Allmän karaktär
Gislaveds kyrkogård är utvidgad i två omgångar sedan anläggandet
1880. Den andra utvidgningen från 1935 47 är den enda som
är tydligt avskild längs norra och västra sidan av den utsträckning
kyrkogården fick 1906. Terrängen sluttar svagt åt nordost. Kyrkogårdens
gamla del är uppdelad i två stora kvarter, A söder om kyrkan
och B norr om kyrkan. Själva kyrkan är orienterad mot väster.
1935 års utvidgning längs norra sidan och kring nordöstra hörnet
utgör kvarter C medan dess västra del är kvarter H och infattar
urngravskvarteret U. Söderut från detta ligger i tur och ordning
kvarter J, AB och AN, det sistnämnda från 1947. Mellan kvarter
C och H står, inbyggt i kyrkogårdsmuren ett förråd.
Omgärdning
Gamla delen omges av kallmurar från 1880 och 1906 av marksten,
ca 0,5 1,5 meter hög och knappt 1 meter bred. På krönet
växer mossa. Kring övriga kyrkogården löper en kallmurad skalmur
av kilad och grovt tuktad gråsten, 0,5 till närmare 2 meter hög i
sydöstra hörnets utsida och drygt 0,5 meter bred. På krönet växer
mossa och feta växter.
Ingångar
Kyrkogårdens huvudingång är i öster, mitt för kyrkporten. Denna
flankeras av toppiga granitstolpar från 1880 eller 1906 med fasade
hörn. Grindparet är avhängt. Nya delen av kyrkogården har tre
ingångar, från söder, väster och norr. Dessa har fyrkantigt tuktade
granitstolpar, alla utom de i väster med smideskors på krönen. Ingången
från Kyrkparken i söder är den enda där grindparet inte är
avhängt. Det är utfört i smide med korsdekor av spjälor.
Vegetation
Kyrkogårdens gamla del omges av en till stor del ursprunglig trädkrans
längs sina murar, planterad 1880 respektive 1912. Denna
består av storväxta almar och lönnar. Längs norra muren är en nyplanterad
rad av lönnar samt några äldre, glesa cypresser. En rad av
almar från 1935 växer längs nya delens norra och östra sida. Längs
västra sidan av 1947 års utvidgning växer en rad med oxlar från
tiden för anläggandet. Två almar flankerar södra ingången. Vidare
växer två gamla almar norr om kyrkan en rest av kyrkogårdens
ursprungliga utsträckning innan 1906 års utvidgning och en stor
blodbok präglar den västra delen av 1935 års utvidgning.
Gångsystem
Kyrkogårdens olika delar binds samman av rätvinkligt utlagda
grusgångar som även defi nierar gravkvarteren. Genom kvarter H
är en kraftigt böjd gång som ger kvarter U sin halvrunda form. Huvudgångarna
från ingångarna i norr och väster fram till kyrkan är
asfalterade. Hela ytan kring kyrkan är asfalterad. Mellan kyrkporten
och östra ingången är marken belagd med gatsten.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1800-talets slut fram till
idag. Från de första decennierna fi nns fl era resliga gravvårdar av granit
i form av bl.a. obelisker och bautastenar, sin tids statusmarkörer
efter döden. Under mellankrigstiden fi ck stenarna en annan form,
låg och bred. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och
kolonner. En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden
fram till 1950 har haft grusbädd och häckinramning, av vilket idag
inget kvarstår. Flera typer var samkomponerade med stenramen via
flyglar och dylikt, varför de idag företer ett stympat intryck sedan
ramen avlägsnats. Vid sidan av dessa som regel enskilda gravar fi nns
allmänna linjens enkla små vårdar, som sällan överstiger en halvmeter
i höjd eller är små liggande stenar. Under efterkrigstiden blev
vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta gravskick
kan betraktas som ett uttryck för ståndssamhällets slutliga utjämning.
I viss utsträckning har stora påkostade vårdar beställts ända in
i vår tid för att visa på samhällelig status. Titlar förekommer ännu
i viss utsträckning på stenar.
Ekonomibyggnad
Förrådet från 1966 har en kvadratisk plan med betongsockel. Väggarna
är klädda med mörkstruken lockpanel och har upptill en rad
med ospröjsade, liggande fönster, mellan vilka skjuter fram konsoler
som bär ränndalar av trä. Byggnadens tälttak bär bandtäckning av
kopparplåt.
Beskrivning av enskilda kvarter, för att se kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A består av ett närmast rektangulärt kvarter söder om
kyrkan och en rad med gravar längs med kyrkogårdsmurens sidor.
Längs gångarna och muren är enskilda gravar med vården vänd mot
gången, vanligen familjegravar. Vi kan misstänka att kvarterets inre
med nord-sydliga gravrader och vårdar vända mot öster ursprungligen
har varit avsedd som allmän linje.
Gravvårdstyper
Kvarteret har ett blandat vårdbestånd som spänner från 1896 till
idag. Längs med kyrkogårdsmurarna och längs gångarna samt vända
mot dessa är i det stora kvarteret en stor andel gamla familjegravar,
med rikt varierad utformning. Ursprungligen har alla haft grusbädd
med inramning, idag återstår endast tio gravar med detta. Mest
anslående är Mårtenssonska graven från 1947 som kan sägas vara
karaktärsskapande. Denna utgörs av en stenram i ljus granit med
pollare och kopparkätting samt vid huvudänden ett stort granitaltare.
Ytan är belagd med oregelbundna granitplattor. Andra ovanliga
gravarrangemang återfi nns kring Adelgrens respektive disponent
Petterssons familjegrav. Den förra med granitbalustrad, den senare
från 1933 med kalkstensmurar. Invid koret är en sammanhängande
rad av grusgravar från ca 1900, två av dem med smidesstaket
och en med pollare och kätting. Inom en av gravarna ligger havssnäckor,
en vanlig gravdekoration kring förra sekelskiftet, främst
på västkusten. De äldsta vårdarna är högresta bautastenar, kors och
obelisker i granit, i vissa fall omkring två meter. Ytan inne i kvarte-
ret präglas av låga och relativt enkla vårdar från tidigt 1900-tal till
idag. Några av de äldsta från omkring 1910 skulle kunna vara rester
av en allmän linje. De är småskaliga versioner av familjegravarnas
monument respektive små liggande stenar. I övrigt är vårdarna från
efterkrigstiden och vår tid. I och vid muren i sydväst fi nns några
borttagna äldre vårdar, bl.a. ett gjutjärnskors. Titlar förekommer
på vårdar från alla epoker i hela kvarteret. Vanligast är det dock
bland de något äldre vårdarna och företrädesvis inom de gamla enskilda
gravarna. Här fi nns handlande, hemmansägare, byggmästare,
kyrkovaktmästare, trotjänare, banmästare, järnhandlare, löjtnant,
fabrikör, disponent, gästgivare, fanjunkare, postmästare, provinsialläkare,
distriktsveterinär.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B består av ett rektangulärt kvarter med öst-västliga och
längst i väster i nord-sydliga rader samt gravrader längs kyrkogårdsmurarna
och kyrkan. Vårdarna är som regel vända mot gångarna.
En stor del av gravarna är familjegravar. Terrängen sluttar
svagt åt nordost.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet spänner från 1892 till idag. Här fi nns såväl
ett stort inslag av påkostade monument som stenar med låg profi l.
Ursprungligen har alla de gamla familjegravarna haft grusbädd med
stenram, men av dessa kvarstår endast fyra intakta. En ovanlig inramning
har en köpmannagrav från 1929 med en rundstav i koppar
mellan granitpollare. Flera av de äldsta stenarna i form av bautastenar,
obelisker och dylikt har en kraftig resning, i ett fall närmare tre
meter. Dessa är resta över bl.a. stationsinspektör, apotekare, bankdirektör,
handlande. Som en kontrast mot detta fi nns några små
stenar från samma tid i kvarterets mitt, en med titeln brevbärare.
En anslående syn på andra ledden är den stora polerade granithällen
från 1929 över en provinsialläkare. Ovanlig är en 1700-talsinspirerad
kalkstenshäll från 1935 över en landsfi skal, ett uttryck för
den tillbakablickande gravkonsten vid denna tid. Vid huvudänden
reser sig över dottern ett smideskors från 1927 i samma anda. Bland
titlar på vårdar i kvarteret märks förutom ovannämnda: köpman,
fjärdingsman, kopparslagare, hammarsmed, hemmansägare, bruksdisponent,
glasfabrikant, fanjunkare, bankkamrer, medicine doktor,
urmakare, entreprenör, kyrkovärd, bryggmästare, stationskarl (med
SJ:s vapen på stenen).
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C utgör ytan norr och nordost om kvarter B. Dess västra
hälft är terrasserad i två steg med förbindande granittrappor i
grusgången. Gravarna står i öst-västliga rader med vårdarna vända
mot den genomgående gången. Ett undantag är östra änden där
gravarna ligger i var sin nord-sydlig rad på ömse sidor om en anslutande
gång.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna har genomgående en låg profil och är av den typ
som blev vanlig under 1940-talet, bredare än hög. De härrör från
1940-talet till idag. Formspråket är övervägande stramt. Ljus granit
är vanligaste materialet, även om svart förekommer bland de äldre.
Familjegravar har anlagts fram till omkring 1950 och de flesta av
dessa har haft grusbädd med häckinramning. Vid gången i öster är
på var sida en rad med hällar av granit från främst omkring 1950,
flera med bokstäver och årtal av koppar. Bruket att använda titel på
stenen är ovanligt efter 1950. Bland titlarna finns kakelugnsmakare,
bankdirektör, frisörmästare, verkmästare, ingenjör, bagarmästare,
boktryckare, trävaruhandlare, målarmästare.
Kvarter H, U, J och AB
Allmän karaktär
Kvarter H utgörs av en stor gräsyta med rader av kistgravar, rundade
efter det mitt i kvarteret placerade, halvrunda urngravskvarteret U,
och den svängda anslutningsgången till detta från söder. Härigenom
bildas en S-form. Vårdarna är vända mot gången som leder till
kvarter U och omsluter detsamma. Längs den raka huvudgången
i söder en rad med gravar, vända mot denna. En motsvarande rad
finns på gångens andra sida i kvarter J. Detta kvarter består av raka
öst-västliga gravrader och några gravar vid kyrkogårdsmuren i öster.
Samma karaktär har kvarter AB. Urngravarna i U ligger i tre
hästskoformade rader kantade av rabatter.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet på kistgravar härrör från 1934 till idag, med
tyngdpunkt på 60- och 70-talen. Genomgående har stenarna den
för tiden vanliga låga profilen och rektangulära formen. Formspråket
är genomgående stramt och ljus granit är vanligaste materialet.
De äldsta stenarna återfinns vid kyrkogårdsmuren i öster och i de
båda rader som är vända mot den öst-västliga huvudgången. En viss
del av dessa är familjegravar och några har tydligen haft grusbädd
och ram. Ett fåtal gravstenar har en mer individuell utformning,
bl.a. en vård från 1939 med porträttmedaljonger i brons och en
klassiserande kalkstensvård från 1941. Vårdarna på urngravarna
i kvarter U utgörs av små liggande strama stenar från 1951 till
idag, huvudsakligen från 1970-talet. Liksom hos kistgravstenarna
finns många med text och årtal i koppar. Områdets yngsta vårdar
är urngravar från vår tid längs västra kyrkogårdsmuren med såväl
resta stenar som små liggande naturstenar med rundad form. Titlar
förekommer företrädesvis på de äldre vårdarna och är i övrigt
ovanligt: provinsialläkare, byggmästare, galoschmästare, kamrer,
fabrikör, doktor, kronojägare, bagarmästare, verkmästare, lantbrukare.
Två vårdar är resta på 1940-talet över letter som anlänt till
Sverige vid krigsslutet.
Kvarter AN
Allmän karaktär
Kvarter AN från 1947 består av två jämnstora kvarter med gravar
i nord-sydliga rader längs rygghäckar. Gravrader ligger även längs
kyrkogårdsmurarna och längs norra sidan av gången i söder, även
denna med rygghäck. En häck avgränsar kvarteret mot norr, varigenom
avlånga slutna rum bildas. En betydande del av gravarna
är familjegravar, de flesta ligger längs gångarna. I sydväst växer en
stor gammal björk.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är från 1949 till idag, med tyngdpunkt på 1950-
och 60-talen. Gravstenarna har den vanliga rektangulära formen
med låg profil. Formspråket är stramt men varierat och ljus granit
det mest brukade materialet. Vissa vårdar har en något annorlunda,
mer påkostad utformning, som en stor häll från 1969 med kopparringar
i hörnen. Titel förekommer på många vårdar men är inte
regel. I kvarteret återfinns: kyrkoherde, fabrikör, trädgårdsmästare,
köpman, tandläkare, byggmästare, konditor, disponent, murarmästare,
kyrkvaktmästare, rälsbussförare, kantor.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
