MALSTA KYRKA

Kyrkogården är liten och vittnar om socknens storlek. Kyrkogården är endast utvidgad en gång, åt söder år 1931 enligt ett förslag av Ärland Noreen. Kyrkogårdsmurarnas närhet till kyrkan liksom det faktum att kyrkogården aldrig utvidgats åt norr gör att den idag är ett mycket särpräglat och ovanligt exempel på hur de flesta kyrkogårdar vid medeltida kyrkor såg ut före de många utvidgningar de ofta har genomgått. Längs östra och västra sidan inramas kyrkogården av ett antal lövträd av imponerande storlek.

Kyrkogården är omgiven av en kallmurad gråstensmur på alla fyra sidor. Vid utvidgningen 1931 togs den gamla murdelen ner och stenen återanvändes. Ingångar finns i nordväst och sydväst. Gångarna är täckta med grus. I väster finns en minneslund anlagd på 1990-talet.

Det finns en stor andel gravar av äldre typ, grusgravar med stenramar och relativt höga gravvårdar. Grusgravar har anlagts ända in på 1960-talet. Det finns även en gravhäll från 1700-talet. Däremot saknas mer stadsmässiga räcken och gravvårdar av gjutjärn.

Malstas klockstapel är byggd och senare förändrad på ett sätt som är typiskt för klockstaplar vid Roslagens medeltida kyrkor. Klockstapeln är sannolikt byggd under 1600-talet och var ursprungligen öppen med hjärtstockar, strävor och huv täckta med spån. Spånen finns till stora delar fortfarande finns kvar. 1831 kläddes klockstapeln med ytterpanel av tjärade brädor, sannolikt ännu delvis samma panel som sitter kvar. Fasaden har en ovanlig åttakantig form och endast svagt lutande sidor. Spåntaket är karnissvängt och kröns av ett träkors.

Storklockan saknar inskriptioner men har bedömts kunna vara från 1300-talet. Lillklockan är gjuten 1878 av Johan Beckman i Stockholm.

Intill klockstapeln finns en mindre byggnad som används som förråd och redskapsbod. Byggnaden är klädd med stående locklistpanel och har enkupigt lertegel på taket. På storskifteskarta upprättad 1810 finns en mindre byggnad på platsen, dock inte samma som dagens förråd.

Malsta kyrka ligger på en bergsluttning mot Malstasjöns norra strand. Kyrkan består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och vapenhus i söder. Kyrkorummet nås via vapenhuset, där den ursprungliga sydportalen fungerar som ingång till långhuset. På backkrönet norr om kyrkan står en åttakantig klockstapel i trä. Kyrkan uppfördes som salkyrka, troligen i slutet av 1200-talet eller omkring 1300. Sakristian tillkom antagligen något senare. Under 1400-talets andra hälft byggdes ett vapenhus i söder, och ungefär samtidigt ersattes långhusets ursprungliga treklöverformade trävalv av två tegelvalv. Även vapenhusets kryssvalv är slaget av tegel. Sakristians tunnvalv består däremot av stenflis. De putsade murarna är uppförda av natursten. Tegel har använts till vapenhusets gavelröste samt omfattningar. Kyrkan täcks av ett spåntäckt sadeltak. Fönstren har svagt stickbågig form. I östmuren omfattas fönstret av en spetsbågig nisch, bevarad från de två små kopplade fönster som ursprungligen funnits där. På sydväggen, strax öster om vapenhuset, finns nischen av ett ursprungligt rundbågigt fönster. Kyrkans exteriör är tämligen orörd sedan medeltiden. Interiören präglas även av 1730- och 40-talens tillskott i form av predikstol, läktare och bänkinredning. Vid en restaurering 1937 under ledning av arkitekten Ärland Noréen igensattes ett fönster i västmuren, och sydportalen rekonstruerades. Bänkarna breddades, det höga och smala altaret sänktes, konsekrationskorsen knackades fram och hela inredningen konserverades. En restaurering 1967 av konservator Sven Carlsson omfattade rengöring och kalkning av valv och väggar, varvid invigningskorsen utsparades och retuscherades.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996