FURINGSTADS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:

KYRKOBYGGNADEN: Kyrkan har en komplicerad medeltida byggnadshistoria. Den uppfördes under 1100-talet av gråsten sannolikt med ett rektangulärt långhus, ett smalare kor samt torn i väster. Korets ursprungliga utformning är inte klarlagd. Det är rakslutet med en ovanligt långsmal form. Under 1400-talet valvslogs kyrkorummet och försågs med kalkmålningar, som visar scener ur Marias liv och himmelsfärd. Figurstilen på kalkmålningarna i korvalvet tyder på en tillkomst under 1400-talets första hälft. Över valven finns synliga spår från den romanska kyrkan. Kyrkorummet har ursprungligen haft en öppen takkonstruktion där takstolen har varit synlig. Över korvalvet finns en ornerad styrplanka bevarad och två ornerade virkesbitar finns sedan 1906 på Historiska museet i Stockholm. Bitarna är ornerade med rankornamentik av tidig romansk karaktär. Över valven finns även resterna av två fönstervalv bevarade. De är placerade på långhusets södra sida respektive korets södra mur. Runt valvöppningen är putsen målad med tegelimitation och på insidorna av nischen finns två målade kors, vilka har tolkats som biskopens invigningskors. Mellan kor och sakristia finns även en högt belägen öppning, vars funktion är oklar. Sakristian, som också är valvslagen, är uppförd under medeltiden, dock senare än långhuset. I tornets tredje våning finns på västra sidan en smal ingång till ett utrymme i muren. Detta kan eventuellt vara rester efter en invändig trappa.

På 1620-talet försågs valven i kyrkorummet med nya kalkmålningar, vilka har attribuerats till Åtvidsmästaren och återger Kristi historia och passion. Under 1600-talet fick kyrkan även sin nuvarande predikstol, vilken ska vara tillverkad av snickaren Lars Olufsson på Näs. Predikstolen är placerad på södra väggen. På norra sidan finns en korsarm eller nykyrka, som uppfördes 1732 eller ombyggdes vid det tillfället. Det finns olika uppgifter om korsarmens tillkomst. Enligt en uppgift var det ursprungligen ett sidokapell med valv, vilka dock ska ha raserats 1732. Andra uppgifter tyder på att den nybyggdes 1732 eftersom kyrkan då var för trång. Den stora takytan bärs upp av en spännbockskonstruktion. År 1738 överflyttades klockorna från en klockstapel till tornet, som i samband med det byggdes om med en ny tornhuv och ljudgluggar togs upp i tornets översta våning.
År 1803 togs ett fönster upp i tornets västra sida i den s k struten. Struten var benämningen på ett mycket smalt kilformat utrymme i tornets bottenvåning. Mot den norra muren fanns bänkar och i södra tornmuren mot långhuset en invändig trappa till läktaren och tornets andra våning. Samma år övermålades kalkmålningarna och kyrkorummet målades vitt efter tidens ideal. Samtidigt tillkom altartavlan, som är målad av Pehr Hörberg. Målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Pehr Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Klockaren och organisten Magnus Ulander uppger i sin sockenbeskrivning 1855 att altaret är murat av tegel med en marmorskiva. Det nuvarande altaret är ett enkelt svartmålat träaltare och altarringen är sluten.

Exteriören präglas i hög grad av den omfattande restaurering som utfördes 1888, då bl a de stora rundbågiga fönsteröppningarna med gjutjärnsfönster fick sin nuvarande form. Ett äldre, troligen medeltida, vapenhus vid sydportalen revs och en ny huvudingång togs upp i tornets västmur. Den s k struten utvidgades och den invändiga trappan i muren sattes igen och ersattes av en ny trappa till läktaren från vapenhuset. Tornspiran förändrades återigen, ljudgluggarna från 1700-talets förändring murades igen. Interiören försågs med nya bänkar i tre kvarter och koret med mönstrade klinkerplattor. 1600-talsmålningarna i valven framtogs och fylldes i och påbättrades av målaren Victor Stillström i Linköping. Kyrkorummet försågs samtidigt med en ny orgel med orgelfasad i nyrenässans, byggd av Carl Elfström i Ljungby. För att vidga orgelläktaren gjordes en ny öppning mot tornet. Vid restaureringen upptäcktes även runstenar inmurade i kyrkan. De uppges ha suttit i västra tornmuren och i södra kyrkmuren. Dessa är nu uppställda utanför kyrkan.

Nästa större förändring i kyrkorummet utfördes 1941-1942 under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee. En masonitvägg sattes upp mellan korsarmen och kyrkorummet, bänkarna och läktarbarriären från 1888 förändrades och kalkmålningarna från 1400-talet i korvalvet frilades och de påbättrade 1600-talsmålningarna i långhuset restaurerades. Några år senare renoverades fasaden och putsen knackades ner. Då framkom bl a resterna efter den ursprungliga sydportalen med en sandstensomfattning. Fasaden putsades om med en ädelputs. Därefter har taket under 1980-talet försetts med ny bandtäckt plåt. Kyrkan har idag tre ingångar; huvudingång genom tornet i väster samt ingångar till sakristia och korsarm.

Bland övriga inventarier finns en dopfuntsfot av kalksten från 1100-talet. Dopfunten som är i bruk är av järn och koppar och tillverkad 1895. I vapenhuset finns gravstenar från 1600-talet uppställda. De har tidigare varit placerade i korgolvet.