ÅKERS KYRKA

Kyrkan är en salskyrka uppförd i sten med spritputsade fasader och släta hörn och omfattningar. Tornet
är lågt och kröns av en lanternin. Det finns två entréer, en tornentré mot väster samt en sidoentré i söder.
Kyrkans portar är sannolikt original från uppförandet. I anslutning till taket finns en profilerad taklist av
trä, även tornets lanternin är utförd i trä. Åkers kyrka var ursprungligen täckt med spån men
takbeklädnaden ersattes redan 1898 med plåttäckning. Idag är kyrkans tak i sin helhet plåtklädda.

Åkers kyrka uppfördes 1843-45 och föregicks av minst en tidigare kyrkobyggnad. Under en restaurering
av den nuvarande kyrkan hittades grundmurarna efter en 1600-talskyrka samt spår av vad som kan vara
en ännu äldre träkyrka. Kyrkan ritades av arkitekt Theodor Edberg vid Överintendentsämbetet,
Stockholm, och uppfördes av byggmästare Peter Pettersson i Tåå. Vid uppförandet gjordes mindre
avvikelser från ritningarna, främst beträffande planformen och utformningen av tornlanterninen.
Det finns stora delar av den ursprungliga inredningen kvar. Bänkinredningen byggdes om på 1930-talet
men är i övrigt bevarad. Predikstolen, orgelfasad och läktarbarriär samt altaruppsatsen är original men
altartavlan ersattes 1938, samtidigt gjordes absidmålningen. Kyrkans dopfunt tillkom 1938 och
tillverkades av Erik Sand, Strängnäs.
Nästan exakt tio år efter uppförandet tillkom kyrkans orgel. Orgelverket byggdes av J N/E&C Söderling
och orgelfasaden utfördes efter ritningar av arkitekten Johan Fredrik Åbom. 1938 ersattes det gamla
orgelverket med ett nytt verk som byggdes av Mårtenssons Orgelfabrik AB och 1976 anskaffades en
kororgel.
1893 fick Åkers kyrka ett uppvärmningssystem med järnkaminer. Järnkaminerna användes fram till 1938
då ett nytt lågtrycksångsystem installerades i samband med en stor restaurering. 1924 gjordes en ny
dörröppning i sakristans yttervägg, detta ingrepp är den största exteriöra förändringen sedan den
ursprungliga taktäckningen av spån ersattes med ett plåttak. Utöver dessa har de utvändiga åtgärderna
främst varit av underhållsmässig karaktär.
Fram till 1938 hade de interöra åtgärderna främst varit av underhållskaraktär men detta år
genomfördes en genomgripande restaurering. Restaureringen omfattade både exteriöra som interiöra
åtgärder. De utvändiga arbetena var rent underhåll där bl.a. plåttaket målades om men de invändiga
arbetena var mer omfattande. Det ursprungliga brädgolvet hade, på grund av obefintlig ventilation i
grunden, skador och behövdes ersättas. I samband med att golvet togs upp gjordes en arkeologisk
undersökning av marken under kyrkorummet. Resultatet av undersökningen visade spår efter 1600-
talskyrkan som föregick den nuvarande men det hittades även spår efter vad som kunde vara en äldre
kyrkobyggnad av trä.
Inne i kyrkan skedde stora förändringar. En läktarunderbyggnad gav ett sammanträdesrum samt en
skrudkammare. Fönstren renoverades och korfönstren glasades med antikglas. Några av de ursprungliga
bänkarna togs bort och de kvarvarande gavs mer bekväma sittbänkar. En total invändig ommålning
genomfördes där den gamla avfärgningen togs bort och väggarna vitkalkades, alla snickerier målades
med oljefärg och förgyllningsarbetena påbättrades. Den ursprungliga altartavlan togs ner och ersattes
med en ny som målades av konstnären Kåge Liefwendahl samtidigt utfördes absidvalvets målning av
konstnären Torsten Hjelm. Absidmålningen är den mest iögonfallande invändiga förändring som skett
sedan Åkers kyrka uppfördes.
Under 1960 och 70-talen skedde utvändiga underhållsinsatser där taket skrapades och rostiga plåtar
ersattes med nya. Lanterninen kläddes med kopparplåt och fick stuprör som även dessa utfördes av
koppar, övriga hängrännor och stuprör på kyrkan utfördes av galvaniserad plåt. Murytorna sågs över och
putslagades och avfärgades sedan med färg från KEIM. 1985 lades taket om med plastbelagd PLX-plåt.
Redan 1992 behövdes taket återigen renoveras och då även tornet krävde omfattande reparationer efter
ett långvarigt vattenläckage. Samma år genomfördes underhåll av kyrkans fönster. De senaste stora
invändiga arbetena gjordes i mitten av 1970-talet varvid kyrkan fick den färgsättning som utmärker
kyrkorummet idag. Samtidigt gjordes förändringar av bänkinredningen då den bakre bänkraden togs bort
och den främre kortas. I vapenhuset gjordes en toalett och med denna drogs vatten och avlopp till
kyrkan. Toaletten förlades under trappan till orgelläktaren, trappan är inte ursprunglig utan tillkom med
den stora restaureringen 1938.
Kyrkans exteriör har i stor grad kvar sin ursprungliga utformning, den stora skillnaden är att taket
ursprungligen var täckt med spån. Interiört har det under 1900-talet skett flera förändringar i olika
omgångar. De mest framträdande är de dekorativa målerierna i kyrkans kordel som tillkom i slutet av
1930-talet. Kyrkans invändiga färgsättning härrör från den senaste invändiga restaureringen då
kyrkorummet målades i en ljusblå/mellanblå färgskala, bänksäten och ryggbräden målades roströda och
ger en skarp kontrastverkan med den i övrigt ljusa färgsättningen. Av inredningen har kyrkan kvar sin
ursprungliga bänkinredning, även om den är ombyggd. Även orgelfasaden och predikstol är de
ursprungliga. Den dopfunt som står i koret är utförd av konstnären Erik Sand från Strängnäs och
införskaffades 1938.