NORRA ÅKARPS KYRKA

I Norra Åkarp uppfördes en romansk stenkyrka troligen i slutet av 1100-talet. Den tornlösa kyrkan valvslogs på 1400-talet och försågs på 1700-talet med valmat tak för att rymma socknens sädesmagasin. Liksom på många andra håll i Skåne kom den medeltida anläggningen på grund av 1700- och 1800-talets befolkningsutveckling att ersättas av en nyuppförd helgedom. Redan vid mitten av 1800-talet fanns långtgående planer för nybygget och ritningar hade 1851 tagits fram av arkitekt Johan Adolf Hawerman vid Överintendentsämbetet. Av ekonomiska skäl kom det dock att dröja till 1880 innan arbetena kunde påbörjas och två år senare kunde den nya kyrkan invigas, delvis uppförd av material från den medeltida kyrkan som var placerad strax nordost om den nya kyrkan och revs 1881.

Vid denna tid var nygotiken den dominerande arkitekturstilen för nyuppförda kyrkor, inte minns i Skåne. Med Hawermans tre decennier gamla ritningar kom Norra Åkarps kyrka istället att utformas som en nyklassicistisk salskyrka med stiltypiskt västtorn och ett ljust och luftigt kyrkorum under ett brädat tunnvalv. Tendenser av den medeltidsvurm som växte fram vid mitten av 1800-talet kom emellertid till uttryck i fönstrens enkelt utformade rundbågiga masverk och den halvrunda absiden, om än i betydligt större skala än dess romanska förebilder. Hawerman låg i sin roll som förste arkitekt vid Överintendentsämbetet bakom ett stort antal ny- och ombyggnader av svenska kyrkor, men var även flitigt anlitad för att rita kyrkoinredningar. Vissa ändringar gjordes i förhållande till Hawermans ritningar, bland annat placerades trapporna till torn och orgelläktare i vapenhuset istället för i kyrkorummet och en källare tillkom under långhuset för kaloriferanläggning. Två år efter invigningen tillkom orgel med fasad ritad av arkitekt Fritz Eckert.

Domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin utarbetade under senare delen av 1920-talet ett förslag för restaurering av kyrkans inre. De enda förändringar som med säkerhet utfördes var en höjning av korgolvet samt ombyggnad alternativt nytt altare med altartavla utförd av Hugo Gehlin 1930. Därtill restaurerades kyrkoherde Hans Jöranssons Feuks epitafium genom försorg av Atto Peto, ordförande i Norra Åkarps kommuns hembygdsnämnd. En snidad trätavla samt Karl XI:s namnschiffer som båda tillhört en predikstolsdörr i den äldre kyrkan konserverades av konservator Hans Erlandsson och hängdes upp i kyrkorummet. Yttertaken, som ursprungligen troligen var avtäckta med järnplåt, fick 1938 ny taktäckning av kopparplåt.

Större förändringar skedde vid domkyrkoarkitekt Eiler Græbes restaurering 195051, då kyrkorummet fick nytt golv av hyvlad kalksten, ny bänkinredning, innerfönster med antikglas, elektrisk uppvärmning samt ny dopfunt (invigd 1955). Det var troligen även kring denna tid som kyrkan exteriört avfärgades i en ljusare kulör.

1979 fick långhustaket, absiden och tornets gördellist ny plåttäckning efter handlingar upprättade av Bergenudds Arkitektkontor AB. Sannolikt byttes även hängrännor, stuprör och åskledare ut. Nästa större förändring av kyrkorummet skedde 1981 efter förslag av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Läktaren försågs med underbyggnader för samtalsrum och förvaring, glasmålningar tillkom i korfönstren och ny färgsättning av interiören i blått, rödbrunt och grått utfördes.

2004 genomfördes en större exteriör restaurering efter handlingar av Gert Johansson Byggkonsult AB i Älmhult. Den största förändringen utgjordes av att kyrkans tidigare ljusgula fasader avfärgades i en kraftfull ockra med utgång från den ursprungliga färgsättningen. Lanterninen restaurerades med reparation av stomme, komplettering av hjärtstocken med järnbalk samt ny plåtbeläggning och nytillverkade gjutjärnsfönster lika originalen. Krönkorset blästrades och målades och kulorna omförgylldes. Avvattningen kompletterades, dränering utfördes runt kyrkan och nytt brand- och inbrottslarm installerades. 2010 uppdaterades elsystem och belysningen i kyrkorummet. Kring samma tid utfördes invändiga måleriarbeten, delvis med plastbaserad färg, då delar av ursprungliga dekorationsmålerier påträffades och frilades partiellt. 2013 tillkom nytt brädgolv under bänkkvarteren med underliggande isolering. Bänkvärmarna byttes ut och styrsystem för uppvärmning installerades. Ommålning av exteriören planeras utföras under 2022.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset i tornets bottenvåning. Golvet är belagt med rektangulära plattor av hyvlad kalksten. De slätputsade väggarna är målade i en gulgrå kulör medan det raka putsade innertaket är målat i vitt. I fönsternischerna i norr och söder finns svängda trappor till orgelläktaren och tornet som mot östra väggen sammanbinds av en balkong. Trapporna är grålaserade med barriärer av vitmålade svarvade ståndare och svartmålade överliggare. Entrépartiet i väster med två helfranska dörrblad är liksom pardörren i öster grålaserade mot vapenhuset. De senare dörrarna är mot kyrkorummet täckmålade i ljusgrått.

Även kyrkorummet har golvbeläggning av kvadratisk kalksten, där korets golvnivå är två steg högre än i långhuset samt den bakre delen av absiden som inrymmer sakristia bakom altaruppsatsen. Korets och sakristians kalkstensgolv döljs emellertid av en ljus heltäckningsmatta och de två bänkkvarteren som flankerar mittgången står på upphöjda furugolv. Väggarna är slätputsade och från fönsterhöjd dekorationsmålade i gråmarmorerade fält. Upptill avslutar en profilerad taklist i ockra och grått. Över långhuset spänner ett stickbågigt tunnvalv och över absiden ett flackt hjälmvalv, båda reveterade och vitmålade. I koret finns ett frilagt parti av en tidigare dekorationsmålad bård över taklisten i ockra, blått och grönt samt en mindre yta som visar att valvet ursprungligen haft en blå stjärnhimmel. Fönstren har sedan Græbes restaurering blyspröjsade innerfönster med träbågar och antikglas. Korfönstren försågs 1982 med modernistiska polykroma glasmålningar utförda av konstnären Stig Carlsson, där de två norra har motiv från Gamla testamentet och de södra från Nya testamentet.

Orgelläktaren i väster upptar hela kyrkorummets bredd och vilar på åtta marmorerade träpelare med avfasade hörn och profilerade kapitäl. Den slutna barriären indelas av postament i samma utförande som pelaren och är i övrigt uppbyggd i ramverkskonstruktion med gråmålade ramverk och ljust marmorerade liggande fyllningar. På barriären står en sentida förhöjning i svartmålad metall. Västra delen under läktaren har sedan LeonNilsons restaurering underbyggnader av stående ljusgrå panel för samtalsrum och förvaring. Vid samma tillfälle tillkom gradänger på orgelläktaren.

Torn- och klockvåning samt lanternin har grovt vitputsade väggar och brädgolv på kraftiga bjälklag. I tornvåningen finns ett mindre rum med brädväggar för klockringningsutrustning samt diverse äldre föremål. På klockvåningen hänger kyrkans två kyrkklockor i en klockbock av furu. Torntakets konstruktion består av en hjärtstock kompletterad med stålbalk samt radiella sparrar sammanbundna med krysslagda bjälkar. I trapploppet mellan torn- och klockvåning leder en lucka in till långhusvinden med takstolskonstruktion i furu.

Inredning och inventarier

Altaret utgörs av ett blockaltare i trä.

Ett enkelt dopaltare är placerat mot långhusets norra vägg.

Altaruppsatsen i bemålat trä från 1930 är ritad av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin och uppbyggd som ett gavelmotiv där gråmarmorerade pilastrar bär upp en fronton med strålglans i tympanonfältet. Mittpartiet upptas av en oljemålning av Hugo Gehlin framställande den uppståndne Jesus i en mandorla. Sidopartierna bär citat ur Johannesevangeliet.

Den halvrunda altarringen i trä är uppbyggd med svarvade gråmarmorerade balustrar med förgyllda detaljer. Överliggaren är delvis brunfernissad, delvis täckmålad i grått. Knäfallet är stoppat och klätt med beige tyg. Sockeln är brunfernissad. Altarringen är troligen samtida med altaruppsatsen.

Predikstolen med baldakin i polykromt bemålad trä är samtida med kyrkan, med färgsättning i ljust blått och rött samt ljus marmorering av Torsten Leon-Nilson 1981. Korgen har enkel karaktär, med oktagonal planform, sidor prydda av rundbågar och kolonnetter i hörnen. Under det förkroppade överstycket löper ett textfält med förgylld inskription. Korgen vilar på en marmorerad kolonnett med bas och kapitäl. Baldakinens hörn markeras av tureller med krönkors, där en större variant kröner själva baldakinen. Undersidan är blåmålad och indelad i fält. Centralt hänger en vit duva skulpterad av bildhuggare Bror Green, Bjärnum.

Dopfunten i ek ritades 1948 av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe och invigdes 1955. För tillverkningen stod bildhuggaren Henry Olsén, Bjärnum. Den utgörs av en fundament på vilket en central pelare omgiven av åtta pelare bär upp den cuppan. Såväl fundament som pelare och cuppa har oktagonalt snitt. På cuppans sidor återfinns snidade figurativa motiv i högrelief framställande Bebådelsen, Maria och Elisabet, Jesu födelse, Herdarnas tillbedjan, De vise männen, Uttåget ur Egypten och den triumferande Kristus på tronen.

Den öppna bänkinredningen i lackat trä är ritad av Græbe 1948, tillverkad av AB Baltisk Möbelindustri i Bjärnum och insatt vid restaurering 195051. De ersatte de ursprungliga bänkarna med gjutjärnsgavlar. Nuvarande bänkar har raka gavlar i ramverkskonstruktion där de övre fyllningarna har snidade rosor eller heraldiska vapen med verktyg som anknyter till ortens hantverkshistoria utförda av bildhuggaren Johan Green. Fyllningarna har svart botten och listverk i rött eller grönt. Gavlarna kröns av frontoner med färgsättning i samma kulörer som de övre fyllningarna. Även ryggstöden är i ramverkskonstruktion, här med marmorerade fyllningar. Bänkarna har stoppade sittdynor klädda med grönt tyg, psalmbokshyllor, klädhängare och fotstöd.

Kyrkorgeln med 23 stämmor fördelade på två manualer och bas tillverkades av A. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund 1973. Orgelfasaden som ritades av arkitekt Fritz Eckert är bevarad från den ursprungliga orgeln av Carl Elfström i Ljungby. Den femdelade fasaden i ljusgrått med förgyllda detaljer har klassicistiskt formspråk med högre mittparti med volutformat krön, lägre rakt avslutade sidopartier samt yttre tureller. Mitt- och sidopartierna har rundbågiga pipfält där indelningen med två smala rundbågar under en rundel anknyter till kyrkans fönsterutformning.

Kyrkan har tre kyrkklockor är i malm av vilka två är i bruk. En medeltida klocka tillverkad på tidigt 1400-tal som hängde i den klockstapel som revs samtidigt som den gamla kyrkan togs i bruk i den nya kyrkan med skadades vid en själaringning 1928. Idag står den uppställd på ett postament i trä i vapenhuset. Storklockan är gjuten 1881 av O.J.A. Norling i Jönköping och pryds bland annat av akantusfriser, girlander samt en strålgrans med treenighetssymbolen. Lillklockan ersatte den medeltida klockan 1928. Den göts av M&O Ohlssons klockgjuteri i Ystad och har dekoration i form av en girland med lyror.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör särskilt nämnas en trätavla med bibelmotiv från Efesierbrevet 6:17 samt Karl XI:s namnchiffer. De båda polykromt bemålade barockföremålen från 1689 är samkomponerade med rikt skurendekor och har sannolikt tillhört en predikstol eller altaruppsats i den medeltida kyrkan. Idag hänger de på långhusets södra vägg. På norra långhusväggen återfinns ett epitafium i barock med bildframställning på kyrkoherde Hans Jöransson Feuk med familj från 1699. Kyrkan har även ett antal träföremål tillverkade av lokala bildhuggare som manifesterar Bjärnums position som ledande inom träverkstadsindustrin under 1900-talet, däribland två större änglar av Henry Olsén som tillkom på 1950-talet.

Kyrkans planform utgörs av kvadratiskt västtorn, långhus samt en halvrund absid i öster med kor och sakristia. Under långhuset finns ett pannrum. Grundläggningen utgörs av sannolikt av kallmurad sprängsten och de spritputsade socklarna är avfärgade i brunt. Till följd av marklutningen varierar sockelns höjd kraftigt, med lägsta höjd i väster. Vid inventeringstillfället hade omfattande lagningar på sockeln ännu inte färgats in i omgivande kulör. Murverken är uppförda som skalmurar av natursten, delvis med material från den medeltida kyrkan. Listverk och omfattningar är utförda i tegel. De spritputsade fasaderna är avfärgade i en kraftig ockra medan slätputsade listverk, hörnlisener och omfattningar är avfärgade i en ljus ockra.

Samtliga takfall är avtäckta med kopparplåt i skivtäckning med förskjutna tvärfalsar. Långhuset har sadeltak som i östra nocken norra takfallet genombryts av en plåtklädd skorsten med krönkors. Absiden har hjälmtak medan tornet avslutas med en oktagonal lanternin med spira som kröns av ett förgyllt kulkors. Avvattningssystemen är utförda i koppar.

Huvudentrén i väster utgörs av en rundbågig murverksöppning med en kopparplåtsklädd rakt avslutad fransk pardörr. Det övre rundbågiga partiet upptas av ett runt överljus med spröjsning i form av en sexuddig stjärna. I den raka dörrnischen hänger två sentida grindar av svartmålat järn. Över entrén finns en slätputsade brun yta med årtalet 1882 i förgyllda siffror av gjutjärn. Vapenhuset i tornets bottenvåning har ljusinsläpp genom rundbågiga svartmålade gjutjärnsfönster i norr och söder. Över dessa finns rundfönster i samma material. Solbänkarna är avtäckta med kopparplåt. Tornets nedre del avslutas med en kraftig gördelgesims. Övre delen av tornet är indraget med avfasade hörn. De rundbågiga ljudöppningarna i fyra väderstreck har masverk i form av två högsmala rundbågar med brunmålade ljudluckor med liggande panel under en rundel. Fasaderna avlutas med en takfotsgesims som indelas av konsoler. Den oktagonala lanterninen har åtta rundbågiga svartmålade gjutjärnsfönster.

Långhusets fasader i norr och söder bryts upp av vardera fyra stora rundbågiga fönsteröppningar med masverk enligt samma princip som i tornets ljudöppningar. Fönsterbågarna är av svartmålat gjutjärn. Övre delen av de slätputsade omfattningarna har kvaderritsningar. Solbänkarna är avtäckta med kopparplåt. Fasaderna avslutas av samma kraftiga och enkelt utformade takfotsgesims som tornets nedre del och hörnen markeras med breda hörnlisener. Västfasaden har på vardera sida om tornet en smal rundbågig blindering, slätputsade och avfärgad i samma ljusa ockra som kyrkans omfattningar och listverk. Under norrfasadens östra fönster leder en granittrappa med räcken av svartmålat smide ned till källaringången genom en pardörr med brunmålad stående panel.

Den halvrunda absiden indelas av slätputsade lisener och har fyra fönster lika långhusets. Ett femte fönster över prästingången i öster är utformat enligt samma princip men något mindre. Prästingången utgörs av en rakt avslutad kopparplåtsklädd enkeldörr med fyra helfranska fyllningar, vilken nås via en nio steg hög trappa i granit med handledare av svartmålat smide.