SOLLENTUNA KYRKA

Sollentuna kyrka uppfördes i slutet av 1100-talet. Den romanska stenkyrkan med västtorn och långhus förlängdes vid 1200-talets slut med ett nytt kor av samma bredd som långhuset, men lägre än detta. Samtidigt byggdes sakristia i norr. Under 1300-talets förra del slogs kryssvalv av tegel över långhuset och vapenhuset kan ha byggts redan vid denna tid. Under 1400-talets senare del höjdes tornet med murar av tegel och bottenvåningen välvdes med tegelvalv.

Kyrkobyggnadens nuvarande utseende är huvudsakligen från 1600-talet då stora byggnadsarbeten genomfördes. Kyrkan fick ett sammanhängande tak med takryttare i öster. Koret höjdes och kyrkan fick tillägg av ett polygonalt gravkor som byggdes ihop med det medeltida koret. Gravkoret, uppfört för familjen Berndes, är exempel på senrenässansens sakralarkitektur i Mellansverige och antas vara ett verk utfört av den tyskfödde murmästaren Hans Ferster. Han var verksam i Sverige från 1634 till sin död 1653 och är mest känd för sina kyrkobyggen med Kristine kyrka i Falun som främsta verk. Ferster uppförde även Tyresö slott och kyrka, gravkor till Österåkers kyrka samt fullbordade S:t Jacobs kyrka i Stockholm.

Sollentuna kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Sollentuna förekommer både som häradsnamn och sockennamn. Sollentuna hundare, där socknarna Sollentuna, Ed, Järfälla, Spånga och Bromma ingick, förekommer i skrift 1291. 1314 fördes även socknarna Solna, Danderyd och en del av Täby till häradet.

Någon gång efter 1343 blev Sollentuna församling annexförsamling till Ed och förblev så till 1915, då förhållandet i stället blev det omvända. Sedan 1962 är Sollentuna och Ed självständiga församlingar. Sollentuna kyrka tillhör i dag en av landets folkrikaste församlingar med drygt 43 000 medlemmar. Övriga kyrkor i församlingen är S:t Eriks kyrka, Edsbergskyrkan och Kummelby kyrka.

Bygden är rik på fornlämningar, huvudsakligen gravar från järnåldern. Kyrkan är placerad i närheten av sjön Norrviken, som under vikingatid var en betydande vattenled i kontakt med Mälaren och Saltsjön. Det kraftiga tornet i Sollentuna kyrka har ursprungligen haft ett klostervalv liknande det i S:t Pers kyrkoruin i Sigtuna. Tornrummet över valvet har varit ett refugium där sockenborna sökt tillflykt i oroliga tider. Vid en restaurering av kyrkan i början av 1900-talet hittades en runsten som nu finns uppställd på kyrkogården. Kyrkan är även belägen intill den gamla landsvägen mellan Stockholm och Uppsala. 1560 övernattade här ett stort följe på väg mot Uppsala med kistor innehållande den döde kung Gustav Vasa och hans båda avlidna gemåler.

Gårdarna Edsberg och Sollentunaholm var under 1600-talet betydande säterier, vars ägare är starkt förknippade med kyrkans byggnadshistoria. Gravkoret, färdigt 1652, är uppfört och bekostat av Johan Berndes och Ingeborg Kurk för släkten Berndes på Sollentunaholm.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Sollentuna kyrka uppfördes i slutet av 1100-talet. Den romanska stenkyrkan med västtorn och långhus förlängdes vid 1200-talets slut med ett nytt kor av samma bredd som långhuset men lägre än detta. Samtidigt byggdes sakristia i norr. Under 1300-talets förra del slogs kryssvalv av tegel över långhuset och vapenhuset kan ha byggts redan vid denna tid. Under 1400-talets senare del höjdes tornet med murar av tegel och bottenvåningen välvdes med tegelvalv. Kyrkobyggnadens nuvarande utseende är huvudsakligen från 1600-talet då stora byggnadsarbeten genomfördes. Kyrkan fick ett sammanhängande tak med takryttare i öster. Koret höjdes och kyrkan fick tillägg av ett polygonalt gravkor som byggdes ihop med det medeltida koret. Gravkoret, uppfört för familjen Berndes, är exempel på senrenässansens sakralarkitektur i Mellansverige och antas vara ett verk utfört av den tyskfödde murmästaren Hans Ferster. Han var verksam i Sverige från 1634 till sin död 1653 och är mest känd för sina kyrkobyggen med Kristine kyrka i Falun som främsta verk. Ferster uppförde även Tyresö slott och kyrka, gravkor till Österåkers kyrka samt fullbordade S:t Jacobs kyrka i Stockholm.
Sollentuna kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Sollentuna förekommer både som häradsnamn och sockennamn. Sollentuna hundare, där socknarna Sollentuna, Ed, Järfälla, Spånga och Bromma ingick, förekommer i skrift 1291. 1314 fördes även socknarna Solna, Danderyd och en del av Täby till häradet.
Någon gång efter 1343 blev Sollentuna församling annexförsamling till Ed och förblev så till 1915 då förhållandet i stället blev det omvända. Sedan 1962 är Sollentuna och Ed självständiga församlingar. Sollentuna kyrka tillhör i dag en av landets folkrikaste församlingar med drygt 43 000 medlemmar. Övriga kyrkor i församlingen är S:t Eriks kyrka, Edsbergskyrkan och Kummelby kyrka.
Bygden är rik på fornlämningar, huvudsakligen gravar från järnåldern. Kyrkan är placerad i närheten av sjön Norrviken som under vikingatid var en betydande vattenled i kontakt med Mälaren och Saltsjön. Det kraftiga tornet i Sollentuna kyrka har ursprungligen haft ett klostervalv liknande det i S:t Pers kyrkoruin i Sigtuna. Tornrummet över valvet har varit ett refugium där sockenborna sökt tillflykt i oroliga tider. Vid en restaurering av kyrkan i början av 1900-talet hittades en runsten som nu finns uppställd på kyrkogården. Kyrkan är även belägen intill den gamla landsvägen mellan Stockholm och Uppsala. 1560 övernattade här ett stort följe på väg mot Uppsala med kistor innehållande den döde kung Gustav Vasa och hans båda avlidna gemåler.
Gårdarna Edsberg och Sollentunaholm var under 1600-talet betydande säterier vars ägare är starkt förknippade med kyrkans byggnadshistoria. Gravkoret, färdigt 1652, är uppfört och bekostat av Johan Berndes och Ingeborg Kurk för släkten Berndes på Sollentunaholm.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Bergman, E, Rapport i ATA över undersökning av textilier i Bernderska gravvalvet. 1950
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 1250-1350, Uppsala 1987
Bratt, P, och Källman, R, Kulturminnesvårdsprogram för Sollentuna kommun, Stockholm 1983
Karlsson, A M, Stjärnvalv i det senmedeltida Sverige, Katrineholm 1986
Lexikon för konst, Band I, Stockholm 1958
Lindahl, G, Grav och rum. Svenskt gravskick från medeltiden till 1800-talets slut, Stockholm 1969
Strömsten, I, Sollentuna kyrka. Upplands kyrkor 172 A, Eskilstuna 1994
Tuulse, A, Sveriges kyrkor, Uppland band VI: 4, Stockholm 1958

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Sollentuna kyrka består av rektangulärt långhus med polygonalt kor, sakristia i norr, vapenhus i söder och torn i väster. Till kyrkan hör ett begravningskapell - uppfört 1922 efter ritningar av arkitekten Erik Karlstranden - samt en stiglucka från 1400-talets andra hälft. Den vitputsade kyrkan är uppförd av natursten, med tegel i bl.a. gavelrösten, omfattningar och valv. Koret är murat i tegel och har hörnkedjor av sandsten. Långhuset täcks av ett koppartäckt sadeltak, som är valmat över korpartiet. Västtornet kröns av en lanternin med liten spira, i öster finns en takryttare. Kyrkans ingångar är belägna i väster och söder. Av den äldsta romanska kyrkan från 1100-talets slut återstår tornet samt långhusets västra del. I slutet av 1200-talet förlängdes kyrkan åt öster med ett lägre kor av samma bredd som långhuset, och i samma skede byggdes sakristian. Kyrkan välvdes under 1300-talets förra hälft, och under 1400-talets andra hälft slogs tegelvalv i nedre tornrummet, som förenades med långhuset. Vidare höjdes tornet, och ungefär samtidigt tillkom vapenhuset i söder. Omkring 1625-52 gjordes en stor ombyggnad, som innebar att koret höjdes, försågs med nya valv och förenades med långhuset. Vidare uppfördes det nuvarande högkoret som gravkor åt familjen Berndes på Sollentuna. Det nuvarande tornkrönet tillkom 1841 efter ritningar av O. Hallström. 1938-39 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekten Ewert Milles. De dekorativa målningarna från Ludvig Petersons restaurering 1902 togs bort och man försökte återställa medeltidsmålningarna till det skick de hade före 1902, den slutna bänkinredningen återinsattes och ny orgelläktare byggdes. 1981 genomfördes en restaurering efter program av arkitekten John Sjöström i samarbete med Christoph Morger. Altaruppsatsens, predikstolens och orgelfasadens 1700-talsfärger återställdes, bänkinredningen förminskades något och målades i en svagt gråblå ton. Under läktaren iordningställdes ett samlingsrum, och vapenhuset gjordes på nytt till huvudentré.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Omgivningen
Kyrkan ligger knappt två mil från Stockholm. Den är belägen på en höjd, väl synlig i landskapet, med Norrviken, norra stambanan och gamla Uppsalavägen i öster och med E4:an i väster. I den närmaste omgivningen ligger prästgården, byggd 1918. Den används nu för distriktets barn- och ungdomsverksamhet samt för uthyrning. Klockargården, byggd 1820 med funktion även som sockenstuga och fattighus fram till 1850, nyttjas nu som kyrkoherdebostad. Norrut ligger Norrgårdens äldreboende och jästfabriken, söderut ligger bostadsområden från andra hälften av 1900-talet.

Anläggningen
Kyrkogårdens äldsta del har bevarad bogårdsmur från medeltiden i norr, öster och söder. Muren är uppförd som kallmur i gråsten och är i öster samtida med den senmedeltida stigluckan. Även den är nertill murad av gråsten, vitslammad och försedd med gavelröste av tegel med sågskift och blinderingar, spåntäckt sadeltak och tjärade vindskivor. Järngrindarna i smide är från 1770-talet. Den äldsta delen av kyrkogården inramas av en trädkrans bestående av askar. Södra ingångens grusgång kantas av en allé med lind och lönn. Flertalet gravplatser har infattningshäckar av buxbom alternativt staket av smide eller gjutjärn. Ett omfattande gravmonument av sten för släkten Rudbeck inramas av höga träd.

Kyrkans äldsta gravhäll, möjligen från 1200-talets andra hälft, ligger nu utanför vapenhuset.
Under 1900-talet utvidgades kyrkogården i flera omgångar. 1922 invigdes ett område i väster, ritat av arkitekt Erik Karlstrand (1885-?). Samtidigt uppfördes Stillhetens kapell, murat i gråsten och tegel och ritat av samme arkitekt. Området indelas i rektangulära kvarter med häckar av avenbok och ett gångsystem av grusgångar. En genomgående allé av alm och lind avslutas med ett kolumbarium i väster.

Hela det utvidgade området är omgärdat av gråstensmur och trädkrans. 1939 utvidgades kyrkogården norrut efter samma mönster, med genomgående allé och trädinramning, men utan mur. Även detta område ritades av arkitekt Erik Karlstrand. Vidare gjordes 1953 en utvidgning åt väster och norr i en friare form efter förslag av arkitekt Jan Wahlman (1906-1991). Ytterligare utvidgningar har gjorts efter 1982 enligt dispositionsplaner ritade av landskapsarkitekt Lennart Lundqvist, MK-konsulter.

Längst i väster finns en minneslund anlagd 1983. Norr om kyrkan ligger kyrkogårdsförvaltningens ekonomibyggnader från 1972 och personalbyggnad från 1992, ritade av arkitekt Lars Olof Torstensson.

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning. Den är till stor del uppförd av gråsten. I likhet med enstaka kyrkor som moderniserats under folkungatid, har Sollentuna kyrka utrustats med valv av tegel med klöverbladsformiga ribbor under 1300-talets början. Under 1400-talet byggs försvarstornet på med murar av tegel och det nedre tornrummet välvs med tegelvalv med halvstensribbor.

Omgivningen
Kyrkan ligger knappt två mil från Stockholm. Den är belägen på en höjd, väl synlig i landskapet, med Norrviken, norra stambanan och gamla Uppsalavägen i öster och med E4:an i väster. I den närmaste omgivningen ligger prästgården, byggd 1918. Den används nu för distriktets barn- och ungdomsverksamhet samt för uthyrning. Klockargården, byggd 1820 med funktion även som sockenstuga och fattighus fram till 1850, nyttjas nu som kyrkoherdebostad. Norrut ligger Norrgårdens äldreboende och jästfabriken, söderut ligger bostadsområden från andra hälften av 1900-talet.

Kyrkomiljön
Kyrkogårdens äldsta del har bevarad bogårdsmur från medeltiden i norr, öster och söder. Muren är uppförd som kallmur i gråsten och är i öster samtida med den senmedeltida stigluckan. Även den är nertill murad av gråsten, vitslammad och försedd med gavelröste av tegel med sågskift och blinderingar, spåntäckt sadeltak och tjärade vindskivor. Järngrindarna i smide är från 1770-talet. Den äldsta delen av kyrkogården inramas av en trädkrans bestående av askar. Södra ingångens grusgång kantas av en allé med lind och lönn. Flertalet gravplatser har infattningshäckar av buxbom alternativt staket av smide eller gjutjärn. Ett omfattande gravmonument av sten för släkten Rudbeck inramas av höga träd. Kyrkans äldsta gravhäll, möjligen från 1200-talets andra hälft, ligger nu utanför vapenhuset.

Under 1900-talet utvidgades kyrkogården i flera omgångar. 1922 invigdes ett område i väster, ritat av arkitekt Erik Karlstrand (1885-?). Samtidigt uppfördes Stillhetens kapell, murat i gråsten och tegel och ritat av samme arkitekt. Området indelas i rektangulära kvarter med häckar av avenbok och ett gångsystem av grusgångar. En genomgående allé av alm och lind avslutas med ett kolumbarium i väster. Hela det utvidgade området är omgärdat av gråstensmur och trädkrans. 1939 utvidgades kyrkogården norrut efter samma mönster, med genomgående allé och trädinramning, men utan mur. Även detta område ritades av arkitekt Erik Karlstrand. Vidare gjordes 1953 en utvidgning åt väster och norr i en friare form efter förslag av arkitekt Jan Wahlman (1906-1991). Ytterligare utvidgningar har gjorts efter 1982 enligt dispositionsplaner ritade av landskapsarkitekt Lennart Lundqvist, MK-konsulter. Längst i väster finns en minneslund anlagd 1983. Norr om kyrkan ligger kyrkogårdsförvaltningens ekonomibyggnader från 1972 och personalbyggnad från 1992, ritade av arkitekt Lars Olof Torstensson.

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning. Den är till stor del uppförd av gråsten. I likhet med enstaka kyrkor som moderniserats under folkungatid, har Sollentuna kyrka utrustats med valv av tegel med klöverbladsformiga ribbor under 1300-talets början. Under 1400-talet byggs försvarstornet på med murar av tegel och det nedre tornrummet välvs med tegelvalv med halvstensribbor.