FÅGELFORS KYRKA

Fågelfors kyrkogård anlades samtidigt med det att kyrkan uppfördes i slutet av 1800-talet.
Marken till kyrkogården skänktes av bönderna i Stora Klobo. I samband med att kyrkogården
anlades iordningställdes troligen familjen Ekströmmers familjegravplats precis öster om
koret.
På ett fotografi från slutet av 1800-talet ser kyrkan ut att ha inhägnats av en vanlig gärdsgård
och av kyrkogården ser man ingenting.
Ytterligare ett fotografi som bör vara taget kring förra sekelskiftet visar kyrkan och delar av
kyrkogården från sydost. Närmast kyrkan i sydväst syns flera höga, stående vårdar av svart
granit och sannolikt var gravplatserna grusbelagda. På den sydöstra delen såg kyrkogården
mer ängslik ut och där fanns ett fåtal vårdar av sten men ett stort antal korsformade trävårdar.
Tätt stående enkla gravvårdar av trä är typiska, i den här länsdelen, för linjegravsområden vid
1900-talets början. Större delen av Fågelfors kyrkogård utnyttjades till allmänna gravplatser
under första hälften av 1900-talet. Bilden visar att det på flera av träkorsen hängde det så
kallade pärlkransar. Kransarna tillverkades i södra Europa och importerades till Sverige. De
var gjorda av svarta glaspärlor uppträdda på ståltråd. Under ett hölje i mitten av kransen fanns
en bild av den lidande Kristus, en ängel eller någon annan religiös symbol. Pärlkransarna bars
framför kistan vid begravningen och fick sedan ligga på graven tills ståltråden rostat sönder. I
samband med andra världskriget försvann det svenska bruket av pärlkransar. På bilden ser
man också att ett antal träd var planterade på kyrkogården. År 1918 dog 35 sockenbor i
spanska sjukan och de begravdes sannolikt på Fågelfors kyrkogård.
En flygbild från 1935 visar att i stort sätt alla trävårdarna på den södra sidan av kyrkan tagits
bort och endast ett fåtal vårdar av sten går att urskilja i den sydöstra delen. Ett fåtal
gravplatser var grusbelagda och något fler markerades med murgrönskullar. I kvarter I var
merparten av gravplatserna vid den här tiden grusbelagda och avgränsade med stenramar. En
del hade murgrönskullar och vissa hade omgärdningar i form av små låga häckar. I
fotografiets högra hörn utanför kyrkogården syns taket av två byggnader. Detta måste vara de
gamla kyrkstallarna. Kyrkogårdens sydöstra gräns utgörs av en häck.
Runt år 1940-gjordes en uppordning i kvarter III. Nu gjordes nya begravningar i allmänna
linjen i kvarteret och de går att följa från 1941 fram till 1951. Gravraderna blev raka med
rygghäckar mellan raderna.
År 1942 ritades ett förslag på bårhus av Arre Essén. Bårhuset uppfördes, 1943, som ett
suturänghus mellan tredje och fjärde kvarteret på kyrkogårdens norra del. Huset byggdes i
tegel och putsades utvändigt. Taket skulle enligt förslaget vara av svarttjärat tegel och dörren
av furu.
På ett ytterligare ett flygfotografi, från 1950, syns delar av kyrkogården även norr om kyrkan.
Här syns mindre gravplatser som omgärdas av små låga häckar. På södra sidan såg Kvarter I
fortfarande likadant ut med grusade gravplatser och grusade gångar mellan gravraderna. I
kvarter II hade det vid den här tiden planterats låga häckar, i nord-sydlig riktning, och
grusbelagda gravplatser syns längst i öster. Bårhuset skymtar vitkalkat på den norra sidan av
kyrkan. Utanför kyrkogårdsmuren i väster gick vid den här tidpunkten en väg.
Kyrkogårdsavgränsningen markerades av ett enkelt staket i den västra och den sydvästra
delen.
År 1956 påbörjades utvidgningen av kyrkogården åt söder. Ritningarna upprättades av
arkitekterna Reed Andersson och Arne Delborn, Kalmar. Samtidigt gjordes en omläggning av
de äldre gravkvarteren. På skissen till utvidgningen och omläggningen är det utmärkt gångar i
kvarter I och II. Dessa gångar finns inte idag liksom planen av den nya delen inte helt följer
den form som dagens kyrkogård har då inte hela kvarter VI tagits i bruk.
På ett flygfotografi från 1964 syns den nya kyrkogården söder om den gamla. Vägen som
tidigare gick precis utanför kyrkogårdsmuren i väster har tagits bort och i stället användes
dagens landsväg vilket gjorde att kyrkogården blev något större även åt väster. Kyrkogården
omgärdades i väster och norr av en låg stenmur och två grusade gångar ledde fram till kyrkans
vapenhus.
År 1969 upprättades en gravkarta av trädgårdsarkitekt Harry Kolsby. Gravkartan följer dagens
utseende på kyrkogården utom i kvarter VI där förändringar gjorts och alla platser inte
planlagts för.
På fotografier från 1974 har Fågelfors kyrkogård genomgått samma förändring som det stora
flertalet kyrkogårdar gjorde under 1960- och 70-talet då omgärdningar togs bort och grusade
ytor såddes igen med gräs. Flertalet av grusgravarna och grusgångar har såtts igen och
omgärdningar har tagits bort. Stenramar syns fortfarande omgärda en del gravplatser. På
bilderna norrväst om kyrkan syns ett par träkors med skyltar av metall.
En fastighetsreglering gjordes 1987 och mark tillköptes i väster och sydväst. Kyrkogården
omdöptes till Klobo Stora 1:224. År1997 fick man tillstånd att anlägga en minneslund i
slänten av nordvästra hörnet av kyrkogården och 1999 köpte man till en bit mark i sydväst
utanför nuvarande kyrkogårdsbegränsningen.

Allmän karaktär
Fågelfors kyrka och kyrkogård ligger på en liten höjd med fin utsikt över Klobosjön. Norr om
kyrkogården ringlar Nötån, en biflod till Emån fram. Området sluttar i väster ner mot vägen
som går genom Fågelfors samhälle. Gravplatserna finns runt om kyrkan. Intrycket av
kyrkogården domineras av uppdelningen mellan de stående höga gravvårdarna, köpegravarna,
sydväst om kyrkan och de små enkla gravvårdarna på de allmänna gravplatserna nordväst om
kyrkan. Öster om kyrkan finns familjen Ekströmers familjegrav, en stor gravplats omgärdad
med ett gjutjärnsstaket och stora silverenar. Den nya delen i söder inramas av höga
tujahäckar och här finns och så en urnlund.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas i väster, norr och öster av en mur byggd av sten. Den äldre delen är
uppförd av stora huggna granitblock och den del som tillkom på tidigt 1960-tal då
kyrkogården förlängdes åt väster är av naturstenar. I söder avgränsas kyrkogården av en hög
tujahäck.

Ingångar
I väster finns två ingångar med en plantering emellan. Varje ingång markeras av granit pelare
men inga grindar.
I söder finns ytterligare en ingång en dubbelgrind med svartmålade gjutjärnsgrindar och
grindstolpar av granit. Grindarna var vid inventeringstillfället borttagna inför vintern.

Vegetation
Trädkrans: Runt om den gamla delen växer det lönnar.
Övrigt: Den nya delen av kyrkogården omgärdades i norr och söder av en tujahäck. Även inne
i kvarteren fanns häckar av bla tuja, ölandstok, häckoxbär och måbär som rygghäckar. I öster
har spirea planterats på muren. I urnlunden finns det nyponbuskar och hängbjörkar. I
tujahäcken i söder är det planterat oxelträd. I kanterna mot mittgången i kvarter V och VI är
det planterat hängaskar. På grönytan i västra delen av kyrkogården växer det ett antal tallar.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Från ingångarna i väster löper två grusgångar fram och förenas till en framför kyrkan. En
grusbelagd gång löper längs kyrkans södra sida. I nord-sydlig riktning från den södra
ingången fram till kyrkan finns en gång belagd med grus. Norr och öster om kyrkan samt även
delvis i kvarter II finns gångar av kalkstensplattor.

Gravvårdstyper
På gamla delen finns varierande typer av gravvårdar. Höga ståendevårdar är vanligast i
kyrkogårdens västra del. På kyrkogården finns även liggande vårdar av olika typer. Granit är
det vanligaste materialet. Enstaka vårdar är även tillverkade i marmor, kalksten och trä. Ett
mindre antal gravvårdar har omgärdningar i form av järnstaket. Många gravvårdar bär
klassicerande formdrag. Det kan innebära att själva stenen fått en form som efterliknar ett
tempel från antiken, eller att kolonner, lagerkransar och dylikt ingår i motivet. På nya delen är
den dominerande typen låga, rektangulära vårdar mestadels i grå granit

Minneslund
Minneslunden anlades 1997 i kyrkogårdens nordvästra hörn. Lunden är kvadratisk och täcks
av en gräsmatta. I mitten finns en sandyta för placering av blomvaser. I lunden växer det tallar
och mellan dessa i söder ligger en natursten med inskriptionen Minneslund.
I väster och norr är björkar planterade och buskar av typen cornus, forsythia, spirea och
potentilla. I gränsen mot kvarter III, vilken tidigare utgjorde kyrkogårdens västra gräns, växer
det lönnar.

Byggnader
Ett bårhus byggdes 1943 och det är ritat av Arre Essén. Bårhuset uppfördes mellan kvarter III
och IV på kyrkogårdens norra del. Byggnaden är vitkalkad med svart tegeltak och en dörr av
trä. Det används bara på vintern då det saknar kylanläggning.
Utanför tujahäcken i det sydöstra hörnet ligger två ekonomibyggnader den ena uppförd 1993.
Här finns förråd, personalutrymmen för vaktmästaren samt toalett för besökare.
Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning
Kvarter I
Allmän karaktär
Kvarteret ligger söder om kyrkan och omfattar 256 gravplatser. Det omgärdas i öster och norr
av en grusgång. I söder växer en hög tujahäck och i väster är ett naturområde med gräs och
tallar innan kyrkogårdsmuren. Kvarteret är ett gammalt köpegravsområde och ger ett
ålderdomligt intryck. Extra synligt i kvarteret är de höga, stående, svarta och blankpolerade
gravvårdarna. Tiden som grusgravsområde är märkbar genom bevarade stenramar samt två
grusbelagda gravplatser. I övrigt är hela kvarteret insått med gräs. Alla vårdar är vända mot
öster.

Gravvårdstyper
De dominerande gravvårdstyperna är höga stående stenar företrädelsevis i svart granit. Röd
och grå granit liksom marmor och kalksten uppträder i ett mindre antal. Många gravvårdar bär
klassicerande formspråk. Två av gravplatserna är grusbelagda varav en är Carl-Emil
Petterssons familjegrav. Gravplatsen omgärdas av ett järnstaket med stolpar av grå granit.
Den äldsta vården i kvarteret är från 1890 och den yngsta från 1982. Kvarteret användes
framförallt från 1890- och fram till 1920-talet. I kvarteret är det vanligt att yrkestitlar anges på
vårdarna. Titlar som finns är hemmansägaren, snickaren, byggmästaren, nämndemannen,
musiksergeanten, smedmästaren, lantbrukaren, barnmorskan, rusthållaren, handlaren,
skräddarmästaren, kyrkovärden och arbetaren.
På övervägande delen av gravvårdarna anges den dödes hemort.

Kvarter II
Allmän karaktär
Kvarteret ligger söder om kyrkan och omfattar enligt gravkartan 399 gravplatser. Kvarteret
avgränsas i söder av en tujahäck, i väster och norr av en grusgång och i öster av
kyrkogårdsmuren. Hela kvarteret är insått med gräs. Vårdarna i kvarteret är vända mot öster
och väster. I kvarteret finns både påkostade köpegravar och allmänna gravar. Intrycket av
kvarteret är låga rektangulära vårdar men också en del mycket påkostade framförallt material.
Mest iögonfallande är en gravvård strax öster om kyrkan. Ett gjutjärnsstaket omgärdar
familjen Ekströmers gravplats och innanför staketet finns sju höga silverenar och i ena hörnet
är ett träd planterat. Ytan är besådd med gräs men har tidigare varit grusbelagd. Längst i öster
står en hög vård av granit och en lite mindre. Framför dessa ligger en stor blankpolerad häll i
grå granit och till höger om den samma finns två mindre vårdar.

Gravvårdstyper
Kvarter II består av sju rader av ryggställda gravvårdar med rygghäckar av måbär mellan
raderna. Kvarteret domineras av stående låga gravvårdar med klassicistiska drag så som
tempellika gavelpartier och pelare. Materialet är främst grå och svart granit men även röd
granit förekommer. Ett 10-tal vårdar är tillverkade i marmor. Mellan i stort sätt varje gravplats
är det planterat en kort buxbomhäck. Den äldsta vården är från år 1885 och den yngsta är
daterad till 2003. Vårdar från 1940- och 50-tal dominerar. Delar av den allmänna linjen, från
1939-51, går fortfarande att följa i kvarteret. Den dödes yrkestitel finns på ett mindre antal av
vårdarna. Titlar som finns är f d fjärdingsman, maskinisten, f d byggmästare,
verkstadsförmannen, skogsvaktaren, snickaren, maskinsnickaren, grundläggaren,
hemmansägaren, lantbrukaren, nämndemannen, smeden, handelsträdgårdsmästaren,
disponenten, kusken, kyrkvärden och mjölnaren.

Övrigt
I kvarteret finns Johan Melcher Ekströmers gravvård. Han köpte Fogelfors bruk 1875 av Bille
Brahe. Han lade ner bruket strax därefter och satsade istället på träindustrin. Dörrar, fönster
och golvträ exporterades utomlands och var länge huvudprodukten vid Fogelfors bruk.
Gravplatsen iordningställdes sannolikt samtidigt med att kyrkan och kyrkogården stod färdiga
1885.

Kvarter III
Allmän karaktär
Kvarteret ligger norr om kyrkan och består enligt gravkartan av 154 gravplatser. Kvarteret
gränsar i väster mot minneslunden och de lönnar som tidigare utgjorde den västra
kyrkogårdsbegränsningen. I norr är kyrkogårdsmuren gräns och i öster är en gräsyta mot
kvarter IV. I söder finns kyrkan och delvis en grusbelagd gång. I kvarter III är ett
linjegravskvarter från 1920-30-talet. Kvarteret har tagits i bruk från det sydöstra hörnet och
det går sedan att följa linjen väster ut. Alla vårdar är vända mot öster. Hela området är besått
med gräs

Gravvårdstyper
Majoriteten av gravvårdarna är små, enkla liggande eller stående vårdar. Materialet är
företrädelsevis svart granit, men ett fåtal i grå och även röd granit förekommer. Två av
vårdarna är kors i trä med skyltar av plåt. Det går inte att läsa vad som står på skyltarna utan
uppgifterna fick hämtas ur församlingens gravböcker. Den ena träkorset är rest över Lena
Sopia Petersson från Ljusholm begravd år 1920 och det andra över Johan Erik Karlsson, från
Notebro, död 1921. På ungefär hälften av gravvårdarna anges den dödes hemort. Yrkestitel
anges endast på tre av vårdarna. De titlar som förkommer är hemmansägaren, skomakaren och
mjölnaren.

Kvarter IV
Allmän karaktär
Kvarter IV är beläget i kyrkogårdens nordöstra hörn och avgränsas i norr och öster av
kyrkogårdsmuren. I söder står kyrkan och i väster är en yta insådd med gräs mellan kvarter III
och IV. Mellan kvarter III och IV finns bårhuset uppfört som ett suturänghus. I kvarteret finns
enligt gravkartan cirka 50 gravplatser. De består av tre rader ryggställda gravvårdar. Mellan
raderna är det rygghäckar av oxbär. En av gravplatserna är fortfarande täckt av grus medan
resten av området består av gräsmatta. Gravvårdarna är vända mot öster och väster.

Gravvårdstyper
Det som utmärker kvarteret är den stora variationen av gravvårdar. Här finns enstaka små
enkla vårdar i svart granit. Enstaka breda låga vårdar från 1930-talet finns samt höga, stående
vårdar från 1920- och 30-talet. Vårdarna är företrädelsevis av svart granit men även grå eller
röd förekommer. En vård är av kalksten och en av marmor. En av gravarna omgärdas av ett
smidesstaket och gravplatsen är grusbelagd. Den tidigaste vården, ett kors i järn, står innanför
smidesstaketet och är från 1918. Majoriteten av vårdar är från 1930-talet. Den yngsta vården
är en sarkofag från 1963. På ett mindre antal vårdar uppges den dödes yrkestitel. Vanligast
förekommande är hemmansägaren. Övriga titlar som finns är kyrkoherden och
läroverksadjunkten, kyrkvärden, komministern, folkskolläraren och mjölnaren. Den dödes
hemort anges på en mindre del av vårdarna.

Kvarter V och VI
Allmän karaktär
Kvarteren V och VI tillkom vid utvidgningen år 1957 i kyrkogårdens södra del. Kvarteren
rymmer enligt gravkartan 330 respektive 256 gravplatser. Höga tujahäckar avgränsar kvarteret
i norr och söder. I öster är kyrkogårdsmuren, på vilken det växer spirea, och i väster är en stor
gräsyta innan kyrkogårdsmuren avgränsar området. I mitten av kvarter V är en urnlund. I
kvarteren har tuja, häckoxbär samt ölandstok används som rygghäckar. Kvarter V togs i bruk
1961 och den första som gravläggningen i urnlunden görs 1980. Kvarter VI tas i bruk år 1976.
Kvarter VI har bara delvis tagits i bruk. Gravvårdarna är vända mot norr, söder, öster och
väster. Båda kvarteren är insådda med gräs.

Kvarteren domineras av stående låga gravvårdar. Materialet är främst grå granit men även röd
och svart granit förekommer. I urnlunden är ungefär hälften av gravvårdarna liggande vårdar.
På ett mindre antal gravvårdar anges den dödes yrkestitel. Titlar som förekommer är
kyrkvaktaren, kyrkvärden, hemmansägaren, f d fjärdingsmannen, maskinsnickare,
trotjänarinnan, murare, installatör, lantbrukare, sjömannen och mjölnaren. Den dödes hemort
anges relativt ofta på gravvården.

Övrigt
I urnlunden finns det en uppmurad åttkantig brunn av röd kalksten som folk brukar kasta
pengar i.