LANNASKEDE KYRKA (LANNASKEDE GAMLA KYRKA

Nuvarande kyrka har sannolikt föregåtts av en stavkyrka, vilket den
förromanska kistan tyder på. Någon gång under 1100-talets andra
hälft restes stenkyrkan, sannolikt med en storman som initiativtagare
och beskyddare. Planformen med väl tilltagen absid liksom den för
Njudungskyrkorna sedermera typiska baldakinportalen indikerar
den 1145 nyinvigda Lundadomen som förebild. Samma mönster
fi nns i Vrigstads rivna kyrka, som var något äldre än Lannaskede.
Det har föreslagits att de haft samma upphovsman, en stenmästare
från bygghyttan kring domkyrkan i Lund. Omkring 1200 försågs
både Lannaskede och Vrigstad med högklassigt romanskt måleri,
troligen av en mästare från det nygrundade cistercienserklostret i
Nydala.
Under 1600-talet putsades målningssviten över kyrkorummet gavs
nytt, enkelt fi gurmåleri i renässansstil, av bevarade rester att döma
närbesläktat med måleriet i Hagshults kyrka. Liksom fl era andra
kyrkor i Njudung dekorerades även putsfasaderna i anslutning till
fönster och takfot. Under 1600-talet tillverkades predikstol, altarring,
dopfunt och sluten bänkinredning, sistnämnda senast 1632
(inristat årtal). Under samma sekel upptogs en ny ingång i väster
med vapenhus, varvid sydporten igenmurades och baldakinen sedermera
förstördes. Även korporten hade en period vapenhus. Fönsteröppningarna
förstorades till dagens storlek. 1699 förfärdigades en
altaruppsats av bildhuggaren Anders Ekeberg från Borås. Beställare
var ryttmästare Axel Rosenquist på Rosenholm. Ekeberg prydde
även predikstolen med ny dekor i barock samma år. Ursprungligen
så bör kyrkans takstol varit öppen och synlig nerifrån rummet. Men
någon gång innan 1702 inlades plana brädtak. Nämnda år putsades
renässansmåleriet över och väggar samt tak dekorerades i barockstil
av Johan Columbus från Karlskrona. Denne tycks även ha gjort
exteriör dekoration, i form av akantusrankor kring fönstren, vilket
därmed ersatte renässansdekoren. Under 1700-talet ombyggdes
bänkinredningen och en läktare restes. 1759 beredde justitiekansler
Olof Linnerhielm en gravkammare åt sin familj under golvet.
1766 uppfördes en sakristia. 1770 omnämns att kyrkan är en
off erkyrka, som påtänkes med gåfwor från avlägsne orter, både in
och utrikes. Man off rade för att få god lycka eller för att ha blivit
bönhörd i en nödsituation. 1774 inköptes Norra Sandsjö kyrkas
orgel, vilken uppsattes följande år av orgelbyggaren Lars Strömblad
från Ödeshög. Verket som var byggt av Lars Solberg ansåg han som
det aldra bästa, af alla de han byggt både i Östergötland och Småland.
Strömblad själv byggde till en trumpetstämma.
Ett protokoll från 1802 omnämner att interiörens väggmålningar
överkalkades emedan de voro mörka och föga tilltalande samt
utförda av en fuskare. En inskription från 1807 på läktartrappan
omnämner målningsarbete utfört av Magnus Sandal. Omfattningen
är inte känd, men gällde troligen orgel och läktare. 1829
påpekade biskopen vid en visitation att kyrkan borde ombyggas.
1845 renoverades orgeln av orgelbyggaren Johannes Magnusson
från Lemnhult, varvid denne utökade tonantalet. 1868 gjordes
en smärre reparation av orgelbyggaren Carlsson i Korsberga. Vid
denna tid började planerna på en sammanbyggnad av Lannaskede
och Myresjös förfallna gamla kyrkor att ta form. 1876 uppfördes
en ny gemensam kyrka på gränsen mellan socknarna. Medan Myresjös
kyrka lämnades att helt förfalla så fortsatte man att nyttja
Lannaskede kyrka någon gång under somrarna, varför den hölls
nödtorftigt i stånd. Inga förändringar kom därför att ske under de
följande decennierna med undantag för att man rev klockstapeln
på 1880-talet och reste en ny över vapenhuset.
I samband med Myresjö ödekyrkas restaurering på 1920-talet
väcktes även frågan om Lannaskede ödekyrkas iståndsättande för
allmänt gudstjänstfi rande. Riksantikvarieämbetets Sven Brandel,
ansvarig för Myresjöresatureringen, föreslog insamling av medel för
att byta ut takens uttjänta stickspåntäckning mot tjock, tjärdoppad
furuspån. Detta skedde också 1927 med hjälp av statliga anslag. Vid
detta tillfälle plockades klockstapeln rimligen ned. 1933 upprättade
arkitekt Erik Lundberg vid Riksantikvarieämbetets byggnadsavdelning
ett restaureringsprogram. Han lyfte fram kyrkans särställning
bland Smålands medeltidskyrkor. Första etappen av restaureringen
ägde rum 1935-36 med landsantikvarie Gunnar Svahnström som
kontrollant. Sättningssprickor i absiden till följd av den sandiga
marken avhjälptes genom grundförstärkning med betong under
densamma. Kyrkorummets golv togs upp, fi ck ny trossbotten och
de gamla golvplanken återinlades därefter. Alla fönster fi ck nya
bågar. Korporten reparerades och nya portar insattes i vapenhuset.
Sydporten återupptogs. Vapenhusets väggar riktades och fi ck nya
syllar. Ytterväggarna kläddes med ny lockpanel och golvet omlades.
Bänkarna försågs med nya, bekvämare sitsar. Elektrisk uppvärmning
installerades. Delar av en förromansk kista av skiff er påträffades
i korfönstret och under korgolvet. Kistan rekonstruerades
och uppställdes i vapenhuset. Konservator Sven Dalén knackade
ned innerväggarnas 1800-talsputs och blottlade det äldre måleriet.
I korabsiden påträff ades resterna av renässansmåleriet, vilket togs
ned till förmån för den romanska målningsskruden. Denna fi xerades
och retuscherades med komplettering på främst meanderbården.
Korets norra och västra väggar var vattenskadade. I långhuset retuscherades
och fi xerades 1702 års måleri. Dåligt bevarade rankor
kring triumfbågen kalkades på nytt över. De aldrig övermålade taken
retuscherades och rengjordes. Altarring och korbänkar återställdes
i ursprungligt skick. Bemålningen på altaruppsats, predikstol,
läktarbröst, orgel, dopfunt, epitafi um och bänkfasader genomgick
fästning, retuschering och fi xering. Tak och väggar i sakristia och
vapenhus rengjordes, bemålningen retuscherades och fi xerades.
Gravkammaren städades. Orgeln reparerades av orgelbyggare David
Petersson.
1938 slutfördes restaureringen av exteriören. Konservator Sven
Wahlgren, Jönköpings läns museum, knackade fram fasaddekoren
från 1600- och 1700-talet. Gesimsen och hörnkedjorna fi ck
retuscheras och rekonstrueras i varierande utsträckning beroende
på väderstreck. Måleriet fi xerades med starkt kalkvatten. Utifrån
konturerna i murverket kring sydportalen kunde man konstatera
att den haft en baldakin. Vidare så påträff ade man kolonnbaserna,
en del av ett kapitäl och några sandstenskvadrar från rundbågen.
Baldakinen rekonstruerades med hjälp av dessa och nyhuggen sandsten
från Rothé & Svenssons stenhuggeri i Jönköping.
1948 konserverades sakristigavelns vapensköld av Wahlgren. 1951-
52 restaurerades orgeln av bröderna Mobergs orgelbyggeri, Sandviken.
Man avlägsnade Magnussons 1800-talstillägg, men var i övrigt
pietetsfulla. 1955 behandlades trämasksangrepp i tak och takstol
av Anticimex. 1956 utbyttes den dragiga medeltida korporten mot
en ny. Samma år lagade R S Wibeck från Riksantikvarieämbetet
sprickor i den förromanska kistan med emulsionsblandad cement.
1957 rensades gravkammarens tilltäppta luftkanaler. 1964 fi ck taken
ny spåntäckning. 1971 konserverades fasadmåleriet på nytt av
Wahlgren. Spjälkning och bom till följd av frostsprängning hade
liksom blekning gått hårt åt måleriet. Skadad kalkputs ersattes med
ny på utstockning av KC-bruk. Dekoren rengjordes. Ny avfärgning
med kalk gjordes. 1975 installerades elektrisk belysning för att underlätta
läsning i bänkarna. 1976 konserverades ett epitafi um av
Wahlgren. 1985 kunde på nytt skador på fasadmåleriet konstateras.
Konservator Ola Westerudd, Jönköpings läns museum, lagade
skadorna med kalkbruk och retuscherade takgesimsen. De mycket
försvagade målningarna kring långsidornas fönster överkalkades.
En ny sättningsspricka i absidvalvet föranledde 1998 förstärkningsarbeten
med dragjärn genom koret och stålkilar i sprickan.
För projektering stod Bjerkings ingenjörsbyrå AB, Uppsala, och
för utförandet bröderna Harbrechts byggfi rma. Följande år gjordes
dränering för att avleda vatten. Kistorna i gravkammaren ställdes
upp på låga granitlängder. Samtidigt tjärades taken. 2003 installerades
en ljudanläggning. 2005 genomfördes omfattande konserveringsarbeten
rörande bemålad inredning och inventarier. För
stora variationer i luftfuktigheten i kombination med ett tidvis för
torrt klimat, fuktvandring i sakristiväggar och mögel hade orsakat
omfattande spjälkningsskador på fl era objekt. Fixering, retuschering
och mögelsanering genomfördes av Jönköpings läns museums
konservatorer på predikstol, läktare, orgelfasad och altaruppsats. I
övrigt rengjordes väggar, tak och inredning.