Lau kyrka

Kyrkorummets och sakristians väggar och valv är putsade och avfärgade. I den igenmurade tornbågen finns muralmålningar, dels en ornamental fris från 1250-talet och dels en figurativ målning föreställande Kristus som världsdomare och samtidigt en nådastolsframställning. Genom en inskription är målningen daterad till 1520.

Långhuset täcks av nio romanska kryssvalv och koret täcks av sex gotländska kupolartade kryssvalv, valven bärs upp av åtta kolonner. Nischer finns i korets väggar: en i norr, två i öster samt en piscinanisch i söder. I den sistnämnda väggen finns dessutom en valvbåge med kolonnetter av oljad, röd kalksten. Även sakristian täcks av ett kryssvalv av samma slag som korets valv.

Golv, bjälklag, trappor
Golven i kyrkorummet och i sakristian består av kalkstensskivor lagda med ca 5 mm fog. De är lagda i sand på en armerad betongplatta, vilken i sin tur gjutits på ett utfyllnadslager av sandblandad jord utan något kapillärbrytande skikt. Långhusgolvet ligger två trappsteg lägre än marken på kyrkans södra sida, korgolvet är upphöjt med två steg, mellan de båda nivåerna finns en ramp av kalksten, räcke av järn och trä. En likadan ramp leder ut genom den sydvästra långhusportalen. Altaravsatsen är upphöjd ytterligare två steg.

Till långhusvinden leder en murtrappa i långhusets och korets norra murar. Takryttaren har stegar och vilplan av trä, och vindarna över långhus och kor har inspektionsbryggor av trä.

Fast inredning
Den fasta inredningen utgörs av ett murat högaltare med altarskåp av trä. Två väggskåp med träfasader flankerar altaret. Altarring av trä och smidesjärn, med samma utförande som det skrank som skiljer långhuset från koret. Predikstolen är monterad på ett podium intill den sydöstra pelaren i koret. Vidare finns det två nytillkomna slutna bänkkvarter, och i långhusets båda västliga hörn byggdes vid senaste restaureringen två skrank för förvaringsändamål.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av långhus med takryttare, kor och sakristia.

Ytterväggar och fasader
Väggarna är uppmurade av kalksten med undantag av långhusets västra gavelröste som utgörs av rött lertegel. Långhusets och sakristians murar är tuktade och putsade med grå, cementhaltig ädelputs. Hörnkedjor och fönsteromfattningar är utvändigt av huggen kalksten. På västra fasaden finns en förtagning i murverket som förberedelse till ett tornbygge. Korets murar är släthuggna, fogarna är strukna med ett starkt cementhaltigt bruk. Koret och långhuset har skråkantade socklar krönta med en rundstav. Sakristians sockel har attisk profil.

Takryttare och yttertak
På takets västra del finns en takryttare byggd av trä. I toppen sitter en vindflöjel i form av en tupp till vilken det är ca 35 m. Takryttaren är åttkantig, klädd med kopparplåt och försedd med åtta ljudgluggar, vilka täcks av fågelnät på träramar.

Klockan hänger i takryttaren. Klockdäcket är kopparplåtsklätt med en trätrall ovanpå. Uppgångshålet täcks av en lucka av kopparplåt.

Korets tak är uppfört som ett säteritak och ger illusionen av en basilika, långhuset har ett sadeltak. Kor- och långhustaken täcks med kopparplåt i skivtäckning på tät bördning av papp och panel (på koret utgörs panelen av gamla falar). Båda byggnadskropparna har hängrännor och stuprör av kopparplåt under samtliga takfall. Takstolarna består av bilade och sågade virken, ombyggda och påbyggda. På vindens västra del finns ett gjutet betongfundament som med som bär upp takryttaren.

Sakristians sadeltak täcks av tryckimpregnerade falar på ett pappklätt undertak av trä. Västra takfallet har en inspektionslucka. Murad skorsten på norra delen. Båda takfallen har hängrännor av trä, fodrade med kopparplåt. Allt utvändigt synligt virke är tjärat.

Fönster
Långhusets fönster (4 st.) är rundbågiga och korets (4 st.) är spetsbågiga. Omfattningar och solbänkar av kalksten, korets östfönster har dessutom masverk, även det av kalksten. Sakristians båda fönster är rundbågiga. De blyinfattade glasen är insatta direkt i kalkstensomfattningarna. Droppbleck av blyplåt.

Koret har i södra fasaden en rund och en fyrpassformig öppning båda med glasmosaiker, delvis tillverkade av medeltida glasmålningar som påträffats vid undersökningar i kyrkan. I den norra fasaden finns en rund ljusöppning till murtrappan, i korets och sakristians gavelrösten finns ytterligare ljusöppningar.

Portaler
Kyrkans portaler (5 st.) är huggna av grå och rödaktig kalksten (långhuset) samt gulaktig kalksten (koret).

Långhusets tre portaler är rundbågiga, den sydvästra (Likporten) är tvåsprångig. Kapitäl med växtornament. Kolonnetterna motsvaras i arkivolten av rundstav. Såväl innanför som utanför finns ramper av kalksten. Den sydöstra portalen kyrkans minsta men samtidigt huvudingång är enkelsprångig. Yttre omfattningen är rundbågig medan den inre är treflikig, på slutstenen står årtalet 1805 med rödkrita. Den norra långhusportalen (Klockarporten) är ensprångig med kolonnetter i sprången, fågelkapitäl samt figurkapitäl.

Korets två portaler är spetsbågiga. Den södra portalen (Konfirmandportalen) är fyrsprångig, i sprången finns kolonnetter vilka i arkivolten motsvaras av rundstavar. Kapitälband och basband är växtornerade. Tympanonfältet är delvis täckt av en mantel med växtornamentik, båda med droppsten. Vimpergen är odekorerad. Den norra korportalen (Brudporten) är tvåsprångig, i sprången syns spår av kolonnetterna som nu är borta. Kapitälbanden har växtornamentik, på den östra finns en krönfigur i form av ett huvud. Tympanonfältet är delvis täckt av en mantel. Odekorerad vimperg med krönande djurhuvud.
Samtliga portblad består utvändigt av stående tjärade bräder, invändigt är de klädda med målad panel. Långhusets sydvästra och norra portblad har medeltida gångjärnsbeslag.

Lau kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Vid mitten av 1200-talet byggdes det nuvarande treskeppiga långhuset och ett romanskt kor med korsarmar. Koret var förmodligen försett med en absid.

Under 1300-talet revs det romanska koret varefter ett rakt avslutat kor, även det treskeppigt, och en liten sakristia uppfördes. Delar av det romanska korets södra korsarm finns bevarade i det nuvarande korets sydmur. Utgrävningar efter andra lämningar av det tidigare koret har varit resultatlösa. När det nya koret byggdes återanvändes kvaderstenar, fönsteromfattningar och sockelstenar.

Kyrkan är uppförd av kalksten, koret består av mycket fint huggen sten och är därför förutom den östra gavelspetsen inte putsat. Långhuset och sakristian är däremot putsade och avfärgade.

Taket var från början sannolikt täckt med bräder eller spån, och långhuset har under en tid varit belagt med tegel. Idag är taken klädda med falsad kopparplåt. Takstolarna över långhuset förnyades till stora delar vid en ombyggnad 1756, varvid även takvinkeln ändrades.

Förmodligen fanns ursprungligen planer på ett torn men av okänd anledning blev det aldrig byggt. Istället uppförde man troligen på 1700-talet två takryttare: en större på västra delen av långhuset och en mindre på östra delen av koret. Den senare revs enligt skriftliga uppgifter redan 1793.

Lau är en av Gotlands största landsortskyrkor. På grund av dess ovanliga storlek har det spekulerats i om den kan ha varit en vallfartskyrka eller en pilgrimskyrka där kyrkvinden eventuellt kan ha fungerat som härbärge. Dominikanermunkarna i Visby kan även ha använt kyrkan som predikolokal på landsbygden.

Kyrkans storlek har genom åren varit ett bekymmer för församlingen eftersom underhållet dragit dryga kostnader. Främst taken har vållat problem. Redan på 1600-talet utfördes omfattande reparationsarbeten. Som första gotländska kyrka fick Lau år 1689 del av rikskollektmedel för detta ändamål. 1805 lagades och putsades kyrkan utvändigt och två år senare restaurerades den invändigt. Bland annat lades golvet om, varvid koret förmodligen fick stengolv. Väggar och valv putsades och vitkalkades, även kolonnerna avfärgades. 1876 vidgades långhusets fönster nedåt ca 60 cm, tio år senare fick korfönstren nya stenomfattningar med blyinfattade glas.

1892-93 gjordes en delvis mycket omfattande restaurering efter förslag av arkitekt Gustaf Pettersson, Stockholm. Långhusets och östra gavelspetsens yttermurar putsades, övriga murar av huggen sten fogströks med cement och portalerna lagades. Invändigt ändrades kyrkan radikalt. En liten orgel byttes ut mot Visby domkyrkas gamla orgel, vilken kom att uppta en stor del av långhusets västvägg. Golven lades ånyo om och höjdes ca 30 cm i långhuset, ca 40 cm i koret. Den gamla, slutna bänkinredningen från senare delen av 1600-talet med målning från 1703 av Christian Lorentz Numens byttes ut mot nygotiska, öppna bänkkvarter. Väggar och valv putsades, och vitkalkningen från 1807 på kolonner och bågar avlägsnades.

Under första delen av 1900-talet utfördes inga större reparationsarbeten. År 1950 började man förbereda ännu en stor restaurering då det upptäckts att takstolar och interiör skadats av inläckande vatten. Arkitekt Åke Porne, Stockholm, anlitades för att lämna förslag till åtgärder. Statsanslag för det omfattande arbetet beviljades 1957, och 1958 påbörjades restaureringen.

Porne ändrade både korets och långhusets takutformning, dessutom omgestaltades takryttaren och flyttades in en bit på långhustaket. Kor- och långhustaken kläddes med kopparplåt. Långhusets fasader putsades om och socklar och fönsteromfattningar lagades. Invändigt ville arkitekten återskapa det medeltida rummet. All fast inredning avlägsnades i långhuset och dopfunten placerades på ett podium i långhusets mitt. Trägolven i kor och långhus ersattes med kalkstensplattor. Orgeln från 1890-talsrestaureringen byttes ut mot ett mindre orgelverk, placerat vid långhusets norra mur. Även korets fasta bänkinredning togs bort och ersattes med lösa stolar. Predikstolen, berövad trappa och ljudtak, flyttades från södra till norra delen av koret och placerades på ett podium av kalksten. Altaret omgestaltades och Porne formgav ett räcke av smidesjärn mellan kor och långhus. Även altarskranket byttes mot en altarring av smidesjärn. En målningssvit från 1200- och 1500-talen i nischen efter den igenmurade tornbågen i västväggen togs fram.

Någon elektrisk belysningsanläggning kom inte till stånd i kyrkan i samband med restaureringen. Det varmluftssystem med pannrum under sakristian som installerades fungerade aldrig tillfredsställande och avlägsnades efter en relativt kort tid.

Den senaste restaureringen
Den senaste restaureringen som genomfördes 2003-04, inleddes med utvändiga och avslutades med invändiga arbeten. Restaureringsprogrammet togs fram av arkitekt Jan Utas, Visby, med hjälp av Högskolan på Gotlands byggnadsvårdsstudenter. En referensgrupp bildades med representanter för Samfälligheten Gotlands kyrkor, Lau församling, Länsstyrelsen, Länsmuseet, Högskolan på Gotland och Lau Hembygdsförening.

Vid den yttre restaureringen sågs fasadputsen, fönstren, yttertaken, vattenavledningen och åskskyddet över . De invändiga arbetena syftade till att få en fungerande kyrka vad gäller uppvärmning, belysning, akustik och förvaring samt att eliminera fuktproblemen i kyrkorummet.