SÖDRA SANDSJÖ KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan uppfördes 1836-37 och ersatte då en träkyrka, uppförd 1590 och belägen sydväst om den nya kyrkplatsen. Den gamla kyrkans läge markeras nu av ett kors på kyrkogården. Beslut om nybygge hade tagits 1828 och ritningen, utförd av Samuel Enander, stadfästes 1829. Grunden lades redan 1833 av murmästaren S Sjöholm från Växjö. Invigningen förrättades den 9 september 1838 av biskopen Esaias Tegnér.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med utbyggd, rektangulär sakristia i öster och torn i väster. Huvudingången är förlagd till tornet. Mittportal på sydsidan samt separat ingång till sakristian i söder. Uppförd av sten, spritputsad med slätputsade omfattningar samt vitkalkad. Tjärad sockel. Taken täckta med skiffer, på lanternintaket plåt.

EXTERIÖR - Exteriören följer den stadfästa ritningen med några få undantag. Tornets runda fönster blev i stället som oftast rundbågiga som övriga fönsteröppningar och den horisontalt löpande listen i fönsterhöjd uteslöts. Lanterninen fick däremot en rikare utformning.

INTERIÖR - Trots att kyrkorummet genomgått flera renoveringar med åtföljande förändringar är den nyklassicistiska prägeln tydlig och genom att inga inbyggnader skett under läktaren är också rummets proportioner och ljusföring intakta. Genom den omfattande målade utsmyckningen har kyrkorummet dessutom en speciell ställning som tidsdokument. Utsmyckningen, som omfattar hela korväggen, taklisten, draperimålning bakom predikstolen, dekor i taket runt ljuskronornas fästen och emblem på läktarbarriären, utfördes av Carl Strömberg 1837 (se ovan s 82-83). Vid renoveringen 1958-59 gjordes altaret fristående och bänkinredningen ombyggdes. I övrigt är inredningen ursprunglig. I den sista bänken på norra sidan, på den gamla kvinnosidan, finns fortfarande en s k kyrktagningsbänk inbyggd. Orgeln med rikt utformad nygotisk fasad tillkom 1866. Den nuvarande färgsättningen är hållen i gråblått, vitt och guld.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Kyrkogården i Södra Sandsjö ligger centralt placerad i byn och gränsar i väster till landsvägen. År 1907
utvidgades kyrkogården åt söder. Hela området omgärdas av en gråstensmur. Till kyrkogården finns två
ingångar, dels en huvudingång i väster samt en ingång i södra muren. Det har tidigare funnits en s.k.
stiglucka i väster vilken på senare tid ersatts med gjutjärnsgrindar tillverkade vid Örmo järnbruk.
S Sandsjö och Almundsryd ingår båda i ett område inom vilket Örmo bruk och Konga AB samt
Tröjemåla bränneri kommit att spela en stor roll för bygden och dess näringar. Detta har även satt sin
prägel på kyrkogården varvid man finner flertalet vackra gravvårdar, gravhägnader och gjutjärnsstaket
tillverkade vid järnbruken.
På kyrkogården finns en minneslund anlagd vilken projekterats av stadsträdgårdsmästare Sven-Eric
Säll år 1995.

Allmän karaktär
Södra Sandsjö kyrka ligger på en höjd mitt i samhället alldeles invid sjön. På andra sidan byvägen i väster
ligger den gamla skolan, nuvarande församlingshemmet, och på en tomt strax norr om kyrkan ligger
prästgården. Strax utanför kyrkogårdsmuren i områdets sydöstra hörn ligger den enda kvarvarande resten
av Södra Sandsjös kyrkstallar, en slamfärgad byggnad med slitet sticketak. Kyrkogården är uppdelad
i 6 kvarter benämnda A-F där kvarter C är beläget söder om kyrkobyggnaden, kvarter B i sydväst och
A i nordväst medan de lite nyare kvarteren benämnda D och E är placerade norr om kyrkobyggnaden.
Undantaget kvarter E, vilket är reserverat för urngravar, är kvarteren av likartad karaktär med kistgravar
där stenarna placerats i räta linjer. De äldsta gravvårdarna återfinns i kvarter B, beläget sydväst om kyrkan.
Här återfinns även minneskorset rest till minne av den rivna senmedeltida träkyrkan. Kyrkogårdens
främsta kulturhistoriska värde ligger i de fåtal bevarade grusgravar som återfinns liksom i de bevarade
gjutjärnsvårdar vilka har tydlig lokalhistorisk anknytning till järnhanteringen vid Örmo bruk.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kraftig kallmurad naturstenmur där delar av muren troligtvis har anor från
medeltiden. Området utanför den östra muren utgörs av ett lövskogsområde. På utsidan av östra muren
står borttagna stenar lutade mot kyrkogårdsmuren. Gravstenarna avlägsnas från kyrkogården då gravrätten
löpt ut. De tillåts ej stå kvar på kyrkogården. Det har tidigare funnits en stiglucka vilken på senare
tid ersatts med grindar gjutna vid Örmo Järnbruk.

Ingångar
Kyrkogården har sammanlagt fem ingångar. Vid huvudingången som är placerad mitt på den västra
kyrkogårdsmuren finns tre grindhål flankerade av huggna stenstolpar. Stolparna kröns av gjutna svartmålade
urnor krönt med en silvermålad låga. Grindarna är av gjutjärn och visar på ett utmärkt hantverk.
Södra entréns dubbelgrindar är utformade i likhet med huvudingångens grindpar. Denna flankeras på
samma vis av hugga stenstolpar krönta med gjutna urnor. Den tredje ingången ligger i nordväst i anslutning
till den senaste kyrkogårdsutvidgningen. Även denna ingång är försedd med gjutna grindar men
i ett betydligt modernare och stramare utförande. På motstående sida av kyrkogården i utvidgningens
östra del alldeles bakom bårhuset ligger kyrkogårdens fjärde ingång, en gjuten enkelgrind med vacker
dekor. Strax söder om denna grind, i mötet mellan kyrkogårdens ursprungliga mur och utvidgningens
vallmur, ligger den femte ingången till kyrkogården. Denna ligger i förlängningen av en bred grusgång
och medger därför en bra väg in med maskiner från den angränsande ekonomigården som ligger alldeles
utanför kyrkogårds muren i nordost.

Vegetation
Innanför kyrkogårdsmuren står en blandad trädkrans bestående av lind, lönn, hästkastanj samt någon
enstaka ek och tuja. Från huvudentrén i väster leder en lindallé upp till kyrktorget. Likaså finner man en
rad med lindar utmed den asfalterade gången upp mot bårhuset på kyrkogårdens utvidgning i norr. På
sydsidan av kyrkan har man med formklippta bokhäckar skapat en lite avskiljd kontemplativ plats med
ett par sittbänkar där besökare kan ta sig en stunds vila. Inne på kyrkogården finner man även en rönn,
en rhodedendron samt en storvuxen tuja i östra kanten av kvarter B.

Gångsystem
Gångarna närmast kyrkan samt från huvudentrén i väster och från entrén i söder upp mot kyrkan är
belagda med asfalt, övriga gångar på kyrkogården är täckta med grus. Av det rutnätssystem med smala
gångar som tidigare delat in kyrkogårdens gravkvarter i mindre enheter finns idag praktiskt taget inget
bevarat.

Gravvårdstyper
På kyrkogården finns gravvårdar av varierande typ och ålder. De äldsta vårdarna är från 1800-talets
första decennier. Grå granit och diabas dominerar i materialet men även röd granit förekommer, framförallt
bland de yngre gravvårdarna från 1900-talets mitt och framåt. Vidare påträffas ett flertal vackra
gravinhägnader/staket samt gjutjärnsvårdar vilka har en lokalhistorisk anknytning till den närbelägna
järnhanteringen vid Örmo Järnbruk. I kvarter A och kanske framförallt i kvarter B finns ett antal riktigt
höga gravvårdar från 1800-talets slut och 1900-talets första decennier utförda i diabas. Flertalet av kyrkogårdens
vårdar från 1930-50-talet återknyter i sitt formspråk till antiken. Detta kommer till uttryck
genom att man applicerar kolonner, pilastrar och överliggande listverk och frontoner. Iögonfallande är
det överflöd av gjutjärnsvårdar som återfinns ute på kyrkogården liksom på det område norr om kyrkan
där man låtit placera en ansenlig mängd gjutjärnsvårdar vars gravrätt löpt ut.

Minneslund
På ett litet område beläget alldeles söder om kyrkans kor har man anlagt en minneslund vilken omramas
av en lågt hållen cirkelformad avenbokhäck. I anslutning till minneslunden finns en stenomramad
blomsterplantering där besökande kan placera sina blomstervaser.

Byggnader
Den enda kvarvarande resten av kyrkstallarna vid Södra Sandsjö kyrka återfinns utanför kyrkogårdsmurens
sydöstra hörn. Byggnaden är uppförd med slamfärgad locklistpanel och taket täcks av ett slitet
sticketak.
Bisättningskapellet är uppfört i det nordöstra hörnet på den senast utförda kyrkogårdsutvidgningen
åt norr. Ritningarna till denna liksom till kyrkogårdsutvidgningen upprättades av arkitekten Paul Boberg
mellan åren 1943-44. Från utvidgningens entré i väster leder en asfalterad gång på södra sidan kantad av
lindar upp till bisättningskapellet. Huset är uppfört på en grund av betong med svartmålad cementputsad
sockel. Ytterväggarna är uppförda av 1-stens murtegel som slätputsas med kalkbruk som avfärgats i vitt.
Invändig har väggarna en beklädnad av gasbetong. Taket är täckt med falsad, rödmålad galvaniserad
plåt. Det pyramidformade taket har ett flackt takfall och är krönt med två smidesdekorationer, ett kors
och en stjärna. Framför ingången på västra fasaden vilar en trappa av huggen granit. Området framför
entrén är belagt med kalkstensplattor. De dubbla ekportarna har en portalomfattning av röd kalksten.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Området är beläget i kyrkogårdens nordvästra hörn och avgränsas i norr och väster av kyrkogårdsmuren,
i söder begränsas kvarteret av en bred asfalterad gång vilken leder upp till tornentrén från kyrkogårdens
huvudentré i väster och i öster av en grusgång. Hela kvarterets yta är gräsbesådd undantaget tre bevarande
grusgravar. Området rymmer ca 400 gravplatser.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av varierande utseende med en spridning i tidsålder från några decennier före sekelskiftet
1900 fram till vår tid. Merparten av kvarterets gravstenar är utförda i grå granit eller diabas. Inom
området förekommer även ett fåtal vårdar i röd granit, samtliga av yngre datum, liksom några gjutjärnsvårdar.
Merparten av kvarterets stenar håller en låg skala där endast ett tiotal stenar är mer högresta.
Stenarna är placerade i räta linjer med undantag från de mer omfångsrika grusgravarna. Dessa ligger i
anslutning till kvarterets ytterområde och två av dessa omgärdas av gjutjärnsstaket medan den tredje har
en kraftig stenomramning.
Bland gravstenarnas inskriptioner återfinns en rad titlar. Häribland kan exempelvis nämnas folkskolelärare,
kamrer, polisman, disponent, kapten, handlanden, inspektor samt kyrkovaktmästare. Insprängt
i kvarteret finns flertalet familjegravar.
Äldsta gravvården är en gjutjärnsvård i form av en stående häll rest över Jacob Löndahl f. 1796 - d.
1861 och hans maka Lovisa Carlotta Löndahl född Brandt.
Vårdar som utmärker sig inom kvarteret utgörs bland annat av en bevarad mindre gravkulle i anslutning
till f.d. lärarinnan Vilhelmina Nilssons grav från 1950-talet. Inom kvarteret finns även två grusgravar
kringgärdade av gjutjärnsstaket, inrymmande gjutjärnsvårdar i form av klöverbladskors samt en
grusgrav med magnifik stenomramning. Vidare finner man en bevarad snidad trävård över Nils Th Holm
1898-1977 och en liggande stenhäll över J Hård af Segerstad från 1920-talets mitt. Utmärker sig gör
även ett gravmonument i grå granit med bladdekorationer från 1925 rest över kapten Georg Cederblad
och hans maka Signe Cederblad.

Kvarter B
Allmän karaktär
Området är beläget i kyrkogårdens sydvästra hörn och avgränsas i söder och väster av kyrkogårdsmuren,
i norr begränsas kvarteret av en asfalterad gång vilken leder upp till tornentrén och i öster av en
grusgång. Området delas av en grusgång in i en västlig och en östlig del. Ett kraftigt träkors, placerat på
kvarterets västra del, markerar platsen där den gamla kyrkan låg. Gravstenarna ligger i räta linjer och är
placerade rygg mot rygg. Undantaget de återstående grusgravarna så är hela kvarteret gräsbesått och av
den ursprungliga rutnätsindelningen med smalare grusgångar finns idag inga spår.

Gravvårdstyper
Inom kvarteret förekommer en stor spridning där gravvårdarna är av varierande karaktär med en tidsmässig
spridning från äldsta gravvården daterad 1814 till gravvårdar från vår samtid. Merparten av
gravstenarna i kvarter B är låga rektangulära med endast ett mindre antal smala högresta och halvhöga
vårdar. Kvarterets gravstenar är huvudsakligen utförda i grå granit eller diabas. Inom området förekommer
även ett fåtal vårdar i röd granit, samtliga av yngre datum, liksom några gjutjärnsvårdar. I anslutning
till kvarterets familjegravar finner man även några låga breda stenar. I både kvarter B och C finner
man stenar vilka återanvänts av tidigare gravrättsinnehavares släktingar. Dessa stenar är försedda med
inskriptioner på båda sidor.
Bland gravstenarnas inskriptioner återfinns en rad titlar. Bland dessa kan exempelvis nämnas mejerikonsulent,
vägmästare, komminister, plåtslagare, riksdagsman, smedmästare, rättare, fabrikör, patron,
kontorist samt skogsinspektor.
I kvarteret återfinns kyrkogårdens äldsta gravvård, rest 1814, över brukspatron Mathias Juhlin. Vården
utgörs av ett magnifikt gjutjärnsmonument placerat i ett grusat fält och kringgärdat av ett sirligt
gjutjärnsstaket. Vården gränsar i norr och öster mot ytterligare två staketomgärdade grusgravar. Dessa
är av stor betydelse för kvarterets karaktär. M. Juhlin var ägare av järnbruken Örmo och Stenfors. Juhlins
dotter gifte sig med prästen Bengt Oseens som tillsammans med sin maka vilar i de angränsande
gravarna.
Andra gravvårdar som utmärker sig i kvarteret är J. P. Oseens familjegrav med ett bastant gravvårdsmonument
i diabas, liksom en lägre sten med stenomramning och grusfält med två liggande hällar, samt
en framträdande gravvård i svart diabas rest över bröderna Berggren som alla tre omkom i en bilolycka
1949. I kvarteret finns även en trävård över Folke Schönbeck, Dångebo 1935-1979.

Kvarter C
Allmän karaktär
Området ligger i kyrkogårdens sydöstra del och avgränsas i söder och öster av kyrkogårdsmuren, samt
i väster av en grusgång som leder från kyrkogårdens västra entré fram till kyrkan. I kvarterets nordöstra
hörna har man inrymt en minneslund. Denna kringgärdas av en låg formklippt häck av avenbok. I kvarterets
östra del finns resterna av en allmän linje.

Gravvårdstyper
Kvarteret består övervägande av låga breda stenar från tiden kring 1900-talets mitt men här finns även
inslag av smala högresta stenar med spetsig avslutning och figurativ dekor, vilka huvudsakligen härrör
från 1900-talets tidigaste decennier. Materialet i vårdarna fördelar sig jämt mellan grå och röd granit
liksom stenar utförda i diabas.
Bland gravstenarnas inskriptioner återfinns en rad titlar. Bland dessa kan exempelvis nämnas lantbrevbäraren,
mjölnaren, gjutaren och hemmansägare.
En vård som utöver kvarterets tiotal smala högresta stenar utmärker sig lite extra är diabasstenen
över makarna Blomster vars framförliggande planetring ramas in av en låg gjutjärnsram samt den lilla
vapensköldsformade diabashällen över hustrun Anna Johansson vilken skulle kunna utgöra en rest från
kvarterets allmänna linje.

Kvarter D
Allmän karaktär
Området ligger nordväst om kyrkan och gränsar i söder till kyrkogårdens urngravsområde. I väster och
öster avgränsas kvarteret av grusgångar och i norr av kyrkogårdsmuren. Området togs i bruk i slutet av
1970-talet och hela området är gräsbesått. Någon finmaskigare indelning av området med grusgångar
har aldrig förekommit. På flygfotot taget över kyrkogården 1947 kan man se att detta område fortfarande
inte tagits i anspråk för gravändamål. Stenarna är placerade i enkla raka rader i nord-sydlig sträckning.

Gravvårdstyper
Gravstenarna är av en sammanhållen karaktär med breda rektangulära stenar från tiden mellan 1970
- 1990-talet där övervägande delen är av grå eller röd granit med enstaka stenar av diabas. Stenarna är
antingen strikt kvadratiska eller med oregelbundet avslutad överdel. På de allra flesta stenar förekommer
ortsnamn samt förekommer ett fåtal titlar såsom produktionschef, målarmästare, platschef och kyrkovärd.
Äldsta graven är rest över Anton Karlsson, 1897-1977.
Ett lite amusant inslag utgör granitvården med grovhuggen ram över Hugo Carlsson med maka vilken
kröns av en liten porslinskatt.

Kvarter E
Allmän karaktär
Området gränsar i norr till kvarter D och i söder till den asfalterade kyrkplatsen framför tornentrén.
Kvarteret är avsett för urngravsättningar och av det ringa antal gravvårdar som kvarteret inrymmer förstår
man att kistbegravningar fortfarande är det dominerande gravskicket på kyrkogården.

Gravvårdstyper
I kvarteret, vilket omfattas av knappt 20-talet stenar, förekommer endast liggande flata stenar, några
svagt sluttande. Äldsta vården är rest över Karl-Arvid Franzén 1902-1984. Stenarna är av grå eller röd
granit, flertalet har slipad eller polerad ytbehandlig. En gravvård är utformad som en uppslagen bok. I
området är det endast en gravsten som försätts med titel och det är en enkel grå rektangulär granitvård
över sjökapten Lennart Kronmyr 1927-2006.

Kvarter F
Allmän karaktär
Området som ligger utanför den ursprungliga kyrkogårdsmuren i norr är frånsett två barngravar i väster
bara belagt med gravar i sin västra del. Området präglas av en mycket homogen karaktär med huvudsakligen
låga gravvårdar från 1990-2006.

Gravvårdstyper
Äldsta grav i kvarteret över Karin Råhlin 1914-1990. Gravvårdarna utgörs huvudsakligen av polerade
stenar där röd granit är det övervägande materialet. Merparten av stenarna är rektangulära till formen
med inslag av en mer oregelbundet formad ovankant. Några stenar har gestaltats mer fritt och bland
dessa återfinns bland annat en sten formad som ett hjärta.