LJUNGS KYRKA

Ljung är en medeltida socken och omnämns 1419 som Liong eller Liungh. Den äldsta kyrkan på platsen uppfördes av kalksten sannolikt under äldre medeltid. Den förstördes vid en omfattande brand 1646, men återuppbyggdes strax därefter. I slutet av 1700-talet blev kyrkan för liten för den växande befolkningen och på initiativ av riksrådet Axel von Fersen på det närbelägna Ljungs slott uppfördes en ny kyrka i gustaviansk stil på 1790-talet. Den förlades i fonden av en lång allé i en medveten gestaltad miljö runt slottsanläggningen. Kyrkan utsattes åter för en brand 1808, men återuppbyggdes samma år. Kyrkan är sannolikt ritad av arkitekt Olof Tempelman och uppförd av byggmästarbröderna Casper och Johan Seurling. Fasaderna är vitputsade och sadeltaket täckt med svartmålad plåt. De rundbågiga fönsteröppningarna är symmetrisk placerade och är sedan en renovering på 1890-talet försedda med gjutjärnsbågar. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även centralt på södra sidan. Kyrkan har interiört byggts om vid ett flertal tillfällen.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en stenmur som ansluter mot tornmurarna i söder och norr. Kyrkogårdens ingångar i väster har samkomponerats med kyrkans västparti. Grindstolparna är kvadratiska av röd kalksten.

Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.

Det kan antas att kyrkogården i Ljung på vanligt vis växt fram kring den medeltida
kyrkan. Mycket lite kan sägas om kyrkogårdens ålder, eftersom inte heller kyrkplatsens
ålder går att fastställa. Sannolikt tillkom Ljungs kyrka dock som gårdskyrka till en
stormansgård på platsen, Ljungs säteri låg tidigare intill kyrkan.
Ingenting finns idag bevarat av medeltidens begravningsskick.

Vid mitten av 1600-talet härjade en våldsam eld i Ljung som ödelade hela byn, kyrkan,
kyrkogården och dess gravvårdar. En ny kyrka uppfördes.

Vid 1600-talets slut renoverades den klockstapel som stod på kyrkogården.
På arealavmätningskartan från 1696 har kyrkogården den rektangulära planformen som
den har idag.

Fram till mitten av 1700-talet, då en korsarm tillbyggdes, fanns ett gravvalv över släkten
Ahlgren vid kyrkan.

Sannolikt omgestaltades kyrkogården också i samband med att den nuvarande kyrkan
stod färdig 1798 på initiativ av riksrådet och lantmarskalken Axel von Fersen d ä.
Samtidigt uppfördes ett gravvalv i kyrkan där von Fersen d ä, som avlidit redan 1794,
var den förste att begravas. Von Fersen d ä var under många år lantmarskalk, dvs
ordförande i Riddarhuset, och talesman för adelsståndet och därmed en betydelsefull
politisk kraft i landet.

Även sonen, den berömde Axel von Fersen d y, är begravd i gravvalvet. Denne var i sin
ungdom chef för regementet Royal Suedois i Frankrike och deltog som ett av de högsta
befälen i LaFayettes franska undsättningskår till amerikanarna under frihetskriget, där
han bland annat deltog i slaget vid New Orleans.

Von Fersen var nära vän med kungaparet i Frankrike och hade till och med en förmodad
kärleksaffär med drottningen, Marie Antoinette. Han organiserade också två flyktförsök
för deras del undan den franska revolutionen.

I Sverige blev han en inflytelserik politiker och liksom fadern lantmarskalk. 1810 föll
han offer för och dödades av en lynchmobb på torget utanför Riddarhuset. Denna var
troligen iscensatt av politiska motståndare, och fullt tillräckligt med trupper för att
kunna ingripa fanns på plats utan att något räddningsförsök gjordes. I gravvalvet vilar
också ytterligare åtta närmare släktingar avlidna mellan 1800 och 1849.

Om släkten von Fersen minner även ett
gravmonument framför kyrkan
Inne i kyrkan förvaras också två
begravningsvapen. I kyrkan finns Axel
von Fersens minnesplakett skänkt av
Amerikanska staten 1990 som tack för
hans insatser i frihetskriget (till vänster).
Invid monumentet finns en stor
informationstavla om Ljung och von Fersen.

Norr om koret ligger tio större röda kalkstensgravhällar utlagda. Flera av dessa är idag
mycket svårlästa. Lyckligtvis är de inventerade och avritade av Sune Ljungstedt på
1980-talet, se bilaga till denna rapport. Samtliga är från slutet av 1700-talet och början
av 1800-talet.

Mot östra muren står också två äldre vårdar lutade. De är huggna med barockens
klassiska stildrag och båda är försedda med änglar och hjärtan. De var ursprungligen
resta över rättaren Anders Håkanson, död 1752 efter att ha tjänstgjort som rättare på
Ljungs slott i 36 år, och nämndemannen Nils Jonson i Släta, död 1756.

I Ljungstedts inventering ingår också en sönderslagen gravsten från 1844 av vilken
Ljungstedt hittade sex fragment i östra muren samt ytterligare fem gravvårdar från sent
1700-tal och tidigt 1800-tal vilka togs bort från kyrkogården 1989. Sammantaget finns
det alltså uppgifter om och ett stort antal vårdar bevarade som är ungefär samtida med
den nya kyrkans uppförande.

De äldsta på plats bevarade gravvårdarna står båda i kvarter IV öster om koret. En
vacker kalksten rest över skolläraren och organisten Israel Allin 1892 och en liten smal
grå kalkstensvård med en barockängel och text i guldbokstäver rest över den ettåriga
flickan Evi, död 1896.

1929 togs ett flertal träd ned på kyrkogården vilket vållade en del debatt i bland annat
Östgöta Correspondenten.

Kyrkogården har idag mycket få gravvårdar som är äldre än ca 1960. Detta tyder endera
på att en relativt radikal omläggning av kyrkogården gjorts vid denna tid, eller att man
under de senaste årtiondena haft som bruk att plocka bort alla äldre vårdar.
Kyrkogårdsutvidgningen och tillkomsten av minneslunden skedde i början av 1990-
talet.

FÖRSAMLING 1995 - LJUNG

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1260, 1900: 1689, 1995: 785

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger strax väster om Ljungsbro på en markerad höjd söder om Motala ström och förkastningsbranten i norr. Den är förbunden med Ljungs gods genom en 500 m lång allé. Invid kyrkan ligger Kyrkskolan som ännu är i bruk (1999), jämte en äldre skolbyggnad som nu utnyttjas som bostad. Prästgården vid Rågårda. Miljön är av riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den rivna medeltidskyrkans utformning är inte säkert känd. Det förefaller troligt att den delvis fortfarande fanns kvar 1760. Broocman beskriver den då som uppförd av kalksten och med en medeltida inskrift i ett väggskåp i sakristiemuren. Vidare skriver han att tornet skadats genom vådeld. Kyrkorummet sägs vara mörk med små fönster, som vidgats 1722. Kyrkan förefaller ha eldhärjats under 1600-talet, men i vilken omfattning är inte känt. En korsarm skall ha tillbyggts i söder vid mitten av 1700-talet. Riven i samband med att en ny kyrka uppfördes på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1795-98 av byggmästare Casper Seurling efter ritningar av byggmästare Nils Törnberg, bearbetade av Olof Tempelman vid ÖIÄ. Den består av ett rektangulärt långhus med en kvadratisk utbyggnad i öster, som innefattar ett grunt korutsprång och en bakomliggande sakristia, samt torn i väster. Under koret finns ett gravvalv för den Fersenska ättens medlemmar.

INTERIÖR OCH EXTERIÖR - Kyrkan brann redan 1807, tre år efter invigningen, men återställdes raskt. Den vitputsade exteriören, med rundvälvda fönsteröppningar, präglas ännu av det tidiga 1800-talets enkla klassicism. Långhus och sakristia täcks av sadeltak, västtornet av en korskrönt huv. Ljudöppningarna är spetsbågiga, ett för tiden ovanligt inslag. Ingångar i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummet täcks av ett flackt trätunnvalv med profilerad taklist. Senare restaureringar av större slag har genomförts 1893-99 (Agi Lindegren), 1936-37 (Johannes Dahl) och 1969-70. Vid det sistnämnda tillfället tillkom en läktarunderbyggnad och modernistisk färgsättning. Predikstolen skänktes 1723 till den gamla kyrkan. Ljudtaket tillkom 1897. Altartavlan utfördes av Pehr Hörberg 1803 och renoverades av konstnären efter branden. Orgeln är modern och gjord av Smedmans orgelbyggeri 1988. Den öppna bänkinredningen från 1897 ombyggdes 1937, men återställdes 1970 (nya gavlar).

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Ljungs kyrka
Ljung är en medeltida socken och omnämns 1419 som Liong eller Liungh. Den äldsta
kyrkan på platsen uppfördes av kalksten sannolikt under äldre medeltid. Den förstördes
vid en omfattande brand 1646 men återuppbyggdes strax därefter. I slutet av 1700-talet
blev kyrkan för liten för den växande befolkningen och på initiativ av riksrådet Axel
von Fersen på det närbelägna Ljungs slott uppfördes en ny kyrka i gustaviansk stil på
1790-talet. Den förlades i fonden av en lång allé i en medveten gestaltad miljö runt
slottsanläggningen.

Kyrkan utsattes åter för en brand 1808, men återuppbyggdes samma år. Kyrkan är
sannolikt ritad av arkitekt Olof Tempelman och uppförd av byggmästarbröderna Casper
och Johan Seurling. Fasaderna är vitputsade och sadeltaket täckt med svartmålad plåt.
De rundbågiga fönsteröppningarna är symmetriskt placerade och är efter en renovering
på 1890-talet försedda med gjutjärnsbågar. Huvudingången är via tornet i väster, men en
ingång finns även centralt på södra sidan. Kyrkan har interiört byggts om vid ett flertal
tillfällen.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av nio kvarter: I-IX. På 1990-talet skedde en utvidgning i riktning
mot sydöst. Den nya delen saknar gravar då den inte är i anspråkstagande för
begravningar än. Minneslunden är placerad i den norra delen av utvidgningen. Den nya
delen är muromgärdad.

Allmän karaktär
Liten landsbygdskyrkogård präglad av kraftiga omläggningar under 1900-talet.
Kyrkogården domineras av ett strikt rygghäcksystem med raka gravrader.

Omgärdning
Västra muren: skalmur, ca 1,2 m hög av 0,3-0,5 m stor sten. Rikligt med inslag av
kalksten.
Norra muren: se västra muren.
Södra muren: skalmur ca 0,9 m hög. I nya delen av muren sprängd granit och kalksten
runt öppningarna.
Östra muren: skalmur, ca 0,9 m hög. Omlagd till stora delar särskilt vid ingången. Ett
stort antal sönderhuggna gravstenar av kalksten och annat material ingår.

Ingångar
Väster: två likadana pargrindar i järn. Enkla, raka, fyrsidiga med spjälor. Fyrkantiga
grindstolpar av röd kalksten med enkel huv.

Öster: två enkla öppningar ut mot nya delen. Likadant på södra sidan, med ett trappsteg
i kalksten. Närmast öppningarna omplockningar i stenen, med kalksten. Likadan
öppning ut mot vägen från nya kyrkogården.

Vegetation
Trädkransen runt kyrkogården består av lindar.
Kvarter I: två lindar och två formklippta rönnar i trädkransen. Fem prydnadsträd utanför
den nordvästra mursträckningen. Ett fruktträd. Tre rygghäckar, en oxbär ca 0,4 m hög,
en avenbok ca 0,8 m hög och en spirea ca 0,2 m hög.
Kvarter II: två lindar i trädkransen, en som är något yngre. Tre rygghäckar, två
spireahäckar, ca 0,2 m höga och en avenbok ca 0,8 m hög.
Kvarter III: tre lindar i trädkransen. Tre rygghäckar, två spirea en ca 0,2 m hög och en
ca 0,4 m hög och en oxbär ca 0,6 m hög.
Kvarter IV: två lindar i trädkransen. Två idegranar vid gravvårdar och två björkar.
Rygghäcken är en spireahäck ca 0,2-0,5 m hög som växer i vinkel.
Kvarter V: tujabuskar vid gravvårdar. Oxbärshäckar som rygghäckar, ca 1,2 m höga och
en 0,5 m hög, samt en måbärshäck ca 1,2 m hög och två avenbokshäckar en ca 0,6 m
hög och en ca 1,1 m hög.
Kvarter VI: tre lindar i trädkransen. Fyra rygghäckar, två oxbär ca 1,2 m höga och en
spirea ca 0,2 m hög. Den fjärde rygghäcken utgörs såväl av en spirea ca 0,2 m hög och
en berberis ca 1,2 m hög.
Kvarter VII: ett fruktträd och en enbuske växer i kvarter VII.
Kvarter VIII: fem lindar i trädkransen. En rygghäck av en ca 0,6 m hög tuja med korta
utdragningar mellan gravvårdsplatserna. En stubbe finns i kvarter VIII.
Kvarter IX: rosenrabatt.

Gångsystem
En något överväxt plattgång i kvarter II. I kvarter III, två rader med överväxta
kalkstensplattor.

Gravvårdstyper
Kvarter I: låga och breda vårdar från 1946-1997. Finns två äldre, från 1911 och 1929,
bevarade. Ett par borttagna stenar.
Kvarter II: låga, breda och några borttagna stenramar, 1933-2002, två äldre undantag.
Kvarter III: vårdar från 1961-1998, med fem undantag. Låga och breda och två
överväxta stenramsgravar.
Kvarter IV: rad av präster och nämndemän närmast kyrkan 1913-1987. I övrigt tre äldre
bevarade, bl a en vacker kalkstensvård (Allin 1892) och en barngrav (Evi 1896). I övrigt
låga och breda från 1946-1989.
Kvarter V: låga och breda, 1926-2003, enstaka vårdar före 1960 är bevarade. Inga titlar
förekommer. Ett vitt träkors finns i kvarteret.
Kvarter VI: låga och breda 1939-2001. En del nya naturstenar. Enstaka vårdar före 1960
är bevarade.
Kvarter VII: rad med stenramsgravar samt med gräs. Närmast porten gårdsgravar för
Ljung och Sjöbacka.

Kvarter VIII: främst vårdar från 1919-1999, två äldre kvar. En borttagen stenram och tre
kalkstensvårdar. Främst låga och smala vårdar.

Minneslund
-

Byggnader
Bisättningsrum i form av en cementkällare med gröna portar i plåt, på utsidan av norra
delen av västra muren.