SUNNE KYRKA

KYRKOMILJÖN: Kyrkoanläggningen är placerad på en höjd öster om sundet med församlingshemmet i nära anslutning norr därom. På slänten söder om kyrkan ligger prästgårdsanläggningen med tillhörande fd arrendatorbostad och jordbruk. Nordost om kyrkan ligger en vitputsad likbod med skiffertak med årtalet 1799 synligt i fasaden. Den benämndes förr "stengraven" och förmodas ha tillkommit i samband med ombygget av kyrkan på 1790-talet. 1947 byggdes likboden om till gravkapell och bårhus. Ett par hundra meter öster om kyrkans kor står en vitputsad stigport under skiffertak, kallad "Selma Lagerlöfs portal".
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården i Sunne kan vara medeltida. Så gott som hela begravningsplatsen är anlagd öster om kyrkan och ligger i huvudsak plant med utvidgningar på en något lägre nivå. Kyrkogården har en oregelbunden form. Den omgärdas av en stenmur med ingångar bl a söder och norr om kyrkan. Särskilt den norra har en rikt arbetad järngrind. Strax väster om de båda ingångarna leder en ålderdomlig stentrappa, en stätta, över muren. Trappan är försedd med järnräcke. De gamla murarna mellan de olika utvidgningarna har bibehållits. Kyrkogården omges i norr och söder av bebyggelse, i öster av väg och öppna fält och i väster av väg och grönområde.
Kyrkogårdens omfång var tidigare litet men utökades etappvis under 1700- och 1800-talen. 1921 tillkom ett område öster om dåvarande kyrkogård. Nästa utvidgning skedde norrut 1951 och den nästföljande företogs 1971 på södra sidan. Kyrkogården är idag, liksom kyrkan, en av länets största. I anslutning till 1921 års utvidgning uppfördes en stigport i vitputsad sten med skiffertak och konstfullt smidda järngrindar vid ingången i södra muren (numera borttagna). Det finns tre allmänningskvarter; ett sydöst på 1921 års utvidgning och två i norr på 1951 års område. I samband med en successiv omläggning av kyrkogårdens äldre delar på 1960-talet togs de i anspråk till familjegravar och endast en i norr har kvar något av sin ursprungliga karaktär. Berg i dagen har omöjliggjort kistbegravningar väster om kyrkan, varför man 1981 inrättade en minneslund i en dunge i norr. Efter det har ytterligare en minneslund och en muslimsk gravplatsavdelning etablerats. Utanför den norra huvudingången till kyrkogården ligger en rad förvaltnings- och ekonomibyggnader uppförda 1964 och 1983. Det gamla tiondemagasinet i sydväst tjänar numer som förråd.
Det dominerande trädslaget är lind. Kyrkogårdens gångar bildar ett tämligen regelbundet rutmönster med asfalterade huvudgångar och gångar av stenplattor i kvarteren. I det bevarade grusgravskvarteret öster om kyrkan finns endast grusgångar. Öster om kyrkan ligger ett kvarter med grusgravar på ett något förhöjt markplan. De flesta gravarna omges av måbärshäckar men även stenramar förekommer. Vissa gravar mönsterkrattas fortfarande. Utanför kvarteret finns några få spridda grusgravar kvar. Bland gravarna märks de s k prostgravarna från mitten av 1700-talet med höga gravstenar och thujaträd mellan varje sten. Bland de gravsätta kan nämnas prosten och professorn Ander Fryxell (1795-1881). En porträttbyst av Fryxell är placerad framför kyrkans södra ingång. På kyrkogårdens äldsta del ligger även familjen Påhlssons på Rottneros kolumbarium med nischer för urnor med framförliggande gravhällar. Ett tiotal gravar är hägnade med järnstaket eller kätting. Vid kyrkans södra vägg och östgavel står ca tio bevarade smideskors från 1700- och 1800-talet och ytterligare kors förvaras i tornet. Andra värdefulla gravvårdar har tillvaratagits och placerats vid muren norr om kyrkan.

KYRKOMILJÖN: Kyrkoanläggningen är placerad på en höjd öster om sundet med församlingshemmet i nära anslutning norr därom. På slänten söder om kyrkan ligger prästgårdsanläggningen med tillhörande fd arrendatorbostad och jordbruk. Nordost om kyrkan ligger en vitputsad likbod med skiffertak med årtalet 1799 synligt i fasaden. Den benämndes förr "stengraven" och förmodas ha tillkommit i samband med ombygget av kyrkan på 1790-talet. 1947 byggdes likboden om till gravkapell och bårhus. Ett par hundra meter öster om kyrkans kor står en vitputsad stigport under skiffertak, kallad "Selma Lagerlöfs portal".
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården i Sunne kan vara medeltida. Så gott som hela begravningsplatsen är anlagd öster om kyrkan och ligger i huvudsak plant med utvidgningar på en något lägre nivå. Kyrkogården har en oregelbunden form. Den omgärdas av en stenmur med ingångar bl a söder och norr om kyrkan. Särskilt den norra har en rikt arbetad järngrind. Strax väster om de båda ingångarna leder en ålderdomlig stentrappa, en stätta, över muren. Trappan är försedd med järnräcke. De gamla murarna mellan de olika utvidgningarna har bibehållits. Kyrkogården omges i norr och söder av bebyggelse, i öster av väg och öppna fält och i väster av väg och grönområde.
Kyrkogårdens omfång var tidigare litet men utökades etappvis under 1700- och 1800-talen. 1921 tillkom ett område öster om dåvarande kyrkogård. Nästa utvidgning skedde norrut 1951 och den nästföljande företogs 1971 på södra sidan. Kyrkogården är idag, liksom kyrkan, en av länets största. I anslutning till 1921 års utvidgning uppfördes en stigport i vitputsad sten med skiffertak och konstfullt smidda järngrindar vid ingången i södra muren (numera borttagna). Det finns tre allmänningskvarter; ett sydöst på 1921 års utvidgning och två i norr på 1951 års område. I samband med en successiv omläggning av kyrkogårdens äldre delar på 1960-talet togs de i anspråk till familjegravar och endast en i norr har kvar något av sin ursprungliga karaktär. Berg i dagen har omöjliggjort kistbegravningar väster om kyrkan, varför man 1981 inrättade en minneslund i en dunge i norr. Efter det har ytterligare en minneslund och en muslimsk gravplatsavdelning etablerats. Utanför den norra huvudingången till kyrkogården ligger en rad förvaltnings- och ekonomibyggnader uppförda 1964 och 1983. Det gamla tiondemagasinet i sydväst tjänar numer som förråd.
Det dominerande trädslaget är lind. Kyrkogårdens gångar bildar ett tämligen regelbundet rutmönster med asfalterade huvudgångar och gångar av stenplattor i kvarteren. I det bevarade grusgravskvarteret öster om kyrkan finns endast grusgångar. Öster om kyrkan ligger ett kvarter med grusgravar på ett något förhöjt markplan. De flesta gravarna omges av måbärshäckar men även stenramar förekommer. Vissa gravar mönsterkrattas fortfarande. Utanför kvarteret finns några få spridda grusgravar kvar. Bland gravarna märks de s k prostgravarna från mitten av 1700-talet med höga gravstenar och thujaträd mellan varje sten. Bland de gravsätta kan nämnas prosten och professorn Anders Fryxell (1795-1881). En porträttbyst av Fryxell är placerad framför kyrkans södra ingång. På kyrkogårdens äldsta del ligger även familjen Påhlssons på Rottneros kolumbarium med nischer för urnor med framförliggande gravhällar. Ett tiotal gravar är hägnade med järnstaket eller kätting. Vid kyrkans södra vägg och östgavel står ca tio bevarade smideskors från 1700- och 1800-talet och ytterligare kors förvaras i tornet. Andra värdefulla gravvårdar har tillvaratagits och placerats vid muren norr om kyrkan.

KYRKOMILJÖN: Kyrkoanläggningen är placerad på en höjd öster om sundet med församlingshemmet i nära anslutning norr därom. På slänten söder om kyrkan ligger prästgårdsanläggningen med tillhörande fd arrendatorbostad och jordbruk. Nordost om kyrkan ligger en vitputsad likbod med skiffertak med årtalet 1799 synligt i fasaden. Den benämndes förr "stengraven" och förmodas ha tillkommit i samband med ombygget av kyrkan på 1790-talet. 1947 byggdes likboden om till gravkapell och bårhus. Ett par hundra meter öster om kyrkans kor står en vitputsad stigport under skiffertak, kallad "Selma Lagerlöfs portal".
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården i Sunne kan vara medeltida. Så gott som hela begravningsplatsen är anlagd öster om kyrkan och ligger i huvudsak plant med utvidgningar på en något lägre nivå. Kyrkogården har en oregelbunden form. Den omgärdas av en stenmur med ingångar bl a söder och norr om kyrkan. Särskilt den norra har en rikt arbetad järngrind. Strax väster om de båda ingångarna leder en ålderdomlig stentrappa, en stätta, över muren. Trappan är försedd med järnräcke. De gamla murarna mellan de olika utvidgningarna har bibehållits. Kyrkogården omges i norr och söder av bebyggelse, i öster av väg och öppna fält och i väster av väg och grönområde.
Kyrkogårdens omfång var tidigare litet men utökades etappvis under 1700- och 1800-talen. 1921 tillkom ett område öster om dåvarande kyrkogård. Nästa utvidgning skedde norrut 1951 och den nästföljande företogs 1971 på södra sidan. Kyrkogården är idag, liksom kyrkan, en av länets största. I anslutning till 1921 års utvidgning uppfördes en stigport i vitputsad sten med skiffertak och konstfullt smidda järngrindar vid ingången i södra muren (numera borttagna). Det finns tre allmänningskvarter; ett sydöst på 1921 års utvidgning och två i norr på 1951 års område. I samband med en successiv omläggning av kyrkogårdens äldre delar på 1960-talet togs de i anspråk till familjegravar och endast en i norr har kvar något av sin ursprungliga karaktär. Berg i dagen har omöjliggjort kistbegravningar väster om kyrkan, varför man 1981 inrättade en minneslund i en dunge i norr. Efter det har ytterligare en minneslund och en muslimsk gravplatsavdelning etablerats. Utanför den norra huvudingången till kyrkogården ligger en rad förvaltnings- och ekonomibyggnader uppförda 1964 och 1983. Det gamla tiondemagasinet i sydväst tjänar numer som förråd.
Det dominerande trädslaget är lind. Kyrkogårdens gångar bildar ett tämligen regelbundet rutmönster med asfalterade huvudgångar och gångar av stenplattor i kvarteren. I det bevarade grusgravskvarteret öster om kyrkan finns endast grusgångar. Öster om kyrkan ligger ett kvarter med grusgravar på ett något förhöjt markplan. De flesta gravarna omges av måbärshäckar men även stenramar förekommer. Vissa gravar mönsterkrattas fortfarande. Utanför kvarteret finns några få spridda grusgravar kvar. Bland gravarna märks de s k prostgravarna från mitten av 1700-talet med höga gravstenar och thujaträd mellan varje sten. Bland de gravsätta kan nämnas prosten och professorn Anders Fryxell (1795-1881). En porträttbyst av Fryxell är placerad framför kyrkans södra ingång. På kyrkogårdens äldsta del ligger även familjen Påhlssons på Rottneros kolumbarium med nischer för urnor med framförliggande gravhällar. Ett tiotal gravar är hägnade med järnstaket eller kätting. Vid kyrkans södra vägg och östgavel står ca tio bevarade smideskors från 1700- och 1800-talet och ytterligare kors förvaras i tornet. Andra värdefulla gravvårdar har tillvaratagits och placerats vid muren norr om kyrkan.

KYRKOMILJÖN: Kyrkoanläggningen är placerad på en höjd öster om sundet med församlingshemmet i nära anslutning norr därom. På slänten söder om kyrkan ligger prästgårdsanläggningen med tillhörande fd arrendatorbostad och jordbruk. Nordost om kyrkan ligger en vitputsad likbod med skiffertak med årtalet 1799 synligt i fasaden. Den benämndes förr "stengraven" och förmodas ha tillkommit i samband med ombygget av kyrkan på 1790-talet. 1947 byggdes likboden om till gravkapell och bårhus. Ett par hundra meter öster om kyrkans kor står en vitputsad stigport under skiffertak, kallad "Selma Lagerlöfs portal".
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården i Sunne kan vara medeltida. Så gott som hela begravningsplatsen är anlagd öster om kyrkan och ligger i huvudsak plant med utvidgningar på en något lägre nivå. Kyrkogården har en oregelbunden form. Den omgärdas av en stenmur med ingångar bl a söder och norr om kyrkan. Särskilt den norra har en rikt arbetad järngrind. Strax väster om de båda ingångarna leder en ålderdomlig stentrappa, en stätta, över muren. Trappan är försedd med järnräcke. De gamla murarna mellan de olika utvidgningarna har bibehållits. Kyrkogården omges i norr och söder av bebyggelse, i öster av väg och öppna fält och i väster av väg och grönområde.
Kyrkogårdens omfång var tidigare litet men utökades etappvis under 1700- och 1800-talen. 1921 tillkom ett område öster om dåvarande kyrkogård. Nästa utvidgning skedde norrut 1951 och den nästföljande företogs 1971 på södra sidan. Kyrkogården är idag, liksom kyrkan, en av länets största. I anslutning till 1921 års utvidgning uppfördes en stigport i vitputsad sten med skiffertak och konstfullt smidda järngrindar vid ingången i södra muren (numera borttagna). Det finns tre allmänningskvarter; ett sydöst på 1921 års utvidgning och två i norr på 1951 års område. I samband med en successiv omläggning av kyrkogårdens äldre delar på 1960-talet togs de i anspråk till familjegravar och endast en i norr har kvar något av sin ursprungliga karaktär. Berg i dagen har omöjliggjort kistbegravningar väster om kyrkan, varför man 1981 inrättade en minneslund i en dunge i norr. Efter det har ytterligare en minneslund och en muslimsk gravplatsavdelning etablerats. Utanför den norra huvudingången till kyrkogården ligger en rad förvaltnings- och ekonomibyggnader uppförda 1964 och 1983. Det gamla tiondemagasinet i sydväst tjänar numer som förråd.
Det dominerande trädslaget är lind. Kyrkogårdens gångar bildar ett tämligen regelbundet rutmönster med asfalterade huvudgångar och gångar av stenplattor i kvarteren. I det bevarade grusgravskvarteret öster om kyrkan finns endast grusgångar. Öster om kyrkan ligger ett kvarter med grusgravar på ett något förhöjt markplan. De flesta gravarna omges av måbärshäckar men även stenramar förekommer. Vissa gravar mönsterkrattas fortfarande. Utanför kvarteret finns några få spridda grusgravar kvar. Bland gravarna märks de s k prostgravarna från mitten av 1700-talet med höga gravstenar och thujaträd mellan varje sten. Bland de gravsätta kan nämnas prosten och professorn Anders Fryxell (1795-1881). En porträttbyst av Fryxell är placerad framför kyrkans södra ingång. På kyrkogårdens äldsta del ligger även familjen Påhlssons på Rottneros kolumbarium med nischer för urnor med framförliggande gravhällar. Ett tiotal gravar är hägnade med järnstaket eller kätting. Vid kyrkans södra vägg och östgavel står ca tio bevarade smideskors från 1700- och 1800-talet och ytterligare kors förvaras i tornet. Andra värdefulla gravvårdar har tillvaratagits och placerats vid muren norr om kyrkan.

FÖRSAMLING 1995 - SUNNE

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 6157, år 1900: 9935, år 1995: 9089

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger synligt på en höjd i odlingsbygden ovanför Sundet ner mot Mellanfryken. Den nuvarande stenkyrkan uppfördes ursprungligen på 1600-talet, men har brunnit och omgestaltats flera gånger, senast på 1880-talet. Den föregicks av en liten medeltida träkyrka. Bredvid kyrkan finns ett gravkapell från 1799.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Träkyrka från medeltiden. Denna kan från början eventuellt ha varit en stavkyrka som sedan tillbyggts och ombyggts. Några inventarier, däribland en täljstensfunt från och ett senmedeltida altarskåp (nu i Statens historiska museum i Stockholm) har bevarats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den murade kyrkan har korsformat plan med tresidigt korparti, sakristia i vinkeln mellan korpartiet och den norra korsarmen samt torn i väster. En stenkyrka uppfördes 1641 och brann 1699. Den var enligt uppgift byggd av gråsten och hade sannolikt torn i väster. Kyrkan återuppfördes vid 1700-talets början och ombyggdes 1798, då den försågs med det befintliga korpartiet och sakristian. Två år senare påbyggdes tornet med en lanternin, krönt av en liten spira. Kyrkobyggnaden eldhärjades återigen 1886. Vid återuppbyggnaden 1886-88 återanvändes murarna från såväl 1600- och 1700-talen. Genom tillbyggnad av korsarmar och en nygestaltning av exteriör och interiör fick den karaktären av en nygotisk korskyrka, efter ritningar av arkitekt Adrian Crispin Peterson.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Västtornet kröns av en spira. Murarna är putsade, såväl exteriört som interiört. Interiörens nuvarande prägel härrör till största delen från restaureringen 1933-34, utförd av arkitekt Gustav Birch-Lindgren. Det tidigare innertaket i trä ersattes med murade stjärnvalv. I koret och gångarna byttes trägolvet ut mot tegelgolv. De tidigare korfönstren ändrades och bytte plats. Koret avgränsades med ett järngaller i konstsmide och ett dopaltare inrättades vid södra korväggen. Predikstolen från 1888 inbyggdes och gjordes rymligare och ett nytt altare byggdes. Läktarna förminskades och sänktes och bänkarna kortades av.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.