Sammantaget har den sammanhållna miljön kring kyrkan som uppvisar tidsskikt från medeltiden till idag och som har en lång kontinuitet om sockencentrum, ett stort kulturhistoriskt värde.
Föra gamla kyrka, av vilken endast tornet återstår idag, omtalas ofta som försvarskyrka och tornet rubriceras ofta som ett försvarstorn. Den äldre bilden av försvarskyrkorna består i att det utmed Ölands kust och längs Smålands östra kust under slutet av 1100-talet och början av 1200-talet skapades en linje bestående av den typ av kyrkor som kallats fästningskyrkor. För Ölands del handlade det främst om att komplettera befintliga kyrkor med en eller ett par extra våningar samt oftast ytterligare ett torn (så att man här fick klövsadelkyrkor). Dessa kyrkor fick en kärv och avvisande karaktär med små fönster och kast- och skottgluggar. Med fredlig-are tider, stigande folkmängd och en mer omfattande kyrklighet kom dessa kyrkor efterhand att återigen byggas om till rymliga gudstjänstrum.
Det poängteras i denna senare forskning att kyrkorna, förutom som gudstjänstrum, användes till försvar men att de även hyste andra funktioner som säkra magasin och utrymmen för hant-verksmässig produktion. Dessa andra användningar har i senare tid lyfts fram som minst lika viktiga och man talar idag hellre om den multifunktionella kyrkan.
Marit Anglert behandlar försvarskyrkornas tillblivelse i sin uppsats Vem försvarade vad?. Där skriver hon att det i kriget mot Danmark i början av 1500-talet användes befästa kyrkor på båda sidor om Kalmarsund och att man vid denna tid definitivt kan tala om nationen Sverige och därmed ett försvar mot yttre fiender. Vid försvarskyrkornas byggande kring år 1200 var dock förhållandet annorlunda och man befann sig i ett skede då den svenska centralmakten höll på att byggas upp. Många sockenkyrkor under den här tiden byggdes sannolikt av kungar, biskopar och enskilda stormän. Detta hade delvis sin förklaring i att kyrkorna, för den som innehade patronatsrätten, var goda inkomstkällor då man genom detta oftast förfogade fritt över både kyrkojordarna och tiondet.
Vidare refererar Anglert till Karin Andersson som skriver att dessa till- och ombyggda kyrkor, så som tidigare poängterats, inte bara bör ses som en försvarsanläggningar utan även som möjlig utgångspunkt för korståg, säkra magasin och andra profana ändamål. Eventuellt fyllde den fortifikatoriska dimensionen främst ett behov av att dels förvara de intäkter (sannolikt levererat i natura) som stormännen och kungarna fick genom bl.a. tiondet, dels viljan att behålla sin lokala makt från en allt starkare centralmakt.
Följaktligen byggdes och ombyggdes dessa kyrkor sannolikt i en brytningstid där ett äldre lokalt härskarsystem och den expanderande kungamakten möttes. De av dessa kyrkor som ännu är bevarade ger därmed fysisk gestalt åt ett viktigt skede i Sveriges historia.
Den äldsta kyrkan var sannolikt en stavkyrka. Vid mitten av 1100-talet byggdes ett absidkor i sten som troligen länkades samman med stavkyrkan. Efter detta uppfördes ett långhus i an-slutning till stenkoret samtidigt som de tre nedre våningarna i det västra tornet byggdes. Så snart västtornet (troligen provisoriskt avslutat vid tre våningar) och långhuset var klara börja-de man troligen förstärka absidkorets murar och uppföra ett östtorn ovanpå detta. Östtornet avgränsades mot långhuset med en trång triumfbåge. Gissningsvis övergick man efter att östtornets första etapp var klar men innan långhusets profanvåning påbörjades direkt till att färdigställa västtornet (genom att bygga på två eller tre våningar). När även västtornet stod klart fyrvälvde man långhuset kring en enda stor mittpelare och byggde på en våning över valven. Någon gång efter det att den ovan beskrivna klövsadelkyrkan stod klar sänktes väst-tornet och östtornet höjdes, något som även det sannolikt skedde samtidigt. I slutet av medel-tiden uppfördes ett vapenhus utanför den södra entrén och inte förrän 1756 byggdes en sakri-stia mot korets/östtornets norra mur.
År 1828 revs både långhuset med vapenhus och det östra tornet med sakristia och dessa ersattes av ett nytt längre långhus med en lägre, nästan kvadratisk sakristia i öster. Tidigare hade kyrkans enda entré varit upptagen i långhusets södra mur men vid renoveringen 1828 gjordes två nya entréer i tornets västmur. I samband med detta murades valvbågarna i tornets botten-våning igen så att bottenvåningens parallella tunnvalv fick en avskiljande mur emellan sig. Det norra valvet skildes helt från långhuset genom att valvbågen i den östra muren byggdes igen. Även det södra valvets östra valvbåge byggdes igen men här spardes en öppning till en smal dörr som ledde in i långhuset.
Vid renoveringen 1955 togs valvbågarna i bottenvåningen till tornet åter upp och gavs sin ursprungliga utformning.
Källor
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet.
KLM Kalmar läns museums arkiv.
JLM Inventeringsprotokoll för bemålade inventarier, Jönköpings läns museum
Fk Föra kyrka -historik och vägledning.
SK Föra kyrkor, Sveriges kyrkor.
De nedan redovisade uppgifterna utgör en sammanfattning av redovisad litteratur och genom-gångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia.
Från mitten av 1100-talet till slutet av 1400-talet.
Den första kyrkan vilken sannolikt var en stavkyrka byggdes troligen kring år 1100.
Till denna kyrka fogades i mitten eller1100-talet ett absidkor i sten. Efter detta kom klövsadelkyrkan att uppföras i olika etapper med västtorn, långhus och östtorn. Efter detta, mot slutet av 1400-talet, byggdes ett vapenhus utanför sydportalen
1300-talet
Glasmålningar sattes in i koret
I slutet av 1500-talet
Kyrkans underhåll var starkt eftersatt och sannolikt var det under denna tid som droppstensbildningarna i valvet i västtornets andra våning tillkom. Efter en donation 1585 reparerades dock troligen det mest akuta och sannolikt var det i samband med detta som västtornet fick en huv i form av något som liknade ett säteritak.
Början av 1600-talet
Troligen var det vid denna tid som en klockstapel uppfördes på kyrkogården. Tidigare hade klockorna suttit i det västra tornets övre våning.
1632
På Rhezelius teckning från detta år ser vi att östtornets sadeltak pryds av två vindflöjlar. Västtornets dubbla takhuv avslutas med en stor vindflöjel.
1637
Storklockan omgöts av Sven Elle.
1655
En bokstol inskaffades (idag förkommen).
1661
Detta år avslutades en renovering som påbörjades i slutet av 1550-talet men som redan då var en fortsättning på en tidigare påbörjad renovering. Troligen var det vid denna renovering som västtornet försågs med sadeltak. Renovering avslutades med att en järnflöjel i form av en tupp placerades som krön på den södra gavelspetsen. Denna tupp blev kvar ända till ombyggnaden 1828.
1674
En läktare uppfördes i väster.
1694
Läktaren utvidgades.
1730- och 1740-talen
Omfattande reparationer på såväl långhus som torn genomfördes. Arbetena utfördes bl.a. av kyrkobyggaren Pär Nilson.
1742
Timglaset i dagens kyrka tillverkades.
1756
Stora arbeten genomfördes av murmästare Johan Forsman:
En sakristia byggdes norr om koret d.v.s. i den norra muren i botten-våningen på det östra tornet. Ett fönster utvidgades i den norra sidan Ett helt nytt fönster gjordes i den norra sidan vid den några år senare införskaffade predikstolen. Kyrkan rappades ut- och invändigt.
1762
Ny predikstol tillverkades.
1771
Vapenhusets golv täcktes med stenflisor.
1773
Fler bänkar inrättades i långhuset och på läktaren.
Vind inrättades över vapenhuset.
1776
Det medeltida altaret med altarskåp ersattes av dagens altarprydnad.
1778
Båtsmännen klagade på att deras hustrur inte hade några sittplatser i kyrkan varför fler bänkar insattes längst bak i kyrkan.
1790-talet
Omfattande takreparationer genomfördes på kyrkan.
1795
En tavla framställande golgatavandringen målades för kyrkan.
1796
Man utvidgade läktaren genom att flytta fram den.
1803
Två ljusgluggar togs upp i väster i de båda tunnvälvda utrymmena i tornets bottenvåning.
1811
Större fönster gjordes. Sannolikt rörde det sig om tillkomsten av de stora södra långhusfönstren.
1828
Kyrkan genomgick en stor ombyggnad efter ritningar av C. G. Blom Carlsson. Byggmästare vid ombygganden var Petter Ekholm, Borgholm. Förutom Ekholm var målaren Lundberg, smeden Strömberg, båtsman Jon Orre i Husvalla, snickaren Söderström samt smeden, Modig sysselsatta med kyrkobygget.
Långhuset med vapenhus och det östra tornet med sakristia revs. Valven i det västra tornets tredje våning togs ned liksom murkronan vilken ersattes med ett nytt murverk på vilket ett nytt torntak och lanternin placerades. Två entréer togs upp i tornets västra mur.
Samma år stod den nya kyrkan klar med ett nytt långhus med en lägre, i det närmaste rektangulär sakristia i öster och lanterninkrönt västtorn.
Ca 1830
Den nya kyrkan målades interiört för första gången
1831
Korets östra vägg försågs med draperimålning av bygdemålare Peter Lundberg.
1837
Kyrkan invigdes.
1847
Den första sockenskolan uppfördes (ett par km öster om kyrkan).
1863
Lillklockan göts.
Portalen i vit och röd kalksten i den södra entrén sattes upp.
Även den östra entrén till sakristian fick en öppning med kalkstens-portal över vilken en minnesplatta av röd kalksten placerades.
1871
Orgeln byggdes av orgelbyggare C. A. Johansson, Näshult.
1873
Draperimålningen i koret från 1831 kompletterades av kyrkomålare N. J. Jonsson med pelare och valv samt dörröverstycken till kordörrarna och moln och änglar ovan lunettfönstret.
Även altaruppsatsens ursprungliga altartavla målad av Wadsten målades över av Johansson, med motivet Frälsaren på korset.
1923
Interiören renoverades efter ritningar av professor Martin Olsson. Färgsättningen gjordes av stadsarkitekt J. Fred. Olsson, Kalmar.
Målningsrestaurering på altare och altaruppsats genomfördes av de-korationsmålare C. L. Lundin. Han tog även fram draperimålningarna i koret.
Övrig interiör målades av målarmästare Gerhard Eriksson, Borgholm
1935
Restaureringsförslag innefattande följande åtgärder upprättades (det är dock osäkert om de utfördes):
Ny takstol invid tornet skall ersätta en skadad. Denna takstol göres lägre och förses med pappklädd panel på vilken läkten fästa och pannorna lägges. Alternativt hel omläggning av tegeltaket på pappklädd panel.
Nytt trägolv i bänkkvarteren. Ombyggnad av bänkarna för större bekvämlighet med bibehållande av bänkdörrarna och breddning av gavlarna samt ett minskat antal bänkar med två på var sida om mittgången. Dessutom avkortning av bänkarna så att en gång bildas vid ytterväggarna.
Målning av tak i långhuset, sakristian och under läktaren i vitt Kalkning av all invändig mur. Bänkinredningens dörrar målas med enkel marmorering eller lasering. Predikstol, altaruppsats, altarring, läktarbarriär, orgel, och nummertavlor samt dörrar och fönster bibehålls oförändrade men tvättas och påbättras där färgen blivit skadad. De befintliga färgtonerna behålls i allmänhet oförändrade i kyrkorummet.
1955
Kyrkan renoverades av byggmästare Elmer Axelsson, Föra, professor Erik Lundberg, Stockholm och konservator Sven Wahlgren.
Elektrisk värmesystem installerades. Bänkinredningen i långhuset byggdes om för större bekvämlighet med bibehållande av gavlar och dörrar. Det överblivna träet från sittbräderna slipades om och användes till tak i sakristian och under läktaren. I bänkkvarteren lades nytt furugolv.
Bänkkvarteren kortades av mot långhusväggarna så att sidogångar bildades. .
Läktaren byggdes om och dess gamla golv användes i sakristians inredning. Golvet i långhuset lades om och de finaste gravhällarna flyttades till koret. De båda symmetriskt placerade läktartrapporna byttes ut mot en i söder med en helt ny utformning. De igenmurade, medeltida valvbågarna i tornets bottenvåning togs åter upp och gavs sin ursprungliga storlek och utformning. Orgeln ombyggdes och försågs med 16 stämmor av Nils Hammarberg, Göteborg. Delar av den medeltida mittkolonnen fogades samman och placerades under läktaren. Interiört sågs putsen över och väggarna i kyrkan avfärgades i ljusgult. Långhusvalvet isolerades. Samtliga entréer försågs med vindfång och den södra entréns vindfångsdörrar kläddes med ljust läder. Nya trycken med beslag i gammal stil tillverkades. Fönstren försågs med innanfönster.
Bänkarna under läktaren togs bort.
Altaruppsats, predikstol, dopfunt och medeltida skulpturer konserverades.
I sakristian lades nytt golv och ny skåpsinredning byggdes.
Yttertakets pannor kompletterades. Exteriören omkalkades och den profilerade taklisten frigjordes från puts och lämnades bar. Samtliga fönsterbågar och ytterdörrar målades mörkgröna.
Restaureringen syftade till att i det inre klart markera 1820-talet för sig och medeltiden för sig. Interiörens färgsättning med gula väggar och grått tak är en del av denna markering.
1962
Lanterninen målades om i blått och kulan, tuppen och korset på lanterninens tak förgylldes.
1970
Kulturlagren i västtornet undersöktes och många fynd gjordes.
Ett föremål påminnande om ett gissel samt en tunn käpp med koppar-spets (lans?), sannolikt från det medeltida altarskåpet, återfanns.
1983
Kyrkspiran och lanterninen målades och tuppen förgylldes.
2004
En mindre renovering gjordes av Westerlund arkitektkontor, Borgholm.
Kyrkan försågs med åskledare. Lanterninens träfasader ommålades. Lanternintakets svartplåt skrapades och målades. Dekorationerna på lanternintaket i form av en tupp, ett klot och ett kors byttes delvis ut och förgylldes. Kyrktuppen från 1939 byttes ut mot en ny med samma profil fast med årtalet 2004. Även träkulan byttes ut och förgylldes och korset
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
