FLAKEBERGS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - FLAKEBERG

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 439, 1900: 710, 1995: 325

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Olunda införlivat innan medeltidens utgång.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen i fullåkerbygd i utkant av järnvägssamhället. Flakebergs socken ligger öster om Grästorp.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida stenkyrka, troligen uppförd under 1100- eller 1200-talets första hälft. Av denna återstår den finhuggna omfattningen till den romanska sydportalen, nu insatt i den befintliga kyrkans tornmur. Delar av medeltidskyrkans sydmur fick kvarstå i den därpå följande nybyggnaden. II: Vid nybyggnad 1725 vidgades den gamla kyrkan såväl åt norr som öster. Kyrkan erhöll då salformad plan med tresidigt avslutat korparti (fotografier från 1894). 1751-52 uppfördes en murad sakristia i norr. Ett vapenhus av trä (okänd ålder) fanns på kyrkans sydsida. Kyrkorummets plana trätak var dekorerat med målningar av Olof Collander, från 1700-talets förra hälft. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes, sannolikt på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1898-99 efter ritningar av arkitekt Gustaf Pettersson och under ledning av byggmästare Johannes Larsson, Varola. Kyrkan är orienterad i nord-sydlig riktning med altaret i söder och består av långhus, smalare och polygonalt avslutat kor samt torn i norr. Sakristia tillkom på korets östra sida vid arkitekt Axel Forsséns restaurering 1952, då det ursprungliga sakristieskranket bakom altaret borttogs.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören utmärks av tornets spetsiga gavlar och spira, de stora spetsbågsfönstren och portalernas vimperger. Fasaderna är putsade i en ljust grå-brun nyans med vita hörnlister och fönsteromfattningar. Långhuset täcks av ett sadeltak, koret har ett lägre valmtak. Ingång genom tornet och mitt på långhusets östra sida. Interiören har brutet tak med synlig träkonstruktion och spetsbågig öppning mot det stjärnvälvda koret. Även koret hade tidigare synlig takkonstruktion, men fick sin valvform vid 1952 års restaurering; samtidigt avlägsnades ett ursprungligt altarskrank, det mittersta korfönstret igensattes, bänkinredningen byggdes om samt läktaren sänktes och utvidgades. Läktarunderbyggnad från 1985. Altaruppsatsen i barock, från 1600-talets senare del, härstammar från den gamla kyrkan. Predikstolen är samtida med den nuvarande kyrkobyggnaden, men innefattar skulpturer från en äldre predikstol.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 /Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Den nygotiska salkyrkan ligger med koret åt söder i den norra hälften av en rektangulär kyrkogård som avgränsas på alla sidor av mer eller mindre branta sluttningar. Detta medför att inhägnaden i väster, söder och öster utgörs av kallmurade stödmurar och gråsten. Endast i norr är en vanlig kallmur. I norr, öster och väster kantas denna av lövhäckar. I söder är en syrenhäck och runt hela kyrkogården är gamla lönnar. Muren har tre öppningar. Den norra har en smidd pargrind från 1800-talets slut, vilken bärs upp av två toppiga granitstolpar med fasade hörn. I söder är en stiglucka som flankeras av sju gravkors från 1700-talets första hälft samt en korsformad gavel till en romansk gravkista. I väster är en liten öppning med en enkel rostig järngrind och en trappa. Kyrkogården genomlöps av en stor grusgång som går mellan de båda stora portarna och omsluter kyrkan. Från denna löper några mindre gångar ut vinkelrätt. Gravstensraderna ligger nord-sydligt i kyrkogårdens södra hälft. De äldre gravvårdarna är från omkring 1900 och befinner sig i den södra delen. I öster är en svag platå med fyra små betongtrappor. I den västra vinkeln mellan långhus och kor är en framgrävd jättegryta med ett djup av tre meter och en diameter av 1, 7 meter. Den omges av en gråstensmur och är täckt av ett järngaller. Den framkom vid en grävning av pannrum 1937 och iordningställdes detta år. Pannrummet befinner sig intill den västra långsidan och har en plåtlucka i marken. I den västra vinkeln mellan långhus och torn står fragment av en gotisk tvåfönstergrupp i sandsten från den föregående kyrkan, samt överstycket av en liljesten.
STIGLUCKA - Sannolikt under 1700-talets första hälft uppfördes denna stiglucka av granit och tegel. De oregelbundna murarna är slammade och vitkalkade. Dess sadeltak är täckt av tvåkupigt lertegel och har tjärade vindskivor av trä. Öppningen är rundbågad med skråkantade vederlag och bomhål. I denna sitter en sentida pargrind av trä med de ursprungliga smidda gångjärnsbanden och dörringen med hasp. Även i norr fanns en stiglucka som 1789 fick en överbyggnad av trä för att hysa den nya klockan. Denna revs i samband med kyrkan 1898.
ÄLDRE KYRKA - Någon gång under 1100-talet restes en romansk kyrka, varav ännu sydportalen är bevarad med sina sandstenskvadrar. Från denna kyrkas tid finns dopfunten, tre liljestenar och ett gavelkors till en kista. Någon gång under 12- eller 1300-talet har kyrkans byggts till och fått en gotisk tvåfönstergrupp som ännu är kvar. År 1725 breddades och förlängdes kyrkan. Koret fick en tidstypisk tresidig avslutning. Kyrkan hade ingång mitt på den södra långsidan där ett vapenhus av trä restes. Kyrkan hade även en ingång på nordsidan. Innertaket dekorerades 1734 av Olof Collander, som var en lärjunge till den yngre Läcköskolan. På 1870-talet hade kyrkan blivit för liten och var mycket nedgången. Tankar på nybygge dök upp och när detta påbörjats 1898 så revs den gamla kyrkan. Kvar i den nya finns främst altaruppsatsen och detaljer från predikstolen. Kyrkan förefaller ha varit belägen i den södra hälften av nuvarande kyrkogård, med koret åt öster.