SÄBY KYRKA

I långhuset finns 26 medeltida takstolar på cc mellan 0,901 m, mellan första och andra valvet från öster sitter två takstolar med cc 0,50 m. De två första takstolarna har ingen stickbjälke mellan inre och yttre remstycke. Detta har kompenserats med en påspikad kloss nedtill på högbenet. Ett par takstolar i västra delen är dymlade. Fyrkantiga dymligar förekommer. En hel del borttagna takstolsdelar ligger hopsamlat på flera ställen. Sekundära förstärkningar finns. Troligen är konstruktionen över långhuset från 1300talet.

I vapenhuset finns fem takstolar varav fyra är senmedeltida, ca 1 m i cc avstånd. En takstol är sekundär. Färgrester finns på en hanbjälke, rödfärg och tjära(?).

Större delen av virket är gran. Lite furu förekommer. Flera valvribbor utförda i björk. Virket är sprättäljt.

I sakristian finns inga medeltida delar. , Inträde sker genom vapenhuset, täckt av ett flackt panelklätt tunnvalv som målats med lackfärg. I anslutningen till väggarna sitter en tandsnittslist. Väggarna är slätputsade och täckta av många lager kalkfärg. Rummet kantas av väggfasta bänkar och golvet är belagt med hårdbränt, skånskt tegel.

Kyrkorummet består av dels långhusets tre travéer, täckta med stjärnvalv på pelare, dels norra sidokapellet med ett stjärnvalv buret av ytterväggarna. Ytorna är putsade med fint bruk på murar som bevarat sin medeltida ojämnhet. I långhuset är valvens ribbor dekorerade med mörkt gråblå målningar, vilka avbildar blommor och viggmönster. På väggarna finns draperimålningar i rött, gult och grönt. Målningarna i sidokapellets valv går mer i mörkröda och gula toner, avbildar ansikten, fåglar, fabeldjur och annat på ribbornas formstenar.

Fönstren har inre bågar med små blyinfattade rutor av antikglas; rosa, gröna och gula. Bänkinredningen på brädgolv är sluten, med gulbeige ådring, blå ramstycken och marmorerade fyllningar. I mittgången ligger hårdbränt, skånskt tegel. Predikstolen står vid hörnpelaren mellan norra sidokapellet och koret, ett avancerat snickeriarbete utfört på 1670-talet, med bevarad ursprunglig målning från 1680. Orgelläktaren har en barriär av släta, hyvlade bräder som dekorerats med en blå draperimålning. Orgeln från 1901 har en ljust målad och förgylld fasad, dekorerad med pilastrar och krönande, genombrutna frontoner.

Korets golv är i nivå med övriga kyrkorummet, men avviker då det består av lokalt tillverkat, handslaget tegel, samt gravhällar av kalksten. Östra väggen är klädd med liggande hyvlad panel. Den utgör underlag för altartavlan, en avbildad rundbåge buren av kolonner med joniska kapitäl. Rundbågen inramar gavelns stora fönster, vars antikglas mattfernissats. Norra och södra väggens kalkmålningar från 1611 skildrar Jesu livsträd, med motiven inramade av röda beslagsornament. Altaret intill väggen är byggt av trä med framskjutet, rundat mittparti. Framförvarande altarring är halvcirkelformig, sluten och dekorerad med en draperimålning i guld och blått.

En stickbågig portal med järndörr leder till sakristian, två steg nedanför koret, omsluten av ett kryssribbvalv med djupt kupiga valvkappor. Valvets baser utgår från golvet. Ytorna är slätputsade och vitkalkade utan några dekorativa inslag. I norra muren finns en brädfodrad förvaringsnisch. Dolt under en heltäckningsmatta ligger ett trägolv av breda, kilsågade bräder, fastsatta med smidd spik. I norra delen ligger handslaget tegel. Mitt i rummet finns en lucka ner till en gammal vinkällare. Möbleringen består av förvaringsskåp, ett litet andaktsaltare och en skrivplats.

null, Platsens första kyrka kan ha blivit byggd på 1100-talet, att döma av den bevarade dopfunten och de tidigare portaler som konstaterats i kyrkans murverk. Den befintliga kyrkan med sakristia uppfördes runt 1300. Över det ursprungliga kyrkorummet fanns ett tunnvalv av trä, vilket framgår av de 25 bevarade medeltida takstolarna på kyrkvinden (sammanlagt finns 34). Sakristian hade sitt kryssvalv redan från början. Östra gaveln hade fram till 1737 ett tvåkopplat fönster.

Någon gång under senare hälften av 1400-talet slogs stjärnvalven över kyrkorummet. Samtidigt tillkom troligen vapenhuset. Bevarat medeltida måleri inskränker sig till några invigningskors, målade då kyrkan återinvigdes efter genomförd valvslagning. Möjligen blev norra sidokapellet utbyggt på långhusets norra sida vid samma tid, alternativt skedde denna utbyggnad först omkring 1630. Sidokapellet var från början - eller blev åtminstone tidigt - upplåtet som gravkor.
Väggarna runt koret dekorerades 1611 med de kalkmålningar som skildrar Jesu livsträd, vilka ännu till stor del finns kvar. Kyrkorummets övriga kalkmåleri tillkom successivt under hela 1600-talet.

Vid generalvisitation den 3/11 1672 påtalades att kyrkans valv var svårt rämnade och därför måste lagas snarast möjligt, innan större skador uppstod. Stångjärn inköptes och bland de följande årens förstärkningar märks främst bandet som är slaget runt kyrkans östra mur. Samtidigt tillverkades nuvarande predikstol av den kände Erik Nilsson. Målningen som predikstolen fick 1680 innehåller en minnesinskrift, vilken i korthet redovisar då genomförda arbeten: utöver predikstolen och murverksförstärkningarna nämns att ett av södra sidans fönster förstorats - till dagens storlek - väggarna dekorerats med draperimålningar, yttertaket spåntäckts och tjärats. Vid nästföljande arbeten på taket år 1686 blev de två vimplarna av klippt järnplåt uppsatta på gavelröstena. Fortsatta sättningar framtvingade fler förstärkningar under följande decennier.

På 1710-talet tillverkades kyrkans nuvarande altare och altarring, målad första gången ungefär tio år senare. Östra gavelns tvåkopplade, sannolikt medeltida fönster blev 1737 upphugget till en enda, större öppning, i vilken ett gallerförsett fönster sattes. År 1765 tillkom nuvarande bänkinredning och 1769 vitkalkades kyrkorummet - 1600-talets dekorativa målningar låg länge dolda. Norra sidokapellet förenades 1776 med resten av kyrkorummet, efter att länge ha varit ett privat gravkor.

År 1806 brädfodrades korets gavelvägg för att tjäna som underlag för en altartavla/fondmålning i empirestil. Framför fönstret placerades ett förgyllt kors. Samtidigt fick altarringen sin draperimålning i blått och guld. Likadant målades barriären på den då tillkomna västläktaren.

Vid nyinredning 1816 fick vapenhuset sitt flacka, panelklädda tunnvalv och de väggfasta bänkarna, vars lårar från början rymde församlingens fattigkassa.

Den förut öppna klockstapeln fick vid ombyggnad 1831 dagens karakteristiska, mer kompakta utseende, genom att panelklädda, tjärade sidopartier uppfördes. Även den bärande konstruktionen nybyggdes till stor del.
1856 reparerades valven och dörröppningen till vapenhuset fick dagens utseende. Vid omläggning av golven 1863 lades det tegel, som ännu finns kvar i koret och längst bak i kyrkorummet. Kyrkan fick sin första uppvärmning 1877, sedan en så kallad Gurneysk ugn blivit inköpt genom frivilliga bidrag och placerad i norra sidokapellet.

Norra sidokapellets fönster höggs upp omkring 1870, samtidigt som övriga fönsteröppningar förstorades så att de blev likformiga och på södra sidan fick symmetrisk placering. De yttre fönstersnickerier som insattes då är de alltjämt befintliga. Vid yttre renovering sommaren 1880 spritputsades fasaderna och avfärgades ljusgula, omfattningarna vita och sockeln blå.

Sättningsrörelserna i kyrkan tycks ha fortgått. På uppdrag av kyrkobyggnadskommittén gjorde arkitekt C A Ekholm 1889 en större besiktning av kyrkan och föreslog att östra gavelns bristfälliga mur skulle rivas och ersättas med en särskild absid för koret. Dessutom borde kyrkan i sin helhet nyinredas. Mot detta föreslog flera inom församlingen att kyrkan istället skulle rivas helt och ersättas av en ny. Enighet uppnåddes inte; istället beslutades om en mer begränsad inre renovering. Följande år ommålades valv, väggar och inredningssnickerier. Altarring och läktarbarriär dekorerades med fyllningar och ramstycken i tidens stil. Ganska snart verkar församlingen ha övergivit såväl tanken på att bygga ut kyrkan som att riva den och bygga en ny.

År 1901 blev läktarorgeln från 1855 ersatt med den alltjämt befintliga i nyklassicistisk stil, ritad av arkitekt Fritz Eckert, byggd av firman Thorsell och Eriksson. Vid fasadrenovering 1923 frångicks 1880 års polykroma färgsättning och sedan dess är fasaderna enhetligt vitkalkade.

Sommaren 1930 undersöktes kyrkans valv och väggar för att se i vilken utsträckning äldre kalkmålningar fanns bevarade. Då återupptäcktes den rika 1600-talsdekoren, vilken året som följde frilades och restaurerades av konservator Alfred Nilsson. Denne fick även uppgiften att avlägsna 1890 års dekorationer från altarring och läktarbarriär, återställa underliggande draperimålningar, samt färgsätta bänkinredningen i anslutning till dessa. Dessutom infördes elektrisk värme i kyrkan, så att värmeugnen kunde tas bort från norra sidokapellet och en dopplats inredas där istället.

Vid nästa yttre renovering 1952 renknackades sockeln från bruk och tvättades med saltsyra. Sedan dess är sockelns murar bara fogade. Sakristian nyinreddes 1962 och fick då sina förvaringsskåp och sitt andaktsaltare.

Kyrkorummets ojämna golv motiverade en stor omläggning 1981. För att kunna sandfylla gravkamrar under golvet måste alla tegelplattor plockas upp. Från början var målet att dessa skulle återläggas, men då många gick sönder i hanteringen räckte de gamla handslagna plattorna bara till koret och längst bak i kyrkorummet. För vapenhuset, mitt- och sidogångarna måste ersättande tegelsten införskaffas. Valet föll på ett hårdbränt murtegel från Klippan i Skåne, mörkare och med en kornigare struktur än de förutvarande, handslagna.

Inför en inre förnyelse 1988-89 önskade många inom församlingen få en ny, sittvänligare bänkinredning. Detta motsatte sig Västmanlands läns museum och Riksantikvarieämbetet, då de befintliga bänkarna från 1765 är länets enda bevarade i sitt slag. Lösningen blev en kompromiss som innebar att långhusets bänkinredning behölls men norra sidokapellet inreddes med lösa stolar istället. Dessutom målades bänkinredningen i ljusare färger än förut. Samtidigt rengjordes kyrkorummets valv och väggar med deg.

Källor och litteratur
Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900
Inventering av Säby kyrka och dess tillhörigheter 1829

Hallstahammars kyrkliga samfällighets arkiv (HKS) och Säby församlingsarkiv (SF):
HKS F 1 a: 2; Säby kyrka 1977-1999
SF O I a: 2: Restaureringsprogram, skrivet i mars 1931 av arkitekt Ärland Noréen
SF O I a: 2, anbud inför yttre renovering 1952-05-20, 1952-08-08
SF O I a: 2, handlingar om 1962 års nyinredning av sakristian
SF O I a: 3, redovisning av C A Ekholm 13/12 1889
SF O I a: 3, ritningar till innerfönster, daterade 1935
SF O I b: 1, Ritningar för kyrkogårdsutvidgning och bårhus, Ärland Noréen 1946-51

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Prästgårdsinventeringen 1976
Rapport om Säby kyrkstallar 1998-11-27, dnr 98:351-310

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a; 84a, inventering den 12/2 1687
Västerås domkapitel E IV a; 84a, specialvisitation 25/1 1737
Västerås domkapitel E IV a; 84a, specialvisitation 1744
Västerås domkapitel E IV a; 84b, inventering 1810
Västerås domkapitel E IV a; 84b, specialvisitation 26/10 1819
Västerås domkapitel E IV b; 110, visitation 1855
Västerås domkapitel E IV b; 110, visitation 11-12/7 1868
Västerås domkapitel E IV b; 110, inventarium den 8/7 1872
Västerås domkapitel E V a; 6, ämbetsberättelse 1925
Västerås domkapitel E V a; 6, ämbetsberättelse 31/8-1/9 1937
Västerås domkapitel F III a; 3, visitation 1623
Västerås domkapitel F III a; 6, visitation 1634
Västerås domkapitel F III a; 10, generalvisitation 3/11 1672
Västerås domkapitel F III a; 37, prostvisitation 25/10 1885
Västerås domkapitel F III a; 38, visitation 11-12/7 1892
Västerås domkapitel F III a; 40, visitation 20-21/8 1904
Litteratur
Alström, Ulf: Säby kyrka en schaktning för åskledare och dagvattenledning/Västmanlands läns museum, Kulturmiljöavdelningen rapport A, 2004: A6/
Bergström, Lars-Erik: 1600-talets träsnidarkonst i västmanländska kyrkor/Julbok för Västerås stift 1930, s 26-50/
Berthelson, Bertil: Ur tre nyrestaurerade västmanländska kyrkors historia/Västmanlands fornminneförenings årsskrift XXI, 1933, s 13-22/
Redelius, Gunnar: Säby kyrka - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1994