pil

Fragmentariskt pilskaft, längd 25,5 cm, med styrfjädrar. Botanisten R. E. Schultes i Cambridge, Mass. ansåg vid inspektion av föremålet i augusti 1970 att materialet kunde vara Gynerium sagittatum, och professor Gunnar Harling i Göteborg ansåg detsamma vid insp. den >
> 22.6.1971 (se text till nr 4 i saml.). Pilskaftfragmentet har bevarade styrfjädrar samt nederst ett skårformigt uttag i skaftet med förstärkning av bomullslindning. För exemple på denna metod att stärka pilskaftet (mot bågsträngen) se Erland Nordenskiöld: Comp. Ethnogr. Stud.. Vol. 3, Gbg 1924, karta 6 och text p. 48, där som exempel på denna metod (utan insatt plugg) nämnes atsahuaca, tambopata-guarayu och stammar i Ucayali-området. - Trådlindningen för fästandet av styrfjädrarna är delvis kvar och består av tunna fibrer med tätare lindning vid övesrta fästet för fjädrarna. En isolerad lindning av samma fibersort ligger på 3 mm bredd 2 cm högre upp på skaftet. Lindningen för styrfjädrarna är av den typ som Alfred Métrauxi vol. 5 av Handbook of South American Indians, Washington: 1949, med en modifiering av Meyers klassifikation från 1898 och Nordenskiölds i CES 3 (1924), pp. 45.46, kallar "flush" med underavdelningen wrapped feathering (se Métraux, anf, arb., p. 240) inneslutande en tidigare som "arara"-fjädring betecknad metod. Nordenskiöld anför på p. 47 exempel på stammar med "arara-feathering". Tillhör fyndgruppen kat. nr. 1-10.

Trådlindningen på nr 5 (liksom nr 4 i sml.) av någon bast. Se brev från forskningsingeniör Helge Hjalmarsson vid TEFO av den 30.7.1971.