligen var kyrkans huvudentré fungerade och fungerar än idag denna yta som ett verkligt kyrktorg. Dagens huvudentré ligger i väster från Västra Trädgårdsgatan. Norr om kyrkan ligger kyrkogården med ett mot gatan avgränsande högt järnstaket på en granitsockel. Mellan två rusticerade sandstenspelare hänger en järngrind. Mot öster och Kungsträdgården finns ett lägre järnstaket. Av ursprungligen betydligt fler gravmonument återstår idag endast ett mindre antal, de flesta liggande gravhällar. Framför nordportalen finns ett något nedsänkt halvcirkelformat stenlagt parti. Gräsmattor, några rabatter, stora syrenbuskar, tre nyplanterade popplar på rad samt en stor pil bildar tillsammans kyrkogårdens grönskande inslag.

I norr avgränsas kyrkogården av ett församlingshus, uppfört 1984-85. Byggnaden kan stilmässigt karakteriseras som en pastisch, uppförd i 2½ vån med ett svartmålat brutet plåttak. Putsen är gulrosa med takfotslist och hörnpartier i vitt. Endast den s k körsalen med kontor nyttjas idag av församlingen, resten är uthyrd till Operans personal- och ekonomiavdelning m m. På samma plats låg dessförinnan ett gravkapell från 1920-talet, vilket i sin tur ersatte ett äldre begravningskapell, bårhus m m.

Kyrkobyggnaden
S:t Jacobs kyrka är en treskeppig hallkyrka med ett smalare tresidigt avslutat kor utbyggt i öster. Kyrkan är försedd med ett fyrkantigt centraltorn med lanternin och två små trapptorn som flankerar den västra entrén, numera kyrkans huvudentré. Porten i söder med den rikast skulpterade portalen var den ursprungliga huvudentrén och är än idag flitigt utnyttjad. Även i norr finns en entré. Kyrkans stomme är av tegel.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS STADSMUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT.
Grundläggningen till S:t Jacobs kyrka påbörjades år 1580 men kyrkan invigdes först 1643. De första ritningarna stod Willem Boy för men murmästaren Hans Ferster var den som avslutade arbetena på 1630-40-talen. Willem Boy (sannolikt född 1520, död 1592) var av nederländsk börd, känd bl a för att ha utfört gravvården för Gustav Vasa i Uppsala domkyrka. Från 1575 kom han att som byggmästare på Stockholms slott leda omdaningen av den gamla medeltidsborgen till en renässansborg. Boy var även involverad i uppförandet av S:ta Clara kyrka och Riddarholmskyrkan i Stockholm. Hans Ferster (död 1653), sannolikt av tysk börd, var också ledande murmästare vid Stockholms slott och stod för ritningarna till flera andra profana byggnader i Stockholm. Exempel på hans kyrkobyggande är hans egen församlingskyrka Tyska kyrkan, också i Stockholm, Tyresö och Österåkers kyrkor samt Kristine kyrka i Falun. Restaureringen ledd av arkitekten Ove Leijonhufvud (1883-1962) på 1930-talet präglar dagens kyrkorum. Leijonhufvud var slottsarkitekt för Rosersbergs och Ulriksdals slott men höll även i restaureringen av flera mindre kyrkor, i Stockholms stift bl a Häringe kapell och Muskö kyrka.
Redan 1311 omnämns i ett gåvobrev för första gången S:t Jacobs kapell eller kyrka. Kulten av den äldre aposteln Jacob, S Jacob di Compostela som gett kyrkan dess namn, var mycket utbredd under 1300-talet. S:t Jacob var de resandes skyddshelgon med pilgrimens olika attribut, bl a musslan, som återfinns som dekorativ form på flera ställen i dagens kyrka. Sannolikt revs det lilla träkapellet omkring 1430 och ersattes av en treskeppig kyrka av tegel, som dock inte hann bli mer än knappt hundra år gammal. Efter Västerås riksdag 1527 revs även denna kyrka i enlighet med Gustav Vasas beslut. 1575 års kyrkoförordning föreskrev att varje "malm" i Stockholm skulle ha en egen kyrka så att "menigheten skulle slippa trängas." Under det sena 1500-talet bildades därför Norrmalms församling, i vilken både den sedan år 1590 invigda S:ta Clara kyrka och sedan Jacobs kyrka kom att ingå. Vid denna tid hade bebyggelsen på Norrmalm brett ut sig alltmer.
Grundläggningsarbetena för dagens Jacobs kyrka påbörjades på Johan III:s initiativ 1580, då enligt en korsformig plan. 1588 ändrades emellertid byggnadsplanerna och efter Willem Boys ritningar uppfördes en kvadratisk salkyrka med endast fyra pelare, ett stort utbyggt kor i öster och vapenhus i väster. 1593 avstannade arbetena. Då var murarna av tegel uppmurade, valvet var slaget över kvadraten mellan tornkolonnerna och tornet var påbörjat. Omkring år 1600 fortsatte bygget efter en på nytt förändrad plan. Nu förlängdes kyrkorummet med två travéer västerut varvid långhusets kolonner fördubblades. Då påbörjades också de två västtornen. Efter ytterligare några uppehåll i byggnadsarbetena byggdes kyrkan färdig 1633-43 under ledning av murmästaren Hans Ferster och kunde invigas den 26 november 1643. I samband därmed kom också Jacobs församling till.
1723 slog blixten ned i tornet som brandhärjades svårt. Ett nytt centraltorn uppfördes enligt G J Adelcrantz´ (1668-1739) ritningar. Lanterninens eleganta utformning stod dock C F Hårleman (1700-53) för. Tornet stod klart 1739. Kyrkans exteriör var rödfärgad fram till på 1770-talet, då den gråmålades under ledning av arkitekten Erik Palmstedt. 1814-16 avlägsnades vid en omfattande renovering 1600-talsinredningen och ersattes av en ny i tidens smak under ledning av arkitekten C F Sundvall. Allmänheten lär ha varit mycket missnöjd med de genomförda förändringarna. Möjligen som ett resultat därav skedde ytterligare förändringar redan på 1820-talet. Bland annat tillkom en altaruppsats ritad av arkitekten C G Blom-Carlsson med en stor altartavla av Fredrik Westin liksom en ny predikstol i empirestil.
1892-94 förändrades kyrkorummet på nytt. Arkitekt var då Carl Möller. En ny bänkinredning med gavlar med barockkaraktär sattes in medan väggar, valv och valvbågar dekorerades av konstnären Agi Lindegren. Altaruppsatsen från början av seklet ersattes med en lägre varigenom ljuset kunde strömma in i koret genom det östra korfönstret. Samtidigt förminskades emellertid de fem fönstren i koret något och försågs med glasmålningar.
Under 1930-talet, 1936-37, genomfördes den senaste stora förändringen av kyrkorummet under ledning av slottsarkitekten Ove Leijonhufvud, varvid det mesta av tidigare genomförda renoveringar utplånades. Med denna restaurering var arkitektens uttryckliga strävan "att i möjligaste mån återföra något av den värdighet och stämning, som säkerligen präglat detta 1600-talets och 1700-talets kyrkorum" (Leijonhufvud, 1937). Koret fick en ny altaruppsats i barocka former. Det östra korfönstret murades igen (dock bara från insidan, fönstret sitter kvar i murverket och kan ses utifrån) eftersom det doldes helt av det nya arrangemanget. Korets övriga fyra fönster fernissades mörka för att återskapa äldre tiders dunkel. Den gamla altarringen ersattes med en ny. Den stora westinska altartavlan från 1828 förpassades till västväggen i det södra sidoskeppet. Dekormåleriet å väggar och valv målades över med vit kalkfärg. Bänkgavlarna fick en utformning som bättre skulle påminna om den gamla slutna bänkinredningen och ett dopkapell inrättades i den sydöstra travén med bl a en draperimålning, utförd i 1600-talsmanér. Orgelläktaren byggdes om och förstorades medan de nedre läktarna i norr och söder revs och de nya vindfången tillkom. Nya ljuskronor ritades också av Leijonhufvud. Många föremål från 1600-talet återbördades till kyrkorummet som t ex dopfunten, begravningsvapen, ljusarmar m m.
Under större delen av 1800-talet har fasaderna varit avfärgade i vitt och under 1900-talet i gult. Vid fasadrenoveringen 1968-69 återgick man till en röd, sannolikt ursprunglig, kulör efter att ha hittat spår av röda färgrester målade direkt på tornets tegelmur. Nu putsades emellertid fasaderna och avfärgades i rött. Vid 2004 års fasadrenovering höll man fast vid en röd fasadkulör.
Sedan 1989 ingår Jacobs kyrka liksom S:ta Clara kyrka i Stockholms Domkyrkoförsamling.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister
SSM Stockholms stadsmuseums arkiv
Lundmark, E och Quensel, A, S Jakobs kyrka i Stockholm, Sveriges Kyrkor Band IV:1, 2, vol 26, 32, Stockholm 1928
Flodin, B, Murmästaren Hans Ferster. Verksamheten i Sverige 1634-1653, Lidingö 1974
Holmström, I och Jonsson, G, Sankt Jacobs kyrkas restaurering 1968-69, Stockholm 1969
Leijonhufvud, O, Restaurering av S:t Jakobs kyrka 1936-37, Stockholm 1937
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Rengmyr Lövgren, B, De målade fönstrens budskap ur Fönster 2002. Samtal med många röster, Stockholm 2002
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.

Sankt Jacobs kyrka vid Kungsträdgården i Stockholm kan räkna sin historia till 1300-talets början, då föregångaren Sankt Jacobs kapell anlades i det som var utkanten av Solna socken. Senare byggdes en tegelkyrka, vilken revs 1527. 1580 påbörjades upp förandet av nuvarande Sankt Jakobs kyrka på order av Johan III. Den rödputsade tegelkyrkan har ett formspråk som vittnar om både sengotik, renässans och barock. Långhuset har treskeppig plan, sex travéer långt, och smalare polygonalt kor. Valven är slagna i olika stjärnformer. Västentrén flankeras av två mindre, åttkantiga torn. Sakristian är vidbyggd i vinkeln mellan koret och norra sidoskeppet. Exteriören karaktäriseras främst av det fyrkantiga centraltornet med rundad huv och lanternin samt av de skulpterade sandstensportalerna. Speciellt bör sydportalen nämnas, daterad till 1644 och sannolikt ett verk av Markus eller Hans Hebel. Kyrkan byggdes i två etapper. Grunden lades under 1580-talet, då större delen av yttermurarna uppfördes. Den andra byggnadsperioden började först 1633; härmed påmurades yttermurar och västtorn, valven slogs, yttertaken uppfördes och kyrkan fick sina huggna portaler. 1643 stod kyrkan färdig att invigas. 1723 drabbades kyrkan, främst taket, av en eldsvåda. Nytt centraltorn, ritat av Göran Josuæ Adelcrantz, invigdes 1739. Kyrkans alla tornhuvar ritades av Carl Hårleman. Långhuset utökades 1862 genom att de murar som avskilt långhus från sakristia och gravkor, i sidoskeppens främsta kvarter, avlägsnades. Ny sakristia hade redan tillfogats norr om koret omkring 1700. Koret förändrades drastiskt vid en restaurering 1892-1893, då de ursprungliga, karaktäristiska kolossalfönstren förminskades till ungefär halv storlek. 1800-talet innebar även stora förändringar av interiören. Mycket av det sena 1800-talets åtgärder avlägsnades vid restaureringen 1933-1937, som fortfarande präglar kyrkorummet. Exteriören fick sitt utseende vid 1968-69-års restaurering, då 1700-talets färgsättning återskapades.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1999