KULLERSTADS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Den nuvarande kyrkans historia sträcker sig tillbaka till tidig medeltid, eventuellt till 1100-talet. Det är en vitputsad gråstenskyrka av romansk typ med rektangulärt långhus samt lägre, smalare kor med raksluten östvägg. Det var ovanligt att de romanska kyrkorna hade raksluten korvägg och Kullerstad är det enda bevarade exemplet på detta i Östergötland. Taket är ett brant sadeltak som än idag är spåntäckt. Torn saknas. På korets norrsida tillbyggdes en sakristia med ursprungligt kryssvalv, kanske under 1400-talet. På sakristians vind kan man på korfasaden se fragment av vit slätputs vilket visar att kyrkan var vitputsad redan under medeltiden. På långhusets sydvägg ser man den gamla sydportalen med dess ålderdomliga kalkstensomfattning. Den sattes igen 1917 och bildar en nisch med ett mindre fönster. Även på västgaveln fanns det sannolikt en portal, vilket visade sig i samband med rivningen av vapenhuset 1967 då man upptäckte övre delen av en valvbåge. Ett timrat, rödfärgat vapenhus finns omnämnt 1697, men det är okänt när det tillkom. Högt upp på den södra fasaden finns en liten lucka till långhusvinden, den enda bevarade ursprungliga fönsteröppningen.

Inne i kyrkan fanns ursprungligen ett högt, plant trätak. Det ersattes i kor och långhus av stjärnvalv som troligen slogs någon gång på 1500-talet. Den medeltida takstolen sparades, därav valvens låga höjd. En bred, spetsbågig triumfbåge slagen i tegel skiljer koret från långhuset. Vid en byggnadsarkeologisk undersökning 1946 kunde man konstatera att den har varit trängre. Vidgandet har skett innan valven slogs, och av den spetsbågiga formen att döma bör det ha skett kring 1300-talet. Såväl koret som triumfbågen är dekorerade med kalkmålningar, framtagna vid 1917 års restaurering. Måleriet härrör från olika perioder, äldst är triumfbågens konsekrationskors och trappgavelsmotiv, troligen 1300-tal. Från 1500-talet finns bl a en framställning av Kristus och de visa och fåvitska jungfrurna på triumfbågens västra sida. Dekorationerna i koret är till största delen nygjorda 1917. Till kyrkans äldsta inventarier hör dopfunten i gotländsk kalksten från 1200-talet. Den fick sin nuvarande plats längst fram i långhuset i samband med restaureringen 1946. Det murade stenaltaret kan vara bevarat från medeltiden. Som altarprydnad fanns ett altarskåp tillverkat på 1500-talet av en inhemsk verkstad. Det flyttades till vapenhuset 1792 och skänktes till Historiska museet 1862.

På 1650-talet tillkom en bänkinredning. Predikstolen, som återfått sitt trärena originalutseende, skänktes av lagmannen Sven Ribbing 1657. Ett fönster togs upp 1654 nära sakristian för predikstolens skull. Under 1700-talet förstorades de befintliga fönstren och nya fönsteröppningar tillkom, bl a 1792 då man tog upp ett stort fönster i korets östvägg. 1701 byggde Johan Agervall i Söderköping en orgel, som emellertid byttes ut mot en ny 1868 av orgelbyggare Åkerman. Det förekom två större renoveringar på 1800-talet, dels 1844-45 då bl a ett nytt reveterat vapenhus i trä byggdes, samt 1884.

Till 1900-talets mer omfattande arbeten hör 1917 års restaurering utförd av arkitekt Ottar Hökerberg. Det medeltida kalkmåleriet togs fram, koret försågs med nya målningar och bänkdörrar tillkom. Sydportalens dörr sattes igen, och östgavelns fönster minskades. Orgeln försågs med ett nytt verk av E A Setterquist & Son.

Arkitekten Erik Fant stod bakom nästa större restaurering 1946 då den runda altarringen ersattes av den nuvarande för att göra gravhällarna synliga. De bänkar som varit placerade längst fram mot koret borttogs för att skapa mer plats, varigenom dopfunten kunde flyttas fram. Övrig bänkinredning moderniserades och försågs med bänkvärme. En byggnadsarkeologisk undersökning gjordes när mittgångens trägolv bröts upp för att ersättas av kalkstensgolv. Vi undersökningen framkom bl a några gravhällar från 1600-talet samt rester av tre barnkistor. Fönstren försågs med antikglas, sakristian fick nytt tegelgolv och nytt skrud- och bokskåp, orgeln byggdes om, predikstolen renskrapades från färg.

Korets glasmålning med en röd tulpan mot blå botten är gjord av Brita Reich-Eriksson och skänktes till kyrkan 1954 av Fiskeby Fabriks AB. 1967 revs det gamla vapenhuset från 1845 och man fann då en valvbåge, förmodligen övre partiet till en medeltida västportal. Dagens vapenhus med putsade hålstensväggar och brant spåntäckt sadeltak byggdes 1967 efter ritningar av Kurt von Schmalensee. Det byggdes om invändigt med ny WC och kapprum senast 2004. 1976 gjordes en del interiöra måleri- och konserveringsarbeten för vilka Ture Jangvik ansvarade. Den största förändringen under senare tid är den nya orgeln som byggdes 1978 av Åkerman & Lunds orgelbyggeri. Riksantikvarieämbetet hade svårt att godta den första fasadritningen men accepterade den efter vissa omjusteringar av Virkes arkitektkontor.

Exteriör beskrivning
Kyrkan har öst-västlig orientering och består av ett rektangulärt långhus och ett smalare rakt avslutat korparti med en sakristia placerad i norr. I väster finns ett vitputsat vapenhus med mönsterlagt spånklätt gavelröste med mönstret förstärkt genom mörkfärgade spån. Torn saknas men en klockstapel finns placerad söder om kyrkan. Kyrkans stomme består av marksten som är spritputsad och avfärgad i vitt. Fönsteromfattningar och hörn är slätputsade. Sockel saknas förutom på vapenhuset vars sockel är slätputsad. Taken består av branta, spånklädda sadeltak. Korets och vapenhusets tak har samma typ av mönsterläggning som på vapenhusets gavelröste. Vindskivorna är tjärade, stuprör och takrännor är av svart plåt. Ingången finns i vapenhuset i väster och består av en rak dubbeldörr i koppar med omfattning av släthuggen kalksten. Ett trappsteg av granit finns framför porten. Långhusets medeltida sydportal finns bevarad i form av en stickbågig nisch med sidoposter i kalksten och enkla snedfasade kapitällister, dock igensatt som en nisch 1917. I nischen finns ett mindre stickbågigt fönster med antikglas i småspröjs, och ovan nischen finns ett liknande, djupt liggande fönster som togs upp 1731, troligen original. Även sakristians fönster är av samma karaktär och tycks vara original. Långhusets fönsteröppningar är höga, smala och stickbågiga med grönmålade fönsterbågar i trä och med delvis färgat antikglas i blyspröjs. Vapenhuset har små, rektangulära fönster med träbågar och blyspröjsning. Solbänkarna är täckta med gråmålad plåt. På södra fasaden finns en gråmålad trälucka som leder till långhusvinden, ursprungligen en av kyrkans högt placerade fönsteröppningar. På sakristian finns en liknande trälucka till sakristians vind. På den östra korväggen ser man spår av en betydligt större fönsteröppning som togs upp 1792 och minskades 1917. Ett drakhuvud i plåt kröner taket.