SKATTUNGE KYRKA

Orsa socken utgjorde länge den nordligaste utposten av odlingsbygderna kring Siljan och Orsasjön. Norr om Orsa by började den vida vildmarken med stora skogs- och myrområden av norrlandstyp. I nordligaste delen av socknen ligger Orsa Finnmark. Fäbodväsendet var länge helt dominerande vid sidan om det småskaliga jordbruket i anslutning till sjöarna. På 1800-talet blev skogsbruket betydelsefullt. En viktig bisyssla genom århundradena i byarna runt om har varit tillverkning av slipstenar. I ett senare skede fick exploateringen av kalkstensfyndigheterna betydelse, inte minst för Skattungbybygden. Skattungbyn ligger i Ore älvs dalgång, ett par mil nordost om Orsa samhälle.
Föregångaren till nuvarande kyrka var ett träkapell som härstammade från tidigt 1600-tal. Det omnämns första gången 1628 och anges då vara ca elva meter långt, åtta meter brett, med öppna takstolar, vapenhus i söder och sakristia i norr samt vara beklätt utvändigt med spån. Det bar inledningsvis en enkel takryttare på gaveln i väster, vilken var avsedd för kyrkklockan. Den enkla hängställningen för klockan omvandlades någon gång efter 1672 till en större takryttare med spånklädd spira. På 1680-talet förbättrades byggnaden ytterligare; den utvid-gades och kyrkorummet försågs med ett tunnvalv av bräder. Det dröjde sedan till 1730-talet innan nya förbättringar genomfördes; då fick kapellet ett nytt kor och inredningen ommålades.

Kapellet brukades in på 1830-talet då det kom att ersättas av en större stenkyrka, tre gånger längre, som uppfördes på samma plats. Kapellbyggnaden fick tjänstgöra ytterligare en tid, inbyggt inom den nya kyrkans murar, som byggnadsställning men också vidare som kyrkorum under den långa byggnadsperioden. Det revs sedan i samband med inredningen av nya kyrkorummet.

Den nya kyrkan ritades 1833 av arkitekt S. Enander vid Överintendentämbetet; han var upphovsman även till en rad klassiska kyrkobyggen under perioden. Bygget påbörjades 1839 och slutfördes 1842. Byggnaden utmärker sig genom sin extrema enkelhet och detaljsparsamhet, inom ramen för nyklassicismens kyrkotyp och arkitektoniska formspråk. Den har stora likheter med Transtrands kyrka som är några år äldre.

För mer historik se kyrkan/kyrkobyggnaden samt bifogad PDF.

Anläggningen består av en kyrkogård i flera delar med en kyrka samt ett bårhus.

Kyrkan omgärdas i söder och väster av kyrkogårdar. Den äldsta delen ligger söder om kyrko-byggnaden och ansluter till de mindre markytorna kring kyrkobyggnaden. Den yngsta kyrko-gården anlades 1963 väster om den gamla, på sluttande terräng som därför indelades i tre ter-rasser. Minneslunden i den övre delen av nya kyrkogården iordningsställdes 1992.

Gamla delen omgärdas i söder och i öster, längs med vägen, av ett gjutjärnsstaket tillverkat vid Furudals bruk. I öster, i höjd med kyrkan, finns en bred infart mot vägen. Den avgränsas av två stenstolpar. Ytterligare en ingång finns i söder mot parkeringsplatsen och en förbindelse mellan nya och gamla kyrkogården finns i höjd med kyrkans torn.

Norra delen av kyrkotomten, norr om kyrkan, har en äldre terrassmur av huggen sten. Längs med denna finns en granhäck, en sådan skiljer även gamla kyrkogården från den nya.

Gamla kyrkogården har gräskvarter som avgränsas och indelas av vinkelräta alléer. På västra sidan leder allén även till kyrkans torn, och vidare till bårhuset som är uppfört i nordvästra hörnet av tomten. I nordöstra hörnet av tomten står ett stort kors av smide, fäst på en stor na-tursten.

Bårhuset är troligen uppfört kring 1880-talet, i en ramverkskonstruktion med liggande och vitmålad panel. Det har ett valmat sadeltak med spåntäckning som kröns på nocken med en vindflöjel. På södra sidan har det tre stycken portar.

En modern ekonomibyggnad är anlagd strax söder om kyrkogården, intill parkeringsplatsen.