Lindbomska gården är en handelsgård från 1770-talets slut. Den är uppförd i två
våningar och ligger i hörnet av Storgatan och Vattugränd, i den centrala delen av
Säters stad. Gården har den för Säter slutna kringbyggda handelsgårdens form,
med huvudbyggnaden utmed en större gata och uthusen längs en mindre
tvärgata. Än idag tar man sig in till gården via ett portlider.
Gården fick sin nuvarande form under handelsmannen och rådmannen Erik
Bergs tid, som var ägare till gården från år 1779. Gården blev då en av de större i
Säter. Tidigare hade fastigheten bestått av två tomter, men det finns inga
uppgifter om hur byggnadsbeståndet har sett ut tidigare innan Berg blev ägare
till fastigheten. Bergs bostadshus, huvudbyggnaden, uppfördes i två våningar. I
samband med det höjdes även handelsboden på västra gaveln med ytterligare en
våning och byggdes ihop med bostadshuset genom ett gemensamt tak.
Bostadshuset bestod av fem inredda rum i bottenplanet, däribland en sal med två
kamrar samt förstuga. På övre planet var det fem inredda rum samt förstuga. I
handelsboden såldes bland annat spannmål och övervåningen bestod av en
sädesbod samt en liten klädbod.
Handelsboden hade tidigare ingen inre förbindelse med bostadsdelen. På 1700-
talet låg köket på gården, men flyttades sedermera vid 1800-talets mitt in på
undervåningen i den tidigare handelsboden. Då blev handelsboden en del av
bostadshuset.
Under 1860-talet, då läkaren Axel Dillner ägde och förvaltade gården, användes
en del av gårdens huvudbyggnad som Säters sjukstuga med ett tiotal sjuksängar.
Gården har också varit officersbostad.
Namnet Lindbomska gården tillkom 1884 då Carl Lindbom köpte gården. Den
tidigare rödfärgade huvudbyggnaden blev då panelklädd. År 1905 täcktes det
tidigare spåntaket med korrugerad plåt. Gården gick sedermera i arv i släkten
Lindbom och kom efter 1925, då änkan till Carl Lindbom flyttade, att brukas som
sommarbostad av familjens döttrar fram till 1970.
Därefter lämnades den att förfalla och inventarier, däribland kakelugnar och
dörrblad, försvann från gården. Efter ett antal turer och debatter om gårdens öde
köpte Säters kommun in gården 1982 tillsammans med grannfastigheten Haken
2. Några år tidigare hade elever under ledning av Ove Hidemark från
Konsthögskolans Arkitekturskola 1979/1980 använt gården som ett
studieexempel. Deras arbete resulterade i en skrift 1981, med vägledning om hur
byggnaden i framtiden skulle kunna bevaras samt en genomgående
kulturhistorisk dokumentation.
Lindbomska gården och grannfastigheten Haken 2 restaurerades åren 1984-1985
med medel från Riksantikvarieämbetet. Målet var att bevara och anpassa gården
för ett modernt boende. Trots anpassningen till moderna bostadskrav bevarades
mycket av gårdens äldre byggnadsdetaljer. Fönster lagades och restaurerades och
vissa nytillverkades efter gamla förlagor. Kakelugnarna i bostadshuset är gamla
men inköpta till gården vid restaureringen.
Lindbomska gårdens huvudbyggnad (nr 1) är ett panelat, ljusmålat bostadshus i
timmer med två våningar och vind. Byggnaden har ett högt valmat sadeltak,
täckt av svart plåt, två skorstenar av tegel och vindskupor. Gårdsfasaden har till
skillnad från gatufasaden oregelbunden fönstersättning, vilket visar att
förändringar har ägt rum genom åren. En sockel med horisontellt lagda släta
brädor löper längs med hela fasaden och knutlådorna delar fasaden i ett antal
fält. Panelen är något smalare på fasaden ut mot Storgatan samt på gaveln mot
Vattugränd än gårdsfasadens. Fönster och dörrar är ljusgröna. Det finns en
ingång från Storgatan och en inne från gården. Entrépartiet från gården består
av en inbyggd stor veranda (brokvist), vars storlek och utseende har sin
utformning från sekelskiftet 1900. Ytterdörrarna är gamla och kan ha tillhört
huset tidigare och har helfranska fyllningar och gamla beslag, troligtvis
tillverkade i Säter. Ett litet tak ovanför entrén är en rest från ett äldre barocktak
från den ursprungliga förstukvisten som varit mindre.
Den centralt placerade förstugan i 1700-talets bostadshus har blivit ett
genomgående trapphus med en rak trappa, vars form på räcket är hämtad från
den ursprungliga trappan med 1700-tals balusterform.
Den tidigare salen i bottenplan har bevarat sin karaktär av senbarock-rokoko
med mjukt profilerade foder kring fönstren och dörrar, restaurerade stuckarbeten
och takplafond. Den ursprungliga planlösningen med de två kamrarna är också
bevarad. Längs med väggarna i salen och de två kamrarna löper en bröstpanel
som återfått sin färgsättning från 1700-talet. Vid restaureringen trycktes nya
handtryckta tapeter efter gamla förlagor från gården.
Den andra delen av bottenplanet, väster om salen, är idag en lägenhet. I de två
rummen som hörde till det ursprungliga bostadshuset är taken putsade och har
äldre putsade taklister. I rummet mot gatan finns bröstpanel kvar lik salens.
Passagerna mellan bostadshuset och den tidiga handelsboden är djupa pga de
dubbla timmerväggarna. På övervåningen är det idag två inredda lägenheter.
Här finns bevarade byggnadsdetaljer såsom brädtak, dörrar och bröstpanel. I
lägenheten mot Vattugränd har den ursprungliga handelsbodens sädesmagasin
delats av på mitten till två rum vid restaureringen 1984. De runda bjälkarna i
taket har bevarats och minner om rummets tidigare funktion.
De uthus som återstår av gården ligger längs med Vattugränd. Det är en
rödfärgad länga i timmer i ett plan på stengrund, bestående av en
bryggstuga, ett portlider och en dubbelbod, med ett gemensamt
sadeltak täckt med tegel. Bredvid står en liten rödfärgad lada i timmer på
stengrund och sadeltak täckt med tegel. Den tidigare bryggstugan har
byggts om till bostad, en lägenhet på två rum och kök. Portlidrets stora
svartmålade port, som sannolikt är ursprunglig, har rombmönstrad brädfordring
med dekorativa mindre utskjutande träelement i överstycket och äldre beslag.
Gången i portlidret är stensatt av kullersten. Inne på gården är det idag närmast
byggnaderna en grusbelagd gång som ramar in gårdens gräsyta där några större
träd och buskar ger växtlighet och skugga.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
