Tunaforsbadet

"Tunaforsbadet var byggt av trä och hade, förutom en 25-meters bassäng, en del med jöj- och sänkbar botten för de yngsta. Träbottnen blev mot slutet av sommaren tämligen hal av alger. Många är de ungdomar i Snopptorp som lärt sig simma vid Tunaforsbadet. Under metallstrejken 1945 samlade man ihop folk för att bygga läktare vid badet. Sigge Svensson i Arlöv, Viktor Johansson i Levinsberg, Nisse "Flora" Eriksson och många fler hjälpte till med detta. Sommartid hade TSK såväl träning som tävlingar i simning och vattenpolo här. Ett årligt återkommande evenemang som TSK arrangerade var den s k eldfesten. Här förekom bl a skämthopp och kulmen var när Gerhard Sundholm från Emilsro hoppade som levande fackla. Festen avslutades med fyrverkeri. Under en eldfest rasade taket samman,. Lyckligtvis kom ingen till allvarlig skada men några fick uppsöka lasarettet för mindre blessyrer. Så var Tunaforsbadets saga all. Nu byggdes Vilstabadet och TSK:s eldfester fortsatte där några år. Den kände kanotisten Gerd Fredriksson deltog vid ett tillfälle. Strax ovanför det gamla Tunaforsbadet fanns en festplats med dansbana. Här har uppträtt både Povel Ramel och Britta Borg, liksom Eskilstunas egen tenor Per Grundén. Vid flera tillfällen arrangerades Södermässa vid festplatsen, som då inhägnades och entré togs upp. TSK höll då och då sillsexa vid bansbanan. Ryttmästare Normelli, arrendator på Vilsta herrgård, besökte gärna festplatsen. Han ansågs av många som något av en Don Juan och sa vid ett tillfälle "Ser du månen, vi tar och tjusar med tjejerna"." Minnen av Åke Andersson /Ur "Snopptorp, Tunafors, Skogsängen. Tre områden i Eskilstuna", Lokalhistoriska Sällskapet i norra Södermanland (2011), sidan 93

"Vi vistades också mycket vid Tunaforsbadet som låg strax intill Snopptorpsstugan, efter kröken mot Vilsta. På vägen dit mittemot Snopptorpsstugan låg Gröna kiosken som ägdes av familjen Bergman. Farbror Bergman var alltid så snäll mot oss barn. Vi fick lie godis och kanske en dricka ibland. Ulla Ringkvist arbetade där ibland på sommarlovet. Hon gjorde smörgåsar som serverades med kaffe, särskilt till "Tunaforskillarna" som tränade simning och vattenpolo vid badet. Ibland kom isbilen med stora isstycken för att hålla glassen fryst. När sedan frysboxen kom någon gång på 50-talet, så var det en stor sensation. Den långa, smala päronglassen som satt på en vanlig klubbpinne, den minns vi alla med välbehag". Minnen av Gunilla Sarlin /Ur "Snopptorp, Tunafors, Skogsängen. Tre områden i Eskilstuna", Lokalhistoriska Sällskapet i norra Södermanland (2011), sidan 97

"En annan episod som etsat sig fast är den dagen Anita och jag skulle ta "storsumpen" i Tunaforsbadet 1948. Att "ta storsumpen" innebar att visa sin simkunnighet genom att simma en bassänglängd på djupt vatten. Vi hade gått simskola för Bosse Lindholm och simmat i en barnbassäng med fast träbotten. Allt var OK, vi kunde simma. Pappa Charles hade för övrigt lurat mig att simma 100 m utanför en av öarna i Hjälmaren genom att säga att han bottnade när han trampade vatten. Hur som helst försvann vi när storsumpen skulle tas. Vi stack till skogs, men hungern drev oss hem igen med svansen mellan benen [...] Före Vilstabadet badade man i Tunaforsbadet som började byggas 1925 och drevs av Tunafors SK men revs 1956. För ej initierade kan nämnas att det låg strax efter kurvan före golfbanan. Ovanför Tunaforsbadet låg en nöjesplats som kallades Södermässan. Där har många storheter uppträtt bl.a Povel Ramel med Brita Borg & Co, Andrew Valter, Per Grundén etc. Eldfesterna i Tunaforsbadet hade också många stjärnor på programmet t ex Per Grundén, Towa Carlsson och Lisbeth Ahlsbro. Dessutom var det andra lokala förmågor som fort glömdes bort. Dessa eldfester tog slut med ett stort brak 1955, då taket på en av omklädningshytterna, som agerade läktare, rasade in. Jag var med och sam fackelsim. Tyvärr var det en pojke som drunknade vid ett sådant tillfälle, så om jag minns rätt var den sista eldfesten 1962. För den som inte upplevt någon eldfest kan berättas att det huvudsakligen var vattenaktiviteter som gällde. Det var tävlingar mellan juniorer och seniorer i klädsim, det var Johnhopp av familjen Ruda från Grönköping och "Brinnande facklan" som dök rat ned i likaledes brinnande bensin. Avslutning bestod alltid a ett hejdundrande fyrverkeri i augustikvällen. Erik Pettersson-Friberg, känd bondkomiker och biografägare, var konferencier. De sista åren övertogs konferencierjobbet av Lasse Spång, känd Scenknutsprofil. Alldeles intill Snopptorpsstugan låg det en kiosk som ägdes och drevs av Birger Bergman med familj. De hade även båtuthyrning. Ja, om detta och Tunaforsbadet finns mycket att berätta som kanske inte skall blandas in i mina upplevelser". Minnen av Veda-Christine Soldin-Olsson / Ur "Snopptorp, Tunafors, Skogsängen. Tre områden i Eskilstuna", Lokalhistoriska Sällskapet i norra Södermanland (2011), sidan 105, 107-108

"Det fanns ett badställe nedanför "Snopptorpsstugan" där det 1923 byggdes ett friluftsbad med pontonbryggor. 1933 pålades för fasta bryggor med 25 m bana och hopptorn med avsatser på 5 och 10 meter. Allt arbete utfördes av Tunafors SK:s medlemmar. Entrén till badet kostade 5 öre för barn och 10 öre för vuxna. Då inte badhytterna räckte till var det omklädning i det fria. Badet var omgärdat med ett plank som var utmärkt till cykelparkering. Höjdpunkten på säsongen var eldfesten och som klimat "Den levande facklan" som hoppade från påbyggt hopptorn 16 m ner i den brinnande bassängen. Det arrangemanget var en stor folkfest. Badet revs 1957 då det nya Vilstabadet var klart. På isen nedanför "Snopptorpsstugan" plogades det för bandybana många vintrar på 1920-talet. Där spelades matcher ingående i seriesystemet". Minnen av Gustav Larsson / Ur "Snopptorp, Tunafors, Skogsängen. Tre områden i Eskilstuna", Lokalhistoriska Sällskapet i norra Södermanland (2011), sidan 105, 107-108

"Jag minns "kalvburarna" på 20-talet. [...] Syréns hade byggt dem för att bada i och för att folk inte skulle drunkna. De var nedsänkta i vattnet för sådana som inte var simkunniga. Den översta ribban var i nivå med vattenytan. Sådana burar hade vi vid Tunaforsbadet också på 4 x 3 meter och för ungar som skulle lära sig simma". Minnen av Bengt Kjellwall / Ur "Snopptorp, Tunafors, Skogsängen. Tre områden i Eskilstuna", Lokalhistoriska Sällskapet i norra Södermanland (2011), sidan 115

"Tunaforsbadet (där minigolfbanan är men närmare ån) var en samlingspunkt. Sedan invigdes Vilstabadet 1956. Vi ungar lärde oss simma sent i jämförelse med nu för tiden. [...] Eldfesten avslutade badsäsongen. Det var en fredagskväll i slutet av augusti så det var ju mörkt då i slutet av kvällen. Någon stod på bryggan och sjöng och Lasse Spång var konferencier. Vid en eldfest räckte inte läktaren till så man förstärkte taket på omklädningsrummen med bräder och gjorde i ordning trappor så att folk kunde komma upp på taken och stå där och tutta. Då brakade en del av taket in. En 30-40 personer åkte rakt ner. Det var bara jag och min morbror Sven Soldin som klarade sig helskinnade. Jag stod på kanten som höll och min morbror hoppade bakåt och sprang sedan till kiosken och larmade. Det blev katastroflarm med polis, brandkår och ambulans eftersom man trodde att folk fallit i vattnet. Men det var ju en bit ifrån ån så det var ingen fara. Någon skadades. åtminstone två fick åka till lasarettet. Min morsa fick blåmärken och brorsan fick fläskläpp men kunde gå hem. Jag hoppade ner från taket (2-3 meter) för Kalle Brokvist stod nedanför och tog emot mig. Själva festen fortsatte, tack och lov, för annars hade det nog blivit panik. Lasse Spång snackade och snackade. Han märkte att något hade hänt. Folk sa efteråt att Lasse Spång räddade liv den kvällen. Hade folk börjar röra på sig så hade det blivit riktigt illa. Folk satt ju överallt. Det var fullsmockat. Badet var dessutom inbyggt. usch ja, så det hade kunnat sluta. Eldfesterna var så populära för det var så mycket att titta på. "Dödshoppet från trottoarkanten" var ett hopp från tiometersavsatsen. Ett annat hopp var "Inlagd sill i portgången". Ibland byggde man på en avsats till på hopptornet så det blev femton meter. En kile hoppade med eld med brinnande mantel i brinnande vatten (man hade hällt bensin på vattnet). Det var imponerande". Minnen av Tommy Olsson / Ur "Snopptorp, Tunafors, Skogsängen. Tre områden i Eskilstuna", Lokalhistoriska Sällskapet i norra Södermanland (2011), sidan 133

Se även "Snopptorp, Tunafors, Skogsängen. Tre områden i Eskilstuna", Lokalhistoriska Sällskapet i norra Södermanland (2011), sidan 146