Stolan

Kulturmiljön ligger i kanten av odlingsbygden på Billingens nordostsida och följer kanten av kalkstensplatån ner över alunskiffer och sandsten. Framför allt berörs Bergs socken samt en liten del av Timmersdala socken. Kulturmiljön omfattar Stora Stolan med välbevarad äldre herrgårdsbebyggelse och anslutande mycket välbevarade småskaliga odlingslandskap, Lilla Stolan med f.d. bolagshus samt Stora och Lilla Stolans industrimiljöer med kalkbruk, sandstensbrott och kolmbrytning. Vidare finns välbevarad f.d. torp- och backstugubebyggelse vid Dalen i N delvis med anknytning till den tidiga stenindustrin.
I och med att området kring Stolan kom att bli avtappningsplats för den stora Baltiska issjön, vid den senaste inlandsisens avsmältning, frammejslades kalkstens-, alunskiffers- och sandstensterrasserna mycket tydligt i Billingens avtrappning i NO. Detta har i mångt och mycket gett förutsättningarna för användningen av landskapet i området och ger även kulturmiljön dess grundläggande särart. Sotalidens naturreservat innefattar områdets nordliga del.
Syd om Stora Stolan i hela området söderut mot Esbjörnstorp finns i stort sett sammanhängande mer småskaligt stenröjd åker inramad av vällagda stengärdesgårdar med karaktäristisk prägel av 1800-talets laga skifte. Endast närmast Stora Stolan ut mot landsvägen finns ett senare mer avröjt parti.
Sydväst om Lilla Stolan omges landsvägen mot Berg av ett välbevarat småskaligt odlingslandskap med öppna hagmarker samt odlingsrösen och stengärdesgårdar som ger uttryck för tidigare odling.
Stora Stolan (Stora Stolan 3:1) har en påtaglig herrgårdsprägel med fortfarande starka rötter i 1600-, 1700- och 1800-talets bebyggelsemönster och agrara landskapsbild. Med sitt samlade välbevarade byggnadsbestånd från 1700-, 1800- och 1900-tal, med typisk funktionsuppdelning, samt allé, lokalvägnät, lämningarna av gårdens stenindustri samt stora inslag av ett välbevarat småskaligt kulturlandskap, är Stora Stolan en homogen och sammanhållen liten herrgårdsmiljö. Stora Stolan har i hög grad bevarat sin historiska bakgrund av ett litet herresäte i Billingsbygdens kambrosilurområde. Gården har en typisk funktionsuppdelning med tydligt avgränsad mangård med regelbundet bebyggelsemönster och mangårdsbebyggelse från tidigt 1700- eller 1600-tal, omgivna av trädgård och högvuxna lövträd. Gårdens äldre ekonomigård med faluröda genuina äldre byggnader ligger samlad för sig i SO. Helhetsintrycket är ur kulturhistorisk synpunkt mycket gott.
Bebyggelsen vid Lilla Stolan (Lilla Stolan 2:4) av idag karaktäriseras främst av den lätt nationalromantiska lilla f.d. bolagsbyggnaden från 1910.
På platåkanten och ner mot alunskifferterrassen karaktäriseras kulturlandskapet närmast kring Stora och Lilla Stolan av ett välbevarat småskaligt odlingslandskap. Mycket karaktärsfull är Stolahagen som ligger mellan Stora och Lilla Stolan ut mot landsvägen. Här överlagras sannolikt flera tidsskikt i kulturlandskapet. I äldre tid var här äng till Bergs Prästgård. Idag finns här en samlad ålderdomlig ängs- och hagmarkskaraktär med enbevuxen öppen betesmark med rikligt med stenmurar,
odlingsrösen och inslag av stensträngar. En gammal vägsträckning/fägata löper här mellan murar och stensträngar.
Samma typ av ängs- och hagmarkskaraktär som i Stolahagen utbreder sig även i sluttningen mellan Stolahagen och Lilla Stolan. Längs hela kanten av kalkstenplatån ända bort till Stora Stolan löper ett småskaligt kulturlandskap med ädellövskog, delvis med karaktär av fuktig och blockrik gammal sidlänt äng, delvis mer torrlänt och på sina ställen småskaligt avröjd för hand och med gott om odlingsrösen. Inslag av orkidékärr finns t.ex. vid Sotaliden i N. N om Lilla Stolan ligger 1800-talstorpet Björkbacken som idag är en ruin. Vid övergången mot alunskiffern vidtar kalkstens- och skifferbrott bland den frodiga grönskan av lövträd i branterna.
Kolmbrottet vid Lilla Stolan ligger på alunskiffernivån och omfattar tre gruvgångar, slagghögar, spår av körväg m.m. Industrilämningarna är tydligt framträdande. I direkt anslutning i NV ligger Lilla Stolans kalkbruk med stora rödfyrshögar på kalk- och alunskifferterrasserna. Stora inslag av sandstensblock finns i området.
I nära anslutning N och NV om Stora Stolan ligger Stora Stolans kalkbruk som är betydligt större. Lämningarna är likartade som på Lilla Stolans men är storskaligare med ugnsruiner, tippmassor och väldiga rödfyrshögar. Omedelbart N om gården finns en kalkugnsruin som är fornlämningsklassad enligt KML. Nere på sandstensnivån finns mycket stora sandstensbrott som förvandlats till två-tre sjöar. Området härnere är omvandlat till fritids- och rekreationsområde. Redan 1986 fanns skidbackar på de högsta slagghögarna, vilket framgår av gula kartan från 1986. Genom området löper en natur- och kulturstig. Ner mot Binnebergs mo i N utbreder sig ett långsmalt sandstensbrott där råmateria till slipstenar bröts.
Nere på sandstensnivån i N ligger det f.d. torp- och backstuguområdet som även markerar början till det gamla utmarksområdet Binnebergs mo som utbreder sig mot NO. Omkring 1880 fanns här en mycket omfattande bebyggelse med småställen och backstugor. Eventuellt fungerade flera av stugorna som kalkarbetarbostäder, i kambrosilurområdet fanns ofta ett starkt samband mellan kalkbruken och den här karaktären av obesutten agrar bebyggelse på f.d. utmark. Idag är många stugor borta och bebyggelsen är mer blandad. Även inslag av sentida villor finns.
Mycket välbevarad är dock den lilla enhet med två f.d. torpställen från 1800-talets mitt som kallas Dalen (Binnebergsmo 5:8 och 5:10). Dalen ligger i anslutning till en liten stenmurskantad körväg som har karaktären av en gammal fägata. Torpmiljön är mycket karaktärsfull med den ålderdomliga
faluröda småskaliga bebyggelsen i karaktäristiskt läge vid fägatan med de mäktiga stenmurarna. I nära anslutning på Timmersdalasidan har legat en kolera- eller pestkyrkogård med karaktäristiskt utmarksläge (Raä Timmersdala 45).
I områdets västra del vid den kuperade stigningen mellan sandstens-, alunskiffers och kalkstenlager löper en slinga av gamla landsvägen mot Timmersdala/Mariestad. Denna har en genuin äldre vägkaraktär och kantas av stenmurar och lövträd samt har även prägel av gammal fägata.

Ingår också i:
-Område av riksintresse för kulturmiljövård Berg
-Område av riksintresse för naturvården
-Berg Bygden med stora riksintressen, Länsstyrelsen Skaraborg 1994.
- Sotalidens naturreservat
-Omfattas av områdesbestämmelser
-Stora Stolan, Lilla Stolan och Dalen är byggnadsobjekt i Carlquist. T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun 1988.

Kulturmiljön ligger i kanten av odlingsbygden på Billingens nordostsida och följer kanten av kalkstensplatån ner över alunskiffer och sandsten. Framför allt berörs Bergs socken samt en liten del av Timmersdala socken. Kulturmiljön omfattar Stora Stolan med välbevarad äldre herrgårdsbebyggelse och anslutande mycket välbevarade småskaliga odlingslandskap, Lilla Stolan med f.d. bolagshus samt Stora och Lilla Stolans industrimiljöer med kalkbruk, sandstensbrott och kolmbrytning. Vidare finns välbevarad f.d. torp- och backstugubebyggelse vid Dalen i N delvis med anknytning till den tidiga stenindustrin.
I och med att området kring Stolan kom att bli avtappningsplats för den stora Baltiska issjön, vid den senaste inlandsisens avsmältning, frammejslades kalkstens-, alunskiffers- och sandstensterrasserna mycket tydligt i Billingens avtrappning i NO. Detta har i mångt och mycket gett förutsättningarna för användningen av landskapet i området och ger även kulturmiljön dess grundläggande särart. Sotalidens naturreservat innefattar områdets nordliga del.
Syd om Stora Stolan i hela området söderut mot Esbjörnstorp finns i stort sett sammanhängande mer småskaligt stenröjd åker inramad av vällagda stengärdesgårdar med karaktäristisk prägel av 1800-talets laga skifte. Endast närmast Stora Stolan ut mot landsvägen finns ett senare mer avröjt parti.
Sydväst om Lilla Stolan omges landsvägen mot Berg av ett välbevarat småskaligt odlingslandskap med öppna hagmarker samt odlingsrösen och stengärdesgårdar som ger uttryck för tidigare odling.
Stora Stolan (Stora Stolan 3:1) har en påtaglig herrgårdsprägel med fortfarande starka rötter i 1600-, 1700- och 1800-talets bebyggelsemönster och agrara landskapsbild. Med sitt samlade välbevarade byggnadsbestånd från 1700-, 1800- och 1900-tal, med typisk funktionsuppdelning, samt allé, lokalvägnät, lämningarna av gårdens stenindustri samt stora inslag av ett välbevarat småskaligt kulturlandskap, är Stora Stolan en homogen och sammanhållen liten herrgårdsmiljö. Stora Stolan har i hög grad bevarat sin historiska bakgrund av ett litet herresäte i Billingsbygdens kambrosilurområde. Gården har en typisk funktionsuppdelning med tydligt avgränsad mangård med regelbundet bebyggelsemönster och mangårdsbebyggelse från tidigt 1700- eller 1600-tal, omgivna av trädgård och högvuxna lövträd. Gårdens äldre ekonomigård med faluröda genuina äldre byggnader ligger samlad för sig i SO. Helhetsintrycket är ur kulturhistorisk synpunkt mycket gott.
Bebyggelsen vid Lilla Stolan (Lilla Stolan 2:4) av idag karaktäriseras främst av den lätt nationalromantiska lilla f.d. bolagsbyggnaden från 1910.
På platåkanten och ner mot alunskifferterrassen karaktäriseras kulturlandskapet närmast kring Stora och Lilla Stolan av ett välbevarat småskaligt odlingslandskap. Mycket karaktärsfull är Stolahagen som ligger mellan Stora och Lilla Stolan ut mot landsvägen. Här överlagras sannolikt flera tidsskikt i kulturlandskapet. I äldre tid var här äng till Bergs Prästgård. Idag finns här en samlad ålderdomlig ängs- och hagmarkskaraktär med enbevuxen öppen betesmark med rikligt med stenmurar,
odlingsrösen och inslag av stensträngar. En gammal vägsträckning/fägata löper här mellan murar och stensträngar.
Samma typ av ängs- och hagmarkskaraktär som i Stolahagen utbreder sig även i sluttningen mellan Stolahagen och Lilla Stolan. Längs hela kanten av kalkstenplatån ända bort till Stora Stolan löper ett småskaligt kulturlandskap med ädellövskog, delvis med karaktär av fuktig och blockrik gammal sidlänt äng, delvis mer torrlänt och på sina ställen småskaligt avröjd för hand och med gott om odlingsrösen. Inslag av orkidékärr finns t.ex. vid Sotaliden i N. N om Lilla Stolan ligger 1800-talstorpet Björkbacken som idag är en ruin. Vid övergången mot alunskiffern vidtar kalkstens- och skifferbrott bland den frodiga grönskan av lövträd i branterna.
Kolmbrottet vid Lilla Stolan ligger på alunskiffernivån och omfattar tre gruvgångar, slagghögar, spår av körväg m.m. Industrilämningarna är tydligt framträdande. I direkt anslutning i NV ligger Lilla Stolans kalkbruk med stora rödfyrshögar på kalk- och alunskifferterrasserna. Stora inslag av sandstensblock finns i området.
I nära anslutning N och NV om Stora Stolan ligger Stora Stolans kalkbruk som är betydligt större. Lämningarna är likartade som på Lilla Stolans men är storskaligare med ugnsruiner, tippmassor och väldiga rödfyrshögar. Omedelbart N om gården finns en kalkugnsruin som är fornlämningsklassad enligt KML. Nere på sandstensnivån finns mycket stora sandstensbrott som förvandlats till två-tre sjöar. Området härnere är omvandlat till fritids- och rekreationsområde. Redan 1986 fanns skidbackar på de högsta slagghögarna, vilket framgår av gula kartan från 1986. Genom området löper en natur- och kulturstig. Ner mot Binnebergs mo i N utbreder sig ett långsmalt sandstensbrott där råmateria till slipstenar bröts.
Nere på sandstensnivån i N ligger det f.d. torp- och backstuguområdet som även markerar början till det gamla utmarksområdet Binnebergs mo som utbreder sig mot NO. Omkring 1880 fanns här en mycket omfattande bebyggelse med småställen och backstugor. Eventuellt fungerade flera av stugorna som kalkarbetarbostäder, i kambrosilurområdet fanns ofta ett starkt samband mellan kalkbruken och den här karaktären av obesutten agrar bebyggelse på f.d. utmark. Idag är många stugor borta och bebyggelsen är mer blandad. Även inslag av sentida villor finns.
Mycket välbevarad är dock den lilla enhet med två f.d. torpställen från 1800-talets mitt som kallas Dalen (Binnebergsmo 5:8 och 5:10). Dalen ligger i anslutning till en liten stenmurskantad körväg som har karaktären av en gammal fägata. Torpmiljön är mycket karaktärsfull med den ålderdomliga
faluröda småskaliga bebyggelsen i karaktäristiskt läge vid fägatan med de mäktiga stenmurarna. I nära anslutning på Timmersdalasidan har legat en kolera- eller pestkyrkogård med karaktäristiskt utmarksläge (Raä Timmersdala 45).
I områdets västra del vid den kuperade stigningen mellan sandstens-, alunskiffers och kalkstenlager löper en slinga av gamla landsvägen mot Timmersdala/Mariestad. Denna har en genuin äldre vägkaraktär och kantas av stenmurar och lövträd samt har även prägel av gammal fägata.

Ingår också i:
-Område av riksintresse för kulturmiljövård Berg
-Område av riksintresse för naturvården
-Berg Bygden med stora riksintressen, Länsstyrelsen Skaraborg 1994.
- Sotalidens naturreservat
-Omfattas av områdesbestämmelser
-Stora Stolan, Lilla Stolan och Dalen är byggnadsobjekt i Carlquist. T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun 1988.

Namnet Stolan anses återgå på fornnordiskans stordh i betydelsen busksnår, ungskog eller motsvarande. Stolan bestod enligt jordeboken 1564 av ½ kronohemman och ett kronotorp. Det sistnämnda syftade då på en nybyggd gård på kronans mark. Stora Stolan är den äldre och större enheten. Lilla Stolan omnämns i jordeboken först 1641. Bergs Prästbol har ägt Stolahagen som är en stor gammal äng mellan Lilla och Stora Stolan.
Kalk och alunskiffer för småskalig kalkframställning kan ha brutits på denna del av Billingen åtminstone sedan 1700-talet fram till 1900-talets mitt. Stolan har varit ett centrum för kalkbrytning i Berg. Sandsten till slipstenar bröts på 1900-talet nära Dalen
På 1890-talet upptäcktes uran i mineralet kolm i Billingens alunskiffer. Ur kolm går att utvinna radium som var mycket eftertraktat i tidigt 1900-tal. 1909 bildades AB Kolm i syfte att bryta kolm på mark till Lilla Stolan, som förvärvats för ändamålet, för att utvinna uran och radium samt bedriva kalkbruk. Radiumutvinningsmetoden var dock inte tillförlitlig och radiumhalten i kolmen var lägre än förväntat. Brytningen upphörde redan 1911 och företaget blev satt i likvidation 1914. 1917 såldes kalkbruket till Timmersdala Kalkbruks AB som drev det till 1930.

Namnet Stolan anses återgå på fornnordiskans stordh i betydelsen busksnår, ungskog eller motsvarande. Stolan bestod enligt jordeboken 1564 av ½ kronohemman och ett kronotorp. Det sistnämnda syftade då på en nybyggd gård på kronans mark. Stora Stolan är den äldre och större enheten. Lilla Stolan omnämns i jordeboken först 1641. Bergs Prästbol har ägt Stolahagen som är en stor gammal äng mellan Lilla och Stora Stolan.
Kalk och alunskiffer för småskalig kalkframställning kan ha brutits på denna del av Billingen åtminstone sedan 1700-talet fram till 1900-talets mitt. Stolan har varit ett centrum för kalkbrytning i Berg. Sandsten till slipstenar bröts på 1900-talet nära Dalen
På 1890-talet upptäcktes uran i mineralet kolm i Billingens alunskiffer. Ur kolm går att utvinna radium som var mycket eftertraktat i tidigt 1900-tal. 1909 bildades AB Kolm i syfte att bryta kolm på mark till Lilla Stolan, som förvärvats för ändamålet, för att utvinna uran och radium samt bedriva kalkbruk. Radiumutvinningsmetoden var dock inte tillförlitlig och radiumhalten i kolmen var lägre än förväntat. Brytningen upphörde redan 1911 och företaget blev satt i likvidation 1914. 1917 såldes kalkbruket till Timmersdala Kalkbruks AB som drev det till 1930.