ÖSTERVIKS KAPELL

Österviks kapell är en röd tegelbyggnad uppförd i två våningar med en förhöjd sockelvåning i granit, en vindsvåning med korsvirkesinslag samt ett högt torn. Byggnadens formspråk är präglat av nygotikens medeltidsinfluerade och romantiserande drag med markerade växlingar i volymer och material, samt uppvisar naturtrogna material och hantverksmässigt utförande.
Byggnaden har en såväl profan som sakral karaktär. Fasaderna är varierade och har alla olika utseende. Materialvalet för byggnaden är genomgående. Den förhöjda sockelvåningen är utförd i råhuggen granit. Väggarna är uppmurade av rött tegel i blockförband där hörnkedjor, fönsteromfattningar, takfot och den mindre tornutbyggnaden markerats i vit slätputs. Den övre våningen, vindsvåningen och det höga tornets övre del artikuleras genom synlig korsvirkeskonstruktion med tegelfyllning. Byggnadens branta takfall är belagda med skiffer. Över församlingssalen och kyrkorummet är taken valmade och försedda med takkupor, medan vindsvåningens sadeltak försetts med valmad spets. Regnvattensystemet består av fotrännor och stuprör i plåt.
Byggnaden har en oregelbunden plan bestående av två rektangulära byggnadskroppar som är förskjutna i förhållande till varandra och som förbinds genom en mellanliggande hall. I norr finns ett högt vidbyggt rektangulärt torn och i sydvästra hörnet ett mindre sexkantigt torn med spira krönt av ett latinskt kors. Även det höga tornet i norr kröns av ett kors med kulor samt har likt de övriga takfallen och takkuporna nockarna försedda med akroterier. Järndörren till tornet nytillverkades 1966 av smed Lars Holmström, Arvika. Klockan i tornet är gjuten av K.G. Bergholtz Klockgjuteri i Sigtuna 1968. Tornets gavlar har klätts med panel och har liksom de små takkuporna, korsvirkesdetaljer och vindskivor en faluröd kulör. Runt tornets övre del löper en vitputsad rundbågefris.
Entrén pryds av en stor veranda som bärs upp av pelare i granit och dess golv är belagt med röda och grå kalkstensplattor och trappan är byggd i granit. Portarna till församlingssalen och den gamla entrén till kyrkorummet är av ek och försedda med överljus. Fönsterbågarna i entréplan är utförda i gjutjärn, övriga i trä. Byggnadens fönster har många olika former. Kyrkorummet har markerats i exteriören med sina karaktäristiska fönster. Vid koret är fönstret tredelat medan fönstren i västra långväggen är tvådelade. De har en trepassformad överdel. Det mindre hörntornets fönster följer samma mönster men kröns dessutom av ett mindre fönsterparti med fyrpass. Samtliga fönster har fönsterbleck av rödmålad plåt. Församlingssalens stickbågiga fönster är försedda med korspost.

Österviks kapell uppfördes 1869-72 på initiativ av greve Rudolf Adlersparre och hans maka Ida (f. Broms) på det närbelägna Gustafsvik säteri. Som arkitekt anlitades ingenjören A Forsell från Landskrona. Han var av sin samtid mest känd som arkitekten bakom Oscar II:s Sofiero utanför Helsingborg. Teglet som användes vid byggnadens uppförande var slaget vid Gustavsviks eget tegelbruk.
Byggnaden innehöll kyrkorum, skollokaler, präst- och lärarbostad och kallades till en början för Varnums kapell, genom att den var belägen i Varnums socken. Själva kapellsalen användes för skoländamål och gudstjänster enligt svenska kyrkans gudstjänstordning. I byggnadens funktion kommer mycket av byggherren Adlersparre och det sena 1800-talets filantropiska och folkbildande ambitioner till uttryck. Till nymodigheterna hörde skolbibliotek, skolbespisning och naturaliesamling. Den kombinerade skolan och kapellet var tänkt främst för barnen till de anställda på Gustavsvik, men kom även att nyttjas av folket i trakten, barn i Ölme församling m fl. Som predikant vid kapellet anställdes Andreas Fernholm år 1877. Han var en stridbar man med bestämda åsikter i trosfrågor som säkert kryddade tillvaron i Östervik. Adlersparre avskedade Fernholm 1882 efter påtryckningar från svenska statskyrkan.
Dagens församlingssal fungerade mellan åren 1872 och 1893 som skolsal för småskola och folkskola. Som mest gick här ett 70-tal barn. Mellan 1872-85 bedrevs även yrkesundervisning där barnen fick lära sig bl a matlagning, trädgårdsskötsel, husdjursskötsel och trädplantering. Brygghus, ladugård, vedbod och finsk bastu ingick 1872 i byggnadsbeståndet kring skol- och kapellbyggnaden. I bottenvåningens välvda källarrum inreddes små skolkök och matsal. Ett av skolköken inreddes vid 1960-talet med ett modernare kök men i övrigt är källarvåningen i stort sett intakt.
På 1880-talet gick Adlersparres i konkurs och egendomen såldes till vinhandlarfamiljen Platin. De lät 1892 uppföra ett herrgårdsmejeri i parken och kapellet förvandlades successivt till ostlagerlokal och sädesmagasin. Den kyrkliga verksamheten fortsatte mellan 1885-1902 i begränsad omfattning. Därefter skedde ett flertal ägoskiften och byggnaderna förföll. 1912-1921 bedrevs återigen viss kyrklig verksamhet i Österviks kapell. I samband med Gustavsviks säteris konkurs såldes kapellet och mejeriet till skulptören, fotografen, inredningsarkiteketen mm Eric Rafael-Rådberg i Kristinehamn 1921. Konstnären och hans familj flyttade in i kapellbyggnaden och mejeriet fick fungera som ateljé och garage. Gudstjänsterna upphörde.
Efter Rafael-Rådbergs död köpte nybildade Österviks kapellstiftelse kapellet 1964 under komminister John Engvalls ledning och initiativ. Ambitionen var att renovera byggnaderna och återuppta gudstjänsten. Arkitekten Ragnar Jonsson, Stockholm utformade redan 1963 en renoveringsplan som skulle styra arbetet. Kapellet kunde återinvigas den 17 augusti 1969. Vissa förändringar av byggnaden hade utförts. Den tidigare separata entrén utifrån till kyrkorummet sattes igen så att kyrkans kor kunde flyttas från den sexkantiga tornutbyggnaden till kyrkorummets södra kortvägg. Det bänkkvarter som tidigare var placerat där togs bort och i tornet placerades dopaltare och dopfunt. Ett nytt altare tillverkades, de gamla bänkarna renoverades, pedalorgeln skickades på renovering hos Bröderna Mobergs Orgelfabrik i Sandviken osv. Uppmätningsritningen från 1963 redovisar inte någon inredd sakristia innanför entrén eller predikstolsbalkong, utan dessa delar har sannolikt tillkommit i samband med renoveringen. Verandan utanför entrén hade utvidgats och vid 1960-talet försågs lägenheten ovanför med en större balkong.
I den kringliggande parken utfördes 1973 omfattande gallringsarbeten och ytterligare röjningsarbeten och renoveringar gjordes 1982. 1976 genomfördes en yttre renovering av kapellet. Den 18 november 1985 förklarades miljön och bebyggelsen vid Österviks kapell som byggnadsminne. 1992 lades skiffertaken på kapellbyggnaden om och fasadputsarbeten utfördes på mejeriet. Nästa renovering utfördes 1998 när lägenheterna på de övre våningarna i kapellet byggdes om och renoverades. I slutet på 1990-talet tillkom ett "nytt" innertak utformat av Rafael-Rådberg i hallen och 2002 installerades en bergvärmepump med nya radiatorer i kapellsalen.
Österviks kapell har aldrig ägts av Svenska kyrkan utan varit i privat ägo och förvaltas idag av Österviks kapellstiftelse. Den har således sedan sin tillblivelse inte ingått i någon församling utan fungerat som ett komplement till Kristinehamns kyrka och Ölme kyrka.

KÄLLA: Värmlands museum

SAMMANFATTANDE BESKRIVNING- Det stora rektangulära kyrkorummet i nygotisk stil har ett rakt avslutat kor i söder, i samma nivå som det övriga kyrkorummet, och ett utbyggt burspråk vid sydvästra hörnet, där sidoaltare och dopfunt placerats. Kyrkorummet har en öppen takstol viket gör att kyrkans tredingstak blir synligt. Kyrkan upplyses genom kopplade masverksfönster i västra och södra väggen. Mycket av kyrkorummets karaktär skapas genom det rikt utsmyckade taket med nygotiska snickeridetaljer.
ALTARET är placerat framför ett stort tredelat fönster mot söder med utsikt över Varnumsviken. Altaret som tillkom vid renoveringen på 1960-talet var vid inventeringstillfället täckt med antependie, altarbrun och altarduk. Altarbrun är komponerad av Ethel Halvarsson-Andersson 1969. På altaret är sex ljusstakar i polerat järn placerade och ett krucifix i trä. Ljusstakarna är utformade av skulptören Eric Rafael-Rådberg. Framför altaret vid fönstret är en glasmålning föreställande Kristus med törnekronan placerad. Glasmålningen är utförd av Hugo Schultz, Kristinehamn.
På var sida om altaret är PSALMNUMMERTAVLOR med vit ram, svart botten och metallsiffror fästa. Framför altaret är en ALTARRING placerad. Altarringen är utförd i trä med vitmålade balusterdockor och dess knäfall är klätt med grått tyg. Bredvid altarringen är en stor AMBO från renoveringen på 1960-talet placerad. Den är tillverkad i trä och masonit, försedd med speglar och delvis ekådrad. Bredvid ambon är tre golvljusstakar placerade. På den östra sidan om altaret syns den tidigare kyrkporten med inskriptionen "Waren ordets görare och icke allenast hörare" över dörröppningen.
DOPFUNTEN som tillkom vid 1960-talet är placerad i tornutbyggnaden vid rummets sydvästra hörn intill koret. Den är utförd i ek med en dopskål i patinerad koppar med inskriptionen "Låten barnen komma till mig". Dopfunten är placerad på en ryamatta. DOPALTARET intill är utfört i trä och masonit och delvis ekådrat. På altaret har ljusstakar i sterlingsilver från 1968 och en Kristusstaty i vit sten placerats. Ovanför altaret hänger en tavla av Jenny Nyström.
I kyrksalens östra vägg finns två ingångar från intilliggande förhall respektive sakristian. Dörrarna vid ingångarna är av ek och har tillhört örlogsfartyget Äpplet, som sjönk i Dalarö hamn 1676. Kapellets grundare greve Rudolf Adlersparre införskaffade dörrarna när kapellet skulle byggas. Ovanför ingångarna till kapellsalen finns två balkonger som vilar på träkonsoller. Den bakre, som har en barriär av gjutjärn, används som ORGELLÄKTARE för en mindre tramporgel i jugendstil. Den främre balkongen, med träbarriär, fungerar som PREDIKSTOL. På en takkonsoll ovanför predikstolen hänger en duva. Predikstolsbalkongen nås via en spiraltrappa i sakristian.
Kyrkorummets golv är belagt med kalksten som lagts i rutmönster med grå och röd sten. Väggarna har en målad slätputs, där nedre delen har en målad bröstning i grönt och brunt med speglar och övre delen är vitmålad. Taket i tredingsform har synliga takstolar med nygotisk dekor. Taket bryts upp av trekantiga takkupor, tre i vardera långsidan och en i vardera kortsidan. Som tidigare nämnts finns ett tredelat fönster framför altaret. I västra långväggen sitter tre tvådelade fönster i gjutjärn och i tornet finns tre mindre fönsterpartier vardera bestående av fyra lufter i gjutjärn krönta av ett fyrpass.
BÄNKAR i trä är placerade med ena gaveln mot västra långväggen. Bänkarna är ekådrade och av två olika typer. De bänkar som finns i kyrksalens bakre del är längre än de främre. Några bänkrader har även placerats mellan dörrarna mot östra väggen. I taket hänger två olika typer av ljuskronor i mässing. De två äldsta införskaffade Adlersparre från judiska synagogan i Stockholm när den skulle rivas 1868 och de tre modernare mässingskronorna tillkom efter renoveringen på 1960-talet.
En elektrisk orgel är placerad på västra sidan om koret och har ersatt den gamla pedalorgeln som är flyttad till församlingssalen. Vid väggen intill orgeln är en änglastaty i gips placerad. Under predikstolen finns en svart flygel.
1977 skänktes en tavla av den italienska konstnären Carlo Maratti (1665-1713) till församlingen. Tavlan, med motivet av jungfru Maria och Jesusbarnet, är placerad på kyrkorummets bakre vägg. Mellan fönstren i den västra långväggen hänger två kyrkskepp.
På motsatt sida om hallen finns en stor FÖRSAMLINGSSAL som längre tillbaka i tiden användes som skolsal. Salen har ett lackat furugolv, ljusgröna väggar, panelklätt vitmålat tak med synligt brunt bjälklag som bärs upp av en träpelare mitt i rummet. Församlingssalen är möblerad med äldre möbelgrupper och inrymmer delar av ett bibliotek, äldre musikinstrument, knappsamling mm. Några av bokskåpen med glasdörrar har ursprungligen stått i Gustavsviks herrgård. På väggen hänger bl a porträtt av kapellets grundare Rudolf Adlersparre och hans maka Ida och en knapptavla tillverkad i Ljungby i Småland 1902 av tretusen militärknappar från småländska regementen föreställande svensk-norska riksvapnet med Kung Oscar II:s valspråk "Brödrafolkens Väl". I taket hänger mässingskronor. I församlingssalens golv syns spår efter de två järnkaminer från Bolinders i Stockholm som värmde upp rummet under skoltiden. Mot hallen finns två portar med pardörrar i ek och över dörrarna står skrivet "Gud allena äran" och "Salige äro de renhjertade ty de skola se Gud".
HALLEN består egentligen av en yttre hall och en inre sal. Den inre salen inrymde från början skolbiblioteket. På golvet ligger lackat tegel med trösklar i kalksten. Kalkstensplattor i golvet visar platsen för tidigare eldstäders placering mm. Hallens väggar är vitmålade och snickerier som dörrfoder och lister målade i brunt. I inre salen sitter bruna takplattor utformade av Rafael-Rådberg medan den yttre hallens låga tak har synliga takbjälkar och ett vitmålat tak. Vid porten finns ett vindfång i brunt trä och glas. I den inre salen finns en äldre möbelgrupp, bokskåp och i taket hänger en takarmatur i jugendstil. Lampan är tillverkad av Holger Frisell, Kristinehamn efter en äldre förebild. Här inryms även kapprum, toaletter och en trappa upp till orgelläktaren i kyrkorummet. Från den yttre hallen nås sakristian. Från spiraltrappan i sakristian nås predikstolen och ett utrymme som används för bokförvaring.
Från den inre hallen leder en smal trappa ner till de välvda rummen i KÄLLAREN. Här finns i souterrängvåningen mot väster ett matsalsrum, ett bevarat undervisningskök och ett modernare 1960-tals kök.