På uppdrag av Länsstyrelsen Halland utförde Bohusläns museum (BM) i oktober 2016 en förundersökning av en nyupptäckt fartygslämning i Korshamn, syd Morups tånge, Falkenbergs kn. Resultatet visade att fartygets byggnadssätt ansluter till en vikingatida/tidigmedeltida skeppsbyggnadstradition. Den dendrokronologiska analys som utförts bekräftar detta och daterar byggnationen av fartyget till kort efter år 1168 och att virket är av skandinaviskt ursprung. Fartygslämningen är mycket välbevarad, den sammanhängande konstruktionen är ca 12,5×3,5 m, vilket indikerar att fartyget haft en längd av minst 13-14 m. Ur vetenskaplig synvinkel är fyndet av stort intresse då det härrör från en period under vilken skeppsbyggnadstekniken i Skandinavien genomgår stora förändringar. Fyndplatsen är intressant, då ortnamn, fornlämningsmiljö och historiska källor talar för att Korshamn kan ha haft en viktig funktion som hamn under medeltiden.
Bakgrund och syfte
Fartygslämningen inrapporterades i mitten av mars 2016. Den 1 april utförde BM en första besiktning. Då konstateras att fartyget uppvisade vissa ålderdomliga konstruktionsdrag. Vid besiktningen togs också prover för dendrokronologisk analys. Inget av proverna kunde dateras. En datering till tidig- eller möjligen högmedeltid bedömdes som sannolik utifrån de skeppstekniska iakttagelser som gjordes vid besiktningen. Förundersökningen i oktober syftade till att få en bättre uppfattning om lämningens storlek, bevarandegrad och konstruktion. Osäkerheten kring fartygets ålder gjorde det angeläget med en mer preciserad datering. En viktig uppgift var därför att ta prover för kompletterande dendrokronologisk analys.
Innan förundersökningen var i princip det enda som var synligt av skeppskonstruktionen ett antal kraftigt eroderade balkändar som stack upp ur sanden. Vid besiktningstillfället i april 2016 var även två bordfragment till delar exponerade. Utbredningen av den sammanhängande skeppskonstruktionen kunde genom sondering fastställas till ca 12,5×3,5 m. Sonddjupet ned till konstruktionen varierade mellan 0,2 och 1 m. Lämningen är orienterad i ungefärlig NNO-SSV-lig riktning. Utifrån orienteringen på en bordlask i det upptagna provschaktet förefaller fartyget ligga med fören mot söder. Det skulle i så fall innebära att det upptagna schaktet är lokaliserat i fartygets förliga del. Av schaktet framgår även att lämningen har en kraftig slagsida åt styrbord om antagandet om fartygets orientering är riktig. Detta har fått till följd att det endast är den undre delen av babordssidan som är bevarade. Den förmodade styrbordssidan verkar däremot vara bevarad ett gott stycke över vattenlinjen och på sina ställen förmodligen ända upp till relingsnivå. Även om kölen inte nåddes i provschaktet finns det ingen anledning att betvivla att den fortfarande befinner sig in situ. Däremot har förundersökningen inte kunnat ge svar på i vilken mån stävarna är bevarade.
Provschaktet
Provschaktet kom att mäta ca 3,7×2,3 m (Ö-V) och grävdes till mellan 0,65 och 0,8 m djup. Hela den undersökta sedimentvolymen utgjordes av en mycket homogen fin sand med enstaka inslag av 2-10 cm stora stenar. Någon uttalad stratigrafi gick inte att urskilja. I provschaktet avtäcktes fem helt eller delvis bevarade klinkbordgångar på babords sida. Av skeppets intimmer kunde två bottenstockar och en upplänga, fyra tvärbalkar, två balkknän samt två vägare eller stringers dokumenteras. På styrbordssidan framkom dessutom vad som tolkades som en nagelbänk. Trävirket i skeppskonstruktionen framstod exteriört som väldigt välbevarat, med skarpa originalkanter och väl synliga bearbetningsspår. Träet var dock överlag mjukt och svampigt och därför känsligt för mekanisk påverkan. De enda fynd som gjordes i schaktet var tågvirke i form av dels ett mindre fragment och dels en större sammanhängande grövre kabel.
Bordläggning
Det översta bordet på babordssidan är av furu och endast fragmentariskt bevarat medan de fyra underliggande borden i schaktet, som verkar vara bevarade i sin helhet, alla förefaller att vara av ek. I furubordet observerades en snedlask med en längd av ca sju cm. Ekborden är ca 20 cm breda och 1,5-2,5 cm tjocka. Tjockleken på furubordet är ca 3 cm. På grund av dess fragmentariska tillstånd var det inte möjligt att mäta bredden. Sammanfogningen av borden är utförd med järnnaglar som klinkats till kvadratiska eller rektangulära brickor. Något järnmaterial har inte bevarats utan naglarnas form och storlek kan i stället utläsas genom avtryck i träet på bordens insidor. Av de bordfragment som togs in vid besiktningen framgår att naglarna har haft stora runda skallar och runda skaft och att avståndet mellan dem varierar mellan 18 och 21 cm.
Spant och tvärbalkar
Delar av två bottenstockar kunde dokumenteras i schaktet på babords sida. Till den förliga av de två är det även fogat vad som kan beskrivas som en kort upplänga. Spantbredden uppmättes till ca 10 cm och tjockleken till 8 respektive 10 cm. Till varje spantring hör en tvärbalk vilken ursprungligen har vilat på en balkvägare som är nedfälld över bottenstock/upplänga. Tvärsnittsmåtten på balkarna är 14,5×14 respektive 16×11,5 cm. Balkarna har varit fixerade till bordläggningen med stående knän. För sammanfogningen av de olika konstruktionselementen har tränaglar med en diameter av ca 2,5-3 cm använts. Centrumavståndet mellan bottenstockarna i schaktet uppmättes till 57 cm. I fartyget som helhet uppgår spantavståndet till i genomsnitt 64 cm, baserat på distansen mellan synliga tvärbalkar. Tyvärr kunde de kvarsittande knäna på styrbordssidan inte friläggas i sin helhet. Den exakta utformningen av dessa är därför inte känd. Tvärbalkar tycks förekomma på flera nivåer i skrovet. En till delar frilagd balk i den förliga kanten av provschaktet representerar av allt att döma den högsta nivån. De fyra efterföljande balkarna befinner sig ca 60 cm lägre än denna. De är försedda med spår på långsidorna, i vilka det sannolikt har vilat korta plank eller tiljor till ett fördäck. De följande två synliga balkarna befinner sig på en nivå ytterligare ca 60 cm ned i skrovet. Vid besiktningen i april 2016 frilades en av dessa för att möjliggöra dendrokronologisk provtagning. Det visade sig då att balken i fråga utgör en så kallad bitebalk. Timret mäter 16,5×9 cm i tvärsnitt och har en välvd/fasad undersida enligt känt samtida manér.
Vägare och nagelbänk
Långskeppsförstyvande element i form av vägare eller stringers har dokumenterats på två nivåer i skrovet. Tidigare har balkvägaren på babords sida nämnts. Denna har en bredd av 14,5 cm och en tjocklek av 10,5 cm. I den aktre änden noterades en vertikal snedlask som är ca 31 cm i lång och på undersidan finns ett hak i vilket det underliggande spantet är infällt. På styrbords sida observerades en annan typ av vägare med betydligt kraftigare dimensioner. Höjden på den senare uppmättes till ca 31 cm och tjockleken till 16,5 cm. Insidan av timret är delvis snedfasad. Strax under denna vägare dokumenterades en längsgående, horisontell planka, med en tjocklek på ca 9 cm. I ett hål i plankan sitter en vertikal stav med ett ovalt tvärsnitt och ett mått på ca 6×4 cm. Timret tolkas som en nagelbänk. Trästaven skulle därmed utgöra en enkel typ av koffernagel.
Brädgång - skvättbord
Vid besiktningen i april frilades två delvis exponerade bordfragment för dokumentation och dendrokronologisk provtagning. Borden härrörde från två olika bordgångar, placerade över varandra högt upp i skrovets styrbordssida. Det undre bordet har nedtill suttit i klinkförband med underliggande bord men övergår upptill i kravellbordläggning. Det övre bordet är helt i kravellutförande. Båda har varit fogade till spanten med tränaglar. Det undre hade en bevarad längd av 233 cm och en största bredd av 28,6 cm. Eftersom tvärsnittet var triangulärt varierade tjockleken mellan 4,6 och 1,7 cm. Nedtill fanns på utsidan en enkel dekorprofil samt avtryck efter bortrostade klinknaglar. Båda borden var framställda av furu och hade tagits ut tangentiellt ur stocken, sannolikt genom klyvning. Kravellbordet hade en bevarad längd av 122 cm, bredd av 20,7 cm och tjockleken var 4,3 cm. I ena änden fanns en grovt tillyxad lask. Bordet har av allt att döma varit fogat till underliggande bord genom träpinnar som slagits på skrå genom förborrade koniska hål i nederkanten av bordet samt i det underliggande bordets överkant. Några träpinnar fanns dock inte bevarade. Hål fanns också i överkanten, vilket visar att det måste ha funnits ytterligare minst ett kravellbordstråk. Kravellbordläggningen har sannolikt varit lokaliserad över fartygets vattenlinje då laskens utformning och avsaknaden av drevmaterial indikerar att den knappast kan ha varit vattentät. Möjligen har den utgjort en form av brädgång eller skvättbord som syftat till att skydda skeppet och dess last mot överspolning.
Fynd och preparat
Två av de tre tågvirkespreparat som samlades in vid undersökningen härrör från ett och samma rep, en längre kabel som framkom ytligt i sanden inom området för schaktet, vilande direkt på tvärbalkarna. Repet förefaller att vara orienterat i ungefärlig NO-SV-lig riktning. Den grova diametern, ca åtta cm, tyder på att det skulle kunna röra sig om en ankarkabel. Ett tredje preparat härrör från en klenare tross, ca tre cm i diameter, som påträffades i bottnen av schaktet. Ett mindre preparat på djurhårsdrev ingår också i det material som har omhändertagits. Från besiktningstillfället i april finns slutligen fyra rörbensfragment av däggdjur, vilka framkom i samband med friläggning för dendrokronologisk provtagning. Benfragmenten påträffades inuti skrovet ungefär midskepps på babordssidan, nära fartygets botten och i anslutning till en bitebalk. Även vid detta tillfälle observerades välbevarat tågvirke som dock kvarlämnades in situ efter återtäckning.
Analyser
Dendrokronologi
Tre träprover från schaktet skickades in för kompletterande dendrokronologisk analys. Två av proverna togs från tvärbalkar medan det tredje sågades från den kraftiga vägaren på styrbordssidan. Vägaren, som visade sig vara framställd av gran, var inte möjlig att datera, vilket däremot balkarna, som var av furu, var. Dateringen av dessa hamnar efter år 1162 respektive 1168. I och med den lyckade dateringen gjordes en förnyad bedömning av de tre tidigare inskickade och odaterade proverna, vilket resulterade i att även två av dessa kunde dateras. Ett bord och en bitebalk visade sig komma från träd som fällts efter åren 1034 respektive 1167. Virkesproveniensen har dessvärre inte kunnat fastställas närmare än till Skandinavien.
Osteologi
En osteologiska bestämning som utfördes av däggdjursben insamlade vid besiktningen i april visar att tre av fragmenten härrör från ett överarmsben av får. Det fjärde fragmenten kunde inte artbestämmas men härrör från ett medelstort däggdjur. Av resultatet kan man sluta sig till att benen mest troligt har utgjort proviant ombord på fartyget.