sankt Örjans kyrka

Av lokalt intresse är den starka relation till Bolidenbolaget som både samhället och kyrkan har. Arkitekten John Åkerlund fick troligen uppdraget att rita kyrkan tack vare sin framträdande roll som arkitekt åt Bolidenbolaget. Bolaget var med och bekostade kyrkan genom att skänka tomt och koppartak till kyrkan, liksom altartavlan av Kristus på korset, som anses härstamma från den spanske barockmålaren Velázquez skola. Disponent Blomberg vid smältverket skänkte den österrikiska kistan som ursprungligen utgjorde del i altarbordet. Såväl kyrkans som församlingens namn, Sankt Örjan, sägs också ha kopplingar till gruvverksamhet.

Sankt Örjans kyrka är uppförd år 1935 efter ritningar av John Åkerlund, Stockholm. Det rektangulära långhuset har en nästan öst-västlig orientering. Lokaler knutna direkt till kyrkorummet började bli ett programkrav vid denna tid och här har Åkerlund löst det genom en lägre flygel, idag inrymmande sakristia och församlingslokaler i vinkel ut mot söder från koret.

Invändigt har den treskeppiga kyrksalen en klassisk utformning. Originalfärgsättningen är kvar och ger kyrkorummet en lugn och värdig karaktär. Viktig för upplevelsen är även det höga mittskeppets basilikaliknande innertak med synliga bjälklag. Åkerlunds personliga musikaliska intresse som även innefattade kännedom om orglar gjorde honom särskilt uppmärksam på frågor rörande den akustiska kvalitén. Rent praktiskt handlade det ofta om fönsternischers placeringar och utformning, samt val av takbalkar eller paneler som diffuserar ljudet. Taken har en speciell utformning i alla hans kyrkor och är nästan alltid olika. Arkitektoniskt betydelsefulla inslag i kyrkorummet är även den svängda läktarbarriären och orgelfasaden som delats upp på var sin sida om det bemålade rundfönstret. Kyrkan har en pneumatisk romantisk orgel bevarad, vilket är sällsynt idag eftersom de flesta sådana orgelverk har blivit ersatta. Till kyrkorummets tidstypiska karaktär bidrar i hög grad även de modernistiska armaturerna, som Åkerlund liksom övrig inredning själv ritade, samt den fasta ådringsmålade bänkinredningen, vars gavlar har tidstypiskt målade molnformationer inramade av speglar. Såväl dekorations-målningarna i bänkkvarteren som i det runda läktarfönstret är utförda av Eric Jehrke, en stockholmskonstnär som Åkerlund ofta samarbetade med.

Interiören har genomgått vissa förändringar sedan byggnadstiden. Den mest omfattande genomfördes 1965. Då byggdes en ny kororgel i den stora nischen framför det rund-bågade fönstret på norrväggen. Det gjorde att koret blev mörkare och att konstnären Tore Strindbergs skulpturgrupp av Sankt Örjan och draken fick flyttas från heders-platsen i denna nisch till väggen längre ner i långhuset. Predikstolen på södra sidan togs bort och ersattes av en ny på norra sidan. Även altare, altarring och dopfunt nytillverkades. Korgolvet utvidgades och kalkstenen byttes mot eklamell. De främsta bänkkvarteren demonterades. Sakristian som tidigare legat bakom korväggen flyttades till flygelbyggnaden och koret förlängdes.

Av lokalt intresse är den starka relation till Bolidenbolaget som både samhället och kyrkan har. Arkitekten John Åkerlund fick troligen uppdraget att rita kyrkan tack vare sin framträdande roll som arkitekt åt Bolidenbolaget. Bolaget var med och bekostade kyrkan genom att skänka tomt och koppartak till kyrkan, liksom altartavlan av Kristus på korset, som anses härstamma från den spanske barockmålaren Velázquez skola. Disponent Blomberg vid smältverket skänkte den österrikiska kistan som ursprungligen utgjorde del i altarbordet. Såväl kyrkans som församlingens namn, Sankt Örjan, sägs också ha kopplingar till gruvverksamhet.

Sankt Örjans kyrka är uppförd år 1935 efter ritningar av John Åkerlund, Stockholm. Det rektangulära långhuset har en nästan öst-västlig orientering. Lokaler knutna direkt till kyrkorummet började bli ett programkrav vid denna tid och här har Åkerlund löst det genom en lägre flygel, idag inrymmande sakristia och församlingslokaler i vinkel ut mot söder från koret.
Kyrkan utgör en näst intill medeltidsinspirerad volym av putsat tegel under ett högt och brant sadeltak. Västgaveln kröns av en hög takryttare, med ett tornur som tidigare suttit på Skellefteå gamla stadshus. Volymmässigt arbetade Åkerlund i sina kyrkor alltid med enkla geometriska former. Den exponerade västgavelns släta och höga väggyta bryts endast av ett litet rosettfönster och av det lilla utskjutande vapenhuset, med sitt trappstegsformade tak. Att ge kyrkan en tydlig huvudentré men portarna en låg och trång karaktär var vid den tiden ett vanligt sätt att skapa kontrastverkan till kyrko-rummet som sedan högrest öppnar sig innanför portarna. Kanske kan det också finnas en teologisk symbolik i den trånga porten, som bl.a. erinrar om bibelorden i Matt 7:1314. Förutom rosettfönstret är kyrkans övriga fönster rektangulära utom i nordost där ett rundbågat fönster med dekorativ omfattning är placerat för att förse koret med ljus. Mot öster finns två entréer med enkla omfattningar och broplan.
Kyrkans yttre har i stort sett inte förändrats sedan byggnadstiden. Den utgör ett väl-bevarat exempel på sin tids blandning av klassicism och modernism, där modernismen främst märks i flygelbyggnaden, som har karaktären av profan villa.