VITTSJÖ KYRKA

Kyrkomiljön
Vittsjö ligger cirka två mil norr om Hässleholm vid Vittsjöns västra strand. Socknen präglas av kuperad och småbruten skogsmark rik på myrar. Utvinning av myrmalm har liksom framställning av tjära historiskt varit viktiga näringar. Kyrkbyn har medeltida eller äldre ursprung och är först känd i skrift 1513. Fynd efter stenåldersboplatser visar på en lång kontinuitet av mänsklig aktivitet i området. Vid Pickelsjön strax nordväst om Vittsjö finns lämningarna efter Vittsjöborg, en borganläggning anlagd under 1300-talet. I närheten anlades på 1600-talet Vittsjö skans, en befästningsanläggning omgiven av vallgravar som vittnar om närheten till den tidigare riksgränsen och de under många århundraden återkommande dansk-svenska konflikterna. Några hundra meter söder om skansen finns ett minnesmonument över hur Gustav II Adolf räddades efter att ha gått igenom isen under slaget vid Vittsjö 1612.

När järnväg från Hässleholm och Markaryd anlades på 1890-talet etablerade sig Vittsjö som turist- och kurort med ett flertal pensionat och vilohem. Glansperioden som rekreationsort ebbade ut kring mitten av 1900-talet men lever i viss mån kvar i form av konferensanläggningar, vandrarhem och campingplatser.

Kyrkan ligger i kyrkogårdens nordöstra hörn invid vägen mot Röke, några hundra meter väster om Vittsjön, järnvägen och landsvägen mellan Hässleholm och Markaryd. I närmiljön finns utöver villabebyggelse även församlingshem, pastorsexpedition, skola och idrottshall.

Kyrkogård
De äldsta delarna av Vittsjö kyrkogård är sannolikt samtida med kyrkan och bör ha utgjorts av det oregelbundna mindre område kring kyrkan som ännu syns på kartor från 1800-talets första hälft. Kyrkans placering invid byvägen i norr och med prästgården i öster har medfört att utvidgningar av kyrkogården skett i väster och söder. De första kända av dessa sker 1841 och 1874, varpå den utbredning som idag kallas Gamla kyrkogården erhålls. 1912 adderas Nya kyrkogården i söder och på 1960-talet Västra kyrkogården. Den senare får på 1970-talet kvarter med urngravplatser och 1991 invigs minneslund. Tio år senare tillkommer Södra kyrkogården i vars västra del askgravlund anläggs 2012.

Gamla och Nya kyrkogårdarna har idag en symmetrisk rutnätsplan med grusade gångar och gräsbevuxna kvarter. Ett mindre antal gravplatser bevarar singelbeläggning
och stenramar eller järnstaket. Högresta gravvårdar från 1800-talets senare del och 1900-talets första decennier dominerar närmast kyrkan, särskilt i söder, men förekommer även i övriga kvarter, där låga och breda stenar annars är i majoritet. I norr och öster löper en kallmur av gråsten, delvis med funktion som stödmur, med ingångar i öster, nordöst, norr och nordväst genom svartmålade smidesgrindar i grindstolpar av granit. Innanför muren finns i norr en ofullständig trädrad av hamlade oxlar och utmed östra gränsen står ett mindre antal äldre högresta almar, lindar och lönnar. Längs sydöstra gränsen växer även en hagtornshäck. Gången som leder till kyrkans huvudentré i tornet kantas av en yngre lindallé. Sorgeträd i form av hängalmar återfinns söder om kyrkan samt i ett kvarter i väster. Nordvästra delen inramas av en handfull äldre lövträd som ek, lönn och ask. Vegetationen är i övrigt sparsmakad och utgörs främst av formklippta städsegröna buskar vid ett mindre antal gravplatser samt planteringar med exempelvis rosor, perenner och ormbunkar. Kring kyrkans entré återfinns två svängda häckar av klippt liguster.

Västra kyrkogården har till stor del kvar sin ursprungskaraktär med rektangulär kvartersindelning och låga gravstenar placerade rakt i gräset utmed klippta rygghäckar av avenbok. I merparten av kvarteren löper smala gångar av ölandskalksten. I norr, väster och söder avgränsar en trädkrans av lind. Norra och nordvästra sidorna omgärdas även av en fogad gråstensmur avtäckt med kalksten. Ingång finns i norr genom svartmålade smidesgrindar. Utmed västra sidan ersätts muren av en klippt spireahäck. På kyrkogården står ett tiotal solitära lövträd som björk, ek, rönn och oxel. Minneslunden i Västra kyrkogårdens södra del är utformad med en slingrande gång av smågatsten kring en rundad och gräsbevuxen jordningsyta i gräs. Platsen har planteringar med prydnadsbuskar och perenner och inramas av ekar, rönnar och oxlar.

Södra kyrkogården utgörs av tre gräslagda ytor som inramas av klippta avenbokhäckar och trädrader av rönn och skogslönn. Området har inte tagits i bruk, frånsett askgravlunden i väster som utgörs av en rektangulär meditationsplats med marksten av betong samt en centralt placerad mindre fontän. Vid platsens fyra hörn finns planteringsytor med namnstenar.

Byggnader på kyrkogården
I gränsen mellan Gamla och Västra kyrkogårdarna återfinns ett bårhus uppfört 1929 efter ritningar av Karl Sundgren som justerades av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe.
Tegelmurverken är spritputsade och avfärgade i en bruten vit kulör med slätputsade och vita hörnlisener och omfattningar. Entrén i östra gaveln utgörs av en rakt avslutad pardörr klädd med mörkbetsad ekpanel. Långsidorna har rundbågiga småspröjsade fönster i vitmålat trä. Sadeltaket är belagt med svart glaserat tegel. På äldre fotografier framstår fasaderna som betydlig mörkare och takbeläggningen tycks vara lertegel i något varierande kulörer. Invändigt är golvet belagt med hårdbränt tegel medan väggarna och det stickbågiga valvet är slätputsade och vitmenade.

Källor och litteratur
Underhållsplan Vittsjö kyrka (2010-06-11), Wikerstål Arkitekter AB, Helsingborg.
Vittsjö kyrkogård Vård- och underhållsplan (2017-03-01), Landskapsgruppen Öresund AB, Lund.
Brogårdh, T. Wittsjö kyrka, 1977.
Dahlberg, M och Sjöström, I [red.]. Skåne Landskapets kyrkor, Stockholm: Riksantikvarieämbetets förlag, 2015.
Länsstyrelsen i Skåne. Kulturmiljöprogram. Hässleholms kommun: https://www.lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/kulturmiljoprogram/oversiktliga-beskrivningar/oversiktliga-kommunbeskrivningar/hassleholm.html, hämtad 2021-03-09.
Riksantikvarieämbetet. Forndok: https://app.raa.se/oppnadata/forndok/search?3, hämtad 2022-01-24.
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/, 2022-01-24.
Platsbesök 2021-05-05.