SVINHULTS KYRKA

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets webbsida.
På en arealavmätningskarta från 1694 har den gamla kyrkogården samma utsträckning
som idag. Enligt Fredrik Leonard Rääfs beskrivning av Ydre härad från 1865 var
kyrkogården redan före 1678 till en del stängd med mur, som indelades för underhåll
tillsammans med plankstycket. År 1699 gjordes en ny undermurning som täcktes med
bräder och huvar. Under 1800-talets mitt ersattes denna mur av en stenmur. Det kan
vara den mur som finns idag. När Rääf gör sin beskrivning 1865 var radgravar införda
istället för ättehagar. Det innebär att man använde sig av det s k linjegravsystemet, där
begravningar skedde på rad (linje) vartefter dödsfallen inträffade istället för att man
begravde hemmans- eller byvis.
Kyrkogården runt den nuvarande kyrkan anlades sannolikt först 1932 efter ritningar av
ingenjör Wilhelm Thisell, som även ritade kyrkogårdsmur, portstolpar och förslag till
grindar. Grindarna har i verkligheten inte samma detaljutformning som på förslaget.
Kyrkogårdsmurarna ansluter i norr och i öster direkt mot kyrkans fasader. På
kyrkogårdens nordöstra del uppfördes 1945 ett bårhus efter ritningar av arkitekt
Johannes Dahl i Tranås. Det har en kvadratisk grundform med vitputsade fasader och
tegeltäckt topptak krönt av ett kors. I väster finns dubbla portar med rombmönster.

I nordöstra hörnet på gamla kyrkogården står en gravsten i röd granit över Samuel
Johan Humör som dog 1916 och var kyrkoväktare i Svinhult i 44 år. Fotografen August
Christian Hultgren, som själv är begravd på gamla kyrkogården, fotograferade 1914
Humör vid porten till sin kyrka.
Öster om kyrkogården står en minnessten över Predikare-Lena. På en metallplatta står
texten: På denna kyrkogård vilar stoftet av Helena Sofia Ekblom kallad Predikare-
Lena född i S:t Anna socken den 29 april 1784 död i Svinhult socken den 23 juni 1859.
För sin tro och förkunnelses skull fick hon utstå överhetens straff. Stenen restes 1980.

Svinhult är en medeltida socken, som är belägen i länets sydligaste del. Den äldsta kända kyrkan på platsen var uppförd av timmer sannolikt på 1200-talet. Kyrkan revs i samband med att en ny kyrka uppfördes på 1870-talet ca 175 meter nordöst om den medeltida kyrkplatsen. Den nya kyrkan byggdes av sten 1872-1876 med Hägerstads nya kyrka som förebild. Byggmästare var Johan Granqvist, som även uppfört Hägerstads kyrka tio år tidigare. Kyrkan fick ett rektangulärt långhus med raktslutet kor av långhusets bredd med en bakomliggande femsidigt utformad sakristia och torn i väster. Exteriören präglas av de för tiden så populära nygotiska stildragen med bl a spetsbågiga fönsteröppningar med träbågar med nygotisk spröjsning. Kyrkobyggnaden har för övrigt en traditionell nyklassicistisk utformning med vitputsade fasader, flackt plåttäckt sadeltak och symmetriskt placerade fönsteröppningar. Huvudingången är via tornet i väster och en ingång finns även centralt placerad på södra långsidan.

Kyrkogården runt den nuvarande kyrkan anlades sannolikt först 1932 efter ritningar av ingenjör Wilhelm Thisell, som även ritade kyrkogårdsmur, portstolpar och grindar. Kyrkogårdsmurarna ansluter i norr och i öster direkt mot kyrkans fasader. På kyrkogårdens nordöstra del uppfördes 1945 ett bårhus efter ritningar av arkitekt Johannes Dahl i Tranås. Det har en kvadratisk grundform med vitputsade fasader och tegeltäckt topptak krönt av ett kors. I väster finns dubbla portar med rombmönster.

En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

SVINHULTS KYRKOGÅRD
Kyrkan med den omgivande nya kyrkogården och gamla kyrkogården ligger i södra
Östergötlands skogsbygd. Den nya kyrkogården vid kyrkan har en rektangulär planform
i väst/östlig riktning. Kyrkan ligger söder om den egentliga kyrkogården och kyrkans
långhus är orienterat i öst/väst. Söder om kyrkan ligger en parkliknande kyrkotomt. Den
gamla kyrkogården ligger sydväst om kyrkan, på andra sidan landsvägen. Den hörde
tidigare till den medeltida kyrkan. Den gamla kyrkogården är i det närmaste kvadratisk.

Svinhults kyrka
Den äldsta kända kyrkan på platsen var uppförd av timmer sannolikt på 1200-talet.
Kyrkan revs i samband med att en ny kyrka uppfördes på 1870-talet ca 175 meter
nordöst om den medeltida kyrkplatsen. Den nya kyrkan byggdes av sten 1872-1876 med
Hägerstads nya kyrka som förebild. Byggmästare var Johan Granqvist, som även
uppfört Hägerstads kyrka tio år tidigare. Kyrkan fick ett rektangulärt långhus med
raktslutet kor av långhusets bredd med en bakomliggande femsidigt utformad sakristia
och torn i väster. Exteriören präglas av de för tiden så populära nygotiska stildragen
med bl a spetsbågiga fönsteröppningar med träbågar med nygotisk spröjsning.
Kyrkobyggnaden har för övrigt en traditionell nyklassicistisk utformning med
vitputsade fasader, flackt plåttäckt sadeltak och symmetriskt placerade
fönsteröppningar. Huvudingången är via tornet i väster och en ingång finns även
centralt placerad på södra långsidan.

BESKRIVNING AV GAMLA KYRKOGÅRDEN

Den gamla kyrkogården saknar kvartersindelning. Numreringen börjar norr om
ingången (som ligger i öster), går vidare mot väster och från kyrkogårdens norra del
över till södra delen för att sluta i sydöstra hörnet.

Allmän karaktär
Kyrkogården ligger högt och har en öppen karaktär utan höga rygghäckar. Vid
inventeringstillfället var askarna runt kyrkogården hamlade, vilket också bidrog till det
öppna intrycket. Kyrkogården känns ålderdomlig och präglas i hög grad av den
grustäckta ytan.

Omgärdning
Väster: en kallmurad stödmur, ca 1,5 m hög, av ca 0,3-1,0 m stora gråstenar i ojämna
skift. På muren växer sedum. Murhörnen är lagda med ett jämnare material.
Norr: muren är lika den västra muren.
Öster: kallmurad stödmur, ca 0,8-1,0 m hög av ca 0,2-0,8 m stora stenar. Mossa och
sedum växer på muren. Stenmaterialet är i allmänhet mindre än i västra och norra muren
fram till grinden. Söder därom är det åter större.
Söder: kallmurad stödmur upp till ca 1, 5 m hög, till större delen av ett mindre
stenmaterial. Mossa och sedum växer på krönet.

Ingångar
Öster: pargrind i järnsmide. Grinden går upp i en spets i mitten. De glest sittande
spjälorna avslutas upptill i en vågform. Mångkantiga grindstolpar i granit med toppigt
krön.

Vegetation
Väster: ingen direkt trädkrans utan olika träd växer utanför muren, eventuellt klarbär.
Norr: ett klarbärsträd (?), i övrigt fyra hamlade askar utanför muren och i nordöstra
hörnet står en ung ask.
Öster: från norr sett står här två unga askar, en hamlad ask och fyra björkar utanför
muren.
Söder: fem hamlade askar står utanför muren.

Tre höga tujor växer vid en gravplats i sydöstra hörnet. På kyrkogården finns
omgärdningshäckar av liguster, ca 0,4-1,2 m höga. I några partier har man hägnat in
flera gravar med gemensam häck och i andra partier har varje grav sin egen häck. Här
finns även en del formklippta buskar av buxbom.

Gångsystem
Svinhults gamla kyrkogård är en gruskyrkogård, utom på platsen för barngravarna, där
det är gräs. En markerad grusgång går runt kyrkogården, utom i det sydvästra hörnet.
Det finns även en väst/östlig mittgång samt ytterligare partier med karaktär av gångar.
Två nord/sydliga gångar är plattlagda och innanför grinden i öster finns två trappor som
leder upp till kyrkogårdens norra respektive södra del.

Gravvårdstyper
Varierande typer av gravvårdar och textsidan är vänd åt väster eller öster. Gravvårdar
äldre än 1900 saknas. Enbart ett fåtal gravvårdar från 1800-talet, bl a en kalkstenshäll
från 1852, i övrigt 1900-tal. Bland speciella typer av gravvårdar märks en urna av
gjutjärn. Gravomgärdningarna utgörs av klippta ligusterhäckar. Det finns tre gravar
omgärdade med stenram. Enbart ett fåtal vårdar har linjegravskaraktär. Ett parti mitt på
kyrkogården är grästäckt och här finns några gravvårdar för barn, som tyder på att det
varit en barnlinje här. D v s en särskild rad inom det s k linjegravssystemet för
barngravar. I övrigt är hela kyrkogården grustäckt. Gravarna ligger i en delvis upphöjd
bädd med finare krossgrus.

Övrigt
Utanför muren i öster finns vattenpost och plats för vaser och soptunnor. Belysning
saknas på kyrkogården och bänkarna består av en bräda på granitplintar.
Minnessten för Predikare-Lena (se kyrkogårdens historik).
På kyrkogården ligger fotografen August Christian Hultgren begravd. Hans
dokumentation av bl a Ydrebygden under första halvan av 1900-talet har en mycket stor
kulturhistorisk betydelsen.

BESKRIVNING AV NYA KYRKOGÅRDEN

Kyrkogården ligger norr om kyrkan. Gräsytan söder om kyrkan har karaktär av
parkmark. Den nya kyrkogården är indelad i tre kvarter: 01, 02 och 03. Kvarter 01
består av en rad gravar invid kyrkogårdsmuren i väster och norr och har gravplats nr 1-
38. Kvarter 02 utgör den västra delen av kyrkogårdens inre del med gravplats nr 39-119
och kvarter 03 utgör den östra delen av kyrkogårdens inre del med gravplats nr 001-
096- Utmed östra muren finns gravplats nr 204-217.

Allmän karaktär
Kyrkogården har en ovanlig utformning då den enbart ligger norr om kyrkan.
Karaktären är öppen utan rygghäckar. Mittpartiet utgörs av en stor gräsyta i en västlig
och en östlig del där den östra delen, kvarter 03, enbart har 10 gravvårdar. Den västra
delen har ett linjegravsområde i mitten och familjegravar i norr, öster och söder. Kvarter
01, utmed muren, består av familjegravar. Området utmed östra muren är inte taget i
anspråk för gravar, men här finns en del undanställda gravvårdar.

Omgärdning
Väster: muren börjar i anslutning till kyrkans torn och är en ca 1 m hög skalmur av
gråsten med fyllning av sprängsten. Yttermuren utgörs oftast av tre skift av ca 0,7-0,8 m
stora stenar. Murhörnet mot norr är avfasat.
Norr: se västra muren.
Öster: se västra muren.
Söder: en kort mursträcka, ca 0,8 m hög, som ansluter till kyrkans sakristia.

Ingångar
Väster: pargrind i järnsmide. I mitten ett strålkors inskrivet i en cirkel och det finns även
stiliserade lågor. Kvadratiska putsade grindstolpar avfärgade i vitt. Kopparklätt toppigt
krön med förgyllt kors.
Sydöst: se västra grinden.

Vegetation
Två kastanjer flankerar kyrkans västingång. En egentlig trädkrans saknas. Utanför
muren växer en lönn i väster och en ek i öster. Två ekar står även på kyrkogårdens östra
del. I en gräsrundel norr om kyrkan står ett hagtornsträd och vid en grav finns en hög
lönn. Några gravar har klippta, ca 0,3-0,5 m höga, omgärdningshäckar av buxbom.
Rygghäckar saknas.

Gångsystem
En grusgång går runt kyrkogården med en rad gravar utmed muren i väster och norr.
Dessutom finns en nord/sydlig mittgång. Krossgrus.

Gravvårdar
Linjegravvårdar i kvarter 02 från 1936 i sydväst till 1975 i nordöst. 18 grusgravar varav
nio är omgärdade med stenram och nio med buxbomshäck. Grusgravarna ligger utmed
muren eller i ytterkant av kvarter 02.

Byggnader
I nordöstra hörnet finns ett bårhus/gravkapell uppfört 1945 efter ritningar av arkitekt
Johannes Dahl i Tranås. Johannes Dahl ledde många kyrkorestaureringar i Östergötland
vid mitten av 1900-talet och ritade även en del utvidgningar av kyrkogårdar.
Bårhuset/gravkapellet är kvadratiskt och har slätputsade vita fasader på en grund av
tuktad röd granit. Det toppiga taket är täckt med tvåkupigt rött tegel och kröns av ett
svart kors på kula. Pardörrarna är troligen av ek.

Övrigt
Vattenpost och plats för vaser och soptunnor finns innanför den västra grinden.
Belysningen utgörs av en lykta med klotformad kupa. Enkel parkbänk. Invid östra
muren står bortplockade gravvårdar. De flesta är av svart granit och från tidigt 1900-tal.

FÖRSAMLING 1995 - SVINHULT

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 845, 1900: 809, 1995: 202

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 25 km sydsydväst Kisa i södra Östergötlands skogsbygd invid ett vägskäl i ett typiskt småbrukarlandskap. Kyrkan är omgiven av en stor, tudelad kyrkogård. Här ligger också en f d skola, nu församlingshem. Vid vägskälet finns några villor samt en del mindre jordbruksfastigheter. Den rivna medeltidskyrkan var belägen ca 175 m norr om den nuvarande.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: (belägen på annan plats: SVINHULTS KYRKPLATS). Den rivna medeltidskyrkan är känd utifrån äldre måttuppgifter och avbildningar, i första hand Nils Månsson Mandelgrens dokumentation från 1847. Den timrade kyrkan hade sannolikt medeltida ursprung. Av allt att döma hade den uppförts med salformad plan, men dess östliga avslutning är inte säkert känd. I väster fanns ursprungligen ett torn (jfr Vireda och Pelarne, Sm), vilket dock nedmonterades 1693. En stensakristia, troligen av medeltida datum, anslöt på det ursprungliga korpartiets norra sida. Enligt uppgift var innertaket dekorerat med medaljongmålningar av samma typ som kalkmålningarna från 1400-talet i Risinge kyrka. Vid en ombyggnad 1708 förlängdes långhuset och erhöll ett nytt rakslutet korparti. Vid olika tidpunkter, obekant när, har tre mindre vapenhus tillbyggts, ett i väster, ett på långhusets södra sida och ett vid det nya korpartiet. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på annan plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan ritades av J. Granquist 1868 och uppfördes av byggmästare J. P. Sundqvist 1872-76 och består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, en utbyggd polygonal sakristia i öster samt västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören visar en blandning av nyklassicistiska och nygotiska drag. Vitputsade fasader med förkroppade hörnpelare och en enkel bågfris längs murkrönen; spetsbågiga fönsteröppningar med späda överstycken. Plåttäckta sadeltak över långhus och sakristia, valmat över sakristians brutna östmur. Västtornet har gavlar i samtliga väderstreck samt kröns av en åttkantig lanternin med spira. Ingång i väster via tornets bottenvåning. Interiören täcks av ett kölbågigt valv i trä. I östväggen markeras altar-rummet med en kölbågsnisch. Kyrkan restaurerad invändigt 1948 och 1957, utvändigt 1956 och 1983. Bland kyrkan inredning märks altaruppsatsen från 1754, övertagen från den gamla kyrkan. Predikstolen är den ursprungliga och ritades av kyrkans arkitekt. Orgeln tillverkades 1876 av Åkerman & Lund, verket restaurerades 1973.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Några medeltida skulpturer finns i kyrkan i delvis skadat skick.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.