Fyrplats

Denna del av Dalsland är ett av Vänerns maritima centralområden. Handel och sjöfart strålade samman vid Upperudsälvens utflöde vid Köpmannebro, långt innan älv- och sjösystemet länkades samman till Dalslands kanal. Upperuds järnbruk som även hade skepps varv var den stora målpunkten. År 1868 invigdes Dalslands kanal och en över 20 mil lång sjöled från Köpmannebro till långt upp i Norge hade skapats genom an läggandet av den märkliga akvedukten i Håverud, totalt 29 slussar och sammanlagt endast en mil grävd kanal. Kanalen kom att medföra ett stort samhällsekonomiskt uppsving för Dalsland, men fick inte den avgörande roll för industrialiseringen som man hoppats på. Som transportled dalade kanalen i betydelse under 1900-talet. Fraktfarten upphörde vid 1970-talets början och numera är det turist- och fritidsbåttrafiken som går genom slussarna. Farleder till Dalslands kanal är en maritim kulturmiljö av mycket stort intresse och som även knyter an till sjöleder av långt äldre ursprung än kanalen. Vattenlandskapet ingår i ett större område som är riksintressant ur naturvårdssynpunkt. Kanalmiljön är av riksintresse för kulturmiljövården. Ett utsökt vackert skärgårdslandskap omger leden från Sunnanå upp mot Köpmannehamn med södra inseglingen till Dalslands kanal. Hög klippkust och branta bergholmar ramar in vattenleder i fonden av det dalsländska höglandet med de vita kvartsitbergen, knattarna. Sunnanå blev på 1700- och 1800-talen en viktig hamn- och marknadsplats. Särskilt betydande blev spann målsutskeppningen under 1800-talet. År 1871 invigdes järnväg till Halden och Sunnanå blev även exporthamn för norska varor över Vänern. Om den betydelse Sunnanå hade in i tidigt 1900-tal minner bl.a. det stora hamnmagasinet samt f.d. stationsbebyggelse. Holmså har medeltida anor som hamnplats, och räknades på 1500-talet till de viktiga vänerhamnarna. Om traktens tidiga betydelse vittnar även den medeltida S:t Olofskyrkan i Holm uppströms ån samtkyrkoruin och järnåldersgravfält vid Östanå. Köpmannebro med de längre ut liggande Hatte furan och Köpmannehamn är en gammal handels- och omlastningsplats, med stark historisk koppling till järnbrukshanteringen på Dal. Området kring Köpmannebro fick kraftigt ökad betydelse i och med kanalsjöfartens utveckling. Köpmannebro har fortfarande karaktären av en liten maritim knutpunkt; bl.a. med delvis gammal bebyggelse och en stor stenvalvbro. Kulturmiljön vid Köpmannehamn präglas av att Dalslands kanalbolag på 1930-talet byggde ut Köpmannehamn till omlastningshamn med stort magasin, stenbrygga och pirar. År 1938 var anläggningen färdigställd. Kanalens betydelse hade dock börjat avta, andra världskriget kom emellan och Köpmannehamn blev inte den stora hamn som var tänkt. Fyrväsendets utveckling kring kanalens inlopp har satt stark prägel på kulturmiljön i det storslagna vattenlandskapet. De första fyrarna anlades på Lindö och Långö 1886 samt på Grimö 1893. Under 1930-talet genomfördes nedläggningar resp. nyanläggningar av fyrplatser i samband med korrigeringar av inseglingen. Välbevarade fyrmiljöer från tidsperioden 1886- 1938, avspeglar kanalsjöfartens mest aktiva skede. Inre in seglingen mot Köpmannebro kännetecknas kring Lind ön även av fl era murade stenkar. Samman med farled och insegling mot Köpmannebro och kanalen hör det stora stångmärket i trä på skären Kräcklingarna österut i Dalbosjön, samt de karaktäristiska stora stenkumlen på det närliggande Högskär.

KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.

Denna del av Dalsland är ett av Vänerns maritima centralområden. Handel och sjöfart strålade samman vid Upperudsälvens utflöde vid Köpmannebro, långt innan älv- och sjösystemet länkades samman till Dalslands kanal. Upperuds järnbruk som även hade skepps varv var den stora målpunkten. År 1868 invigdes Dalslands kanal och en över 20 mil lång sjöled från Köpmannebro till långt upp i Norge hade skapats genom an läggandet av den märkliga akvedukten i Håverud, totalt 29 slussar och sammanlagt endast en mil grävd kanal. Kanalen kom att medföra ett stort samhällsekonomiskt uppsving för Dalsland, men fick inte den avgörande roll för industrialiseringen som man hoppats på. Som transportled dalade kanalen i betydelse under 1900-talet. Fraktfarten upphörde vid 1970-talets början och numera är det turist- och fritidsbåttrafiken som går genom slussarna. Farleder till Dalslands kanal är en maritim kulturmiljö av mycket stort intresse och som även knyter an till sjöleder av långt äldre ursprung än kanalen. Vattenlandskapet ingår i ett större område som är riksintressant ur naturvårdssynpunkt. Kanalmiljön är av riksintresse för kulturmiljövården. Ett utsökt vackert skärgårdslandskap omger leden från Sunnanå upp mot Köpmannehamn med södra inseglingen till Dalslands kanal. Hög klippkust och branta bergholmar ramar in vattenleder i fonden av det dalsländska höglandet med de vita kvartsitbergen, knattarna. Sunnanå blev på 1700- och 1800-talen en viktig hamn- och marknadsplats. Särskilt betydande blev spann målsutskeppningen under 1800-talet. År 1871 invigdes järnväg till Halden och Sunnanå blev även exporthamn för norska varor över Vänern. Om den betydelse Sunnanå hade in i tidigt 1900-tal minner bl.a. det stora hamnmagasinet samt f.d. stationsbebyggelse. Holmså har medeltida anor som hamnplats, och räknades på 1500-talet till de viktiga vänerhamnarna. Om traktens tidiga betydelse vittnar även den medeltida S:t Olofskyrkan i Holm uppströms ån samtkyrkoruin och järnåldersgravfält vid Östanå. Köpmannebro med de längre ut liggande Hatte furan och Köpmannehamn är en gammal handels- och omlastningsplats, med stark historisk koppling till järnbrukshanteringen på Dal. Området kring Köpmannebro fick kraftigt ökad betydelse i och med kanalsjöfartens utveckling. Köpmannebro har fortfarande karaktären av en liten maritim knutpunkt; bl.a. med delvis gammal bebyggelse och en stor stenvalvbro. Kulturmiljön vid Köpmannehamn präglas av att Dalslands kanalbolag på 1930-talet byggde ut Köpmannehamn till omlastningshamn med stort magasin, stenbrygga och pirar. År 1938 var anläggningen färdigställd. Kanalens betydelse hade dock börjat avta, andra världskriget kom emellan och Köpmannehamn blev inte den stora hamn som var tänkt. Fyrväsendets utveckling kring kanalens inlopp har satt stark prägel på kulturmiljön i det storslagna vattenlandskapet. De första fyrarna anlades på Lindö och Långö 1886 samt på Grimö 1893. Under 1930-talet genomfördes nedläggningar resp. nyanläggningar av fyrplatser i samband med korrigeringar av inseglingen. Välbevarade fyrmiljöer från tidsperioden 1886- 1938, avspeglar kanalsjöfartens mest aktiva skede. Inre in seglingen mot Köpmannebro kännetecknas kring Lind ön även av fl era murade stenkar. Samman med farled och insegling mot Köpmannebro och kanalen hör det stora stångmärket i trä på skären Kräcklingarna österut i Dalbosjön, samt de karaktäristiska stora stenkumlen på det närliggande Högskär.

KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.