VANSBRO KYRKA

Vid en tallbacke, på Vanåns östra sida ligger den rödmålade träkyrkan i Vansbro samhälle. Den uppfördes 1935 efter ritningar av arkitekt Magnus Dahlander. Kyrkan har rektangulär planform. Från långhusets sydvästra del går en passage till senare tillbyggda församlingslokaler. Kyrkans exteriör är brädfodrad; mitt på det valmade, plåttäckta yttertaket finns en smäcker takryttare. Ingång i nordväst. Kyrkans inre präglas av en enkel klassicism; kring väggarna löper en diskret pilasterindelning. En kraftigt, utskjutande taklist döljer det brädvälvda innertakets anfang.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

HISTORIK FRÅN NYA SVENSKA KYRKOR - Faluröd träbyggnad med valmat plåttak i hög och gles tallskog. Smal takryttare på åsens mitt. Entrén i norra långväggen under läktaren i väster. Mittemot en passage till senare byggda församlingslokaler. Traditionell interiör med många klassicistiska drag. Spetsbågig, valmad takvälvning av träpanel. Koret ingår i långhuset.

Källa: Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka hopbyggt med ett församlingshem samt en klockstapel.

Kyrkogården på östra sidan om Moravägen, är anlagd på en svagt sluttande naturtomt. Infarten bildar pendang till kyrkotomtens infart på motsatt sida om vägen. I förlängningen av infartens murade partier avgränsas kyrkogårdens tomtgräns mot landsvägen av buskar.

Klockstapeln uppfördes 1935, samtidigt med kyrkan. Den har stolpkonstruktion i stommen och sadeltak med gavlar över ljudöppningen. Huvudkroppen är klädd med rödfärgad locklistpanel, dörren i söder har ett sadelformat skärmtak, liksom stapelns huv täckt med kopparplåt. Huven kröns av en spjutformad takryttare, som associerar till kyrkans takryttare. Klockstapeln har en inre trappa till klockkammaren. I bottenvåningen finns ett avträde, byggt för klockaren och prästen innan kyrkan fick WC.

Kyrkan är orienterad i nordväst-sydost, med koret mot söder. Församlingshemmet bildar en vinkel i norr, parallellt med kyrkans norra gavel, och bildar på så sätt en sluten gård kring byggnadens huvudentré.

Församlingshemmet var en fristående byggnad som senare förenats med kyrkan genom en sluss i två våningar. I öster ligger såväl kyrkan som församlingshemmet i nivå med åskrönet. I väster har åsen en brant sluttning som är delvis bortschaktad, vilken skapar en suterrängvåning för såväl kyrkan som församlingshemmet.

Vansbro var fram till slutet av 1800-talet endast en passage över Vanåns utflöde i Dalälven. Där fanns färjeläge bebyggt med enstaka stugor. Under delar av året fanns även en fast bro. Decennierna runt 1900 utvecklades området väster om ån till en viktig järnvägsknut. Den expansiva orten lockade nya företag till etablering, däribland flera sågverk. Järna sockens närings- och befolkningscentrum försköts från Myrbackabygden till Vansbro.

Behovet av kyrka och kyrkogård i det nya samhället blev snart påtagliga. Redan 1902 inrättades en prästtjänst men befolkningen fick länge nöja sig med provisoriska gudstjänstlokaler, som missionshus och skola.

Efter många års överläggningar valdes ett område avsides, skilt från ortens centrum, intill Vanåns östra strand. Kyrkogården invigdes 1933. Samma år beslöts att uppföra kyrkan på motstående sida om förbipasserande väg. Två år senare stod kyrkan färdig, byggd efter ritningar av länsarkitekt Magnus Dahlander.

För mer historik se kyrkan/kyrkobyggnaden samt bifogad PDF.