HEMMESDYNGE KYRKA (SANKTA MARIA KYRKA)

Kyrkomiljön
Hemmesdynge ligger på Söderslätt en dryg mil öster om Trelleborg och ett par kilometer norr om Skånes sydligaste udde, Smygehuk. Slättbygden har Sveriges bästa åkerjord. De goda förutsättningarna för odling gjorde redan under förhistorisk tid området attraktivt. Kring 1000-talet, efter befolkningsökning och förbättringar inom jordbruket, skedde en omfattande bybildning. Under 1100-talet bildades socknarna och flera romanska kyrkor av gråsten byggdes i området, ibland ersatte de en träkyrka. På Söderslätt är socknarna små och kyrkorna ligger tätt. Kring 1200-talet byggdes några kyrkor av det i Sverige nya materialet tegel på Söderslätt där moränlera var lätt tillgänglig. Namnet Hemmesdynge nämns i skrift 1283 då det stavas Haemminxdyngae.

På en karta från 1800-talet före enskiftet låg gårdarna tätt samlade längs byvägen söder och norr om kyrkan som låg mitt i byn. Byn var omgiven av odlingsmark indelad i en mängd smala tegar. Denna struktur behölls fram till enskiftet i början av 1800-talet då landskapet omvandlades. Jorden sammanfördes i större enheter, byn splittrades och de flesta av gårdarna flyttades ut från bykärnan. Även prästgården som låg direkt väster om kyrkogården skiftades, revs på 1830-talet och en ny byggdes en bitbort, nordväst om byn. De senaste decennierna har inneburit ökad mekanisering av jordbruket, sammanslagning till större enheter av jorden och minskat behov av arbetskraft i lantbruket. Byn är idag liten med fyra gårdar och enstaka hus. Till Hemmesdynge socken hör även byn Stora Isie.

Kyrkan ligger intill byvägen som går genom den lilla byn. Mittemot kyrkan på andra sidan vägen mot söder finns en fyrlängad gård. Norr om kyrkan finns två gårdar och några gathus. Mot väster och nordväst omger jordbruksfält och en märgelgrav.

Kyrkan ligger inom riksintresse kustzonen och riksintresse Östra Torp-Hemmesdynge. Dessutom inom av länsstyrelsen utsedd särskilt värdefull kulturmiljö Hemmesdynge-Smygehamn. Kyrkotomten ligger inom reg. fornlämning Hemmesdynge 35:1 som utgör den ungefärliga bytomten enligt äldre lantmäterikartor. Fornlämningar skyddas enl. 2 kap. kulturmiljölagen.

Kyrkogården
Historia
Den äldsta delen av kyrkogården närmast kyrkan etablerades under medeltiden. Medeltida kyrkogårdar anses allmänt ha varit inhägnade, betade ängar, som även fungerade för profana ändamål. Gravarna utformades ofta som små kullar med träkors. Under andra hälften av 1800-talet omgestaltades ett stort antal kyrkogårdar i Skåne då de fick stramare planlösningar med gångar och kvarter och omgärdade gravplatser.

I samband med att kyrkan förlängdes och fick ett torn utökades kyrkogården på 1850- talet åt väster på platsen för den tidigare prästgården. Gamla prästgården revs redan 1833 och en ny byggdes ett par hundra meter nordväst om kyrkan. Kyrkogården omgärdades med en mur. 1907 utvidgades med ett stort område norrut. Nya murar byggdes på norra och västra sidan av det utvidgade området. Ligusterhäckarna som omgett gravplatserna byttes till buxbom. Denna del tas i bruk först på 1930-talet. 1958 fälldes 14 kastanjer och på 2000-talet planterades lindar på norra och södra sidan. 2013 planterades en allé av prydnadsapel till kyrkans ingång. 2003 anlades minneslunden.

Beskrivning
Kyrkogården omges av en fogad gråstensmur avtäckt med tegelpannor åt söder och kring den äldre delen åt öster. I väster finns en stödmur med ett gjutjärnsstaket och i norr en låg stödmur med en hagtornshäck ovanpå. Gjutjärnsgrindar mellan kraftiga murade stolpar finns i öster till parkeringen och i söder till byvägen. Kyrkogården omges av en trädkrans av lind åt tre håll. I väster är det stora äldre lindar medan de är nyplanterade i norr och söder. Gången till kyrkans entré i väster kantas av en allé med prydnadsapel.

Kyrkan omges av singel. Kyrkogården har mestadels buxbomsinramade gravar med singel, enstaka gravar omges med smide. Flera delar av kyrkogården är dock grässådda, främst på den äldsta delen kring kyrkan. Söder om kyrkan står flera stenar av kalksten i gräsmattan. På utvidgningen i väster från 1800-talets mitt är gravplatserna belagda med singel och omgärdade med buxbom. Gravstenarna är högresta. Här finns
obelisker, avbrutna pelare och naturromantiska stenar som en avbruten trädstam samt stenar med infälld porslinsmedaljong av Thorvaldsen. I den norra utvidgningen från 1900-talets början, men som började användas först på 1930-talet, är stenarna låga och horisontella med buxbomsinramning. Lantbrukare är den vanligaste titeln på kyrkogården. På gravarna växer en del vintergröna buskar. Endast ett träd finns förutom trädkrans och allé.

I nordvästra hörnet ligger minneslunden med gräsmatta, ljusbärare och en skulptur utformad som ett smidesklot med vinrankor. Staket och häck är här borttagna så att minneslunden öppnar sig mot jordbrukslandskapet med milsvid utsikt.

Byggnader på kyrkogården
Norr om kyrkan finns ett materialhus från 1800-talet som även varit bårhus. Numera är det inrett med toalett och personalutrymmen. Fasaden är vitputsad och taket är belagt med rött tegel.

Källor och litteratur
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015
Sockenkyrkorna kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008
Skånska kyrkor, Skånes Hembygdsförbund årsbok 1997
Underhållsplan för Hemmesdynge kyrka, 2007-06-11, Ponnert Arkitekter
S:ta Maria kyrka i Hemmesdynge, Stig Sivenius, 1960
Områdesbestämmelser för Hemmesdynge by, Trelleborgs kommun, 2004-10-18
Vård och underhållsplan, Hemmesdynge kyrkogård, Mona Wembling, 2017
Skånes medeltida dopfuntar, Lars Tynell 1913-21
Byggnadsarkeologisk undersökning av Hemmesdynge kyrka, Regionmuseet, Mabel Cronvall, 1986