LJUNGHEM

Kulturmiljön består dels av ödekyrkogården och ett f.d. ålderdomshem på en förhöjning ovanför ån Ösan, dels av Ljunghems gård med anslutande allé kring landsvägen mot Vreten. I kulturmiljön innefattas Ljunghems gamla bytomt i den omfattning den hade fram till laga skifte 1860. Ösan markerar gräns för kulturmiljön i öster. Denna del av bygden kring Ösans dalgång utgörs av relativt flack slättbygd. Ljunghems by har legat på en svag förhöjning med kyrkan belägen på högsta punkten, närmast ovanför ån. Kring ödekyrkogården bevarar kulturlandskapet fortfarande äldre mönster från den gamla byn. Närmast norr om kyrkplatsen finns ett våtmarksparti som motsvarar en av Ösans gamla förgreningar, kring vilken den gamla byns äng bredde ut sig, låglänt och sank, liksom längs åns huvudfåra. Norr därom finns öppna, småskaliga och enbevuxna hagmarkspartier i mer småkuperad terräng som troligen inkluderar såväl gammal torräng, byns gamla beteshagar som var särhägnade på ängen, samt kanten av de f.d. åkergärdena. Detta parti av kulturlandskapet utgör en hel och sammanhållen enhet inom den större kulturmiljön, jämte den medeltida ödekyrkogården och det f.d. ålderdomshemmet vid platsen för fattigstugan på den f.d. bytån. Där finns en stark kontinuitet och återkoppling till den gamla byn.

Ödekyrkogården ovanför Ösan är en av de mest ålderdomliga och stämningsfulla gamla kyrkplatserna i Skaraborg. Bogårdsmur och trädkrans av högvuxna lövträd ramar in kyrkplatsen, där en ruinkulle och en minnessten markerar platsen för den 1871 rivna 1100-talskyrkan. Peringskiöld avbildade på 1670-talet kyrkan som var en romansk tidigmedeltida anläggning utan torn, med långhus och ett lägre, smalare, rakt avslutat kor i öster. En ramgrav från 1800-talet samt nötta resta stenar och en liggande häll, samtliga med karaktär av sent 1600- eller tidigt 1700-tal, är gamla synliga gravvårdar. En av stenarna skall ha rests i tidigt 1700-tal som vård över flera pestoffer. Det faluröda f.d. ålderdomshemmet har en välbevarad 1920-talskaraktär.

Mellan kyrkplatsen och Ljunghems gård har landskapet numera vuxit igen med skogsdungar. Av byvägen som gick däremellan är spåren inte helt tydliga i vegetationen. Västerut från kyrkplatsen mot landsvägen är idag en flack och gräsbevuxen stor yta, till stor del motsvarande en stor f.d. samfälld beteshage i kanten av tån i den gamla byn. En rejäl stenmur löper i skogskant i sydväst och är en värdefull återstod av laga skiftets kulturlandskap. Ljunghems gård (Ljunghem 10:25 och 11:6) är en stor anlagd gårdsanläggning som haft herrgårdskaraktär. Dess dignitet markeras i landskapet bl.a. av den högvuxna allé av lövträd som går norrut mot det större godset Vreten i Edåsa socken. Ljunghems gård har utgjorts av en mangård med trädgård och stor park kring huvudbyggnaden samt med en stor ekonomianläggning och flera arbetarbostäder placerade väster om landsvägen. Idag är det, frånsett den stora, lövträdsbevuxna parken, främst ekonomigården (Ljunghem 10:25) som ger uttryck för Ljunghems herrgårdskaraktär. Omedelbart söder om herrgården finns fornlämningar från järnåldern, bl.a. en domarring som avtecknar sig tydligt söder om ekonomigården.

Ingår också i:
Byggnadsobjekt i Carlquist, Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun, 1988.

Ljunghem har troligen förhistoriskt ursprung, vilket såväl ortnamn som närliggande fornlämningar från järnåldern indikerar. Bynamnet har gett namn åt socknen, tidigast omnämnd i skrift 1346 som Lyongeem. Namnet anses vara en sammansättning av växten ljung och hem i betydelsen gård. Enligt 1540 års jordebok omfattade kyrkbyn då åtta hela hemman och var en av de största byarna i Ösans dalgång på Kåkindsslätten. Endast en av gårdarna var vid denna tid frälsegård, övriga var präst-, prebende- resp. klosterhemman. På 1600-talet hade dock tre av de åtta gårdarna förvandlats till frälsegårdar, som kom att utgöra stommen i Ljunghems herrgård.

En geometrisk bykarta från 1646, storskifteskartan från 1796 och laga skifteskartan från 1860 ger sammantagna en bild av den oskiftade byns bebyggelsemönster och disposition av ägorna. Längst i sydost låg sockenkyrkan och sockenmagasinet på en kulle vid Ösans förgreningar, som här strålade samman. Strax söder kyrkomiljön låg fattighuset. Kyrkplatsen var den yttersta delen av en stor bytå, som sträckte sig långt upp mot nordväst, där byns gårdar låg i en stor klunga närmare vägen mot Vreten. Endast en gård låg halvvägs ner mot kyrkplatsen. Diagonalt över bytån gick byvägen, som även var en fägata, och som dels förenade gårdarna med kyrkomiljön, dels sammanband byn med utmarken. Norr om byn låg de tre åkergärdena, medan det stora ängsgärdet följde Ösan och dess tillflöden i öster och sydost, här och var med torrbackar med små beteshagar. I övrigt skedde djurens bete på utmarkerna i söder och väster.

Både Kavlås säteri i Hömb och Vretens egendom i Edåsa har satt stark prägel på Ljunghems socken, eftersom flera gårdar har lytt under storgodsen. Även Ljunghems herrgård har i hög grad haft kopplingar dit. Efter laga skifte 1860 är det endast Ljunghems herrgård som ligger kvar på bytomten. Även om herrgården har äldre anor var det vid laga skifte som nuvarande bebyggelsemönster tog form. De gårdar som inte ingick i herrgården flyttades ut på den tidigare utmarken i sydväst. Av kvarvarande gårdar skapades en ny ståndsmässig herrgårdsanläggning, inramad av en stor engelsk parkanläggning som i princip motsvarar hela den gamla bytomten där gårdarna låg, inklusive byvägen som införlivades i parkens vägnät. Omgivande landsvägar rätades ut och vägen mellan Ljunghem och Vreten blev en rak allékantad väg mellan herrgårdarna. År 1871 revs den medeltida sockenkyrkan i Ljunghem och året därpå invigdes en ny stor kyrka vid Vretens herrgård, gemensam för Edåsa och Ljunghem. Kyrkan fick namnet Edhems kyrka, men kallas numera även för Vretens kyrka.

Ljunghem har troligen förhistoriskt ursprung, vilket såväl ortnamn som närliggande fornlämningar från järnåldern indikerar. Bynamnet har gett namn åt socknen, tidigast omnämnd i skrift 1346 som Lyongeem. Namnet anses vara en sammansättning av växten ljung och hem i betydelsen gård. Enligt 1540 års jordebok omfattade kyrkbyn då åtta hela hemman och var en av de största byarna i Ösans dalgång på Kåkindsslätten. Endast en av gårdarna var vid denna tid frälsegård, övriga var präst-, prebende- resp. klosterhemman. På 1600-talet hade dock tre av de åtta gårdarna förvandlats till frälsegårdar, som kom att utgöra stommen i Ljunghems herrgård.

En geometrisk bykarta från 1646, storskifteskartan från 1796 och laga skifteskartan från 1860 ger sammantagna en bild av den oskiftade byns bebyggelsemönster och disposition av ägorna. Längst i sydost låg sockenkyrkan och sockenmagasinet på en kulle vid Ösans förgreningar, som här strålade samman. Strax söder kyrkomiljön låg fattighuset. Kyrkplatsen var den yttersta delen av en stor bytå, som sträckte sig långt upp mot nordväst, där byns gårdar låg i en stor klunga närmare vägen mot Vreten. Endast en gård låg halvvägs ner mot kyrkplatsen. Diagonalt över bytån gick byvägen, som även var en fägata, och som dels förenade gårdarna med kyrkomiljön, dels sammanband byn med utmarken. Norr om byn låg de tre åkergärdena, medan det stora ängsgärdet följde Ösan och dess tillflöden i öster och sydost, här och var med torrbackar med små beteshagar. I övrigt skedde djurens bete på utmarkerna i söder och väster.

Både Kavlås säteri i Hömb och Vretens egendom i Edåsa har satt stark prägel på Ljunghems socken, eftersom flera gårdar har lytt under storgodsen. Även Ljunghems herrgård har i hög grad haft kopplingar dit. Efter laga skifte 1860 är det endast Ljunghems herrgård som ligger kvar på bytomten. Även om herrgården har äldre anor var det vid laga skifte som nuvarande bebyggelsemönster tog form. De gårdar som inte ingick i herrgården flyttades ut på den tidigare utmarken i sydväst. Av kvarvarande gårdar skapades en ny ståndsmässig herrgårdsanläggning, inramad av en stor engelsk parkanläggning som i princip motsvarar hela den gamla bytomten där gårdarna låg, inklusive byvägen som införlivades i parkens vägnät. Omgivande landsvägar rätades ut och vägen mellan Ljunghem och Vreten blev en rak allékantad väg mellan herrgårdarna. År 1871 revs den medeltida sockenkyrkan i Ljunghem och året därpå invigdes en ny stor kyrka vid Vretens herrgård, gemensam för Edåsa och Ljunghem. Kyrkan fick namnet Edhems kyrka, men kallas numera även för Vretens kyrka.

Kulturmiljön består dels av ödekyrkogården och ett f.d. ålderdomshem på en förhöjning ovanför ån Ösan, dels av Ljunghems gård med anslutande allé kring landsvägen mot Vreten. I kulturmiljön innefattas Ljunghems gamla bytomt i den omfattning den hade fram till laga skifte 1860. Ösan markerar gräns för kulturmiljön i öster. Denna del av bygden kring Ösans dalgång utgörs av relativt flack slättbygd. Ljunghems by har legat på en svag förhöjning med kyrkan belägen på högsta punkten, närmast ovanför ån. Kring ödekyrkogården bevarar kulturlandskapet fortfarande äldre mönster från den gamla byn. Närmast norr om kyrkplatsen finns ett våtmarksparti som motsvarar en av Ösans gamla förgreningar, kring vilken den gamla byns äng bredde ut sig, låglänt och sank, liksom längs åns huvudfåra. Norr därom finns öppna, småskaliga och enbevuxna hagmarkspartier i mer småkuperad terräng som troligen inkluderar såväl gammal torräng, byns gamla beteshagar som var särhägnade på ängen, samt kanten av de f.d. åkergärdena. Detta parti av kulturlandskapet utgör en hel och sammanhållen enhet inom den större kulturmiljön, jämte den medeltida ödekyrkogården och det f.d. ålderdomshemmet vid platsen för fattigstugan på den f.d. bytån. Där finns en stark kontinuitet och återkoppling till den gamla byn.

Ödekyrkogården ovanför Ösan är en av de mest ålderdomliga och stämningsfulla gamla kyrkplatserna i Skaraborg. Bogårdsmur och trädkrans av högvuxna lövträd ramar in kyrkplatsen, där en ruinkulle och en minnessten markerar platsen för den 1871 rivna 1100-talskyrkan. Peringskiöld avbildade på 1670-talet kyrkan som var en romansk tidigmedeltida anläggning utan torn, med långhus och ett lägre, smalare, rakt avslutat kor i öster. En ramgrav från 1800-talet samt nötta resta stenar och en liggande häll, samtliga med karaktär av sent 1600- eller tidigt 1700-tal, är gamla synliga gravvårdar. En av stenarna skall ha rests i tidigt 1700-tal som vård över flera pestoffer. Det faluröda f.d. ålderdomshemmet har en välbevarad 1920-talskaraktär.

Mellan kyrkplatsen och Ljunghems gård har landskapet numera vuxit igen med skogsdungar. Av byvägen som gick däremellan är spåren inte helt tydliga i vegetationen. Västerut från kyrkplatsen mot landsvägen är idag en flack och gräsbevuxen stor yta, till stor del motsvarande en stor f.d. samfälld beteshage i kanten av tån i den gamla byn. En rejäl stenmur löper i skogskant i sydväst och är en värdefull återstod av laga skiftets kulturlandskap. Ljunghems gård (Ljunghem 10:25 och 11:6) är en stor anlagd gårdsanläggning som haft herrgårdskaraktär. Dess dignitet markeras i landskapet bl.a. av den högvuxna allé av lövträd som går norrut mot det större godset Vreten i Edåsa socken. Ljunghems gård har utgjorts av en mangård med trädgård och stor park kring huvudbyggnaden samt med en stor ekonomianläggning och flera arbetarbostäder placerade väster om landsvägen. Idag är det, frånsett den stora, lövträdsbevuxna parken, främst ekonomigården (Ljunghem 10:25) som ger uttryck för Ljunghems herrgårdskaraktär. Omedelbart söder om herrgården finns fornlämningar från järnåldern, bl.a. en domarring som avtecknar sig tydligt söder om ekonomigården.

Ingår också i:
Byggnadsobjekt i Carlquist, Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun, 1988.