GUNNEBO SLOTT

Gunnebo uppfördes åren 1784-96. Byggherre var göteborgsköpmannen John Hall d ä och arkitekt Carl Wilhelm Carlberg. En italiensk bildhuggare, Giacchino Frulli, svarade för den skulpturala utsmyckningen. Huvudbyggnaden av trä är utformad som en italiensk villa. Den ligger på en höjd med terrasserade trädgårdsanläggningar på båda sidorna. Invändigt är rumsindelningen nästan fullständigt bevarad. Byggnaden restaurerades 1949-52 med utgångspunkt från det bevarade, mycket rika ritningsmaterialet av Carlberg.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3

Gunnebo uppfördes under 1780- och 90-talen som sommarställe åt familjen Hall. Arkitekt var Carl Wilhelm Carlberg. Slottsanläggningen består av huvudbyggnad, trädgård och park.

För uppförandet av corps de logibyggnaden anlitades en mängd hantverkare. Som bildhuggare anlitades den italienske skulptören Gioacchino Frulli från Bologna. Hans arbeten kom huvudsakligen att utförandet av reliefer och fristående skulpturverk på huvudbyggnadens fasader, rum och omgivande anläggningar. Som gipsarbetare anlitades Anders Berg och som murare Johan Joachim Kliesz.

Flyglarna var färdigbyggda 1787. I den södra flygeln fanns vagnbod och i byggnadens östra del fanns stall för 8 hästar och en förstuga som åt öster hade ett avträde och åt väster en stallkammare med trappa upp till vinden. I den norra flygeln hade ursprungligen trädgårdsmästaren ett rum och kök i östra delen där det fanns en drängkammare. Västra delen upptogs av en mjölkkammare, en mangelbod, ett förrådsrum samt kontor. Orangeriet brann ner 1829

Trädgården utformades enligt den franska trädgårdsstilen med raka linjer, symmetrisk uppbyggnad och hårt tuktad natur - ett trädgårdsideal som stämde väl överens med nyklassicismens krav på symmetri och regelbundenhet. Trädgårdsanläggningen är uppbyggd kring en rak mittaxel, som löper från uppfartsvägen, genom slottet och vidare till den södra trädgården, där den avslutas i en damm med fontän. Med hjälp av terrasseringar, balustradräcken och fritrappor har Carlberg skapat en naturlig övergång mellan arkitektur och natur. Den omgivande miljön är istället utformad som en engelsk park som skapades genom en omarbetning av landskapet. Även om Carlberg hade ritat några slingrande stigar, ett erimitage m m var det inte han som utvecklade parken. Den person som utvecklade landskapsparken på Gunnebo var trädgårdsmästaren Zacharias Brandt.

Gunnebo förvärvades 1949 av Mölndals stad och restaurerades mellan åren 1949-52. Man koncentrerade sig på huvudbyggnaden och trädgården. Utgångspunkten var att vårda, bevara och återskapa 1700-talets Gunnebo. Detta var även utgångspunkten i projektet "Gunnebo - åter till 1700-talet" som startade 1995. Tjänstefolksbyggnad, hönshus och orangeri har återuppförts i enlighet med Carlbergs ritningar. Arbetet omfattar även att återskapa stilpark, köksträdgård och lantbruk med 1700-talets växter.

KÄLLA: Baeckström, Arvid: Gunnebo II, herrgården. Göteborg 1977.

Anläggningen omfattar själva slottsbyggnaden, två flygelbyggnader, orangeri, f d arbetarbostäder samt ekonomibyggnader.

På Gunnebo slott finns tre typer av trädgårdar; stilträdgården, landskapsparken och nyttoträdgårdarna. Slottsträdgårdens närmaste omgivningar med Apollos kulle, Orangeriberget och Floras kulle bär tydliga spår av engelsk park med slingrande gångvägar, terrängtrappor och fritt placerade träd. På Halls tid fanns även ett elegant litet lusthus i form av ett erimitage i detta område. Dessa anläggningar tillkom samtidigt med slottet och slottsträdgården är med stor sannolikhet ett verk av Carlberg.

Stilträdgården, också kallad fransk barockträdgård, är en arkitektonisk park där växtligheten är hårt tuktad av människohand. Den är rikt utsmyckad med möbler, statyer, prakturnor och exotiska växter. Arkitekten Carlbergs bevarade ritningar utgör en stor del av underlaget för det rekonstruktionsarbete som bedrivits i stilträdgården.

Köksträdgårdarnas produktion av nyttoväxter var en viktig del av hushållets försörjning och något som man gärna visade fram. Nytta och ekonomi hade mot slutet av 1700-talet kommit att bli hedervärda begrepp.