Bysamfällighet

Kulturmiljön i Rådene ingår i ett större område av riksintresse för kulturmiljövård Sjogerstad-Rådene. Delar av Rådene gamla byområde ingår i kulturmiljön som avgränsats framför allt med tanke dels på förhållandet mellan den medeltida kyrkplatsen och Herrgården, dels på omgivande kulturlandskap med flera förhistoriska fornlämningar samt odlingslandskapet med stenmurar, starkt präglat av tiden efter 1800-talets enskifte.
Rådene gamla byplats ligger vid Simsjöbäcken som här rinner ner över kalkstensterrassen. Terrängläget är ett karaktäristiskt läge för en by i det centralvästgötska kambrosilurområdet. Häggumsvägens nuvarande dragning går längre åt norr. Vägens gamla dragning utgör den lilla byvägen förbi kyrkplatsen och tån.
Simsjöbäckens dalgång med kalspolad kalksten och högvuxna lövträd är ett karaktäristiskt inslag i kulturmiljön och bidrar till upplevelsen av gammal bytå. Bäckdalgången präglar området kring Herrgården och kyrkplatsen.
Ödekyrkogården Rådene 22:1 (Raä Rådene 6) ligger på byns gamla tå nära bäcken och bibehåller en lite oregelbunden medeltida form. Den inramas av bogårdsmur, trädkrans samt en bevarad stiglucka ut mot gamla landsvägen. Stigluckan är från 1600- eller 1700-talet. Medeltidskyrkan som revs 1866 var en liten romansk absidkyrka i huggen sten från 1100-talet, utan torn. Lämningarna döljs av en
ruinkulle. Kyrkobyggnaden hade en unik inskrift, en stock med kyrkobyggarnas namn, inskurna i runor. På kyrkogården finns en tidigmedeltida gravvård, i kalksten, med runristning som säger Rane lät göra detta kors efter Peter sin fader. Där finns även några gravvårdar i sand- och kalksten från 1800-talets första del. Dessa är dels en enkel odaterad sten, dels en tresidig kalkstensvård från 1803 över överste Sparrschild med hustru som ägde Rådene säteri. Här finns även en tidigmedeltida gravvård i kalksten med runristning (se nedan) samt några byggnadsdetaljer från medeltidskyrkan. Nuvarande klockstapel från 1955 bär en vindflöjel med årtalet 1722. Ödekyrkogården skyddas som fornlämning enligt Kulturmiljölagen (se nedan). Kyrkplatsen är välbevarad och är av mycket stort kulturhistoriskt värde. Den är mycket välintegrerad i omgivningen med gammal stenmurskantad landsväg, bäckdalgång och Herrgårdens tomt på andra sidan bogårdsmuren.
Vid landsvägen närmast bäcken finns ett falurött litet bostadshus från 1800-talet, (senare ombyggt). Möjligen är detta socknens f.d. skolhus, vilket låg här enligt Häradskartan från ca 1880, annars minner huset om den utbredda tåbebyggelse som låg kring landsvägen och bäcken under 1800-talet. Längre i nordväst finns även en allé- och stenmurskantad slinga av Häggumsvägen kvar. Strax norr därom finns en stenmurskantad liten väg som troligen är en f.d. fägata från byn norrut.
Omedelbart söder om ödekyrkogården vidtar Herrgårdens tomt som omfattar park, mangårdsbebyggelse och en separat fägårdsanläggning. Gårdsbebyggelsen är idag delvis förändrad. Idag återstår endast en del av det äldre byggnadsbeståndet, främst är det arbetarbostäder och en del ekonomibyggnader som är av kulturhistoriskt värde (se nedan Rådene 17:2).
Till Herrgården har även hört en såg och flera kvarnplatser längs bäcken. Odlingsmark, öppen gräsmark och lövskogspartier avgränsar området i nordväst och sydväst. Stenmurar finns i någon mån kvar i norr och väster om än inte i samma omfattning som åt Hökabergshållet i öster och sydost.
Längst i söder, nedanför Herrgården, berör kulturmiljön Kallsågsmossens naturreservat. Reservatet omfattar orkidérikkärr och lövsumpskog i Simsjöbäckens dalgång.
Östra delen av kulturmiljön, mellan Rådene och Hökaberg, omfattar ett öppet odlingslandskap på en del av den oskiftade byns inägomark. Flera gravar från bronsålder-äldre järnålder förankrar kulturlandskapet i förhistorisk tid. Dessa utgörs av fyra runda stensättningar (Raä Rådene 3, 4, 7 och 31) och en hög (Raä Rådene 15). Själva odlingslandskapet präglas i stor utsträckning av enskiftets effekter med flera stenmurar som omgärdar ägoskiften och markslag. Murar, åkerholmar, små körvägar och gamla solitärträd bidrar till att odlingslandskapet bibehåller mycket av den småskaliga skiftesprägel från 1800-talet som långt in på 1900-talet gav stark karaktär åt platåbergsbygden. Skifteslandskapet överlagrar även äldre agrara strukturer, t.ex. kan stensträngar finnas som kan härstamma från den oskiftade byns inägor.

Ingår också i:
-Ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården Sjogerstad-Rådene.
-Ödekyrkogården omfattas av Förslag till bevarandeplan för Norra Kyrketorps kyrkogårdar, VGM. 2008.
-Kallsågsmossens naturreservat, berörs endast till en mindre del.
-Natura 2000-område vid Kallsågsmossen

Rådene by som ligger på Billingens sydsida omnämns i skrift 1386 men bör har rötter i förhistorisk tid. Byn har gett namn åt Rådene socken. Enligt jordeboken 1546 fanns då 13 hela hemman i byn som var en av de typiska storbyar som varit utmärkande för Falbygden och södra Billingsbygden. En äldre geometrisk karta från 1686 visar hur gårdarna i den oskiftade tresädesbyn låg i en tät klunga längs Häggumsvägen där denna korsar Simsjöbäckens passage över kalkstensterrassen på bergets sydsida. Enstaka gårdar och flera kvarnar låg även mer för sig i bäckdalgången. Närmast bytomten i norr och söder låg byns åkergärden samt i nordväst och nordost två separata ängsgärden.
Enskiftet i Rådene 1805 var ett av de första enskiften som genomfördes i Skaraborgs län och blev mycket grundligt utfört. Byn blev i det närmaste helt omgestaltad. Huvuddelen av byns gårdar införlivades med Herrgården som fick ligga kvar vid kyrkan. Andra gårdar flyttades bort från byn, endast någon enstaka gård blev kvar inom byläget. Den helt dominerande enheten efter enskiftet kom att bli byns gamla centralpunkt med sockenkyrkan och Herrgården. En del av Herrgårdens närmaste omgivning på den gamla bytomten omgestaltades till en stor park som omgav mangårdsbebyggelsen.
1866 revs sockenkyrkan från 1100-talet när en ny större kyrka byggdes i Sjogerstad, gemensam för Rådene och Sjogerstad. Kvar finns endast den muromgärdade kyrkogården med kyrkobyggnadens ruinkulle. Herrgårdsbebyggelsen är idag ganska förändrad, mycket av det äldre byggnadsbeståndet är borta, bl.a. huvudbyggnaden från 1700-talet som revs 1987. Landsvägen Häggum-Sjogerstad går i sin gamla slinga förbi Rådene. Nuvarande väg längre norr om ödekyrkogården drogs om ca 1950-60.
Huvuddragen av den äldre bystrukturen är dock fortfarande lätta att uppfatta.

Rådene by som ligger på Billingens sydsida omnämns i skrift 1386 men bör har rötter i förhistorisk tid. Byn har gett namn åt Rådene socken. Enligt jordeboken 1546 fanns då 13 hela hemman i byn som var en av de typiska storbyar som varit utmärkande för Falbygden och södra Billingsbygden. En äldre geometrisk karta från 1686 visar hur gårdarna i den oskiftade tresädesbyn låg i en tät klunga längs Häggumsvägen där denna korsar Simsjöbäckens passage över kalkstensterrassen på bergets sydsida. Enstaka gårdar och flera kvarnar låg även mer för sig i bäckdalgången. Närmast bytomten i norr och söder låg byns åkergärden samt i nordväst och nordost två separata ängsgärden.
Enskiftet i Rådene 1805 var ett av de första enskiften som genomfördes i Skaraborgs län och blev mycket grundligt utfört. Byn blev i det närmaste helt omgestaltad. Huvuddelen av byns gårdar införlivades med Herrgården som fick ligga kvar vid kyrkan. Andra gårdar flyttades bort från byn, endast någon enstaka gård blev kvar inom byläget. Den helt dominerande enheten efter enskiftet kom att bli byns gamla centralpunkt med sockenkyrkan och Herrgården. En del av Herrgårdens närmaste omgivning på den gamla bytomten omgestaltades till en stor park som omgav mangårdsbebyggelsen.
1866 revs sockenkyrkan från 1100-talet när en ny större kyrka byggdes i Sjogerstad, gemensam för Rådene och Sjogerstad. Kvar finns endast den muromgärdade kyrkogården med kyrkobyggnadens ruinkulle. Herrgårdsbebyggelsen är idag ganska förändrad, mycket av det äldre byggnadsbeståndet är borta, bl.a. huvudbyggnaden från 1700-talet som revs 1987. Landsvägen Häggum-Sjogerstad går i sin gamla slinga förbi Rådene. Nuvarande väg längre norr om ödekyrkogården drogs om ca 1950-60.
Huvuddragen av den äldre bystrukturen är dock fortfarande lätta att uppfatta.

Kulturmiljön i Rådene ingår i ett större område av riksintresse för kulturmiljövård Sjogerstad-Rådene. Delar av Rådene gamla byområde ingår i kulturmiljön som avgränsats framför allt med tanke dels på förhållandet mellan den medeltida kyrkplatsen och Herrgården, dels på omgivande kulturlandskap med flera förhistoriska fornlämningar samt odlingslandskapet med stenmurar, starkt präglat av tiden efter 1800-talets enskifte.
Rådene gamla byplats ligger vid Simsjöbäcken som här rinner ner över kalkstensterrassen. Terrängläget är ett karaktäristiskt läge för en by i det centralvästgötska kambrosilurområdet. Häggumsvägens nuvarande dragning går längre åt norr. Vägens gamla dragning utgör den lilla byvägen förbi kyrkplatsen och tån.
Simsjöbäckens dalgång med kalspolad kalksten och högvuxna lövträd är ett karaktäristiskt inslag i kulturmiljön och bidrar till upplevelsen av gammal bytå. Bäckdalgången präglar området kring Herrgården och kyrkplatsen.
Ödekyrkogården Rådene 22:1 (Raä Rådene 6) ligger på byns gamla tå nära bäcken och bibehåller en lite oregelbunden medeltida form. Den inramas av bogårdsmur, trädkrans samt en bevarad stiglucka ut mot gamla landsvägen. Stigluckan är från 1600- eller 1700-talet. Medeltidskyrkan som revs 1866 var en liten romansk absidkyrka i huggen sten från 1100-talet, utan torn. Lämningarna döljs av en
ruinkulle. Kyrkobyggnaden hade en unik inskrift, en stock med kyrkobyggarnas namn, inskurna i runor. På kyrkogården finns en tidigmedeltida gravvård, i kalksten, med runristning som säger Rane lät göra detta kors efter Peter sin fader. Där finns även några gravvårdar i sand- och kalksten från 1800-talets första del. Dessa är dels en enkel odaterad sten, dels en tresidig kalkstensvård från 1803 över överste Sparrschild med hustru som ägde Rådene säteri. Här finns även en tidigmedeltida gravvård i kalksten med runristning (se nedan) samt några byggnadsdetaljer från medeltidskyrkan. Nuvarande klockstapel från 1955 bär en vindflöjel med årtalet 1722. Ödekyrkogården skyddas som fornlämning enligt Kulturmiljölagen (se nedan). Kyrkplatsen är välbevarad och är av mycket stort kulturhistoriskt värde. Den är mycket välintegrerad i omgivningen med gammal stenmurskantad landsväg, bäckdalgång och Herrgårdens tomt på andra sidan bogårdsmuren.
Vid landsvägen närmast bäcken finns ett falurött litet bostadshus från 1800-talet, (senare ombyggt). Möjligen är detta socknens f.d. skolhus, vilket låg här enligt Häradskartan från ca 1880, annars minner huset om den utbredda tåbebyggelse som låg kring landsvägen och bäcken under 1800-talet. Längre i nordväst finns även en allé- och stenmurskantad slinga av Häggumsvägen kvar. Strax norr därom finns en stenmurskantad liten väg som troligen är en f.d. fägata från byn norrut.
Omedelbart söder om ödekyrkogården vidtar Herrgårdens tomt som omfattar park, mangårdsbebyggelse och en separat fägårdsanläggning. Gårdsbebyggelsen är idag delvis förändrad. Idag återstår endast en del av det äldre byggnadsbeståndet, främst är det arbetarbostäder och en del ekonomibyggnader som är av kulturhistoriskt värde (se nedan Rådene 17:2).
Till Herrgården har även hört en såg och flera kvarnplatser längs bäcken. Odlingsmark, öppen gräsmark och lövskogspartier avgränsar området i nordväst och sydväst. Stenmurar finns i någon mån kvar i norr och väster om än inte i samma omfattning som åt Hökabergshållet i öster och sydost.
Längst i söder, nedanför Herrgården, berör kulturmiljön Kallsågsmossens naturreservat. Reservatet omfattar orkidérikkärr och lövsumpskog i Simsjöbäckens dalgång.
Östra delen av kulturmiljön, mellan Rådene och Hökaberg, omfattar ett öppet odlingslandskap på en del av den oskiftade byns inägomark. Flera gravar från bronsålder-äldre järnålder förankrar kulturlandskapet i förhistorisk tid. Dessa utgörs av fyra runda stensättningar (Raä Rådene 3, 4, 7 och 31) och en hög (Raä Rådene 15). Själva odlingslandskapet präglas i stor utsträckning av enskiftets effekter med flera stenmurar som omgärdar ägoskiften och markslag. Murar, åkerholmar, små körvägar och gamla solitärträd bidrar till att odlingslandskapet bibehåller mycket av den småskaliga skiftesprägel från 1800-talet som långt in på 1900-talet gav stark karaktär åt platåbergsbygden. Skifteslandskapet överlagrar även äldre agrara strukturer, t.ex. kan stensträngar finnas som kan härstamma från den oskiftade byns inägor.

Ingår också i:
-Ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården Sjogerstad-Rådene.
-Ödekyrkogården omfattas av Förslag till bevarandeplan för Norra Kyrketorps kyrkogårdar, VGM. 2008.
-Kallsågsmossens naturreservat, berörs endast till en mindre del.
-Natura 2000-område vid Kallsågsmossen