DANDERYDS KYRKA

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka, ett gravkapell, en klockstapel samt ett bisättnings- och blomsterrum och vid kyrkogårdens nord-östra hörn finns ett antal byggnader som rymmer kyrkogårdsexpedition och förråd

Omgivningen
Danderyds kyrka ligger intill den tungt trafikerade E18 från Stockholm till Norrtälje. Den gamla landsvägen löper längst med kyrkogården i väst. I anslutning till kyrkan ligger även kommunens enda sammanhängande jordbrukslandskap. Det öppna landskapet berättar tillsammans med bevarad äldre gårdsbebyggelse om Danderyds socken före villasamhällenas tid. Det intilliggande Ekeby gravfältet vittnar om att området varit bebyggt sedan förhistorisk tid. Sockenkyrkans placering speglar områdets centrala betydelse.

I direkt anslutning till kyrkogården söder om kyrkan ligger Berga gård, sannolikt gård sedan vikinga- och medeltid, med nuvarande mangårdsbyggnad från 1700-talet, och utgör ett exempel på kommunens små herrgårdar.

Kyrkomiljön
Kyrkogården runt Danderyds kyrka har utvidgats vid flertalet tillfällen från 1600-talet fram till idag och utgörs nu av en stor kyrkogård med karaktär från olika tider. Den rymmer många gravvårdar av kulturhistoriskt värde varav ett stort antal över kända personer. Den äldsta kyrkogården närmast kring kyrkan omges av kallmurad gråstensmur utom i väst där muren revs vid en kyrkogårdsutvidgning 1896. Stigluckan, mitt för kyrkans västportal, kom till samtidigt som kyrkan byggdes ut och kyrkogården utvidgades under 1600-talets början. Vid kyrkans västgavel står Jarlabankes runsten ristad av den kände runristaren Fot. Runstenen var tidigare inmurad i kyrkans södra yttervägg och ställdes upp 1915. Runstenens ursprungliga placering var vid brofästet av Jarlabankes bro i Täby. Utmärkande för kyrkotomten närmast kyrkan är det stora antalet äldre beskurna lindar, planterade under 1700-talet.
Kyrkogårdens första utvidgning söder om gamla muren utfördes 1916 efter ritningar av Lars Israel Wahlman, en av dåtidens stora arkitekter. Redan 1922 utvidgades kyrkogården ytterligare och ett gravkapell uppfördes, även det efter ritningar av Wahlman. Intill kapellet byggdes ett bisättnings- och blomsterrum 1976 efter ritningar av arkitekten Uno Söderberg. Strax öster om kyrkan står klockstapeln på en naturlig bergshöjd i landskapet med björkar, stigar och utplacerade stenbänkar. Klockstapeln är uppförd 1728 med tjärad panel och spånklädd svängd huv. Byggåret är urstansat i stapelns vindflöjel av järn. Bergshöjden kom att ingå i en kyrkogårdsutvidgning 1925. 1936 utvidgades kyrkogården norr om gamla muren och 1971 anordnades parkeringsplatsen norr därom. Den västra ingången till gamla kyrkogården är försedd med en trappa med belysningsarmatur som tillkom under 1930-talet efter Wahlmans ritningar.

Söder om kyrkan är ytterligare två större utvidgningar utförda under 1960- och 70-talen. Utvidgningarna är karaktäristiska för sin tid med häckavgränsade gravkvarter med trädplanteringar i rader. Längst i söder ligger den s k barnkullen utförd med stenterrasseringar. Intill det s k Bruna huset, som rymmer wc och förråd, är en minneslund anlagd. I lunden finns en damm med intilliggande gatstensläggning. På ett gräsbeväxt område intill lunden står ett monument från 1971 kallat "Livbåten" av konstnären Torulf Engström. De östra delarna av kyrkogården är gräsbevuxna och planerade för framtida utvidgningar. På kyrkogårdens nord-östra hörn finns ett antal byggnader som rymmer kyrkogårdsexpedition och förråd. De är från 1960-talet och klädda med blåmålad panel.

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är uppförd av gråsten med tegel i gavlarnas rösten. Den ursprungliga kyrkan var enskeppig och uppfördes i gråsten omkring 1400. Murar efter denna ingår i kyrkans norra och östra murar samt i sakristian. Den äldsta kyrkans utbredning och östfönster är inristade i putsen i kyrkans östgavel exteriört.

Danderyds kyrka uppfördes omkring år 1400 som en liten enskeppig gråstenskyrka med sakristia. Vid 1500-talets mitt försågs kyrkan med kalkmålningar av vilka fragment återstår i kyrkans äldsta nord-östra delar. Den lilla gråstenskyrkan byggdes ut under 1600-talets första hälft och fick då sin nuvarande form och kyrkorum med kraftfulla valv.

Danderyds församling låg under medeltiden i Danderyds, eller som det då hette, Danarös skeppslag. Danarö betyder möjligen gravröset över danskarna, men vilket av Danderyds fornminnen som åsyftas vet man inte. Då Danarö socken omnämndes år 1298 bedömdes den som fattig i jämförelse med grannsocknarna.

Danderyds församling var från församlingsbildningen och under hela senmedeltiden sannolikt underställd S:ta Clara kloster i Stockholm. Från 1520 låg Danderyd och norra Lidingö församlingar som annex under Täby. Enligt ett brev från Drottning Christina från år 1653 blev Danderyd då ett eget pastorat. Till pastoratet hörde då även delar av Lidingön, som tillhörde Djursholmsgodsets ägor. 1907 blev Lidingö en egen församling.

En kyrka på platsen är omnämnd redan år 1314, vilket innebär att den nuvarande kyrkan har haft en föregångare, möjligen en träkyrka, men det finns inga spår av den bevarade.
När den nuvarande kyrkan uppfördes omkring år 1400 var den en liten gråstenskyrka. En ny epok i kyrkans historia inleddes på 1500-talets början då släkten Banér på Djursholm fick patronatsrätt i kyrkan. Familjen Banér bekostade under 1500-talet kalkmålningar i kyrkan och en utvidgning åt söder. Kyrkan fick därmed formen av en kvadratisk, tvåskeppig hallkyrka. Ytterligare en utvidgning åt väst bekostades av familjen Banér under 1600-talets början, då kyrkan fick sin nuvarande form. Lidingö låg vid tiden under Djursholms gods och familjen Banér bekostade även Lidingö kyrka, uppförd år 1623.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Danderyds kyrka uppfördes omkring år 1400 som en liten enskeppig gråstenskyrka med sakristia. Vid 1500-talets mitt försågs kyrkan med kalkmålningar av vilka fragment återstår i kyrkans äldsta nord-östra delar. Den lilla gråstenskyrkan byggdes ut under 1600-talets första hälft och fick då sin nuvarande form och kyrkorum med kraftfulla valv.

Kyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Danderyds församling låg under medeltiden i Danderyds, eller som det då hette, Danarös skeppslag. Danarö betyder möjligen "gravröset över danskarna", men vilket av Danderyds fornminnen som åsyftas vet man inte. Då Danarö socken omnämndes år 1298 bedömdes den som fattig i jämförelse med grannsocknarna.

Danderyds församling var från församlingsbildningen och under hela senmedeltiden sannolikt underställd S:ta Clara kloster i Stockholm. Från 1520 låg Danderyd och norra Lidingö församlingar som annex under Täby. Enligt ett brev från Drottning Christina från år 1653 blev Danderyd då ett eget pastorat. Till pastoratet hörde då även delar av Lidingön, som tillhörde Djursholmsgodsets ägor. 1907 blev Lidingö en egen församling.

En kyrka på platsen är omnämnd redan år 1314, vilket innebär att den nuvarande kyrkan har haft en föregångare, möjligen en träkyrka, men det finns inga spår av den bevarade.

När den nuvarande kyrkan uppfördes omkring år 1400 var den en liten gråstenskyrka. En ny epok i kyrkans historia inleddes på 1500-talets början då släkten Banér på Djursholm fick patronatsrätt i kyrkan. Familjen Banér bekostade under 1500-talet kalkmålningar i kyrkan och en utvidgning åt söder. Kyrkan fick därmed formen av en kvadratisk, tvåskeppig hallkyrka. Ytterligare en utvidgning åt väst bekostades av familjen Banér under 1600-talets början, då kyrkan fick sin nuvarande form. Lidingö låg vid tiden under Djursholms gods och familjen Banér bekostade även Lidingö kyrka, uppförd år 1623.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvariska-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Juel, Eric, Upplands kyrkor, Band I, Danderyds kyrka, Uppsala, 1947
Kilström, Bengt Ingmar, Upplands kyrkor - 7 A, Danderyds kyrka, Eskilstuna, 1991
Kulturmiljöhandbok för Danderyds kommun, Antagen av Kommunfullmäktige 10 juni 1991
Nilsson, Christina, Kyrkguiden, Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm, 1995
Sveriges kyrkor, Uppland, Band 1, Danderyd, Värmdö och Åkers Skeppslag, Stockholm 1918

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

I likhet med flertalet medeltidskyrkor i Uppland är den i Danderyd uppförd i en trakt som är bebodd sedan järnåldern. Danderyd benämndes förr Danarö och sockennamnet dyker upp i hävderna 1298. I våra dagar går den livligt trafikerade motorvägen E3 tätt intill kyrkan, som har ett fritt läge i utkanten av villakvarter. Den nuvarande kyrkan är byggd av gråsten med tegel i gavlarnas rösten. Dess äldsta byggnadshistoria är okänd och objekt för skilda tolkningar. En teori lyder, att den lilla sakristian i norr utgör de tidigaste murpartierna och att den först stått intill en träkyrka. Vid någon tidpunkt, okänt när, revs träkyrkan. Den ersattes av en murad salkyrka i hög- och sengotisk stil med två kryssvälvda travéer. Omkring 1550 dekorerades kyrkan med kalkmålningar utförda av Urian Olofson. De bekostades av kyrkans patronus, riksrådet Axel Banér på Djursholms slott. Målningarna hör till de fåtaliga som utförts i vårt land under Gustav Vasas tid. På 1570-talet innehades Djursholm av sonen Gustaf Banér. Han bekostade en utvidgning av kyrkan mot öster till dubbla storleken. Resultatet blev en i det närmaste kvadratisk byggnad med valven stöttade av en mittpelare. År 1600 halshöggs Gustaf Banér på Linköpings blodbad. Hans son Svante och hans maka Ebba, f. Grip, lät omkring 1620 bygga ut kyrkan mot väster och söder till dess nuvarande storlek. Gudstjänstrummet består av nio fack som bildar en treskeppig hallkyrka. Valven bärs av runda, kraftiga pelare. Under koret byggdes ett gravvalv för ätten Banér. I början av 1600-talet tillkom mycket av kyrkans inredning i praktfull barock (se nedan, Övrigt). Från denna tid h ärrör även den slutna bänkinredningen. Huvudingången är förlagd till västgavelns mitt. Sadeltaket var klätt med tegel. Det ombyggdes 1753 och fick högre resning. 1757 påbörjades arbeten med fönstren som successivt erhöll samma storlek och som bevarats till våra dagar. Läktaren i väster byggdes 1794 då kyrkan fick sin första orgel. 1883 utbyttes takteglet mot spån. En invändig renovering 1915 omfattade bl.a. framtagning av de överkalkade muralmålningarna och av ursprunglig färg på bänkar och vissa inventarier. Under en restaurering 1976 uppfördes ett porthus i norr. Härifrån leder en trappa ned till nybyggda servicelokaler under jord, i vinkeln mellan långhus och sakristia. Vid fortsatta restaureringsarbeten 1979-80 justerades golv och bänkar.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999

Omgivningen
Danderyds kyrka ligger intill den tungt trafikerade E18 från Stockholm till Norrtälje. Den gamla landsvägen löper längst med kyrkogården i väst. I anslutning till kyrkan ligger även kommunens enda sammanhängande jordbrukslandskap. Det öppna landskapet berättar tillsammans med bevarad äldre gårdsbebyggelse om Danderyds socken före villasamhällenas tid. Det intilliggande Ekeby gravfältet vittnar om att området varit bebyggt sedan förhistorisk tid. Sockenkyrkans placering speglar områdets centrala betydelse.
I direkt anslutning till kyrkogården söder om kyrkan ligger Berga gård, sannolikt gård sedan vikinga- och medeltid, med nuvarande mangårdsbyggnad från 1700-talet, och utgör ett exempel på kommunens små herrgårdar.

Anläggningen
Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka, ett gravkapell, en klockstapel samt ett bisättnings- och blomsterrum och vid kyrkogårdens nord-östra hörn finns ett antal byggnader som rymmer kyrkogårdsexpedition och förråd.

Kyrkogården runt Danderyds kyrka har utvidgats vid flertalet tillfällen från 1600-talet fram till idag och utgörs nu av en stor kyrkogård med karaktär från olika tider. Den rymmer många gravvårdar av kulturhistoriskt värde varav ett stort antal över kända personer. Den äldsta kyrkogården närmast kring kyrkan omges av kallmurad gråstensmur utom i väst där muren revs vid en kyrkogårdsutvidgning 1896. Stigluckan, mitt för kyrkans västportal, kom till samtidigt som kyrkan byggdes ut och kyrkogården utvidgades under 1600-talets början. Vid kyrkans västgavel står Jarlabankes runsten ristad av den kände runristaren Fot. Runstenen var tidigare inmurad i kyrkans södra yttervägg och ställdes upp 1915. Runstenens ursprungliga placering var vid brofästet av Jarlabankes bro i Täby. Utmärkande för kyrkotomten närmast kyrkan är det stora antalet äldre beskurna lindar, planterade under 1700-talet.

Kyrkogårdens första utvidgning söder om gamla muren utfördes 1916 efter ritningar av Lars Israel Wahlman, en av dåtidens stora arkitekter. Redan 1922 utvidgades kyrkogården ytterligare och ett gravkapell uppfördes, även det efter ritningar av Wahlman. Intill kapellet byggdes ett bisättnings- och blomsterrum 1976 efter ritningar av arkitekten Uno Söderberg. Strax öster om kyrkan står klockstapeln på en naturlig bergshöjd i landskapet med björkar, stigar och utplacerade stenbänkar. Klockstapeln är uppförd 1728 med tjärad panel och spånklädd svängd huv. Byggåret är urstansat i stapelns vindflöjel av järn. Bergshöjden kom att ingå i en kyrkogårdsutvidgning 1925. 1936 utvidgades kyrkogården norr om gamla muren och 1971 anordnades parkeringsplatsen norr därom. Den västra ingången till gamla kyrkogården är försedd med en trappa med belysningsarmatur som tillkom under 1930-talet efter Wahlmans ritningar.

Söder om kyrkan är ytterligare två större utvidgningar utförda under 1960- och 70-talen. Utvidgningarna är karaktäristiska för sin tid med häckavgränsade gravkvarter med trädplanteringar i rader. Längst i söder ligger den s k barnkullen utförd med stenterrasseringar. Intill det s k Bruna huset, som rymmer wc och förråd, är en minneslund anlagd. I lunden finns en damm med intilliggande gatstensläggning. På ett gräsbeväxt område intill lunden står ett monument från 1971 kallat "Livbåten" av konstnären Torulf Engström. De östra delarna av kyrkogården är gräsbevuxna och planerade för framtida utvidgningar. På kyrkogårdens nord-östra hörn finns ett antal byggnader som rymmer kyrkogårdsexpedition och förråd. De är från 1960-talet och klädda med blåmålad panel.

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är uppförd av gråsten med tegel i gavlarnas rösten. Den ursprungliga kyrkan var enskeppig och uppfördes i gråsten omkring 1400. Murar efter denna ingår i kyrkans norra och östra murar samt i sakristian. Den äldsta kyrkans utbredning och östfönster är inristade i putsen i kyrkans östgavel exteriört.

Danderyds kyrka uppfördes omkring år 1400 som en liten enskeppig gråstenskyrka med sakristia. Vid 1500-talets mitt försågs kyrkan med kalkmålningar av vilka fragment återstår i kyrkans äldsta nord-östra delar. Den lilla gråstenskyrkan byggdes ut under 1600-talets första hälft och fick då sin nuvarande form och kyrkorum med kraftfulla valv.

Danderyds församling låg under medeltiden i Danderyds, eller som det då hette, Danarös skeppslag. Danarö betyder möjligen gravröset över danskarna, men vilket av Danderyds fornminnen som åsyftas vet man inte. Då Danarö socken omnämndes år 1298 bedömdes den som fattig i jämförelse med grannsocknarna.

Danderyds församling var från församlingsbildningen och under hela senmedeltiden sannolikt underställd S:ta Clara kloster i Stockholm. Från 1520 låg Danderyd och norra Lidingö församlingar som annex under Täby. Enligt ett brev från Drottning Christina från år 1653 blev Danderyd då ett eget pastorat. Till pastoratet hörde då även delar av Lidingön, som tillhörde Djursholmsgodsets ägor. 1907 blev Lidingö en egen församling.

En kyrka på platsen är omnämnd redan år 1314, vilket innebär att den nuvarande kyrkan har haft en föregångare, möjligen en träkyrka, men det finns inga spår av den bevarade.
När den nuvarande kyrkan uppfördes omkring år 1400 var den en liten gråstenskyrka. En ny epok i kyrkans historia inleddes på 1500-talets början då släkten Banér på Djursholm fick patronatsrätt i kyrkan. Familjen Banér bekostade under 1500-talet kalkmålningar i kyrkan och en utvidgning åt söder. Kyrkan fick därmed formen av en kvadratisk, tvåskeppig hallkyrka. Ytterligare en utvidgning åt väst bekostades av familjen Banér under 1600-talets början, då kyrkan fick sin nuvarande form. Lidingö låg vid tiden under Djursholms gods och familjen Banér bekostade även Lidingö kyrka, uppförd år 1623.

Omgivningen
Danderyds kyrka ligger intill den tungt trafikerade E18 från Stockholm till Norrtälje. Den gamla landsvägen löper längst med kyrkogården i väst. I anslutning till kyrkan ligger även kommunens enda sammanhängande jordbrukslandskap. Det öppna landskapet berättar tillsammans med bevarad äldre gårdsbebyggelse om Danderyds socken före villasamhällenas tid. Det intilliggande Ekebygravfältet vittnar om att området varit bebyggt sedan förhistorisk tid. Sockenkyrkans placering speglar områdets centrala betydelse.
I direkt anslutning till kyrkogården söder om kyrkan ligger Berga gård, sannolikt gård sedan vikinga- och medeltid, med nuvarande mangårdsbyggnad från 1700-talet, och utgör ett exempel på kommunens små herrgårdar.
Kyrkomiljön
Kyrkogården runt Danderyds kyrka har utvidgats vid flertalet tillfällen från 1600-talet fram till idag och utgörs nu av en stor kyrkogård med karaktär från olika tider. Den rymmer många gravvårdar av kulturhistoriskt värde varav ett stort antal över kända personer. Den äldsta kyrkogården närmast kring kyrkan omges av kallmurad gråstensmur utom i väst där muren revs vid en kyrkogårdsutvidgning 1896. Stigluckan, mitt för kyrkans västportal, kom till samtidigt som kyrkan byggdes ut och kyrkogården utvidgades under 1600-talets början. Vid kyrkans västgavel står Jarlabankes runsten ristad av den kände runristaren Fot. Runstenen var tidigare inmurad i kyrkans södra yttervägg och ställdes upp 1915. Runstenens ursprungliga placering var vid brofästet av Jarlabankes bro i Täby. Utmärkande för kyrkotomten närmast kyrkan är det stora antalet äldre beskurna lindar, planterade under 1700-talet.
Kyrkogårdens första utvidgning söder om gamla muren utfördes 1916 efter ritningar av Lars Israel Wahlman, en av dåtidens stora arkitekter. Redan 1922 utvidgades kyrkogården ytterligare och ett gravkapell uppfördes, även det efter ritningar av Wahlman. Intill kapellet byggdes ett bisättnings- och blomsterrum 1976 efter ritningar av arkitekten Uno Söderberg. Strax öster om kyrkan står klockstapeln på en naturlig bergshöjd i landskapet med björkar, stigar och utplacerade stenbänkar. Klockstapeln är uppförd 1728 med tjärad panel och spånklädd svängd huv. Byggåret är urstansat i stapelns vindflöjel av järn. Bergshöjden kom att ingå i en kyrkogårdsutvidgning 1925. 1936 utvidgades kyrkogården norr om gamla muren och 1971 anordnades parkeringsplatsen norr därom. Den västra ingången till gamla kyrkogården är försedd med en trappa med belysningsarmatur som tillkom under 1930-talet efter Wahlmans ritningar.
Söder om kyrkan är ytterligare två större utvidgningar utförda under 1960- och 70-talen. Utvidgningarna är karaktäristiska för sin tid med häckavgränsade gravkvarter med trädplanteringar i rader. Längst i söder ligger den s k barnkullen utförd med stenterrasseringar. Intill det s k Bruna huset, som rymmer wc och förråd, är en minneslund anlagd. I lunden finns en damm med intilliggande gatstensläggning. På ett gräsbeväxt område intill lunden står ett monument från 1971 kallat "Livbåten" av konstnären Torulf Engström. De östra delarna av kyrkogården är gräsbevuxna och planerade för framtida utvidgningar. På kyrkogårdens nord-östra hörn finns ett antal byggnader som rymmer kyrkogårdsexpedition och förråd. De är från 1960-talet och klädda med blåmålad panel.

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är uppförd av gråsten med tegel i gavlarnas rösten. Den ursprungliga kyrkan var enskeppig och uppfördes i gråsten omkring 1400. Murar efter denna ingår i kyrkans norra och östra murar samt i sakristian. Den äldsta kyrkans utbredning och östfönster är inristade i putsen i kyrkans östgavel exteriört.

Under 1500-talets början ersattes kyrkans ursprungliga innertak av trä med två stjärnvalv. Strax därefter, omkring 1530-50, smyckades väggar och valv med kalkmålningar. Omkring 1570 utvidgades kyrkan söderut till en tvåskeppig hallkyrka. Vid 1600-talets början byggs kyrkan helt om till en treskeppig hallkyrka och fick därmed sin nuvarande form. Murarna förlängdes åt väster och en ny västgavel uppfördes med en tresprångig svagt spetsbågig portal. Vid ombyggnaden revs 1500-talets stjärnvalv och ersattes med ett nytt valvsystem.

Fönsteröppningarna förstorades efterhand under 1700-talet med början 1757. Nya blyinfattade fönster tillverkades efter modell av ett äldre fönster i östgavelns södra sida. Det är placerat i anslutning till Banérska gravtumban som i sin tur är skänkt av grevinnan Banér.