PENNINGBY SLOTT

Godset Penningby är känt sedan 1339. Den till sin huvuddel ännu kvarstående borganläggningen med två diagonalt placerade runda hörntorn - av vilket det ena inrymmer en stor brunn - är uppförd på en strategiskt lämplig plats invid Penningbyån, som under medeltiden och tidigare var en viktig vattenled från Östersjön till det inre av Uppland.
När borgen uppfördes är omtvistat. Enligt en uppfattning är det centrala partiet byggt som ett s k fast hus vid 1400-talets mitt eller 1500-talets början och tornen tillfogade vid 1500-talets mitt. En annan uppfattning gör gällande att även det sydvästra tornet tillhört denna ursprungliga anläggning, samt en tredje att hela borgen uppförts vid 1500-talets mitt under Lars Turessons (Tre Rosor) tid som godsherre. Den närmaste parallellen i Mellansverige är det samtida Stora Sundby i Södermanland.
Penningby var enligt Erik Dahlberghs Suecia Antiqua ett s k tvillinghus med två parallella sadeltak och små hängtorn i de fria hörnen; om de stora tornen inte är ursprungliga kan alla fyra hörnen ha haft hängtorn. Under 1600-talet hade de stora tornen lanterninkrönta huvar men vid en ombyggnad under 1700-talets förra hälft ersattes dessa av kupoler och tvillingtaket av ett brutet och valmat tak. Efter en eldsvåda 1831 revs större delen av centralpartiets översta våning, varefter det försågs med ett flackt sadeltak och tornen med låga huvar. Vid en restaurering omkring 1960 rekonstruerades huvarnas 1700-talsform. Trots förändringarna bevarar Penningby ännu väl sin karaktär av senmedeltida befästning. Detta intryck kvarstår även i de båda nedersta våningarna med sina välvda rum. I de övre våningarna finns bevarade inredningar främst från 1800-talets förra hälft.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2