TOFTA KYRKA

Tofta kyrka är uppförd av sten under medeltiden. Planen består av långhus, smalare rakslutet kor med sakristia i norr, och ett västtorn. Tornet är äldst; dess nedre del härstammar från början av 1200-talet, då det uppfördes till en tidigare, mindre kyrka. Grundmurar till den äldre kyrkan, troligen från slutet av 1100-talet, har påträffats under den nuvarande kyrkans golv. I mitten av 1300-talet uppfördes nuvarande långhus och kor. Sakristian är från 1881. Den vitputsade exteriören präglas av det höga tornet, vars övre del tillkom vid 1200-talets mitt. Det har kolonnettförsedda ljudgluggar i två våningar samt spetsiga gavelrösten och spira. Sadeltaken över långhuset och det lägre koret, som tidigare hade betydligt brantare fall, sänktes på 1860-talet. Ingång sker genom en rikt utsirad spetsbågig perspektivportal på långhusets södra vägg; den mindre korportalen är utförd i samma stil. Omfattningen till tornets tidigare västportal återfinns numera på långhusets nordsida. Endast fyra fönsteröppningar bryter upp murarna: två spetsbågsfönster i söder och ett i öster, samt tornets rundfönster i söder. Långhuset täcks invändigt av fyra tältvalv, vilka uppbärs av en mittkolonn med ornerad bas och kapitäl (motsvarande kapitäl i den äldre kyrkan används nu som bas under dopfunten). Vida spetsbågiga muröppningar sammanbinder långhuset med ringkammare och kor, vilka också täcks av tältvalv. Vid restaureringen 1958-59 (arkitekt Nils Arne Rosén) framtogs målningsfragment från 1300-talets mitt på triumfbågsväggen. 1200-talsmålningar finns i tornet. I långhusfönstret finns rester av medeltida glasmålningar

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.

Kyrkogården har trapetsoid form och omges i väster och norr av åkermark. I sydost gränsar den mot den gamla vägsträckningen för landsvägen. Den inhägnas av låga kallmurar av kalksten. I väster och söder är trädrader planterade innanför murarna, medan den östra delen, som inlemmades i kyrkogården på 1880-talet, har karaktär av parkliknade lövträdsdunge. Här är en minneslund anordnad.

En grusbelagd parkering finns omedelbart söder om kyrkogården, där en järngrind med trästolpar i kyrkogårdsmuren leder in till densamma. Ytterligare en grind finns i muren mot landsvägen.

Marken är gräsbevuxen med den äldre delen av kyrkogården, som sannolikt bevarar sin medeltida utsträckning, uppfylld och terrasserad mot öster. Grusgångar leder från de båda grindarna till kyrkans huvudingång, den södra långhusportalen.

Belysning i form av lyktstolpar finns längs grusgångarna och utefter insidan av norra muren, likaså armaturer för fasadbelysning.
Inbyggd i kyrkogårdsmuren i öster står en mindre förrådsbyggnad med vidbyggt oljetanksskjul och avträde.

Alla gravar är belägna söder om kyrkobyggnaden.

Tofta kyrka är med undantag av sakristian i sin helhet uppförd under medeltiden. Kyrkans äldsta del är de nedre partierna av tornet, vilka i början av 1200-talet fogades till en nu riven 1100-talskyrka. Grundmurarna av denna äldre kyrkobyggnad på platsen påträffades under golvet i den nuvarande kyrkan vid en restaurering 1958-59. Tornet fullbordades vid mitten av 1200-talet, och omkring hundra år senare ersattes det gamla koret och långhuset med motsvarande byggnadsdelar i gotisk stil. Sakristian byggdes 1881.

Av större förändringar av kyrkans yttre som företagits sedan byggnadstiden kan nämnas att faltaken över kor och långhus sänktes och belades med tegel på 1860-talet. Då togs också ett par stödmurar vid långhusets västra gavel bort och ersattes med dragstag av järn. Nya kolonnetter i ljudgluggarna sattes in 1926.

Invändigt har kyrkorummet under efterreformatorisk tid inretts med bänkar, predikstol, altaruppsats m.m.