Säter norra

Kulturmiljön ligger i kanten av odlingsbygden i Säters socken på Billingens östsida och följer kanten av diabasplatån ner över lerskiffernivån, kalkstensplatån och alunskifferterrassen. Området Säter norra omfattar den småskaliga odlingsbygden kring Gamla Mariestadsvägen, från Stenstomten i norr ner till Bäckagårdens naturreservat och vägskälet med landsvägen mot Stöpen i söder.
Avgränsningen i söder är satt mot bakgrund av att ett stråk av odlingslandskapet kring Bäckagården-Brännegården inte har kvar samma småskaliga karaktär som i Säter norra och Säter södra.
Uppe i liderna väster om landsvägen är landskapsbilden öppnare men ändå präglad av stark småskalighet. Betade hagmarker och ett till stora delar välbevarat stenmursindelat laga skifteslandskap från 1800-talet omväxlas med dungar av ädellövträd ibland som gamla solitärträd. Delvis överlagras äldre landskapsstrukturer från ängarnas långa epok, här låg bl.a. den stora Nolängen.
Synnerligen karaktärsfullt är det sannolikt medeltida bebyggelsemönstret högt upp i liderna på lerskifferterrassen ovanför Gamla Mariestadsvägen. Flera gårdar ligger här i en lång gles rad med långa tillfartsvägar från landsvägen upp över sluttningen. Här ligger Ingasäters herrgård och andra gamla ensamgårdar från medeltid och sent 1500-tal såsom Böglabo, Marbacken och Ängen samt ödegårdarna Noltorp och Sätergatan. Här ligger även Nolgården som på 1500-talet låg i Säters kyrkby men som åtminstone sedan 1700-talets början ligger uppe i liden.
Ingasäter 1:1, 5:1, 6:1 Ingasäter är en mycket karaktärsfull del av den större kulturmiljön, en välbevarad liten herrgårdsmiljö med stor park, flera faluröda 1800-talsbyggnader i typisk byggnadsgruppering samt mer ovanligt nog en vitputsad huvudbyggnad i stram 1930-talsfunktionalism. Parken inrymmer bl.a. sju fridlysta bokar, av vilka den stora Linnéboken uppmärksammades av Carl von Linné vid hans besök på gården 1746. Säter 3:4 Nolgården omfattar mer småskalig faluröd sen 1800-talsbebyggelse.
Ängen 1:4 Ängen har ett falurött stort byggnadsbestånd som ger ett mycket gott helhetsintryck av en väl samlad gårdsmiljö med välbevarade byggnader från främst 1800-talets mitt och senare del. Marbacken 3:1 Marbacken, känt från sent 1500-tal, har samlad välbevarad faluröd gårdsbebyggelse främst från 1850-1910. En ålderdomlig knuttimrad bod ger dagens gårdsbebyggelse tidsmässigt stark äldre förankring. Båda gårdarna hör till de bäst bevarade äldre gårdarna på Nordbillingen och karaktäriseras även av varsin lång allé- och stenmurskantad framfartsväg som löper nerifrån Gamla Mariestadsvägen till gården högt upp i liden. Ett fortfarande mycket välbevarat småskaligt stenmursindelat odlingslandskap omger båda gårdarna, dels nedanför Marbacken ända ned mot Gamla Mariestadsvägen, dels kring och ovanför Ängen upp mot diabasstupen.
I Bäckagårdens naturreservat, sydost om Ängens gård, dominerar ädellövskog på blöta marker med ask, lind och ek etc. Ädellövskogspartiet har förr ingått i de i vidsträckta både torra och fuktiga ängsmarker som präglat sluttningarna, vilket flera hamlade lövträd vittnar om.
Gamla Mariestadsvägen fungerade fortfarande på 1960-talet som en huvudväg norrut och har breddats och rätats här och var. Den bevarar dock mycket av den gamla vägens karaktäristiska följsamhet i landskapet och är en kulturhistoriskt värdefull vägmiljö. Vägen omges bl. a av inslag av allépartier, enkelsidiga stenmurar och solitära lövträd.
Bebyggelsemönstret ändrar karaktär i det något slutnare gamla odlingslandskapet nere på kalkstensterrassen nedanför Gamla Mariestadsvägen. Här ligger gårdar från medeltid och sent 1500-tal enstaka eller i små grupper såsom Backaskede, Eketorp, Rödegården, Garparör, Lagmansboda och den lilla herrgården Säter-Kroken. På kalkstensterrassen omväxlas stora inslag från det mosaikartade gamla odlingslandskapet med yppiga lövskogsdungar, betade hagmarker och numera igenväxande ålderdomliga lövängspartier samt enstaka inslag av mer moderna åkerytor. Stora dungar av ädellövträd, även som grova gamla solitärträd kännetecknar sluttningarna på kalkstenen österut, omväxlande med stora inslag av ett välbevarat småskaligt odlingslandskap med stengärdesgårdar från 1800-talets skiftesreformer.
Garparörs naturreservat utgör en välbevarad återstod av det gamla ängspräglade medeltida odlingslandskapet. Talrika odlingsrösen, stengärdegårdar, hamlade träd och en fägata vittnar om ett förr hävdat småskaligt odlingslandskap präglat av slåtterängar, stubbskottsbruk och smååkrar. Här
ligger även Garparörs äldre gårdstomt sannolikt från medeltiden med husgrunder (Raä Säter 25) och stor fägata. I anslutning till gårdstomten ligger flera förhistoriska gravar (se nedan).
Fortfarande löper småvägar genom sluttningens hagmarker och yppiga ädellövskogsdungar som har ursprung som stenmurskantade fägator från gårdarna mot utmarken. Exempelvis mynnar en stor fägata mellan mäktiga stenmurar vid Lagmansboda fägård. Enstaka sentida skogsplantering har skett närmast väg 26 (nya Mariestadsvägen) där t.ex. uppvuxen tallskog nära Lagmansboda gård överlagrar ett äldre småskaligt odlingslandskap med odlingsrösen, smååkrar och stenmurar.
Lagmansboda (Lagmansboda 1:7) är en medeltida gård som med sina faluröda samlade 1700- och 1800-talsbyggnader, sin fägata och omgivande spår av äldre odlingslandskap, trots vissa senare förändringar, fortfarande är småskaligt och har stora byggnadshistoriska värden. Den stora knuttimrade parstuga som fortfarande är manbyggnad byggdes 1790.
Backatomtens gårdar och det närbelägna Rödegården bildar en särskild liten gårdsgrupp bland beteshagar, lövdungar och laga skifteslandskapets stenmurar i sluttningen. Här är framför allt bebyggelsen på Backatomten 1:13 och Rödegården av störst intresse. På Backatomten (Backatomten 1:13) är gårdens manbyggnad en timrad parstuga, troligen från 1840-talet med viss prägel även av tiden runt år 1900. Rödegården (Rödegården 1:25) har en regelbundet uppbyggd faluröd mangård med manbyggnad och två små flyglar från 1830-talet.
En alldeles särskild karaktär, med stark förankring och kontinuitet bakåt i tiden till lövängslandskap och bebyggelse på 1700- och 1800-talets herrgårdar i bygden, bevarar kulturlandskap och herrgårdsmiljö på Säter-Kroken (Säter 5:1). Detta är såväl Skövde kommuns som hela kambrosilurområdets bäst bevarade mindre herrgårdsmiljö från den tidsepoken. Kroken har som helhet mycket höga kulturhistoriska värden.
Kroken som är en medeltida gård räknades på 1500-talet till den senare försvunna Säters by. Det kan därför inte uteslutas att Kroken haft ett något sydligare läge, närmare Säters kyrka, på den tiden. Åtminstone sedan sent 1600-tal bör dock gården ha legat där den nu ligger. På gårdskartan från 1700-talet är fortfarande huvuddragen i nuvarande kulturlandskap kring Säter-Kroken lätta att känna igen. Omgivningen utgörs av ett till stor del hävdat ålderdomligt lövängs- och hagmarkslandskap genom vilket den allékantade tillfartsvägen från söder löper. Närmiljön utgörs, av stenmurskantade småvägar, en parkliknande trädgård, körsbärsträdgård och stenmurar. Gårdens gamla huvudbyggnad är en välbevarad stor parstuga från 1700-talet. Nuvarande huvudbyggnad från 1856 i två våningar har en synnerligen välbevarad exteriör från 1850-talet med åtskilliga originaldetaljer i behåll. Ekonomigårdens stora faluröda byggnadsbestånd är dels från 1800-talets början såsom t.ex. magasin och ladugård, dels från tiden kring såsom stall och vagnslider etc.
Nästan alla förhistoriska fornlämningar ligger bland hagmarker och lövskogsdungar på kalkstens- och alunskiffernivåerna. Troligen följde även östsidans första bosättningar kanten av kalkstensplatån i likhet med uppe i Berg. Här nere finns bl.a. flera rösen från bronsålder eller järnålder, de flesta mindre (Raä Säter 21:1-21:4, Raä Säter 22 och 33), men ett är lite större med 20 meter i diameter (Raä Säter 20)beläget vid Garparörs gamla tomt (Raä Säter 25). Garparör som från början hette Garpakärr (i betydelsen Tyskakärr) omnämns i sent 1500-tal men gården kan mycket väl ha ett äldre ursprung. Här finns också gravar i form av stenkretsar och resta stenar från järnåldern (Raä Säter 19:1-19:3, Raä Säter 30:1). Av mycket stort agrarhistoriskt intresse är de två lingropar som finns vid Garparör samt en varggrop (Raä Säter 29) som är fast fornlämning. Av områdets ödegårdar med ursprung från medeltiden har Noltorp och Sätergatan tidigare nämnts (Raä Säter 53 och 59), båda belägna uppe i liden ovanför Ingasäter. Gården Sten som är känd sedan sent 1500-tal har sin ödetomt i skogskanten i
norr (Raä Säter 51). Här kvarligger endast en jordkällare sedan de sista gårdsbyggnaderna revs på 1960-talet.
Kalkindustrin i Säter har varit koncentrerad till Mölltorp i socknens södra del. Även i norr, i närheten av Stens tomt, har även legat ett kalkbruk vilket flera kalkugnsruiner och rödfyrshögar vittnar om. Kalkbrukslämningarna skyddas numera som fornlämning (Raä Säter 56).
Ett småskaligt glest stråk av f.d. backstugor och agrara lägenheter från 1800-talet som hört till bygdens herrgårdar och bondgårdar följer Gamla Mariestadsvägen. Exempelvis finns här Bollsked, Noläng och Prästängen. Några ersattes på 1930-talet av små egnahem. Mest välbevarade är det faluröda Bollsked (Stångesäter 1:13) från 1913 som ersatte en backstuga på samma plats, samt Noläng (Marbacken 4:1) som ligger på Marbackens gamla marker. Noläng är en faluröd liten enkelstuga från ca 1850-1880, i likhet med Säteräng (Berg 7:11) som däremot ligger högt uppe i liden ovanför Ingasäter.
Ett likartat småskaligt utmarksstråk har även följt en del av vägen mot Stöpen. Här blev i sent 1800-tal ett litet bygdecentrum när folkskola uppfördes på 1870-talet, följt av en småskola. Av de två faluröda skolhusen är den f.d. folkskolan den som bevarar mest av ursprunglig exteriör. Den f.d. småskolan är något mer förändrad under 1900-talet. Helheten i den karaktäristiska sockenskolmiljön är dock bibehållen (Säter 1:2 och 1:8).

Ingår också i:
-Område av riksintresse för naturvård.
-Flera byggnadsobjekt i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun. 1988.
-Vägobjekt av stort kulturhistoriskt värde, Gamla Mariestadsvägen Lunden-Ingasäter
-Bäckagårdens naturreservat
-Garparörs naturreservat.

Säters socken omnämns 1345 som Sätra. Säter har en lite mer ovanlig bebyggelseutveckling inom det centrala västgötska kambrosilurområdet. I likhet med på hela Nordbillingen finns en påtaglig koncentration av ortnamn som innehåller -säter, troligen i betydelsen äng på utmarken. Säter har detta även i själva sockennamnet. Här på östsluttningen av Billingen finns en stor mängd äldre ensamgårdar och endast ett fåtal bybildningar, vilka är mycket små. Flera ensamgårdar har medeltida bakgrund. Andra ensamgårdar är noterade första gången i jordeboken i sent 1500-tal som kronotorp, d.v.s. nybyggd gård på kronans mark. Bebyggelsemönstret har en speciell karaktär i att ensamgårdarna ligger antingen i rad uppe på lerskiffernivån eller mer strödda utmed kalkstenskleven. Redan före 1700-talets storskifte och 1800-talets laga skifte har bebyggelseförändringar skett med oklar bakgrund. Säters by som gett namn åt socknen försvann tidigt, kanske på 1600-talet. I socknen finns flera i historisk tid ödeställda ensamgårdar i centralbygden. Säter bär fortfarande på många håll stark prägel av det mosaikartade starkt ängsdominerade odlingslandskap som fortfarande på 1700-talet kännetecknade kambrosilurområdets norra del kring Billingen. Samma långa utvecklade fägatusystem som i Bergs socken tycks ha kännetecknat de små tresädesbyarna och ensamgårdarna i Säter.
Säters by som omnämns i skrift 1448 kan ha legat O och NO om den tidigmedeltida kyrkan, där i alla fall gården Stommen legat. Flera gårdar som ligger intill kyrkan såsom Borgen och Stångesäter räknades dock inte till byn. Enligt jordeboken 1564 omfattade byn de tre gårdarna Kroken (Säter-Kroken), Nolgården och Stommen. Särskilt Nolgården och även Kroken ligger idag geografiskt sett långt från kyrkan och åtminstone Nolgården bör ha haft ett annat gårdsläge tidigare. En geometrisk karta över Nolgården från 1718 visar att gården redan då låg i nu befintligt läge längre norrut i socknen.
I centrala Säter har funnits flera herresäten; främst Mölltorp, Ingasäter, Stångesäter och Säter-Kroken. Mölltorp (Mulltorp) var ursprungligen en liten medeltida by men blev på 1600-talet socknens största egendom. Den betydande stenindustri som funnits i Säter har framför allt varit knuten till Mölltorp. Där anlades Carls alunbruk 1724, i drift till 1830-talet. Från tidigt 1700-tal omnämns kalkframställning, gårdens kalkbruk var i drift till 1951. Även nära Sten har funnits ett kalkbruk.

Kulturmiljön ligger i kanten av odlingsbygden i Säters socken på Billingens östsida och följer kanten av diabasplatån ner över lerskiffernivån, kalkstensplatån och alunskifferterrassen. Området Säter norra omfattar den småskaliga odlingsbygden kring Gamla Mariestadsvägen, från Stenstomten i norr ner till Bäckagårdens naturreservat och vägskälet med landsvägen mot Stöpen i söder.
Avgränsningen i söder är satt mot bakgrund av att ett stråk av odlingslandskapet kring Bäckagården-Brännegården inte har kvar samma småskaliga karaktär som i Säter norra och Säter södra.
Uppe i liderna väster om landsvägen är landskapsbilden öppnare men ändå präglad av stark småskalighet. Betade hagmarker och ett till stora delar välbevarat stenmursindelat laga skifteslandskap från 1800-talet omväxlas med dungar av ädellövträd ibland som gamla solitärträd. Delvis överlagras äldre landskapsstrukturer från ängarnas långa epok, här låg bl.a. den stora Nolängen.
Synnerligen karaktärsfullt är det sannolikt medeltida bebyggelsemönstret högt upp i liderna på lerskifferterrassen ovanför Gamla Mariestadsvägen. Flera gårdar ligger här i en lång gles rad med långa tillfartsvägar från landsvägen upp över sluttningen. Här ligger Ingasäters herrgård och andra gamla ensamgårdar från medeltid och sent 1500-tal såsom Böglabo, Marbacken och Ängen samt ödegårdarna Noltorp och Sätergatan. Här ligger även Nolgården som på 1500-talet låg i Säters kyrkby men som åtminstone sedan 1700-talets början ligger uppe i liden.
Ingasäter 1:1, 5:1, 6:1 Ingasäter är en mycket karaktärsfull del av den större kulturmiljön, en välbevarad liten herrgårdsmiljö med stor park, flera faluröda 1800-talsbyggnader i typisk byggnadsgruppering samt mer ovanligt nog en vitputsad huvudbyggnad i stram 1930-talsfunktionalism. Parken inrymmer bl.a. sju fridlysta bokar, av vilka den stora Linnéboken uppmärksammades av Carl von Linné vid hans besök på gården 1746. Säter 3:4 Nolgården omfattar mer småskalig faluröd sen 1800-talsbebyggelse.
Ängen 1:4 Ängen har ett falurött stort byggnadsbestånd som ger ett mycket gott helhetsintryck av en väl samlad gårdsmiljö med välbevarade byggnader från främst 1800-talets mitt och senare del. Marbacken 3:1 Marbacken, känt från sent 1500-tal, har samlad välbevarad faluröd gårdsbebyggelse främst från 1850-1910. En ålderdomlig knuttimrad bod ger dagens gårdsbebyggelse tidsmässigt stark äldre förankring. Båda gårdarna hör till de bäst bevarade äldre gårdarna på Nordbillingen och karaktäriseras även av varsin lång allé- och stenmurskantad framfartsväg som löper nerifrån Gamla Mariestadsvägen till gården högt upp i liden. Ett fortfarande mycket välbevarat småskaligt stenmursindelat odlingslandskap omger båda gårdarna, dels nedanför Marbacken ända ned mot Gamla Mariestadsvägen, dels kring och ovanför Ängen upp mot diabasstupen.
I Bäckagårdens naturreservat, sydost om Ängens gård, dominerar ädellövskog på blöta marker med ask, lind och ek etc. Ädellövskogspartiet har förr ingått i de i vidsträckta både torra och fuktiga ängsmarker som präglat sluttningarna, vilket flera hamlade lövträd vittnar om.
Gamla Mariestadsvägen fungerade fortfarande på 1960-talet som en huvudväg norrut och har breddats och rätats här och var. Den bevarar dock mycket av den gamla vägens karaktäristiska följsamhet i landskapet och är en kulturhistoriskt värdefull vägmiljö. Vägen omges bl. a av inslag av allépartier, enkelsidiga stenmurar och solitära lövträd.
Bebyggelsemönstret ändrar karaktär i det något slutnare gamla odlingslandskapet nere på kalkstensterrassen nedanför Gamla Mariestadsvägen. Här ligger gårdar från medeltid och sent 1500-tal enstaka eller i små grupper såsom Backaskede, Eketorp, Rödegården, Garparör, Lagmansboda och den lilla herrgården Säter-Kroken. På kalkstensterrassen omväxlas stora inslag från det mosaikartade gamla odlingslandskapet med yppiga lövskogsdungar, betade hagmarker och numera igenväxande ålderdomliga lövängspartier samt enstaka inslag av mer moderna åkerytor. Stora dungar av ädellövträd, även som grova gamla solitärträd kännetecknar sluttningarna på kalkstenen österut, omväxlande med stora inslag av ett välbevarat småskaligt odlingslandskap med stengärdesgårdar från 1800-talets skiftesreformer.
Garparörs naturreservat utgör en välbevarad återstod av det gamla ängspräglade medeltida odlingslandskapet. Talrika odlingsrösen, stengärdegårdar, hamlade träd och en fägata vittnar om ett förr hävdat småskaligt odlingslandskap präglat av slåtterängar, stubbskottsbruk och smååkrar. Här
ligger även Garparörs äldre gårdstomt sannolikt från medeltiden med husgrunder (Raä Säter 25) och stor fägata. I anslutning till gårdstomten ligger flera förhistoriska gravar (se nedan).
Fortfarande löper småvägar genom sluttningens hagmarker och yppiga ädellövskogsdungar som har ursprung som stenmurskantade fägator från gårdarna mot utmarken. Exempelvis mynnar en stor fägata mellan mäktiga stenmurar vid Lagmansboda fägård. Enstaka sentida skogsplantering har skett närmast väg 26 (nya Mariestadsvägen) där t.ex. uppvuxen tallskog nära Lagmansboda gård överlagrar ett äldre småskaligt odlingslandskap med odlingsrösen, smååkrar och stenmurar.
Lagmansboda (Lagmansboda 1:7) är en medeltida gård som med sina faluröda samlade 1700- och 1800-talsbyggnader, sin fägata och omgivande spår av äldre odlingslandskap, trots vissa senare förändringar, fortfarande är småskaligt och har stora byggnadshistoriska värden. Den stora knuttimrade parstuga som fortfarande är manbyggnad byggdes 1790.
Backatomtens gårdar och det närbelägna Rödegården bildar en särskild liten gårdsgrupp bland beteshagar, lövdungar och laga skifteslandskapets stenmurar i sluttningen. Här är framför allt bebyggelsen på Backatomten 1:13 och Rödegården av störst intresse. På Backatomten (Backatomten 1:13) är gårdens manbyggnad en timrad parstuga, troligen från 1840-talet med viss prägel även av tiden runt år 1900. Rödegården (Rödegården 1:25) har en regelbundet uppbyggd faluröd mangård med manbyggnad och två små flyglar från 1830-talet.
En alldeles särskild karaktär, med stark förankring och kontinuitet bakåt i tiden till lövängslandskap och bebyggelse på 1700- och 1800-talets herrgårdar i bygden, bevarar kulturlandskap och herrgårdsmiljö på Säter-Kroken (Säter 5:1). Detta är såväl Skövde kommuns som hela kambrosilurområdets bäst bevarade mindre herrgårdsmiljö från den tidsepoken. Kroken har som helhet mycket höga kulturhistoriska värden.
Kroken som är en medeltida gård räknades på 1500-talet till den senare försvunna Säters by. Det kan därför inte uteslutas att Kroken haft ett något sydligare läge, närmare Säters kyrka, på den tiden. Åtminstone sedan sent 1600-tal bör dock gården ha legat där den nu ligger. På gårdskartan från 1700-talet är fortfarande huvuddragen i nuvarande kulturlandskap kring Säter-Kroken lätta att känna igen. Omgivningen utgörs av ett till stor del hävdat ålderdomligt lövängs- och hagmarkslandskap genom vilket den allékantade tillfartsvägen från söder löper. Närmiljön utgörs, av stenmurskantade småvägar, en parkliknande trädgård, körsbärsträdgård och stenmurar. Gårdens gamla huvudbyggnad är en välbevarad stor parstuga från 1700-talet. Nuvarande huvudbyggnad från 1856 i två våningar har en synnerligen välbevarad exteriör från 1850-talet med åtskilliga originaldetaljer i behåll. Ekonomigårdens stora faluröda byggnadsbestånd är dels från 1800-talets början såsom t.ex. magasin och ladugård, dels från tiden kring såsom stall och vagnslider etc.
Nästan alla förhistoriska fornlämningar ligger bland hagmarker och lövskogsdungar på kalkstens- och alunskiffernivåerna. Troligen följde även östsidans första bosättningar kanten av kalkstensplatån i likhet med uppe i Berg. Här nere finns bl.a. flera rösen från bronsålder eller järnålder, de flesta mindre (Raä Säter 21:1-21:4, Raä Säter 22 och 33), men ett är lite större med 20 meter i diameter (Raä Säter 20)beläget vid Garparörs gamla tomt (Raä Säter 25). Garparör som från början hette Garpakärr (i betydelsen Tyskakärr) omnämns i sent 1500-tal men gården kan mycket väl ha ett äldre ursprung. Här finns också gravar i form av stenkretsar och resta stenar från järnåldern (Raä Säter 19:1-19:3, Raä Säter 30:1). Av mycket stort agrarhistoriskt intresse är de två lingropar som finns vid Garparör samt en varggrop (Raä Säter 29) som är fast fornlämning. Av områdets ödegårdar med ursprung från medeltiden har Noltorp och Sätergatan tidigare nämnts (Raä Säter 53 och 59), båda belägna uppe i liden ovanför Ingasäter. Gården Sten som är känd sedan sent 1500-tal har sin ödetomt i skogskanten i
norr (Raä Säter 51). Här kvarligger endast en jordkällare sedan de sista gårdsbyggnaderna revs på 1960-talet.
Kalkindustrin i Säter har varit koncentrerad till Mölltorp i socknens södra del. Även i norr, i närheten av Stens tomt, har även legat ett kalkbruk vilket flera kalkugnsruiner och rödfyrshögar vittnar om. Kalkbrukslämningarna skyddas numera som fornlämning (Raä Säter 56).
Ett småskaligt glest stråk av f.d. backstugor och agrara lägenheter från 1800-talet som hört till bygdens herrgårdar och bondgårdar följer Gamla Mariestadsvägen. Exempelvis finns här Bollsked, Noläng och Prästängen. Några ersattes på 1930-talet av små egnahem. Mest välbevarade är det faluröda Bollsked (Stångesäter 1:13) från 1913 som ersatte en backstuga på samma plats, samt Noläng (Marbacken 4:1) som ligger på Marbackens gamla marker. Noläng är en faluröd liten enkelstuga från ca 1850-1880, i likhet med Säteräng (Berg 7:11) som däremot ligger högt uppe i liden ovanför Ingasäter.
Ett likartat småskaligt utmarksstråk har även följt en del av vägen mot Stöpen. Här blev i sent 1800-tal ett litet bygdecentrum när folkskola uppfördes på 1870-talet, följt av en småskola. Av de två faluröda skolhusen är den f.d. folkskolan den som bevarar mest av ursprunglig exteriör. Den f.d. småskolan är något mer förändrad under 1900-talet. Helheten i den karaktäristiska sockenskolmiljön är dock bibehållen (Säter 1:2 och 1:8).

Ingår också i:
-Område av riksintresse för naturvård.
-Flera byggnadsobjekt i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun. 1988.
-Vägobjekt av stort kulturhistoriskt värde, Gamla Mariestadsvägen Lunden-Ingasäter
-Bäckagårdens naturreservat
-Garparörs naturreservat.

Säters socken omnämns 1345 som Sätra. Säter har en lite mer ovanlig bebyggelseutveckling inom det centrala västgötska kambrosilurområdet. I likhet med på hela Nordbillingen finns en påtaglig koncentration av ortnamn som innehåller -säter, troligen i betydelsen äng på utmarken. Säter har detta även i själva sockennamnet. Här på östsluttningen av Billingen finns en stor mängd äldre ensamgårdar och endast ett fåtal bybildningar, vilka är mycket små. Flera ensamgårdar har medeltida bakgrund. Andra ensamgårdar är noterade första gången i jordeboken i sent 1500-tal som kronotorp, d.v.s. nybyggd gård på kronans mark. Bebyggelsemönstret har en speciell karaktär i att ensamgårdarna ligger antingen i rad uppe på lerskiffernivån eller mer strödda utmed kalkstenskleven. Redan före 1700-talets storskifte och 1800-talets laga skifte har bebyggelseförändringar skett med oklar bakgrund. Säters by som gett namn åt socknen försvann tidigt, kanske på 1600-talet. I socknen finns flera i historisk tid ödeställda ensamgårdar i centralbygden. Säter bär fortfarande på många håll stark prägel av det mosaikartade starkt ängsdominerade odlingslandskap som fortfarande på 1700-talet kännetecknade kambrosilurområdets norra del kring Billingen. Samma långa utvecklade fägatusystem som i Bergs socken tycks ha kännetecknat de små tresädesbyarna och ensamgårdarna i Säter.
Säters by som omnämns i skrift 1448 kan ha legat O och NO om den tidigmedeltida kyrkan, där i alla fall gården Stommen legat. Flera gårdar som ligger intill kyrkan såsom Borgen och Stångesäter räknades dock inte till byn. Enligt jordeboken 1564 omfattade byn de tre gårdarna Kroken (Säter-Kroken), Nolgården och Stommen. Särskilt Nolgården och även Kroken ligger idag geografiskt sett långt från kyrkan och åtminstone Nolgården bör ha haft ett annat gårdsläge tidigare. En geometrisk karta över Nolgården från 1718 visar att gården redan då låg i nu befintligt läge längre norrut i socknen.
I centrala Säter har funnits flera herresäten; främst Mölltorp, Ingasäter, Stångesäter och Säter-Kroken. Mölltorp (Mulltorp) var ursprungligen en liten medeltida by men blev på 1600-talet socknens största egendom. Den betydande stenindustri som funnits i Säter har framför allt varit knuten till Mölltorp. Där anlades Carls alunbruk 1724, i drift till 1830-talet. Från tidigt 1700-tal omnämns kalkframställning, gårdens kalkbruk var i drift till 1951. Även nära Sten har funnits ett kalkbruk.