torestorp

Torestorp ligger längs krönet av den höjdrygg som löper utmed Ösans östra sida. Fornlämningarna tyder på att här fanns en förhistorisk bosättning på ryggen. 1860-talets laga skifte har skapat dagens bebyggelsemönster med utskiftade gårdar i små klungor längs landsvägen Varola Vreten och en lite större gårdsgrupp på den ursprungliga bytomten i söder. Norr om bytomten finns idag de ålderdomligaste kulturlandskapspartierna, bl.a. i form av fossil åkermark och även flera av områdets kända förhistoriska gravar som här omfattar en hällkista och ett litet järnåldersgravfält. Detta var tresädesbyns norra åkergärde i gränsen mot utmarken. Det välbevarade laga skifteslandskapet i norr, med inslag av stengärdesgårdar, överlagrar således äldre strukturer.
Fornlämningarna i Torestorp har överhuvudtaget ett intressant tidsmässigt sammanhang. Hällkistan (Raä Edåsa 7) ger en förankring bakåt i tiden, till övergången stenålder och bronsålder för omkring 4000 år sedan. Järnåldersgravfältet omfattar sex runda stensättningar (Raä Edåsa 8:1). Två kända förekomster av hällristningar (skålgropar) finns inom området. Den ena skålgropsförekomsten (Raä Edåsa 9:1) ligger i anslutning till två platser med fossil åkermark i norr (Raä Edåsa 9:2 och 9:3).
Den andra skålgropsförekomsten (Raä Edåsa 12:1) är belägen nära Torestorps gård på själva bytomten i söder. Vid den gamla bytomten finns även två friliggande gravar, runda stensättningar, från brons- eller järnålder (Raä Edåsa 10 och Raä Edåsa 27). Den fossila åkermark som ligger vid Torestorps gård har ingått i den oskiftade byns inägor (Raä Edåsa 36). Samtliga tre lokaler med fossil åkermark är klassade som fast fornlämning enligt KML.
Bebyggelsen i dagens Torestorp karaktäriseras främst av de många välbevarade gårdsmiljöerna från tidsperioden 1860-1930-tal ca. Bland annat finns här en ålderdomlig timmerladugård från ca 1850-70,
samt flera av de stora gråstensladugårdar från 1800-talets senare del som är utmärkande för Edåsa och Varola socknar. Landsvägen kantas till stor del av stenmurar vilket bidrar till den välbevarade upplevelsen av gammal landsväg längs åsen.
I norr är kulturlandskap och gårdsbebyggelse mer småskaliga och bär överlag en äldre prägel. De faluröda gårdsmiljöerna, från ca 1860-1890, domineras av en traditionell byggnadsgruppering i mangård och fägård med lövträd och trädgård på mangården och även inslag av stenmurar. Särskilt ska här nämnas den välbevarade Torestorp 1:17/1:10. Även Torestorp 2:1 och Torestorp 1:7 har äldre gårdsbebyggelse. Numera finns dock även några gårdstomter som står obrukade och igenvuxna.
Landskapsbilden vidgas mot söder med ett markerat åskrön med uppodlade sluttningar. Stora inslag finns här av ett småskaligt odlingslandskap med stenmurar och hagmarkspartier, inklusive två järnåldersgravar (Raä Edåsa 10 och 27), en skålgropsförekomst (Raä Edåsa 12) och ett parti med fossil åkermark (Raä Edåsa 36) i anslutning till byns gamla Södergärde. Det medeltida byläget har på så vis bakgrund i en förhistorisk bosättning. Odlingsbygden inramas mot öster av skogen på gamla utmarken och i väst av lövträdkantade strandängar nere vid Ösan.
Gårdarna i på den gamla bytomten i söder söder ligger på den gamla oskiftade byns tomt och är tätt samlade vid ett vägskäl. Här finns en karaktär av ett litet bygdecentrum från 1900-talets början med den stora Torestorps gård på krönet och ett litet frikyrkokapell samt gårdens arbetarbostäder och småbruk i nära anslutning. Den mejeriutbildning som i tidigt 1900-tal fanns på Torestorps gård bör ha bidragit till att här var en knutpunkt på den tiden.
Gårdsbyggnaderna här präglas mer av tidsperioden 1890-1930-tal. Dominerande är Torestorps gård (Torestorp 4:1) med en parkliknande mangård på vägens ena sida samt ekonomibyggnader och f.d. arbetarbostäder längre ner i sluttningen. Ekonomibyggnader och arbetarbostäder är överlag välbevarade och tidstypiska. Ute i skogsbrynet ligger f.d. torpställen och småbruk i typiskt läge i förhållande till huvudgården. Manbyggnaderna på Torestorp och den närliggande Skattegården är stora vitputsade 1800-talsbyggnader som på 1900-talet moderniserats.
På den andra Skattegården (Torestorp 4:1) återstår idag endast den stora gråstensladugården från ca 1870-talet. Torestorp 1:19 har en väl bibehållen äldre ekonomigård med bl.a. en stor gråstensladugård från ca sent 1800-tal. Mycket välbevarad sedan tidigt 1900-tal är den tredje Skattegården (Torestorp 1:14), längst i söder, i sin helhet uppbyggd på 1920-talet. Av särskilt kulturhistoriskt intresse är även det faluröda lilla Betelkapellet (Torestorp 2:3) från ca 1930.

Ingår också i:
-Väg 879 är vägobjekt av stort kulturhistoriskt värde i Kultur på väg i Skaraborg 1997.
-Flera byggnadsobjekt i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun. 1988.

Torestorp ligger längs krönet av den höjdrygg som löper utmed Ösans östra sida. Fornlämningarna tyder på att här fanns en förhistorisk bosättning på ryggen. 1860-talets laga skifte har skapat dagens bebyggelsemönster med utskiftade gårdar i små klungor längs landsvägen Varola Vreten och en lite större gårdsgrupp på den ursprungliga bytomten i söder. Norr om bytomten finns idag de ålderdomligaste kulturlandskapspartierna, bl.a. i form av fossil åkermark och även flera av områdets kända förhistoriska gravar som här omfattar en hällkista och ett litet järnåldersgravfält. Detta var tresädesbyns norra åkergärde i gränsen mot utmarken. Det välbevarade laga skifteslandskapet i norr, med inslag av stengärdesgårdar, överlagrar således äldre strukturer.
Fornlämningarna i Torestorp har överhuvudtaget ett intressant tidsmässigt sammanhang. Hällkistan (Raä Edåsa 7) ger en förankring bakåt i tiden, till övergången stenålder och bronsålder för omkring 4000 år sedan. Järnåldersgravfältet omfattar sex runda stensättningar (Raä Edåsa 8:1). Två kända förekomster av hällristningar (skålgropar) finns inom området. Den ena skålgropsförekomsten (Raä Edåsa 9:1) ligger i anslutning till två platser med fossil åkermark i norr (Raä Edåsa 9:2 och 9:3).
Den andra skålgropsförekomsten (Raä Edåsa 12:1) är belägen nära Torestorps gård på själva bytomten i söder. Vid den gamla bytomten finns även två friliggande gravar, runda stensättningar, från brons- eller järnålder (Raä Edåsa 10 och Raä Edåsa 27). Den fossila åkermark som ligger vid Torestorps gård har ingått i den oskiftade byns inägor (Raä Edåsa 36). Samtliga tre lokaler med fossil åkermark är klassade som fast fornlämning enligt KML.
Bebyggelsen i dagens Torestorp karaktäriseras främst av de många välbevarade gårdsmiljöerna från tidsperioden 1860-1930-tal ca. Bland annat finns här en ålderdomlig timmerladugård från ca 1850-70,
samt flera av de stora gråstensladugårdar från 1800-talets senare del som är utmärkande för Edåsa och Varola socknar. Landsvägen kantas till stor del av stenmurar vilket bidrar till den välbevarade upplevelsen av gammal landsväg längs åsen.
I norr är kulturlandskap och gårdsbebyggelse mer småskaliga och bär överlag en äldre prägel. De faluröda gårdsmiljöerna, från ca 1860-1890, domineras av en traditionell byggnadsgruppering i mangård och fägård med lövträd och trädgård på mangården och även inslag av stenmurar. Särskilt ska här nämnas den välbevarade Torestorp 1:17/1:10. Även Torestorp 2:1 och Torestorp 1:7 har äldre gårdsbebyggelse. Numera finns dock även några gårdstomter som står obrukade och igenvuxna.
Landskapsbilden vidgas mot söder med ett markerat åskrön med uppodlade sluttningar. Stora inslag finns här av ett småskaligt odlingslandskap med stenmurar och hagmarkspartier, inklusive två järnåldersgravar (Raä Edåsa 10 och 27), en skålgropsförekomst (Raä Edåsa 12) och ett parti med fossil åkermark (Raä Edåsa 36) i anslutning till byns gamla Södergärde. Det medeltida byläget har på så vis bakgrund i en förhistorisk bosättning. Odlingsbygden inramas mot öster av skogen på gamla utmarken och i väst av lövträdkantade strandängar nere vid Ösan.
Gårdarna i på den gamla bytomten i söder söder ligger på den gamla oskiftade byns tomt och är tätt samlade vid ett vägskäl. Här finns en karaktär av ett litet bygdecentrum från 1900-talets början med den stora Torestorps gård på krönet och ett litet frikyrkokapell samt gårdens arbetarbostäder och småbruk i nära anslutning. Den mejeriutbildning som i tidigt 1900-tal fanns på Torestorps gård bör ha bidragit till att här var en knutpunkt på den tiden.
Gårdsbyggnaderna här präglas mer av tidsperioden 1890-1930-tal. Dominerande är Torestorps gård (Torestorp 4:1) med en parkliknande mangård på vägens ena sida samt ekonomibyggnader och f.d. arbetarbostäder längre ner i sluttningen. Ekonomibyggnader och arbetarbostäder är överlag välbevarade och tidstypiska. Ute i skogsbrynet ligger f.d. torpställen och småbruk i typiskt läge i förhållande till huvudgården. Manbyggnaderna på Torestorp och den närliggande Skattegården är stora vitputsade 1800-talsbyggnader som på 1900-talet moderniserats.
På den andra Skattegården (Torestorp 4:1) återstår idag endast den stora gråstensladugården från ca 1870-talet. Torestorp 1:19 har en väl bibehållen äldre ekonomigård med bl.a. en stor gråstensladugård från ca sent 1800-tal. Mycket välbevarad sedan tidigt 1900-tal är den tredje Skattegården (Torestorp 1:14), längst i söder, i sin helhet uppbyggd på 1920-talet. Av särskilt kulturhistoriskt intresse är även det faluröda lilla Betelkapellet (Torestorp 2:3) från ca 1930.

Ingår också i:
-Väg 879 är vägobjekt av stort kulturhistoriskt värde i Kultur på väg i Skaraborg 1997.
-Flera byggnadsobjekt i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun. 1988.

En hällkista och flera järnåldersgravar ger bosättningen vid Torestorp en förhistorisk bakgrund. Den medeltida byn var liten, endast två hela hemman enligt jordeboken från 1560-talet. Den äldsta kända bykartan, en geometrisk avmätningskarta från år 1709, visar hur den oskiftade tresädesbyn då hade tre gårdar som låg samlade vid Torestorps gård i söder. De omgavs av tre åkergärden och ett mindre ängsgärde på åsen samt två stora mer sanka ängsgärden nere längs Ösan. Utmarken med betet var knutet till skogen i öster och sydost.
Byn bestod av tre gårdar, Torestorp (Frälsegården), Skattegården och Tomten. Skattegården var ett militärt boställe och kom efter laga skiftet 1860 kom att knoppas av i några mindre enheter. Frälsegården även kallad Torestorps gård var den största gården i byn. Gården kom på 1800-talet att utformas som en mindre herrgård som dominerar det ursprungliga byläget i söder. Till Torestorps gård var Statens Mejeriskola förlagd under första delen av 1900-talet.
Av Ekonomisk häradskarta för Skaraborgs län från 1877-1882 framgår att graden av uppodling ökade efter laga skiftet. Uppodlingen fortsatte under 1900-talet, särskilt på bekostnad av gammal äng. Fortfarande återstår dock flera äldre kulturlandskapsstrukturer.

En hällkista och flera järnåldersgravar ger bosättningen vid Torestorp en förhistorisk bakgrund. Den medeltida byn var liten, endast två hela hemman enligt jordeboken från 1560-talet. Den äldsta kända bykartan, en geometrisk avmätningskarta från år 1709, visar hur den oskiftade tresädesbyn då hade tre gårdar som låg samlade vid Torestorps gård i söder. De omgavs av tre åkergärden och ett mindre ängsgärde på åsen samt två stora mer sanka ängsgärden nere längs Ösan. Utmarken med betet var knutet till skogen i öster och sydost.
Byn bestod av tre gårdar, Torestorp (Frälsegården), Skattegården och Tomten. Skattegården var ett militärt boställe och kom efter laga skiftet 1860 kom att knoppas av i några mindre enheter. Frälsegården även kallad Torestorps gård var den största gården i byn. Gården kom på 1800-talet att utformas som en mindre herrgård som dominerar det ursprungliga byläget i söder. Till Torestorps gård var Statens Mejeriskola förlagd under första delen av 1900-talet.
Av Ekonomisk häradskarta för Skaraborgs län från 1877-1882 framgår att graden av uppodling ökade efter laga skiftet. Uppodlingen fortsatte under 1900-talet, särskilt på bekostnad av gammal äng. Fortfarande återstår dock flera äldre kulturlandskapsstrukturer.