bägare

"Bägare av silver. Tillverkad av Axel Johan Limnell i Växjö 1782. Bägaren är det första föremål som samlades in till Kulturen. Georg Karlin köpte bägaren på midsommardagen 1882 hos Per Nilssons barn i Kilhult, Svenköps socken. Bägaren kallades i trakten för söllstobb, det vill säga silverstop, och användes som brännvinsglas."
Utställningskatalog, Guldkorn ur samlingarna, 2013 i textilhallen.

"Den utgör Kulturens första förvärv och inköptes midsommardagen 1882 hos PER NILSSONs barn i Kilhult, Svensköps socken och Frosta härad varom Karlin skriver följande rader i den 1932 utgivna minnesskriften.
"Midsommardagen var det först mässa i Svensköp, och OLSÈNI, NYRUP och jag gjorde pastor loci sällskap dit. Efter bevistad gudtjänst i den löv- och blomstersmyckade kyrkan började vi, sedan min fader rest hem till Huaröd, vårt fälttåg i Svensköp. Av OLA LUNDBERGs samling inskränkte vi oss denna gång att köpa för 40 kronor, däremot länsade BENGT KRÄMARE vår kassa på 71:50. Ett par s i l v e r b ä g a r e uppköpte vi dessutom i Kilhult för 5 kr., en drättaduk av ORED SPELEMAN för 4:50, och de första gåvorna, några silverstycken erhöllo vi likaledes i Svensköp. Midsommarnatten tillbragte vi under lek och gamman tillsammans med församlingsborna, som enligt gammal hävd höllo midsommarvaka i Kilhults skog. De flesta av de ovan nämnda köpen gjorde vi för övrigt andra dagen, innan vi i prästgårdens charabang, lastad med vårt rov, återvände till herdatjället i Huaröd, dock för att efter middagen i en av grannbyarna göra ett nytt strandhugg, som lämnade oss i en behållning av 18 nummer, dels gåvor, dels inköp för 10 kr. Härmed hade alltså de K u l t u r h i s t o r i s k a s a m l i n g a r n a f ö r s ö d r a S v e r i g e stigit till 97 nummer, av vilka 12 voro skänkta och de övriga 85 numren inköpta för 131 kr."
Detta vårt första föremål var då jämnt hundra år gammalt, förfärdigat av guldsmeden i Växjö AXEL JOHAN LIMNELL, 1782. Det kallades av bygdens folk för söllstobb (silverstop) och brukades som brännvinsglas."
Sven T Kjellberg, Kulturens årsbok 1955, s. 6-7.